Naturresurs- och miljöpolitik

Motion 1982/83:1094 Thorbjörn Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1982/83: 1094

Thorbjörn Fälldin m. fl.

Naturresurs- och miljöpolitik

Sverige behöver en naturresurs- och miljöpolitik som spänner över vårt
arbete internationellt och över åtgärder här hemma.

I naturresurs- och miljöpolitiken är det nödvändigt att de globala frågorna
länkas ihop med det nationella arbetet. Och alldeles självklart måste den
svenska förståelsen för och inställningen till de globala miljöfrågorna genomsyra
hela vårt internationella agerande och inte minst vår biståndsverksamhet.
En konkret och handfast plan för hur sambandet mellan nationellt och
internationellt agerande skall kunna samordnas bör upprättas.

Internationell solidaritet

Vi måste arbeta på två olika sätt. Dels genom att delta i det internationella
samarbetet, dels genom att med egna insatser här hemma bidra till en riktig
utveckling.

Förenta nationerna, FN, utgör grunden i det internationella samarbetet.

FN:s miljösekretariat, UNEP (United Nations Environment Programme)
spelar en central roll i det internationella miljösamarbetet. Sverige har
alltsedan UNEP:s tillkomst på olika sätt aktivt deltagit i dess verksamhet.
Sverige bör ge starkt stöd till UNEP, både genom direkta ekonomiska anslag
och genom personella insatser.

Viktiga är också de olika samarbetsorganen på nordisk grund.

Det behövs en god samordning av svenskt agerande i dessa många varierande
sammanhang där internationella naturresurs- och miljöfrågor hanteras.
En sådan samordning skulle t. ex. kunna ske i ett institut för ekologi och
utveckling.

Tre internationella miljöorganisationer (den internationella naturskyddsunionen,
IUCN, Världsnaturfonden, WWF, och FN:s miljösekretariat,
UNEP) har utarbetat ”World Conservation Strategy”, en strategi för internationellt
agerande i miljösammanhang. Den visar på sambanden mellan
miljöfrågor och utveckling och anger konkreta vägar till solidaritet mellan nu
levande människor, med växter och djur och med kommande generationer.
Den klargör tydligt att i-länderna är beroende av utvecklingen i u-länderna.
Denna internationella strategi kan i många avseenden vara vägledande för
inriktningen på det svenska agerandet i internationella sammanhang.

Ett viktigt instrument i internationellt samarbete utgör överläggningar och
överenskommelser om utsläppsnormer, gränsvärden etc. Sådana överenskommelser
kan träffas med ett eller flera länder. Sverige bör sträva efter och
driva på att sådana överenskommelser kommer till stånd och också arbeta för

1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 1094-1096

Mot. 1982/83

1094-1096

Mot. 1982/83:1094

2

att de ges konkret innehåll och får praktisk uppföljning. Inte minst de
regionala överenskommelserna, t. ex. mellan de nordiska länderna, har
många gånger visat sig vara framkomliga vägar att genom samarbete begränsa
och i bästa fall lösa miljöproblem.

Konventionen om begränsning av långväga gränsöverskridande luftföroreningar
är ett exempel på hur den här typen av arbete kan bedrivas.

De stora miljöfrågorna är i stor utsträckning förknippade med Tredje
världens utveckling. Öknarnas utbredning och avverkningen av de tropiska
regnskogarna är exempel på detta.

Enligt ”World Conservation Strategy” kommer ytterligare en tredjedel av
jordens odlingsbara mark att ha förstörts till år 2000. Detta är utomordentligt
allvarligt i en värld med växande befolkning och redan svältande människor.
I-länderna bidrar till förstörelse av den odlingsbara marken genom att asfaltera
och bebygga jordar som skulle kunnat användas till produktion av mat.

Dåligt eller felaktigt utnyttjande av marken kommer in också när det gäller
djuruppfödningen. För stora boskapshjordar på fel markområden leder till
överbetning, vilket i sin tur bidrar till ökenutbredningen eftersom djuren äter
den knappa vegetationen i områdena i öknarnas utkanter.

Också människornas utnyttjande av växtlighet för energiändamål bidrar
till erosionen och utvidgar öknarna om inte förnyelseåtgärder vidtas. Vedkrisen
har blivit ett begrepp.

Världens skogar massavverkas. Det kan vara för att på grund av befolkningstrycket
bereda plats för mer jordbruk och boskapsskötsel eller för att
leverera mer trävaror. De tropiska regnskogarna är på väg att försvinna.

Exploateringen startas ofta och drivs på av transnationella storföretag.

Svenskt bistånd till utvecklingsländerna bör i stor utsträckning koncentreras
på insatser som syftar till att bevara åkermark för jordbruksproduktion
och öka dess kvalitet, skapa tillgång till sötvatten och till ett uthålligt skogsbruk.
Centerpartiet utvecklar dessa synpunkter i sin biståndspolitiska motion.

Fredsarbetet och miljön

Vi känner avsky mot det militära våldet, främst av humanitära skäl. Vi bör
nu i ökad utsträckning också uppmärksamma det våld som i såväl fred som
krig riktas mot naturen och dess känsliga biologiska system. Den militära
upprustningen innebär ett oerhört slöseri med knappa naturresurser och med
mänsklig kunskap. Stora landområden ockuperas bokstavligt för militära
ändamål. Ett globalt krig, ett kärnvapenkrig eller ett krig med kemiska eller
biologiska stridsmedel påverkar direkt de biologiska grunderna för fortsatt
mänsklig existens på jorden.

Genom att föra in också de ekologiska konsekvenserna i nedrustningsdebatten
kan förhoppningsvis ännu fler människor engagera sig i fredssträvandena.
Det gäller inte minst alla de som hittills deltagit i miljöarbetet.

De ekologiska konsekvenserna av den moderna krigföringen och upprust

Mot. 1982/83: 1094

3

ningen bör också i ökad utsträckning användas för att påverka det internationella
nedrustningsarbetet.

Sverige bör ge stöd åt internationella studier av upprustningens och den
moderna krigföringens miljökonsekvenser.

Samhällsstrukturen

Naturresurs- och miljöproblemen är direkt förknippade med samhällsstrukturen.
Centraliseringen av samhällsfunktioner som energiproduktion,
industri och livsmedelsproduktion och inte minst befolkningskoncentrationen
leder till miljöstörningar och dåligt utnyttjande av naturresurserna.

En långtgående specialisering och centralisering av produktionen leder till
ökad handel över långa avstånd och ställer krav på energi- och resurskrävande
transporter. Ju mer varor som skall transporteras, lagras och distribueras,
desto mer krävs mekaniska hjälpmedel, omfattande förpackning och lång
hållbarhet på varorna. Ett decentraliserat samhälle med ett rikt differentierat
näringsliv minskar den beskrivna resursåtgången.

Stora delar av problemen med avfall och miljöföroreningar sammanhänger
med vår höga konsumtionsnivå och med samhällets centralisering. Olika
verksamheter bör så långt möjligt inordnas i ett naturligt kretslopp, som
minskar mängden avfall.

I ett decentraliserat samhälle blir koncentrationen av avfall mindre och
möjligheten för naturen att inlemma avfallet i dess kretslopp större. Därför
ökar möjligheterna att återföra avfallet till naturens kretslopp eller att utnyttja
det för nyanvändning.

Decentralisering är ett nödvändigt medel för att komma till rätta med de
stora naturresurs- och miljöproblemen.

Hushållning

Hushållningen med naturresurser omfattar nedrustning, energiutnyttjande,
jord- och skogsbruk, fiske, naturskydd och mycket annat. Den omfattar
också den dagliga hanteringen i industrin och i hemmen av knappa råvaror.
Den hanteringen måste syfta till ett effektivt hushållande.

Vårt nuvarande system för att bedöma knappheten hos en råvara är
bristfällig. Det behövs ett särskilt system för naturresursräkenskaper. Ett
system som möjliggör att bedömningar av naturresurserna tas med i samhällets
övergripande ekonomiska långtidsplanering och liknande sammanhang.
Naturresursräkenskaper är ett informationssystem som antingen beskriver
naturresurs- och miljöeffekter av ekonomiska beslut eller beskriver effekter
på ekonomiska variabler (sysselsättning, betalningsbalans etc.) av beslut i
naturresurs- och miljöpolitiken. Systemet kan i stort baseras på redan befintliga
planeringsmodeller och data. Systemet är avsett för centrala politiska
beslut. Liknande system används i flera länder, t. ex. Holland, Norge och
USA. Systemets tidshorisonter kan sträcka sig från kortsiktiga ettårsstudier
till åtminstone flera decennier.

Mot. 1982/83:1094

4

I industrin måste man i högre utsträckning än tidigare göra de olika
processerna ”snåla”. Råvaruspill kan undvikas genom utveckling av bättre
teknik.

Ett viktigt led i hushållningen med de knappa resurserna är utvecklandet
av substitut. Sådana forskningsinsatser bör ges starkt stöd. Här finns också
ökade samarbetsmöjligheter med industrins forskningsverksamhet.

Tillverkare i olika produktionsled bör redovisa material-, energi- och
annan naturresursåtgång för produktionen. På olika konsumtionsvaror bör
dessutom anges råvaruåtgång för varje enskild produkt. Vidare bör på varje
konsumtionsvara anges hur produkten kan återanvändas eller, om detta inte
är möjligt, hur den kan avfallshanteras.

Vissa funktioner fylls naturligt bäst med produkter som direkt kan återanvändas.
Det gäller t. ex. förpackningen av många drycker. I sådana sammanhang
skall returförpackningar vara regeln. Målsättningen skall därför vara
att ersätta engångsförpackningar med returförpackningar, särskilt när system
för returhantering redan finns.

Problemet med återvinning av avfall och sopor från industri och kommuner
måste uppmärksammas i högre grad än hittills. En så långt gående
återvinning som möjligt är den riktiga handlingslinjen.

Energiförsörjningen

Energiförsörjningen skall baseras på inhemska, förnybara energikällor.
Det minskar miljöproblemen samtidigt som utlandsberoendet blir mindre.

Ett decentraliserat samhälle förutsätter en decentraliserad energiproduktion.
Naturen har större möjligheter att bryta ned utsläpp i samband med
energiproduktion när denna sker decentraliserat, än vid stora mängder och
koncentrerat till färre ställen. En decentraliserad energiproduktion minskar
också vår sårbarhet i en krissituation, eftersom det är svårt att då slå ut vår
energiförsörjning. En decentraliserad inhemsk energiproduktion ökar vårt
oberoende och ger bättre möjlighet till självvald utveckling.

Dessutom har denna energimodell både sysselsättnings- och regionalpolitiska
fördelar. En decentraliserad energiproduktion baserad på inhemska,
förnyelsebara energikällor är arbetsintensiv snarare än kapitalintensiv som
t. ex. kärnkraftsteknologin.

Under den övergångsperiod som är nödvändig för att komma bort från
kärnkraft skall stränga säkerhetsbestämmelser tillämpas både då det gäller
kärnkraften och t. ex. försurande utsläpp från eldning med olja och kol.

I folkomröstningen om kärnkraften och genom därpå följande riksdagsbeslut
blev det klart att kärnkraften får byggas ut till högst tolv reaktorer och
dessa skall vara avvecklade senast år 2010. Besluten innefattar alla typer av
reaktorer för utnyttjande av kärnenergi.

Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
landets behov av elkraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd,
dock senast år 2010. En politik för att trygga bl. a. en sådan utveckling

Mot. 1982/83:1094

5

redovisas i centerns energimotion (1982/83:1100).

Den olja och det kol som används i Sverige bör vara lågsvavligt. Reningskraven
på förbränningsanläggningen skall vara hög. Detta gäller särskilt med
tanke på utsläppen av försurande ämnen. Sverige måste gå i täten i arbetet
med att minska sådana utsläpp. Dels därför att vårt land är särskilt känsligt
för försurningen, dels därför att Sveriges ansträngningar internationellt att
minska svavelutsläppen är beroende av egna åtgärder som stärker trovärdigheten.
Centerpartiet motsätter sig regeringens stora satsning på kolintroduktion
i det svenska energisystemet.

Nya kolanläggningar måste utformas och lokaliseras så att de inte motverkar
en övergång till inhemska bränslen. Tillgänglig teknik att rena kolet före
förbränning skall utnyttjas.

Skifferbrytning hotar i många fall värdefull kulturmark och kan ge allvarliga
och varaktiga miljöstörningar. Vid skifferförbränning frigörs stora mängder
skadliga ämnen. Skiffer bör därför inte användas till förbränning.

Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att stimulera energihushållningen.
Stat, landsting och kommuner har stora möjligheter att för de egna energibehoven
och i energianvändningen gå före när det gäller utnyttjandet av förnybara
energikällor och hushållningsåtgärder.

Jordbruket

Internationellt sett är det svenska jord- och skogsbruket mycket väl skött
med relativt begränsade miljökonsekvenser. En mycket viktig faktor har här
varit familjelantbrukets dominerande ställning. Familjelantbruket är i sig ett
utmärkt exempel på hur decentralisering, resursutnyttjande och miljöhänsyn
kan gå hand i hand.

Avgörande för framtiden blir nu i första hand driftsformerna. Familjelantbruk
med varierande produktion har bäst förutsättningar att producera bra
livsmedel med miljöriktiga metoder och utan stora djurstallar eller ensidiga
växtföljder. Också inom skogsbruket har de småskaliga enheterna bäst förutsättningar
för att sköta avverkningar och skogsvård på ett sätt som tar god
hänsyn till miljön.

Dagens jordbruk och skogsbruk är på väg in i ett allt större beroende av
inköpta produktionsmedel som maskiner, energi, utsäde, gödsel och bekämpningsmedel.
Höga produktionskrav pressar upp gödselgivorna och
ökar riskerna för urlakning. Rådgivning vad gäller storleken på och rätt
tidpunkt för givorna är angelägen, särskilt i områden med genomsläppliga
jordar.

Nya sorter och odlingssystem har bidragit till högre skördar men samtidigt
inneburit ökad användning av kemiska bekämpningsmedel. Den högre och
jämnare produktionsnivån har ekonomiskt gagnat producenter och konsumenter.

Bekämpningsmedlens risker — ofta otillräckligt kända - gör emellertid att
vi måste satsa på en kraftfull forsknings-, undervisnings- och försöksverk

Mot. 1982/83:1094

6

samhet för att utveckla alternativ teknik t. ex. på områden som växtförädling,
resistensforskning, biologisk kontroll och odlingsteknik. Därvid finns
möjligheter att minska behovet av bekämpningsmedel och minska riskerna
vid deras användning. Rådgivningen bör inriktas på att främja miljövänlig
teknik.

