Motioner i Första kammaren, nr £63 (Motion 1953:463 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr £63.

Nr 463.

Av herr Sundvik, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring, m. m.

I 1947 års lag om allmän sjukförsäkring stadgas i § 3 bland annat att
Konungen äger att besluta om rikets indelning i centralsjukkasseoinråden.

I anledning härav har Kungl. Maj :t den 29 oktober 1948, efter förslag av
pensionsstyrelsen, förordnat att riket fr. o. m. den dag sjukförsäkringslagen
träder i kraft skall vara indelat i 39 centralsjukkasseoinråden. Av förteckningen
över områdena framgår att nya centralsjukkassor skall inrättas för
ett antal städer som deltager i landsting och som nu utgör lokalsjukkassor.

Det huvudsakliga skälet för inrättandet av centralsjukkassor för städerna
Uppsala, Linköping, Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro och
Västerås synes, enligt pensionsstyrelsen, vara att man härigenom skulle
kunna undvika de organisatoriska svårigheter och det dubbelarbete som är
ofrånkomligt då två fristående juridiska personer skall vara bärare av försäkringen.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 178/1953 har föredragande departementschefen
uttalat sig för att den tidigare lagfästa organisationen bör bestå och
handhava den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen och fortsätter
(s. 137):

”Härom vill jag nämna att efter år 1946 under pensionsstyrelsens överinseende
ett betydande rationaliseringsarbete genomförts med avseende å
denna organisation. Därigenom torde de olägenheter, som organisationen
med både lokal- och centralsjukkassor kan medföra, ha minskats i betydande
mån. Det synes för övrigt mindre välbetänkt att vidtaga en omändring
av den organisationen samtidigt med sjukförsäkringsreformens genomförande.
Jag anser därför anledning saknas att i detta sammanhang
närmare ingå på hithörande frågor. Skulle det emellertid sedermera visa
sig att ändringar i bestämmelserna rörande den lokala administrationen
bör vidtagas, torde hinder ej möta att vid lämplig tidpunkt upptaga frågan
härom.”

Av departementschefens uttalande framgår dels att de skäl, som år 1948
synes ha varil avgörande för inrättande av nya centralsjukkassor för städer
som nu utgör lokalsjukkassor, numera icke kan anses äga giltighet och
dels att utredningen om den ändamålsenligaste organisationsreformen nu
bör anstå, men att det senare kan visa sig bliva nödvändigt att verkställa
en sådan utredning.

Motioner i Första kammaren, nr 463.

På grund härav och då erfarenheten klart ger vid handen att förvaltningskostnaderna
stegrats i avsevärd omfattning inom de områden, där verksamheten,
under åren efter 1948, uppdelats på flera centralsjukkassor, föreslås,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att
beslutet om inrättandet av nya centralsjukkassor, i samband
med sjukförsäkringslagens ikraftträdande, får anstå och att
frågan härom upptages till prövning vid en senare tidpunkt
och i sitt större sammanhang, då så kan anses påkallat.

I samband med frågans prövning i detta större sammanhang
bör övervägas, huruvida icke den justeringen bör vidtagas
i Kungl. Maj :ts beslut angående indelningen i centralsjukkasseområden,
att områdesindelningen genomgående ansluter
sig till länsindelningen och att sålunda centralsjukkassor
inrättas för Malmöhus län, Kristianstads län, Göteborgs
och Bohus län samt Hallands län.

Stockholm den 22 april 1953.

And. Sundvik.