Motioner i Första kammuren, nr 140 (Motion 1944:140 Första kammaren)

Motioner i Första kammuren, nr 140.

Nr 140.

Av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., med förslag till lag
angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m.

Enligt lag den 30 juni 1943 (nr 473) skall lagen den 14 juni 1940 angående
upplösning av vissa sammanslutningar m. m. — i det följande benämnd upplösningslagen
— äga fortsatt giltighet endast till den 30 juni 1944.

Upplösningslagens tillkomst och fortsatta giltighet har enligt allmän uppfattning
ansetts vara av betydelse på grund av det farofyllda läget, i vilket
vårt land befunnit sig under de senaste åren. Någon omständighet av beskaffenhet
att minska behovet av förevarande beredskapslagstiftning har
icke inträffat. Den utrikespolitiska utvecklingen är alltjämt synnerligen
oviss, och för vårt land farofyllda situationer kunna oväntat uppstå, vilka
tarva, att statsmakterna ha i sin hand nödiga medel mot statsfientliga sammanslutningar,
som i vissa lägen kunna bli ytterst farliga för rikets säkerhet.
Vi avse härvidlag sådana grupper av ena eller andra slaget, vilkas lojalitet
mot riket i ett allvarligt läge till följd av deras utländska, osvenska förbindelser
kan dragas i tvivelsmål. Behov av en sådan beredskapslagstiftning,
som nu är i fråga, torde med all säkerhet föreligga jämväl efter den tidpunkt,
då upplösningslagen upphör att gälla.

Örn upplösningslagen således alltjämt är påkallad med hänsyn till de
krav, som den vidare utvecklingen kan komma att ställa på vår beredskap,
synes det vara uppenbart, att lagen i sin nuvarande lydelse är förenad med
vissa brister, vilka böra undanröjas. I detta avseende få vi hänvisa till de
vid 1942 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:260 av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och 11:371 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. I
nämnda motioner anföres bl. a. följande:

»I 1 § av denna lag angives i första stycket vilka sammanslutningar, som
må förklaras upplösta.

Med avseende å upplösningens verkan förklaras i paragrafens tredje
stycke, att ''har sammanslutning förklarats upplöst, må ny sammanslutning
icke bildas för att fortsätta dess verksamhet’. Med denna formulering vill
synas, som om den verksamhet, vars fortsättande förbjudes, allenast vore den
i paragrafens första stycke angivna, medan däremot sammanslutningen
skulle äga fortsätta annan av densamma bedriven, icke samhällsskadlig verksamhet,
såsom t. ex. föreläsningsverksamhet, studiecirkelarbete o. s. v. Härigenom
skulle emellertid upplösningen bliva helt illusorisk, då medlemmarna
fortfarande hölles samlade i en och samma organisation; någon möjlighet
att effektivt kontrollera vad denna fortsatta organisations verkliga syfte
vore, läte sig uppenbarligen icke genomföra.

I 2 § stadgas, att ''upplöst sammanslutnings egendom vare förverkad till
kronan, såvitt ej Konungen eller riksdagen annorlunda beslutar’. Ett om Bihang

till riksdagens protokoll 1944 3 sami. Nr 140—146. 1

Motioner i Första kammaren, nr 140.

händertagande av all egendom en upplöst sammanslutning disponerar,
skulle uppenbarligen på ett synnerligen verksamt sätt göra slut på dess möjligheter
att i någon som helst form fortsätta sin samhällsfarliga verksamhet.
Emellertid leder paragrafen i dess nuvarande avfattning icke till det avsedda
resultatet. De sammanslutningar av olika ytterlighetspartier, mot vilka lagen
en gång kan tänkas tillämpad, stå nämligen regelmässigt icke själva såsom
ägare till egendomen i fråga. I stället hava bildats särskilda juridiska personer
och andelarna eller aktierna i dessa torde numera ej sällan hava fördelats
å olika enskilda medlemmar i sammanslutningen eller å sympatisörer
med denna. Därest en dylik sammanslutning upplöses, bleve därför
med nuvarande avfattning av lagen resultatet allenast, att på sin höjd egendom
av mindre värde, som verkligen kunde sägas tillhöra sammanslutningen
såsom sådan, bleve förverkad, medan av sammanslutningen disponerade
fastigheter, tryckerier och dylikt såsom formellt ägda av en juridisk person
eller annan icke kunde åtkommas.

Skall paragrafen i fråga verkligen kunna tjäna det avsedda syftet, måste
därför dess verkningsområde väsentligt utsträckas.

3 § av den gällande lagen innehåller straffbestämmelser för ’den, sorn,
efter det sammanslutning förklarats upplöst, fortsätter eller främjar fortsättningen
av sammanslutningens verksamhet’. De i paragrafen givna exemplen
å dylik brottslig gärning synas emellertid mindre lyckligt formulerade och
därjämte så avfattade, att möjligheten att ernå ett fällande utslag enligt
sagda paragraf synes mycket ringa. En ändring härutinnan synes påkallad.