Stor restriktivitet måste gälla för all kemisk bekämpning av insekter och
växtsjukdomar.

Lantbrukarna utsätts genom användningen av t. ex. bekämpningsmedel
för risker. Fortsatt uppmärksamhet måste riktas mot arbetsmiljöfrågorna i
samband med användningen av kemikalier i jord- och skogsbruk. Det är den
enskilde bonden som mest drabbas, varför det är viktigt att hos lantbrukarna
öka kunskapen i desas frågor.

En minskning av kadmiumhalten i fosforgödselmedel bör ske. Tyvärr
innehåller den inhemska fosfaten arsenik, varför reningsmetoder måste utvecklas
innan den kan användas. Användningen av gödsel med försurande
effekt bör begränsas.

Det är angeläget att med hjälp av bl. a. markkarteringar få fram värden för
de optimala gödselgivorna. Det är också viktigt att utveckla grödor och
brukningsmetoder som bibehåller eller ökar humuslagret.

Produktion och användning av inhemskt proteinfoder bör stimuleras så att
importen kan begränsas. Detta ger också möjlighet att öka andelen kvävefixerande
grödor och att minska ensidigheten i odlingen.

Även i animalieproduktionen är användningen av olika kemiska preparat
omfattande. Det gäller då både medicinska preparat och preparat för bekämpning
av hudparasiter och liknande. I likhet med de kemiska preparaten
inom växtodlingen innebär denna hantering inom animalieproduktionen
också arbetsmiljöproblem, vilket måste ägnas ökad uppmärksamhet. Dessutom
måste intresset i ökad utsträckning riktas mot problematiken kring hur
olika preparat och mediciner påverkar de livsmedelsprodukter som produceras
inom animaliesektorn. Problemet med antibiotikaanvändning i förebyggande
syfte inom animalieproduktionen måste ägnas ökad uppmärksamhet.

Skogen

Skogens resurser skall utnyttjas rationellt. Miljökraven måste samtidigt
tillgodoses. Det mera manuellt inriktade småskogsbruket använder en miljövänligare
teknik än storskogsbruket. Arbetet på att överföra skogsmark från
storskogsbruk till bondeskogsbruk bör fortsätta. Forskningen kring de småskaliga
skogsbruksmetoderna bör ges väsentligt ökade resurser.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket totalförbjöds,
med viss dispensmöjlighet, genom beslut av förra riksdagsmajoriteten.
Bekämpningsmedlen är främst knutna till den storskaliga driften och bör
i enlighet med detta beslut vara kraftigt begränsad.

Forsknings- och försöksverksamhet kring alternativ till kemisk bekämpning
måste stimuleras.

Mot. 1982/83:1094

7

Skogen måste skötas med stor hänsyn till landskapskaraktären och till
naturvården och kalavverkningsytorna hållas så små som möjligt.

Torvbrytning bör undvikas på våtmarker som är speciellt känsliga från
naturvårdssynpunkt. I de områden där torvbrytning sker bör möjligheterna
att utöka skogsarealen tas till vara när brytningen upphör.

Fiske

Fisket svarar i dag för ungefär en femtedel av världens animaliska protein.
Det svenska fisket har en gammal tradition som basnäring för vår kust- och
öbefolkning. Genom att haven ännu inte i samma utsträckning som marken
utsätts för mänsklig påverkan har fisk fångad i havet fortfarande den rätta
sammansättningen av för oss livsuppehållande, viktiga mineralämnen (s. k.
spårämnen). Fisk har en mycket central roll i den globala livsmedelsförsörjningen.
Troligen kommer fisken i framtiden att få ännu större betydelse för
folk- och världshushållningen.

Sverige med sina långa kuster och många vattendrag har goda förutsättningar
för såväl insjö- som kustfiske. Fisk och musselodlingar kan svara för
en väsentlig del av vår egen proteinförsörjning och också ge upphov till en
växande export. Men en absolut förutsättning är att våra sjöar och kustvatten
hålls rena. Lokalisering av miljöstörande verksamheter till sjöar, kuster och
vattendrag måste därför strängt begränsas, och den samhällsekonomiska
förlusten av svartlistad fisk eller utebliven fiskreproduktion måste vägas in
när gränserna sätts för industriella och andra utsläpp.

Produktkontrollen

Den som saluför en hälso- och miljöfarlig vara i Sverige är skyldig att känna
till och redovisa de risker som kan vara förknippade med varan och dess
hantering. Lagen innebär i princip s. k. omvänd bevisföring. Den här lagen är
svår att efterleva. Det beror bl. a. på de enorma mängder varor som redan
finns och som varje år tillförs marknaden. Problemet är för stort i förhållande
till kontrollapparaten.

Den ansvariga myndigheten är produktkontrollnämnden. Den har inte
resurser att tillse att lagen helt efterlevs. Produktkontrollnämnden utnyttjar
som sekretariat och administrativ bas produktkontrollbyån vid naturvårdsverket.

