Narkotikapolitiken

Motion 1983/84:2484 Karin Söder och Rune Gustavsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1983/84
2484-2488

Motion

1983/84:2484

Karin Söder och Rune Gustavsson
Narkotikapolitiken

Allt bruk av narkotika är missbruk! Enbart medicinskt motiverad användning
kan innebära undantag från den regeln. Det finns ett mycket
brett politiskt och folkligt stöd för denna uppfattning.

Stora ansträngningar har gjorts på narkotikaområdet sedan 1978 års
proposition, vilken markerar ett viktigt nytänkande till förmån för en
offensiv politik. Politiken måsta ständigt utvecklas för att komma till rätta
med problemen. Man har ännu inte funnit instrument och handlingslinjer
som tillräckligt effektivt leder mot målet — ett narkotikafritt samhälle.

Drogmissbruket ökar i ett samhälle där individerna känner främlingskap
och vånda över den egna situationen. Men även om den grundläggande
frontlinjen i kampen mot främst alkohol och narkotika måste gå i en
samhällsutveckling för gemenskap och närhet har varje individ ett ansvar
för sin egen situation. Varje familj, eller annan social gemenskap, måste ha
resurser att stödja den som kommer i en problemsituation.

Narkotikapolitiken måste drivas efter två linjer samtidigt. Det gäller att
begränsa efterfrågan på narkotika och att minska, helst eliminera, tillgången.

Att minska efterfrågan måste ske genom en politik som motverkar att
någon börjar med eller känner sig nyfiken på narkotika samt genom vård
och rehabilitering av missbrukare. Likaså måste en effektivare narkomanvård
fullföljas inom kriminalvården.

Att minska tillgången på narkotika kan ske genom polisens och tullens
arbete samt genom att nå internationella överenskommelser om handeln
med narkotika. Det är viktigt att narkotikalangarna inte finns tillgängliga
i känsliga miljöer och för känsliga grupper. Speciellt betydelsefullt är att
komma åt storhandlarna som inte aktar för rov att tjäna på andras elände.

Narkotikakommissionen kommer inom kort att avsluta sitt arbete kring
dessa frågor. Enligt vår mening bör ett samlat grepp kring narkotikapolitiken
skyndsamt tas på basis av dess arbete. Men också i avvaktan på detta
bör riksdagen fatta vissa centrala beslut samt ge principiella riktlinjer för
narkotikapolitiken i vissa delar.

Etablerade sociala kontakter har i dag sannolikt större betydelse för en
individs beteende än någon gång tidigare. Detta gäller trots att kontakterna
ofta är mer flyktiga. Det sociala trycket mot en ung människa är
avgörande för livsstil och värderingar i övrigt. Resultatet är att samtidigt
som allt fler ungdomar väljer en helt såväl drog- som tobaksfri tillvaro är
antalet som brukar narkotika i stort oförändrat.

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2484 — 2488

Mot. 1983/84:2484

2

Det är viktigt att de positiva alternativen och kamratgängen i tillräcklig
omfattning står till förfogande. Föreningsliv och idrottsrörelse har här stor
betydelse. Men tyvärr når de bara i begränsad utsträckning ut till ungdomar
i utsatta miljöer. De når knappast alls de ungdomar som redan har
problem.

Familjen och föräldrarna är den främsta möjligheten när det gäller att
ge undomar i narkotikariskzon ett socialt stöd. Men det är viktigt att
familjen har resurser att möta de problem som uppkommer snabbt med
framhävande av föräldrarnas och familjens sociala trygghetsroll.

Det arbete som bedrivits för att följa upp riksdagens beslut 1977 och
1978 angående alkohol- och narkotikafrågorna har gett resultat. Inte minst
märks en ökad medvetenhet hos allmänheten om olika drogers skadeverkningar.
Uppenbar är också ungdomens ökande negativa inställning till
drogerna. Det har också lett till en ökad insikt om folkrörelsernas och
andra organisationers liksom kyrkans och samfundens möjligheter att
delta i såväl det förebyggande som det vårdande och rehabiliterande
arbetet. Noteras kan också den ökande insikten om att det är vår gemensamma
medverkan som är nödvändig om vi skall nå målsättningen som
riksdagen lagt fast.

