Namnlag (prop. 1981/82:156)

Motion 1981/82:2417 Marianne Karlsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion

1981/82:2417

Marianne Karlsson
Namnlag (prop. 1981/82:156)

Sedan urminnes tid har det bruket varit rådande att barn som efternamn
antagit s. k. patronymikon, dvs. på så sätt att Karl Svenssons barn fick
efternamnet Karlsson eller eventuellt i vissa landsdelar Karlsdotter. Detta
bruk var allmänt när våra första skriftliga källor tillkom på medeltiden och
fanns kvar även långt senare i alla samhällsklasser. Det är t. ex. tveksamt om
Gustaf Vasa verkligen lystrade till annat namn är Gustaf Eriksson, som han
hette efter sin far riksrådet Erik Johansson. (Hans mor hette Cecilia
Månsdotter). Vasa-namnet kommer av att familjens vapen och sigill innehöll
en vase, och kan ha kommit i bruk först långt efter det Gustaf blev kung, i
avsikt att imponera på utlandet.

På många håll i landet och i många familjer bevarades denna namnsedvänja
mycket länge. Möjligheten försvann emellertid i praktiken i och med
att 1963 års namnlags införande. Undantag beviljades under en övergångstid
för att möjliggöra för yngre syskon i en och samma familj att heta likadant
som sina äldre syskon.

Departementschefen har i propositionen på s. 15 understrukit att namnlagstiftningen
”bör utformas så att den ger utrymme (. . .) för traditionella
uppfattningar.” Att det här avsedda namnskicket är traditionellt är
uppenbart. Med hänsyn till den praxis som utvecklats kan det emellertid
betvivlas att departementschefens uttalande skulle kunna medföra att
myndigheterna gör avvikelse från en nu nästan tjugoårig praxis.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att lagförslaget bör ändras så att
användningen av patronymik omöjliggörs. Ett alternativ är att i 1 § tredje
stycket förs in en bestämmelse av innebörd att anmälan kan avse ett
efternamn avlett av faderns förnamn. Ett annat tänkbart alternativ är att i
10 § efter orden ”nybildat efternamn” införa orden ”eller till ett efternamn
som är avlett av faders förnamn.”

För den händelse riksdagen inte finner att lagen kan ändras på något av de
föreslagna sätten bör riksdagen i stället uttala att med ”synnerliga skäl” i 13 §
bör avses även önskemålet att få använda ett patronymikon, i varje fall om
det kan påvisas att detta namnskick varit en tradition i vederbörande
släkt.

I detta sammanhang bör övervägas om under synnerligt skäl inte också kan
införas användandet av metronymikon (avledning av moders förnamn).

Mot. 1981/82:2417

16

Under åberopande av det anförda hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1981/82:156 vidtar
sådan ändring i förslaget till namnlag att användandet av
patronymikon möjliggörs i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Stockholm den 2 april 1982

MARIANNE KARLSSON (c)