Denna koppling har visat sig vara förknippad med problem. Nämnden och
produktkontrollbyrån har fått en mellanställning i förhållande till naturvårdsverket.
Detta har inte gagnat produktkontrollen.

Vi anser det därför vara naturligt att det arbete i regeringskansliet som
initierades av den förra regeringen leder fram till förslag innebärande att
produktkontrollverksamheten är självständig i förhållande till naturvårdsverket
och ges en sådan organisation och sådana resurser att den kan fungera
effektivt. Samtidigt måste också utbildning och forskning inom området
prioriteras. Andra angelägna åtgärder är intensifierat internationellt samar

Mot. 1982/83:1094

8

bete och upprättandet av ett produktregister. Med hjälp av ett sådant register
och gemensamma internationella normer kan förbättringar åstadkommas i
produktkontrollen.

I produktkontrollen måste man i ökad utsträckning ha beredskap för nya
forskningsresultat eller nya förhållanden som gäller de olika kemikalierna.
Den möjlighet som lagstiftningen ger att förbjuda även i bruk varande
kemikalier om nya fakta framkommer bör utnyttjas. Särskilt bör olika kombinationseffekter
beaktas.

Produktkontrollverksamheten bör kompletteras med ett särskilt obligatoriskt
försäkringssystem med ansvar. Detta system skall åstadkomma en
minskning av mängden farliga eller osäkra kemikalier, en bättre kontroll av
de produkter som säljs och används samt bättre ersättningsmöjligheter för
den som drabbas av de kemiska produkternas negativa effekter.

Tillverkare och importörer av kemikalier kan åläggas att ta en ansvarsförsäkring
för sin produkt. Försäkringsbolagen sätter premien efter hur väl
företagen har angivit produktens innehåll. Vidare bedömer man premien
efter vilka vetenskapliga undersökningar etc. som företaget kan redovisa
både i det egna och från andra länder. En ytterligare faktor är om företaget
hittills visat sig komma med såväl säkra produkter som korrekta redovisningar
av gjorda undersökningar.

Fortfarande finns myndighetskontrollen kvar, men man har på det här
sättet fått ett ekonomiskt styrmedel som komplement. I dagens ekonomiska
situation måste det också vara tilltalande att den statliga byråkratin inte
behöver öka. Kanske behövs några fler tjänster på försäkringsinspektionen.
I övrigt utnyttjas ett etablerat och känt riskvärderingssystem, den privata
försäkringsverksamheten.

Det råder ingen ekonomisk skillnad mellan inhemska och importerade
produkter; alltså finns inga problem med omvärlden vad gäller importrestriktioner
etc.

Viktigt är att det på det här sättet, av försäkringsbolagen, måste skapas
laboratorie- och forskningsresurser för att de skall kunna undersöka de olika
kemikalierna på ett riktigt sätt. Vidare blir företagen än angelägnare om att
själva göra klart för sig och deklarera effekter etc. på olika kemikaler.

Vidare kommer försäkringsbolagen att ålägga såväl producenter som importörer
förhållningsregler för hur kemikalierna skall hanteras för att försäkringen
skall vara giltig. Här kan man jämföra med t. ex. krav när det gäller
låsanordningar för hemförsäkringar och utrymningsvägar när det gäller
brandförsäkringar. På det hela taget skulle det bli en skärpning av kemikaliehanteringen.

En poäng är att det just är försäkringsbolagen som i samhället är professionella
på att bedöma risker. De kommer naturligtvis att fastställa premieavgifter
som motsvarar risken att behöva betala ut skadeersättning vid en viss
verksamhet.

Det finns ett antal följdfrågor som också kan lösas ganska naturligt. Om

Mot. 1982/83:1094

9

det är producenten resp. importören som måste ta försäkringen så vill han
naturligtvis genom något system ålägga nästa länk i kedjan att hantera
kemikalien på ett visst sätt. Det går också att göra försäkringsvägen.

Det kanske mest angelägna att framhålla är att det på det här sättet skapas
resurser. Ekonomiska resurser. De kan användas för forskningsverksamhet
och för olycksförebyggande åtgärder. Och inte minst, de kan användas för
ersättningar till skadelidande, även långt efter det att den aktuella produktionen
upphört.

Sannolikt finns förutsättningar för Sverige att föra fram försäkringstanken
också i europeiska och andra internationella sammanhang.

Gamla nedgrävda och på annat sätt dolda kemikalierester utgör ett stort
problem. Det bör skapas en planläggning för hur den typen av miljöhot skall
kunna hanteras. En sådan planering bör inledas med en inventering. Det
viktiga är att vi snarast får ett grepp om hur omfattande problemet är så att
rätt åtgärder kan förberedas, om inte annat så i beredskapssyfte.

För omhändertagandet av miljöfarligt avfall och kemikalier bör SAKAB:s
anläggning snarast komma i bruk. Driften av anläggningen måste fortlöpande
övervakas så att den kan avbrytas om utsläppen visar sig innehålla för
stora mängder skadliga ämnen.

