Motioner t Andra Kammaren, Nät) 166

Motion 1874:155 Andra kammaren

Motioner t Andra Kammaren, Nät) 166.

1

N:o 155.

Åt Herr 8. A. Hedllä: Om pension för f d. fanjunkaren vid topografiska
korpsen N. F. 0. Lindeström.

Det är mig ingalunda obekant att inom Riksdagen eu viss obenägenhet
gjort sig gällande mot beviljande af pensioner, de der icke blifvit af Kong!.
Maj:t äskade, samt att framställningar i sådant afseende af enskilde motionärer,
om än på särdeles beaktansvärda skäl stödda, stundom afslagits; och jagskall
ej förneka, att detta förfarande, såsom regel, må vara väl grundadt. Men ä
andra sidan har Riksdagen, såsom med åtskilliga exempel kan styrkas, aldrig
funnit sig föranlåten att upphöja denna regel till undantagslös grundsats, icke
velat frånhända sig rätteu eller pligten och tillfredsställelsen att, älven i följd
af enskildt initiativ, gifva ett erkännande åt eu sällsynt förtjenst eller, i särdeles
ömmande fall, utsträcka eu hjelpande hand åt den oförskylda nöden.
Då Kong!. Maj:t mer än en gång torde af formela skäl finna sig hindrad att
af Riksdagen begära ett pensionsbelopp, som eljest, och om man blott fäste
sig vid sjelfva sakförhållandets egen beskaffenhet, skulle finnas vara af omständigheterna
högeligen påkalladt och till fullo berättigad!, så skulle ju också
ett undantagslöst iakttagande, från Riksdagens sida, af den uppställda regeln
ej kunna aflöpa utan obillighet och hårdhet. Jag har derför ej tvekat att
anhålla om Riksdagens uppmärksamhet och behjertande för nedanstående framställning.

Förre fanjunkaren vid Topografiska korpsen Nils Fredrik Georg Lindeström,
född år 1837, blef den 25 Maj 1860 medelst förordnande antagen till
underofficer vid korpsen och förordnades den 31 Oktober s. å. till fanjunkare.
Efter en — såsom det heter i korpsbefälhafvarens memorial till Konsl Maj:t
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Sami. 2 Afd. 2 Land. 14 Raft. 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N;o 155.

af 10 Okt. 1873 med framställning om pension för Lindeström — »oafbruten
och alltid genom nit och ovanlig skicklighet •utmärkt tjenstgöring» Uäffades Lindeström
år 1872, under rekognosceringsarbete, af ett slaganfall, hvilket ådrog
honom den lamhet, som satte honom ur stånd att förrätta sin tjenst, hvadan
han måste afskedas.

Lindeström har sålunda under en icke obetydlig tidslängd tjena! det
allmänna. Huru han fyllt sina tjenstepligter, derom vittnar korpsbefälhafvarens
här ofvan åberopade intyg, derom vittna den odelade aktning och den välvilja,
som han hos sina förmän sig tillvunnit, och som sedermera visat sig i handling
verksamma, för att ej låta den alldeles obemedlade och till arbete nästan
oförmögne mannen blifva den oförvållade nödens offer. De löneförmåner, som
Lindeström — enligt sakkunniges omdöme den skickligaste ritare Topografiska
korpsen egt — under sin sä berömligt vitsordade tjenstgöring åtnjutit, uppgingo
först under sista åren af hans på anförda sätt afbrutna bana, eller från 1
Oktober 1871, till det mycket måttliga beloppet af 750 R:dr R:mt.

För vanliga fall gäller reglernas stränghet, men för undantagsfall —
och ett sådant föreligger här — måste de lämpas efter billighetshänsyn, att ej
formernas högsta rätt måtte varda den högsta orätt i sak. Mången,, hvilkens
nit och skicklighet aldrig hunnit upp ens till medelmåttans höjd, skrider makligt
fram till den gräns, der efter eu tjenstgöring af vederbörlig tidslängd pensionen
antingen kommer af sig sjelf, såsom en ostridig rättighet, eller ock,
efter derom särskildt gjord framställning, anses icke kunna förvägras. Månne
det då ej låter sig väl försvaras enligt en högre lag, än de vanliga reglornas
och det vedertagna brukets, att lemna ett understöd åt den, som under en
kortare tjenstetid genom nit och skicklighet af ovanligt slag både omedelbart
bättre tjenat det allmänna och medelbart, inom sin, låt vara ringa verkningskrets,
gagnat såsom en föresyn af pligttrohet och duglighet? Och månne man
ej förvandlar sak till form och form till formalitet, derest det blifver frågan
om fullmakt och lön eller förordnande och arvode, hvaraf skall bero, huruvida
en statens f. d. tjenare i den mest beklagansvärda belägenhet skall aktas
värdig en ringa hjelp eller ej?

Jag, som för min del ej kan annat än jakande besvara dessa frågor,
vågar derföre föreslå, att

Riksdagen ville åt f. d. fanjunkaren vid Topografiska korpsen
N. F. G. Lindeström bevilja en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 150 kronor, att af honom uppbäras
från och med innevarande år och så länge han ej
återvunnit den helsa och arbetskraft, att han förmår sig
sjelf försörja.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

3

Läkarebetyg och öfriga handlingar, som lända till närmare upplysning
i ärendet, skal) jag tillställa vederbörande Utskott.

Stockholm den 29 Januari 1874.

Ad. Hedin.

N:o 156

Åf Herr S. Å. Hedin: Om anslag till understödjande af enskilda
elementarläroverk.

För fem och tjugu år sedan utgjorde statsanslaget för elementarläroverken,
enligt den för år 1849 fastställda riksstat, endast 277,715 R:dr 22 skilling
banko. I riksstaten för år 1858 hade det vuxit til! 1,038,741 R:dr 37 öre Runt,
förutom de af Riksdagen 1856—1858 till byggnader för elementarläroverkens
behof å Riksgäldskontoret, anvisade extra anslagssummor om tillsammans 236,123
R:dr 50 öre. Innevarande års riksstat upptager, för elementarläroverken, ett
anslag å 1,692,247 R-.dr 56 öre. Och det inför nu församlade riksmöte framlagda
budget-förslag utvisar en tillökning i dessa kostnader af bortåt 600,000
R:dr, oberäknad en för den tillämnade pedagogiska undervisningsanstalten för
elementarlärare begärd, ganska betydlig summa, som — när seminariet blir
fullfärdig! — hotar att öfverstiga 80,000 R:dr. Är det väl sannolikt, att med
denna starka tillökning elementarläroverkens budget skall åtminstone för den
närmare framtiden kunna bibehållas oförändrad? Ett sådant antagande vore
säkerligen förhastadt. Det faller t. ex. lätt i ögonen, att af de anslagsbelopp