De erfarenheter som vunnits på informationssidan under de gångna
årens arbete måste tas till vara för att nå ett ännu bättre resultat.

Skolan har ett stort ansvar och en viktig roll i det förebyggande arbetet
mot drogerna genom en väl upplagd informationsverksamhet. Många
goda resultat kan säkerligen uppvisas runt om i landet. Men verksamheten
måste bli heltäckande så att alla elever nås av budskapet. Drogernas
skadeverkningar bör vara en naturlig och viktig del i skolans undervisning.
För att detta skall bli verklighet bör inom varje rektorsområde finnas en
lärare som har ansvaret för en sådan undervisning. Men informationen får
inte avgränsas till eleverna. Den måste gälla skolans lärare och annan
personal. Kontakten med föräldrarna är ett annat viktigt område som bör
ingå i skolans uppgifter liksom kontakter med polis och socialmyndigheter.

Som ovan framhållits har vi fått en ökad medvetenhet bland allmänheten
om alkoholens och narkotikans skadeverkningar. Detta utgör en bra
grund för ett fortsatt intensifierat arbete. Härvid kan hemmens ansvar inte
nog betonas. I unga år grundläggs barnens utveckling. En trygg uppväxt
skapar förutsättningar för att ett barn skall växa upp till en harmonisk
vuxen.

Det personliga ansvarstagandet måste vi alla ålägga oss och inte tro att
kampen mot missbruket kan skötas enbart av sjukvården och socialvården.
Vi har också som medmänniskor en moralisk skyldighet att ställa upp för
människor i vår omgivning som börjar få missbruksproblem.

I vårt land har vi en unik tillgång i de många folkrörelserna där stora
delar av svenska folket är aktiva. Folkrörelserna utgör en betydelsefull

Mot. 1983/84:2484

3

kanal för att få ut mer information i missbruksfrågorna. Genom ett brett
utbud av aktiviteter kan människors fritid göras meningsfull. Folkrörelserna
kan också erbjuda värdefull gemenskap mellan människor och bidra till
att bryta människors isolering.

Folkrörelserna måste för att fungera som ett instrument för att åstadkomma
hälsoriktiga levnadsvanor ge mer akt på den egna verksamhetens
utformning. Det är viktigt att olika organisationer uppmärksammar sådana
problem i de egna leden. Det måste vara naturligt att där samhället —
stat, kommun, landsting — lämnar stöd till organisationerna, dessa svarar
för drogfria miljöer i den verksamhet som riktar sig till barn och ungdom.

I fråga om anslaget till Upplysning och information på drogområdet
anvisar statsrådet ett reservationsanslag av drygt 37 milj. kr. Det är anmärkningsvärt
att bland mängden av organisationer som får del av detta
anslag föreslår statsrådet att arbetsmarknadens parter och Verdandi skall
garanteras visst belopp. Detta sätt att öronmärka medel är inte acceptabelt.
Vid behandlingen i riksdagen föregående år ställde vi oss kritiska till att
pengar utgår till arbetsmarknadens parter bl. a. därför att för dessa organisationer
bör det vara naturligt att bedriva kamratstödjande verksamhet
utan att det för den skull skall utgå statbidrag. Det har heller inte redovisats
på vilket sätt pengarna används eller hur verksamheten bedrivs. Vi yrkar
därför avslag på den föreslagna särbehandlingen. Dessa organisationer
måste behandlas på samma sätt som andra.