Utvecklingen av ny teknik när det gäller omhändertagande av miljöfarligt
avfall måste noga följas och den nya tekniken utnyttjas.

För att förbränningsanläggningar skall kunna fungera krävs god kännedom
om innehållet i olika kemiska produkter. Sådan innehållsförteckning
bör införas på alla kemiska produkter, liksom uppgifter om hur produkten
skall behandlas när den blir avfall.

Den produktkontroll som äger rum i samband med livsmedelsproduktionen
är angelägen. Den kontrollen bör omfatta den totala kvaliteten på
livsmedlen — även de importerade. Informationen om vad importerade
produkter är t. ex. besprutade med bör förbättras. Koncentrationen av livsmedelsproduktionen
gör att konserveringsmedel, förpackningar etc. blir ett
ökande problem.

En särskild fråga utgör bestrålningen av livsmedel. Den har främst tre
syften: att helkonservera, att bekämpa bakterier, mögel och insekter, samt
att förlänga hållbarhetstiden. Den strålning som används är röntgenstrålning,
gammastrålning från radioaktiv källa eller elektronstrålning från speciella
elektronacceleratorer. Någon radioaktivitet finns inte i livsmedlet efter
bestrålning. Hittillsvarande forskning har inte visat att strålbehandling ger
upphov till skadliga biprodukter i den bestrålade varan, men risken för icke
önskvärda biokemiska effekter kan inte uteslutas. Tekniken tenderar att bli
storskalig. Det är också olämpligt att strålkällor hanteras av allt fler människor
och i allt fler sammanhang. Det skapar nya arbetsmiljöproblem.

Det är i dag förbjudet i Sverige att bestråla livsmedel utan tillstånd av
livsmedelsverket. Något sådant tillstånd har inte heller lämnats. Frågor i
anslutning till livsmedelsbestrålning utreds f. n. på uppdrag av förre jord

Mot. 1982/83:1094

10

bruksministern Anders Dahlgren. Bestrålning av livsmedel bör i avvaktan på
utredningen inte tillåtas. Inte heller import av bestrålade livsmedel bör
tillåtas. Sverige bör ta initiativ till internationella överenskommelser om
märkning av bestrålade varor.

Kommunikationerna

Olika energikällor och energisystem har under det senaste decenniet utsatts
för en intensiv och jämförande granskning avseende just hur myckt
naturresurser som tagits i anspråk och på hur miljön påverkas. En motsvarande
granskning av olika transportmedel och transportsystem har inte ägt
rum men är angelägen. På samma sätt som i energisammanhang borde man
kunna tala om och bedöma ett transportmedels totala samhällskostnader och
naturresurs- och miljöutnyttjande.

Kollektivtrafikens användning måste stimuleras.

Utsläppen av skadliga ämnen i bilavgaserna måste minska. Hit hör begränsningen
av blyhalten i bensin. Målsättningen måste vara blyfri bensin.
Också utsläpp av andra ämnen än bly bör begränsas ytterligare. Blyfri bensin
är en förutsättning för den effektiva katalatiska avgasreningen.

En åtgärd är övergång från bensin till andra bilbränslen, etanol och metanol.
Vid sidan av möjligheter till minskad miljöpåverkan skulle det också
vara av stor betydelse sett från energipolitisk synpunkt. Ett sådant handlingsprogram
kräver ökad forskning och teknisk utveckling om dessa s. k. motoralkoholer.

Det svenska försvaret skulle kunna utgöra grunden till en marknad för
dessa bränslen. Försvaret är över huvud taget en stor marknad för försök
med miljövänligare teknik och resurssnålare processer.

Buller från motorfordon utgör i många fall ett allvarligt miljöproblem,
särskilt i tätorterna. Här liksom när det gäller avgaserna är skärpta normer
angelägna.

Vägnätets påverkan på landskapsmiljön måste begränsas. Vägar skall följa
landskapet, inte bryta igenom det. Åkermark skall utnyttjas till livsmedelsproduktion,
inte till biltrafik.

Yrkes- och godstrafik med motorfordon på land medför samma miljöstörningar
som privatbilismen. Transport med långväga godstransporter bör. när
så är möjligt, stimuleras över till järnväg eller båt.

Spridningen av salt på gator och vägar åsamkar skador på både djur- och
växtlivet, vilket noga måste beaktas i väghållningen. Från miljösynpunkt
vore det av värde om saltspridningen helt upphörde.

Ett särskilt problem utgör de olika transporterna av farligt gods. Det gäller
såväl på land som till sjöss. Sådana transporter måste åtgärdas med kraftiga
säkerhetsbestämmelser. Det gäller bl. a. valet av transportmedel och transportväg.
Bostadsområden, vattentäkter etc. skall undvikas vid landtransporter
av farligt gods. Olycksberedskapen bör höjas. Det är också angeläget att
vi får en bättre märkning, innehållsdeklaration, av de olika transporterna så

Mot. 1982/83:1094

11

att eventuellt nödvändigt saneringsarbete kan ske snabbt och med insatser av
rätt valda bekämpningsmedel.

