Nationellt grepp om ungdomsmottagningarna

Motion 2008/09:So262 av Caroline Helmersson-Olsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten bör ta ett nationellt grepp om ungdomsmottagningarna och kartlägga ungdomsmottagningarnas tillgänglighet och kompetens.

Motivering

Ungdomsmottagningarna spelar en viktig roll när det gäller sex och samlevnad och ungdomars hälsa. Till ungdomsmottagningen kan man vända sig med frågor och funderingar kring sex och samlevnad, sexuell läggning, preventivmedel, oönskade graviditeter, könssjukdomar och frågor kring relationsproblem, mobbning och droger eller bara för att ha någon att prata med. Här handlar det verkligen om tidiga insatser och förebyggande arbete i praktiken.

Hälso- och sjukvården har många gånger svårt att möta de hälsoproblem eller behov av samtal som finns hos ungdomar. Ofta saknas en tydlig ingång i vården. Ungdomsmottagningarna arbetar mer på ungdomars villkor och har därför större möjligheter att nå ungdomarna på ett effektivt sätt.

Personalen på ungdomsmottagningen måste ha bred kunskap. Till exempel måste man ha kompetens att se och arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck. Liksom när det gäller skolans sex- och samlevnadsundervisning är det viktigt att de som arbetar på ungdomsmottagningarna har HBT-kompetens. Det är viktigt att säkerställa att homo-, bi- och transpersoner möts med kompetens och respekt på landets ungdomsmottagningar. Det måste också finnas kompetens att möta unga funktionshindrades särskilda frågor och problem kring sexualiteten.

Ungdomsmottagningarna bedrivs dock på mycket olika premisser i olika delar av landet och ofta under osäkra förhållanden. Tillgängligheten varierar stort. Exempelvis är under sommarmånaderna, då mycket händer i ungdomars liv, många ungdomsmottagningar stängda, ibland upp till tio veckor.

Ett nationellt grepp behöver därför tas om ungdomsmottagningarna och en kartläggning göras av ungdomsmottagningarnas öppettider och kompetens så att det blir möjligt att göra jämförelser och se om det behövs åtgärder för ökad tillgänglighet.

Stockholm den 30 september 2008

Caroline Helmersson-Olsson (s)