Motoner i Andra Kammaren, N:o 97 (Motion 1896:97 Andra kammaren)

Motoner i Andra Kammaren, N:o 97.

N:o 97.

Af herr vice talmannen G. F. Östberg, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t rörande ändrade bestämmelser i fråga om den
kommunala beskattningen i stad.

Det är onekligen en svaghet i afseende på vår kommunala beskattning,
att den så godt som uteslutande är grundad på bevillningen
till staten. Det vore utan tvifvel bättre, om bidragen till kommunens
utgifter kunde liksom skatterna till staten upptagas under flere olika
skattetitlar, emedan den orättvisa, som kan uppstå genom tillämpning
af den ena skatteformen, i sådant, tall skulle kunna utjemnas genom
tillämpning af andra. Eu förändring i sådan rigtning vore i synnerhet
derför önskvärd, att inkomsttaxeringen omöjligen kan blifva fullt rigtig
och att de dervid uppkommande misstagen flerdubblas genom kommunalutskyldernas
debitering. Och det kan dessutom alldeles icke tagas för
gifvet, att den norm, enligt hvilken bevillningen till staten fördelas,
äfven är den rättvisaste, då det gäller fördelningen af skatterna till
kommunen.

I andra länder har man medgifvit kommunerna rätt att utkräfva
skatter, som ej grunda sig på skatter till staten, såsom hyresskatt,
accis, skatt å utskänkning, inkomst- och näriugsskatter på grund af
särskild taxering m. m., hvarjemte i vissa länder är stadgadt, att hvad
som icke på annat sätt uttages, skall utdebiteras efter samma grund
som inkomstskatten till staten. Hos oss deremot skall, med undantag
af utskänkningsafgifter och hundskatt samt några obetydliga personliga
utgifter, afl kommunalskatt utdebiteras på grund af den allmänna bevillningen.
Äfven om antagligen den största delen af kommunalskatterna
fortfarande måste utgå på samma sätt som hittills, synes det
dock vara önskvärdt, att småningom eu och annan ny kommunal skatteform
blefve införd. Då man dervid bör tillvägagå med all varsamhet,
synes det vara rigtigast att låta det bero på vederbörande kommuner

Motioner i Andra Kammaren, N:o 97.

sjelfva att afgöra, huruvida de vilja begagna sig af de nya skatteformerna
eller icke.

Hvad som då i första rummet synes böra ifrågakomma, är att
medgifva stadskommunerna rätt att uttaxera en särskild skatt, utgående
i förhållande till hyran för af den skattskyldige begagnade lägenheter.
Bostadens beskaffenhet utgör, då afseende fästes vid familjens storlek,
en ganska god norm för bedömande af personens skatteförmåga, och
hyresvärdet af de för handel eller industri använda lokalerna torde i
allmänhet stå i någorlunda väl afvägdt förhållande till rörelsens omfattning.
Det är tydligt, att en hyresskatt för affärs- eller fabrikslokaler
icke komme att blifva beroende af den erhallna nettovinsten,
och att hyresskatten komme att erläggas, äfven om affären ej lemnat
någon vinst, men jag anser detta rättvist. Det kan nu inträffa, att en
fabrik, som sysselsätter hundratals arbetare, men drifver sin verksamhet
uteslutande med lånade penningar eller under ogynsamma förhållanden
och derför ej lemnar någon vinst, icke skattar ett öre till kommunen.
Det vore dock billigt, att en sådan affär, hvilken lika väl som andra
är i åtnjutande af alla de fördelar, som stå kommunens invånare
till buds, borde åtminstone i någon mån bidraga till allmänna inrättningars
underhåll. Dylika bidrag, afseende t. ex. gatuunderliåll, gatubelysning,
polisbevakning, kunna skäligen anses såsom omkostnader
för affären, lika väl som de afgifter, man måste erlägga till kommunen
för det vatten och den gas, som af kommunen tillhandahålles.

Genom en hyreskatt å bostadslägenheter skulle man särskildt
vinna, att personer, som byra bostad och längre tid vistas inom kommunen,
men äro mantalsskrifna å annan ort, finge erlägga någon skatt
inom den kommun, der de vistas. Del; vore utan tvifvel tillbörligt,
att personer från andra orter, som bo i hufvudstaden hela vintern,
finge lemna något bidrag till sådana stadens utgifter, hvaraf de åtnjuta
lika stora fördelar som stadens egna innevånare.

Jag har tänkt mig, att grunderna för eu hyresskatt skulle kunna
uppställas ungefär på följande sätt:

Stadskommuner berättigas att uttaxera en särskild hyresskatt,
utgående för såväl bostadslägenheter som till fabriker, verkstäder,
handel eller affärsverksamhet af hvithet slag som helst begagnade lägenheter
efter det erlagda hyresbeloppet eller, der lägenhet begagnas af
fastighetens egare, efter belopp, som på grund af jemförelse med
liknande lägenheter anses motsvara hyresvärdet.

För personer med stor familj beräknas hyran efter nedsatt belopp.
Likaså bör befrielse ega rum för skolor, välgörenhetsinrättningar o. s. v.

Jiih. till liiksd. Prof. isdn. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 18 Höft. 4

Moioner i Andra Kammaren, fi:o 91.

Hyresskatten får bestämmas till högst fem procent af hyresbeloppet,
och skall den bestämda procentsatsen minskas

för hyresbelopp af minst 300 kronor men under 400 kronor
med i,

för hyresbelopp af minst 200 kronor men under 300 kronor
med f,

för hyresbelopp under 200 kronor med f.

Personer, som ej äro taxerade till allmän bevillning till staten,
befrias från hyresskatt.

Det kan dessutom ifrågasättas, huruvida icke en högre procentsats
af hyran skulle kunna bestämmas för personer, som ej äro mantalsskrifna
inom kommunen och som derför icke på annat sätt skatta till
densamma.

Det är svårt att bedöma, hvad en dylik skatt skulle kunna inbringa,
men jag föreställer mig, att en hyresskatt, uppgående till fem
procent af hyran, skulle komma att motsvara ungefär eu krona för hvarje
bevillningskrona, hvarigenom alltså den öfriga kommunalskatten skulle
kunna minskas med samma belopp.

Det är min öfvertygelse, att införande af hyresskatt skulle bidraga
till en mera rättvis fördelning af de kommunala skattebördorna,
och jag vill derför underställa frågan Riksdagens bedömande. Då den
emellertid kräfver en noggrannare utredning än som af mig kan lemnas
eller af Riksdagen medhinnas, anser jag mig icke böra framställa något
bestämdt förslag, utan hemställer,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kong]. Maj:t ville taga i
öfvervägande, huruvida icke kommunalförfattningarnes
bestämmelser rörande den kommunala beskattningen
må kunna ändras på sådant sätt, att stadskommuner
berättigas att till bestridande af sina utgifter upptaga
en särskild skatt, utgående efter hyresvärdet af de
lägenheter, som af de skattskyldige begagnas, samt
derefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Stockholm den 27 januari 1896.

G. F. Östhery.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.