Oljeutsläpp från tankbåtar och olyckor med andra kemikalietransporter
till sjöss kan minskas genom skärpta bestämmelser om val av säkra farleder
och särskilda säkerhetskrav på de båtar som utnyttjas. Storleken på tankbåtar
i de känsliga farlederna och områdena bör begränsas. Det är också möjligt
att avsevärt förbättra möjligheterna att vid hamnarna på ett enkelt sätt ta om
hand oljespill och andra föroreningar. För att förbättra kontrollen över
fartyg med last av olja eller kemikalier som trafikerar de nordiska vattnen bör
ett system med obligatorisk rapporteringsskyldighet införas. Sverige bör ta
initiativ till ett nordiskt samarbete i denna fråga. Därigenom motverkas
avsiktliga utsläpp till havs. Till de förebyggande åtgärderna hör också förbättringar
av farlederna och över huvud taget en förbättring av sjösäkerheten
vid de aktuella transporterna.

Flygtrafiken medför ofta avsevärda bullerstörningar. Flygplatser och bostadsområden
bör därför planeras så att störningarna minimeras. Ett led i
detta är utnyttjandet av tystgående flygplan.

Inom transportsektorn liksom inom energiproduktionsområdet finns goda
förutsättningar för att utnyttja ny teknik i syfte att åstadkomma en bättre
hushållning med naturresurserna och med miljön. Som exempel kan nämnas
utvecklandet av moderna elbilar och utnyttjandet av vegetabiliska oljor.
Exempel på nya bränslen som motoralkoholer har nämnts tidigare. Forskning
och teknisk utveckling inom sådana områden som nu nämnts bör få ökat
stöd.

Arbetsmiljön

Den nuvarande arbetsmiljölagen tillkom 1978. Det är angeläget att den
fortlöpande följs upp så att lagstiftningen följer med utvecklingen. Arbetsmiljölagstiftningen
kan inte heller ses isolerad från annan lagstiftning som
reglerar arbetslivet. En utvärdering och översyn av arbetsmiljölagen bör
därför snarast komma till stånd.

Den fysiska hälsan i arbetslivet hotas av bl. a. buller och kemikalier. En
stor del av arbetarna som utsätts för buller får också hörselskador. Bullret
bidrar också till att öka stressen i arbetslivet. Automatiseringen kan sannolikt
ersätta många farliga och tunga arbetsmoment men får inte skapa nya
dåliga arbetsmijöer.

Kemikalierna har skapat nya arbetsmiljöproblem. Det tillkommer allt fler.
Arbetarna utsätts hela tiden för nya och ofta okända kemiska risker. Bland
skadorna märks hudskador och allergier. Allvarligare är emellertid de skador
som ger sig till känna först efter många år. Dit hör cancer och ärftliga
skador.

Det finns samband mellan arbetsmiljön och den yttre miljön. Det sägs
ibland att det är svårt att komma till rätta med båda samtidigt. Det behöver
inte vara så. I själva verket måste ansträngningarna för en bättre inre och

Mot. 1982/83:1094

12

yttre miljö gå hand i hand. Det är i båda fallen fråga om att skapa miljöer där
vi slipper buller och skadliga kemikalier. Vi kan använda samma forskningsresurser,
samma mätmetoder och samma typ av normer. Och vi kan i stor
utsträckning använda samma lagar och samma kontrollerande administration.
Därför är det också från arbetsmiljösynpunkt angeläget att produktkontrollen
får ökade resurser och att forskningen när det gäller effekterna av
buller och kemikalier stärks. Också utbildningen på olika nivåer när det
gäller arbetsmiljöfrågor måste förbättras.

Kontakten mellan olika organ som arbetar med arbetsmiljöfrågor och
sådana som arbetar med yttre miljöfrågor måste förstärkas.

Kostnaderna för en god arbetsmiljö bör lika självklart ingå som naturliga
delar av produktionskostnaderna, som t. ex. råvarukostnader och löner.

Som biologisk varelse påverkas och skadas människan av en allt större
mängd kemikalier i livsmiljön. Den ökade förekomsten av tumörer och
allergier utgör en ständig påminnelse om kemikaliesamhällets effekter.

Mindre uppmärksammat är att människan som social varelse också drabbas
av skador och lidande när livsmiljön inte fungerar på ett tillfredsställande
sätt. Ensamhet och otrygghet hos t. ex. barn och äldre kan ge upphov till
psykiska och fysiska sjukdomar. Ensidighet och otillräckliga stimulanser gör
att den växande individen inte utvecklas på ett tillfredsställande sätt. I det
sammanhanget måste också effekterna på individen av arbetslöshet uppmärksammas.

Missbruk av narkotika, alkohol och tobak är ett allvarligt hot mot människors
hälsa. Det måste kraftigt motverkas.

