Motioner i Första kammaren, nr AO (Motion 1947:40 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr AO.

Nr 40.

Av fru Alm och fru Sjöström-Bengtsson, om en allmän översyn av
gällande äktenskapslagstiftning.

Behovet av en allmän översyn av äktenskapslagstiftningen framhölls av
undertecknade i en motion vid höstriksdagen 1946 i anknytning till propositionen
335 med förslag till vissa smärre ändringar av processuell karaktär
i gällande giftermålsbalk. Denna hemställan om en allmän översyn kunde
dock av formella skäl inte upptagas till prövning vid höstriksdagen. Undertecknade
vilja därför ånyo fästa uppmärksamheten på några av de förhållanden,
som enligt vår mening göra det motiverat, att äktenskapslagstiftningen
snarast blir föremål för en granskning i syfte att bringa den i
bättre överensstämmelse med den levande rättsuppfattningen hos folket.

.Sålunda reagerar numera en vidsträckt opinion mot lagens bestämmelser,
att en svensk kvinna, när hon gifter sig, kan förlora både sitt namn och
sitt medborgarskap och därmed så att säga sin medborgerliga identitet.
Inte minst yrkesverksamma kvinnor mista ofta med sitt flicknamn en
inarbetad good will i yrket, och den kvinna, som vid giftermål med utländsk
man och bosättning — om också endast för en kortare tid -— i
dennes hemland därtill förlorar sitt svenska medborgarskap, mister det
legitima skydd, som varje annan svensk åtnjuter i en ltrigsskadad värld,
där medborgarskapet i en fredlig och välställd nation har blivit något mycket
värdefullt. Inte minst ha krigsåren öppnat allmänna opinionens ögon
för det felaktiga i att en svensk kvinna således vid äktenskap kan berövas
det medborgarskap hon fått genom födelsen och väl förvaltat under många
år i sitt hemland, medan omvänt en utländska i samma stund hon gifter
sig med en svensk, han må vara bosatt var som helst på jordklotet, får
svenskt medborgarskap. Många osmakliga skenäktenskapsaffärer ha på
senare år visat avigsidan av detta. En revision av bestämmelserna härutinnan
borde vara aktuell.

I lagens deklaration att »äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets
bestånd» ligger en medveten målsättning för äktenskapslagstiftningen.
En del lagparagrafers verkningar äro dock knappast förenliga med
den målsättningen. Självfallet är sålunda, att det för uppbyggandet av ett
gott hem med en god familjeanda krävs likaberättigade och jämställda parter
i det äktenskapliga förbund, varpå hemmet grundas. Enligt nutida uppfattning
förekomma dock obehöriga inskränkningar i parternas självbestämmanderätt
i den gällande äktenskapslagstiftningen. Bestämmelserna om

Motioner i Första kammaren, nr 40.

förmynderskap för barn i äktenskap är ett exempel. Den gifta modern får
sålunda icke vara förmyndare för sina egna barn, ehuru inget hindrar att
hon kan vara överförmyndare för andras barn. Man behöver inte peka på
outrerade fall, där en alkoholiserad far tar ut och super upp pengarna på
sina barns postsparbanksböcker, eller på andra fall av olämpliga fäder för att
finna starka skäl som tala för att regeln om faderns förmynderskap inte
får förbli en regel utan undantag.

Ett i vissa fall oberättigat tvång på individerna — man och hustru i lika
man lägga också bestämmelserna om hemskillnad och äktenskapsskillnad.
Ehuru äktenskapet ingåtts som en fullt frivillig överenskommelse, kan
det hållas samman med tvång, i det att domstol kan vägra en make skilsmässa,
om den andra maken inte vill gå med därpå, för såvitt »skäligen kan
fordras att han fortsätter samlevnaden». Man frågar sig dock, om en utomstående
någonsin kan bedöma om något sådant »skäligen» kan fordras. Såvida
inte »en djup och varaktig söndring» vitsordas av båda makarna, har
domstolen att sörja för fullständig utredning och äger för sådant ändamål
införskaffa erforderlig bevisning. Fordringarna på bevisning äro inte sällan
sådana, att de dra med sig segslitna rättegångar, där käranden för att erhålla
hemskillnad måste förödmjuka sig själv och sin maka genom att skaffa vittnen
på osämja, brev som bekräftar söndringen etc. och där kravet på bevisning
är ägnat att skärpa motsättningarna vid skilsmässa, vilket går ut inte
minst över barnen. Ett borttagande av det barbariska bevisningskravet ur
giftermålsbalken behöver inte betyda att man uppmuntrar äktenskapsskillnaderna.
Att bibehålla hemskillnadsåret som en nyttig prövo- och betänketid
torde de flesta människor finna välbetänkt, ävenså medlingsinstitutionen.
Måhända kunde man rent av förbättra utsikterna för en försoning efter
detta betänketidsår genom att inlägga en obligatorisk medling också efter
hemskillnadsåret. Det är en sak som behöver utredas. Överhuvud taget behöva
flera av de kategoriska bestämmelserna i giftermålsbalkens kapitel om
upplösning av äktenskap göras smidigare, så att bestämmelsernas avfattning
mera uppfordrar till human handläggning av äktenskapsmål än till den
snäva bokstavstolkning som nu ofta förekommer.

Även en del av de bestämmelser, som reglera de ekonomiska intressena
inom äktenskapet och vid dess upplösning -— frånskild makas rätt till familjepension
t. ex. — skulle behöva en översyn.

Med åberopande av det ovan anförda få därför undertecknade motionärer
hemställa,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en allmän
översyn av gällande äktenskapslagstiftning.

Stockholm den 17 januari 1947.

Ulla Alm.

Anna Sjöström-Bengtsson.