Det är nödvändigt att inrikta arbetet på att de resurser som står till
förfogande på vårdsidan utnyttjas på ett effektivt sätt. Bland motiven för
att få ett kommunait/landstingskommunalt huvudmannaskap var att få en
effektiv vårdkedja med inriktning på en drogfri tillvaro och anpassning i
samhället. Även om inte så lång tid förflutit sedan huvudmannaskapsförändringen
skedde borde mera påvisbara resultat kunna uppvisas. Det
torde också stå klart att LVM och dess tillämpning inte är tillräckligt som
instrument utan är en del av en helhet där olika åtgärder och samhällsinsatser
måste samverka långsiktigt för att nå resultat. Regeringen måste
därför noggrant följa upp effekterna av de beslut som fattats, så att vården
av missbrukare leder till verkliga resultat där de vårdade återförs till en
människovärdig tillvaro.

Vi anser att det blivit nödvändigt med en kriminalisering också av
konsumtion av narkotika. Det finns klara tendenser till en spridning av
bruket av cannabis till socialt väletablerade grupper. Detta är grupper som
kan antas vara mottagliga och påverkbara av en utvidgning av det straffbara
området. Även bland de breda ungdomsgrupperna kan en kriminalisering
av narkotikabruk väntas få mycket positiva effekter. Enligt vår
mening bör också alla förvärv av narkotika vara straffbara, även om det
inte sker i överlåtelsesyfte. Det är därför nödvändigt med en straffskärpning
för smålangare med upprepade förseelser.

De problem som en sådan reglering kan förorsaka måste självfallet

Mot. 1983/84:2484

4

övervägas noga. Möjlighet till åtalseftergift vid frivillig vård och ökade
möjligheter till alternativa påföljder vid detta brott måste prövas. Det är
vår bestämda uppfattning att en skärpning av lagstiftningen enligt ovan är
nödvändig som en del av arbetet för att bestående förbättringar av narkotikasituationen
i vårt land skall kunna uppnås.

All narkotika kommer inte från andra länder. I icke obetydlig omfattning
odlas narkotikaväxter i landet. Sådan odling för drogändamål är
självfallet olaglig. Enligt vår mening finns inga rimliga skäl för att av
hänsyn till viltvårdsintressen acceptera någon form av odling av narkotiska
växter. Ej heller s. k. prydnadsväxter bör undantas från det straffbara
området, som uttalas i specialmotiveringen till nuvarande lagstiftning. För
att klara förfaranden som ej är straffvärda är det enligt vår uppfattning
tillräckligt med de oaktsamhetsregler och regler om straffrihet som finns
i lagen.

Det finns inte i den gällande lagstiftningen något hinder för att förverka
exempelvis ett fordon eller en båt som använts som hjälpmedel. Detta har
dock endast förekommit mycket sparsamt i praxis. Det är därför nödvändigt
att införa ett stadgande liknande det som finns i 30 § lagen (1938:274)
om rätt till jakt. Enligt denna paragrafs femte stycke kan bl. a. motorfordon,
annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts
eller medförts som hjälpmedel vid vissa brott som avses i lagen förklaras
förverkade, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda
skäl föreligger. Erforderlig lagtext bör utarbetas av utskottet.

Vi anser att regler bör införas som gör det möjligt att förverka haschpipor
på ett väsentligt mera distinkt sätt än nuvarande lagstiftning ger
utrymme för. Förverkande bör kunna ske i samtliga fall där det inte är
”uppenbart obilligt”. En allmän hänvisning till att haschpipan är en souvenir
får således inte som enda skäl innebära att förverkandet uteblir.

Med hänvisning till det anförda hemställs*

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om inriktningen av narkotikapolitiken och
föräldrarnas centrala roll,

2. att riksdagen, med avslag på den av regeringen aviserade fördelningen
av anslaget till Upplysning och information på drogområdet,
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 25 januari 1984

KARIN SÖDER (c) RUNE GUSTAVSSON (c)

* Se även motion 1983/84:2485.

Övrigt om motionen

Intressenter

KARIN SÖDER saknar porträttfoto
KARIN SÖDERCenterpartiet
RUNE GUSTAVSSON saknar porträttfoto
RUNE GUSTAVSSONCenterpartiet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket