Motioner i Första kammaren. Nr SO

Motion 1925:80 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Motioner i Första kammaren. Nr SO.

Nr 80.

Av herr Carlsson, Carl August, om utredning och förslug
rörande obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon
m. m.

Enligt lagen clen 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av
automobiltrafik är aul omobilens ägare ansvarig för skada, som under trafik med
automobil tillfogas person eller egendom, som icke med automobilen befordras, och
detta under vissa betingelser, ändå att han ej varit till skadan vållande. För
automobil i allmän trafik gäller, att ägaren är skadeståndsskyIdig jämväl mot
person, som med automobilen befordras, såvida föraren varit till skadan vållande.
Skadestånd, som utdömes efter ifrågavarande lag, skall utgå jämlikt
bestämmelserna i strafflagens 6 kap. 2 och 4 paragraferna, däri stadgas, att ”i
mål, som kroppsskada angå, skall under skadeståndet räknas icke allenast läkarelön
och annan kostnad, utan även ersättning för hinder eller brist i den
skadades näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande
men, om sådant blivit honom tillfogat”. Och vidare ”.Komma make, barn eller
adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att genom hans frånfälle sakna nödigt
underhåll; då skall dem, efter ty, med avseende å såväl den brottslige^ tillgångar
som andra omständigheter, skäligt prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för
dem tarvas, till dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter
omständigheterna, sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.”

Av anförda lagrum framgår, att en bestämd och till sina konsekvenser mycket
omfattande ansvarighet för skada å annans person eller egendom pålägges ägare
av automobil eller annat motorfordon. Erfarenheten har också dessvärre visat,
att olyckor snart sagt dagligen inträffa, vilka ha till följd, att sådan ansvarighet
måste utkrävas, och i och med motortrafikens fortsatta utveckling torde olycksriskerna
snarare komma att tilltaga än avtaga, trots en förbättrad chaufförutbildning
och en skärpt trafikkonlroll. I åtskilliga fall ha mycket höga ersättningsbelopp
blivit utdömda, och helt nyligen avkunnades av en av våra överrätter
en dom, varuti den skadeståndsskyldige automobilägaren ålades ett drygt
framtida underhåll till en avlidens maka och barn. Att allmänheten skyddas''i
största möjliga utsträckning för följderna av skador tillfölje automobiltrafik, är
givetvis en angelägenhet av allra största vikt. Emellertid blir detta skydd åbringa
värde i sådana alltför vanliga fall, då den för skadan ansvarige saknar
ekonomiska möjligheter att fullgöra vad som honom ålagts genom dom eller
avtal gent emot den förfördelade. I dylika fall blir den senare icke blott må -

12

Motioner i Första kammaren, Nr 80.

hända skadad och lemlästad utan även urståndsatt att på något sätt få gottgörelse
för sitt lidande eller sitt lyte, likasom vid dödsfall efterlevande anhöriga
komma att sakna huld och skydd och därtill försättas i ekonomiskt trångmål.
I de fall återigen, då den skadeståndsskyldige icke helt saknar tillgångar men
icke är vad man brukar kalla förmögen, kan en skadestånds- eller underhållsplikt
många gånger betyda ekonomisk ruin och en ödelagd framtid för honom
själv och hans närmaste anhöriga.

Det förefaller, som om denna sida av saken av lagstiftningen hittills lämnats
obeaktad, men den torde vara av så allvarlig beskaffenhet, att någon åtgärd med
allra snaraste borde vidtagas till ökat skydd såväl för allmänheten som i icke
mindre grad för de ekonomiskt svaga automobilägarne själva. I åtskilliga andra
länder finnes lagstadgat försäkringstvång för skadeslåndsansvarigheten, och jag
håller före, att eu sådan åtgärd måste tillgripas jämväl här i vårt land. Visserligen
ha de flesta olycksfallsförsäkringsanstalter öppnat avdelningar för försäkring
av automobiler gällande för såväl skador å själva vagnen som övertagande
av det lagstadgade ersättningsansvaret för eventuellt vållade skador,
men ett mycket stort antal fordonsägare uraktlåta dock att på detta sätt överflytta
den riskabla och oberäkneliga ansvarigheten på försäkringsbolagens solidare
och bärkraftigare grund. Särskilt gäller detta de mindre välsituerade
automobilägarne, som oftast av likgiltighet eller missriktad sparsamhet försumma
att genom försäkring skydda sig själva och andra trafikanter för de oöverskådliga
följderna av timade olycksfall.

Med den utbredning bruket av motorfordon numera fått är det ingalunda ovanligt,
att personer utan några egentliga tillgångar komma i besittning av en automobU
genom hvresavtal eller avbetalningskontrakt, och lika ofta barder det. att
en liten sparad förmögenhet nedlägges i en automobil eller omnibus för bedrivande
av förvärvsverksamhet. Fö” de°<sa kategorier är det unnenbart, att en
ansvarsförsäkring borde vara ovillkorlig, men i regel torde det förhålla sig så,
att just sådana automobilägare själva stå sina risker, under det att ekonomiskt
solidare motortrafikanter oftast finna det rådligast att överflytta riskerna på
försäkringsanstalterna.

Jag håller före, att en obligatorisk ansvarsförsäkring för alla motorfordon
borde vara lagstadgad. Huru en sådan försäkring skulle ordnas och avvägas
med hänsvn till premier och ersättningsvillkor, torde behöva göras till föremål
för närmare utredning likaväl som sättet för dvlik försäkrings tecknande och
vidmakthållande. I Norge skall redan vid anmälan av automobilen till reerisfret
visas, att borgen eller försäkring för eventuellt skadestånd finnes tecknad. Här
i Sverige torde det dock kunna ifrågasättas, huruvida icke det statliga organet
för olycksfallsförsäkring, riksförsäkringsanstalten, borde i tävlan med de enskilda
försäkringsanstalterna kunna uppta jämväl här ifrågavarande form av
försäkring. De premier, som de enskilda försäkringsanstalterna nu betinga sig
för automobilförsäkring, äro orimligt höga, men om landets alla automobiler
droges in under försäkringen, är det sannolikt, att dessa premier skulle kunna

Motioner i Första kammaren, Nr 80.

13

nedbringas högst väsentligt och försäkringstvånget på så sätt bli till gagn jämväl
för do fordonsägare, som frivilligt iklätt sig utgifterna för försäkring.

Oaktat en ytterligare tvångsvis utgående belastning av motortrafiken ingalunda
är tilltalande, håller jag dock före, att härovan påtalade förhållanden påkalla
ett skyndsamt ingripande av statsmakterna, och får fördenskull föreslå,

det riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag angående lagstadgad, obligatorisk ansvarsförsäkring
för motorfordon samt angående under vilka former
dylik försäkringsverksamhöt borde bedrivas av riksförsäkrings anstalten.

Stockholm i januari 1925.

C. A. Carlsson.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket