Motioner i Första kammaren, nr 94

Motion 1954:94 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 94.

3

Nr 94.

Av herr Bergh, i anledning av Kungl. Maj.ts framställning om anslag
till Statens medicinska forskningsråd: Främjande
av medicinsk forskning.

Statens medicinska forskningsråd har för främjande av medicinsk forskning
för budgetåret 1954/55 begärt en ökning av anslagsmedel jämfört med
budgetåret 1953/54 med sammanlagt 975 000 kronor.

Denna summa skulle fördelas enligt följande:

1. Ökning av anslagsmedlen till medicinsk forskning utom den försvars medicinska

forskningen (nu 1 365 000) + 250 000

2. Särskilda anslagsmedel till psykiatrisk forskning (nu 0) + 500 000

3. ökning av anslagsmedlen till försvarsinedicinsk forskning (nu 135 000)

+ 225 000

Departementschefen har ansett forskningsrådets framställning om anslagshöjning
i och för sig mycket beaktansvärd, men har ändå ansett sig
böra avstå från att föreslå höjning.

De anslag som hittills utgått till forskningsrådets verksamhet är så
knappa att denna icke kan utvidgas, utan medlen tas till största delen i anspråk
av redan verksamma forskargrupper. Detta medför att för samhället
och medborgarna synnerligen viktiga forskningsuppgifter måste uppskjutas
på obestämd tid.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de likalydande motionerna I: 116
och II: 162 till 1953 års riksdag. I dessa anfördes bl. a.:

»Främst anmäler sig i detta sammanhang möjligheten till indirekta besparingar
genom fortsatta förbättringar av profylax och vård. Förbättrad profylax
betyder minskad sjuklighet och därmed minskade utgifter för både
individen och det allmänna. Förbättrad vård betyder förkortad vårdtid och
därmed likaledes minskade utgifter. Redan nu har vårdtiden inom åtskilliga
områden väsentligt kunnat nedbringas som ett resultat av forskningens
landvinningar. Fn tillräckligt snabb och effektiv utveckling av profylax och
vård är i själva verket det enda sättet att avvända faran för en ständig
relativ stegring av de offentliga sjukvårdsutgifterna. Reformer på detta
arbetsfält har därför — på längre sikt sett — stor betydelse ur statsfinansiell
synpunkt såsom medel till kostnadsbegränsningar eller rent av besparingar;
de har därtill på en mångfald olika sätt gynnsamma verkningar i
allmänt ekonomiskt hänseende genom de resurser i fråga om arbetsförmåga,
som kan återvinnas till arbetslivet.

Dessa grundläggande synpunkter måste tillbörligt beaktas i vår kommande
sjukvårdspolitik. Alldeles .särskilt gäller detta det allmännas insatser
beträffande de invalidiserande och kroniciterande folksjukdomarna,
vilka ur både allmänt och ekonomisk och statsfinansiell synpunkt har eu
avgörande betydelse för reformpolitiken på detta område.

Fn grundförutsättning för att frågan om en förbättrad profylax och vård
beträffande folksjukdomarna skall kunna angripas på rätt sätt är en inten -

4

Motioner i Första kammaren, nr 94.

sifierad och vidgad medicinsk forskning och en därpå grundad förbättrad
undervisning. Avgörande framsteg beträffande profylax och vård kan endast
framkomma genom att grundforskningen och den medicinsk-kliniska
forskningen skapar nya metoder, vilka genom en kontinuerligt moderniserad
undervisning föres ut i den praktiska sjukvården. Frågan hur det
allmänna skall stödja och organisera forskning och undervisning beträffande
folksjukdomarnas profylax och vård utgör därför själva nyckelproblemet
i denna reformpolitik.»

Statsutskottet anförde i sitt av riksdagen antagna utlåtande nr 190:

»Mot bakgrunden av vad utskottet från sakkunnigt håll sålunda inhämtat
finner sig utskottet böra förorda, att statens medicinska forskningsråd beredes
möjlighet att fullgöra sin uppgift att översiktligt utreda behoven för
den medicinska forskningen i landet och planlägga dess bedrivande. Utskottet
förutsätter därför att Kungl. Maj:t vid avvägningen mellan olika
anslagskrav beaktar vikten av ökad medelsanvisning för medicinska forskningsändamål.
Utskottet förutsätter vidare, att medicinalstyrelsen och de
kommunala huvudmännen ägnar organisations- och vårdfrågorna all den
uppmärksamhet, som omständigheterna medger.»

Statsutskottet hemställde att riksdagen i anledning av bl. a. ovan
nämnda motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle giva till känna vad
utskottet anfört. Departementschefen har trots riksdagens positiva ställningstagande
icke ansett sig kunna tillstyrka en höjning, utan anslaget har
upptagits med oförändrat belopp.

Som särskilt angeläget framstår beviljandet av ett särskilt anslag till
psykiatrisk forskning. De psykiskt sjukas antal tenderar att öka. Vid sidan
av de reumatiska sjukdomarna framstår de psykiska nu som de vanligaste
och allvarligaste kroniciterande och invalidiserande sjukdomarna — samtidigt
som stora brister förefinns vad beträffar både vård och profylax.
Forskningsrådet har företagit en inventering av nu pågående forskningsarbete
och planerade forskningsprogram inom psykiatrien och därvid
kommit fram till ett anslagsbehov på 520 000 kronor för nästkommande år.
Enligt min mening är det av största vikt för den framtida utvecklingen av
vår sinnessjukvård att dessa forskningsprogram kan fullföljas så snart
som möjligt.

Av statsfinansiella skäl vill jag icke förorda hela det av forskningsrådet
begärda anslaget. Jag föreslår därför att till psykisk forskning anslås 250 000
kronor. Enligt min mening är den psykiska forskningen en så angelägen samhällsuppgift
att utrymme för detta ändamål bör skapas.

Med stöd av vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta att till statens medicinska
forskningsråd utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisa
anslag av 250 000 kronor för psykiatrisk forskning.

Stockholm den 26 januari 1954.

Ragn. Bergh.