I sista stycket av 3 § föreskrives, att ''egendom, som med ägarens eller
hans ställföreträdares samtycke användes för att främja fortsättningen av
den förbjudna verksamheten, må dömas förverkad till kronan’. Häremot må
erinras, att i fall av denna art synnerligen stora svårigheter regelmässigt lära
möta att styrka förhandenvaron av dylikt samtycke även om något uttryckligt
sådant samtycke givits. För den avsedda påföljden synes i vart fall icke
böra krävas mera, än att nyttjandet skett med ägarens eller hans ställföreträdares
vetskap. Dylik vetskap synes emellertid med fog kunna presumeras,
såvitt det icke är uppenbart, att sådan vetskap icke förefunnits.»

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen för sin del ville antaga en lag av den lydelse
bilagan till denna motion utvisar.

Stockholm den 21 januari 1944.

J. B. Johansson. Karl Wistrand. Nils Gabrielsson.

Axel Mannerskantz. Gustaf Velander. Georg Andrén.

Motioner i Första kammaren, nr 140.

Bilaga.

Lag

angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra
veterligt, att Vi, med riksdagen, funnit gott förordna som följer:

1 §•

Sammanslutning, vars verksamhet åsyftar att med våldsamma medel eller
med hjälp av främmande makt omstörta eller förändra rikets statsskick eller
vars verksamhet är ägnad att sätta rikets säkerhet i fara eller att allvarligt
störa ordningen inom landet, må av Konungen och riksdagen genom samfällt
beslut förklaras upplöst.

Under tid då riksdagen ej är samlad, äger Konungen, örn fara är i dröjsmål,
förbjuda sådan sammanslutning, som i första stycket avses, att tills
vidare fortsätta sin verksamhet; dock må -förbud som nu sagts ej meddelas
med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall sammanträda inom trettio dagar. Har ej inom trettio dagar från nästföljande
riksdags början riksdagen bifallit av Konungen gjord framställning
örn upplösning av sammanslutningen, skall förbudet, såframt det ej dessförinnan
återkallats, upphöra att gälla efter utgången av nämnda tid. Förbudet
skall upphävas, därest riksdagen hemställer därom.

Upplöst sammanslutnings verksamhet må ej i något avseende fortsättas,
och ny sammanslutning må icke bildas för att helt eller delvis fortsätta sådan
verksamhet.

2 §■

Upplöst sammanslutnings egendom vare förverkad till kronan, såvitt ej
Konungen och riksdagen annorlunda besluta. Vad sålunda är stadgat skall
gälla jämväl beträffande egendom, vilken ej tillhör upplöst sammanslutning
men som uppenbarligen för sammanslutningens räkning innehaves av fysisk
eller juridisk person eller som är ställd till sammanslutningens förfogande
av någon, som ägt kännedom örn att sammanslutningens verksamhet var
sådan, som i 1 § sägs, eller skäligen bort det misstänka.

Har sammanslutning förklarats upplöst eller har Konungen förbjudit sammanslutning
att tills vidare fortsätta sin verksamhet, äger Konungen uppdraga
åt myndighet eller annan att efter de anvisningar, Konungen finner
skäl meddela, omhändertaga och förvalta egendom, som i första stycket sägs.

3 §•

Den som, efter det sammanslutning förklarats upplöst eller förbjudits att
tills vidare fortsätta sin verksamhet, fortsätter eller främjar fortsättningen
av sammanslutningens verksamhet, såsom genom att deltaga i beslut eller bevista
sammanträde eller genom att erlägga avgift eller tillhandahålla lokal
eller redskap eller genom att bilda eller deltaga i sammanslutning, som är
avsedd att fortsätta den förbjudna verksamheten, straffes, där ej gärningen
enligt allmänna strafflagen är belagd med svårare straff, med fängelse eller
straffarbete i högst två år. Är brottet ringa eller äro omständigheterna eljest
synnerligen mildrande, må till dagsböter dömas. Böter tillfalla kronan.

Motioner i Första kammaren, nr 110.

Vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller
annan allmän befattning och örn obehörighet därtill skall ock gälla, där
någon för brott mot denna lag dömes till fängelse.

Egendom, som användes för att främja fortsättningen av den förbjudna
verksamheten, skall dömas förverkad till kronan, där icke egendomen uppenbarligen
nyttjas utan ägarens eller hans ställföreträdares vetskap.

4 §.

Åtal för brott mot 3 § anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av
allmän åklagare.

5 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning
av denna lag. ___

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944 och gäller till och med den 30
juni 1945. Förbud som i 1 § andra stycket sägs skall ej gälla längre än lagen
äger giltighet. Vad i lagen stadgas om sådant under tiden för lagens giltighet
begånget brott, som i lagen avses, samt om förverkande skall äga tililämpning
även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

Det alla etc.