Miljöforskning

Miljöforskning är ett mycket vitt begrepp. Det innefattar forskning och
utvecklingsarbete som skall ge bättre kunskaper om naturresurserna och de
biologiska systemen .Den skall också leda till att vi får bättre kunskap om hur
våra industriella och sociala processer påverkar miljön omkring oss och
därmed ge underlag för en effektiv miljövård.

Miljöforskningen är till sin natur tvärvetenskaplig och innehåller moment
från olika kunskapsgrenar, t. ex. biologi, kemi, geovetenskaper, fysik, ekonomi,
sociologi, medicin m. m. Eftersom målen för miljöforskningen inte
ligger inom någon etablerad vetenskapsgren har de som arbetat med sådan
forskning stött på speciella problem.

De statliga forskningsråden som har till uppgift att stödja grundforskning
är till sin natur starkt ämnesinriktade. Det gäller också institutionerna inom
högskolan. Det finns t. ex. ytterst få forskartjänster inriktade på miljöforskning,
vilket i sin tur leder till att denna typ av forskning har låg status bland de
etablerade forskarna. På grund av forskningsrådens organisation i ganska
snäva fackområden kommer forskningsprojekt inom miljöområdet lätt att
hamna ”mellan stolarna”. Därför bör delar av forskningsrådens medel avsättas
för miljöinriktad grundforskning.

Mot. 1982/83:1094

13

För att samhället skall få största möjliga nytta av forskningen och bäst
resultat måste även forskningens tillämpningar stimuleras. Detta kan ske
genom ett närmare samarbete mellan deltagarna i de olika leden: grundforskning
— tekniskt utvecklingsarbete — färdig process eller anläggning.
Positiva faktorer i denna process är de spirande miljötekniska centrumbildningar
som finns vid våra högskolor och det stora miljöintresse hos såväl
studerande som allmänhet. Det bör ges specialinriktat ekonomiskt stöd till
miljötekniska och andra tvärvetenskapliga centra vid våra högskolor.

En samordning av det forsknings- och utvecklingsarbete på miljöområdet
som bedrivs vid statens naturvårdsverk och arbetarskyddsfonden med högskolornas
forskningsprogram är angelägen.

Kontaktytorna mellan dem som ansvarar för den praktiska miljövården,
t. ex. länsstyrelsernas naturvårdsenhet och hälsovårdsförvaltningarna och de
forskningsutgörande organen på högskolenivå, bör stärkas. Det kan ske
bl. a. genom att forskningsprojekt som söks gemensamt av miljövårdsorgan
och högskola tilldelas särskild kvot hos forskningsråden och statens naturvårdsverk.
De berörda myndigheterna kan också lägga fram förslag till
forskningsprojekt som är angelägna från samhällets synpunkt.

Inriktningen av utbildningen vad gäller naturresurser och miljövård bör
syfta till en integration av miljövård i alla ämnen och kurser samt till en bred
orientering av naturresurs- och miljöfrågorna. Det är också angeläget att få
till stånd utbildning av specialister inom miljövårdens olika delområden samt
utbildningar som kompletterar yrken och befattningar med inverkan på
naturresurshushållning och miljövård.

Det är väsentligt att miljövården inte i praktiken är ”bara” naturvård och
något som bara omfattar ämnet biologi. Miljövården bör i stället integreras i
flera utbildningar. Miljövården lämpar sig väl för temastudier, t. ex. av den
typ som nu bedrivs vid Linköpings högskola.

Miljövårdsundervisning kan naturligtvis inte heller inskränkas till undervisning
om okontroversiella fakta. Inte heller räcker det om miljövårdsutbildningen
omfattar enbart tyckande och propagerande. Däremot bör utrymmet
för diskussion och undervisning om värderingar inom naturresursområdet
och miljösektorn få stor plats.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs*

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en redovisning av
samordningen mellan svenskt och internationellt miljöarbete till
grund för fortsatt agerande,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lag
avseende krav på råvarudeklaration m. m. för alla konsumtionsvaror,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att regeringen
genomför en landsomfattande inventering av gamla kemikaliedepåer,

Mot. 1982/83:1094

14

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att initiativ tas till
internationella överenskommelser om märkning av bestrålade
varor,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att användningen av skiffer till förbränning inte skall tillåtas,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till system
med offentliga utfrågningar och vetenskaplig medling i miljö- och
naturresursarbetet,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till inrättande
av ett system för naturresursräkenskaper,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag innebärande
en bättre tvärvetenskaplig samordning av forsknings- och utvecklingsarbete
på miljöområdet.

Stockholm den 24 januari 1983
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)
ARNE FRANSSON (c)
KJELL A. MATTSSON (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)
EINAR LARSSON (c)
GUNNAR BJÖRK (c)

GUNNEL JONÄNG (c)
TAGE SUNDKVIST (c)

ANDERS DAHLGREN (c)
KARL BOO (c)

OLOF JOHANSSON (c)
NILS G. ÅSLING (c)

i Gävle

* Se även motionerna 1982/83:1095-1096.