Motioner i Första kammaren, Nr 94 (Motion 1942:94 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 94,

Nr 94.

Av herr Carlström m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till understöd åt kommunala läroanstalter
för yrkesundervisning.

I årets statsverksproposition bär under åttonde huvudtiteln, Yrkesundervisningen,
för budgetåret 1942/43 upptagits ett förslagsanslag av 2 400 000
kronor till understöd åt kommunala läroanstalter för yrkesundervisning.

Statsunderstödet till avlöning åt lärare i hantverk, industri och handel
har därvid jämlikt gällande bestämmelser om understöd till kommunala anstalter
för yrkesundervisning (kungl, kungörelsen 1933:295) beräknats till
högst 2 kronor 35 öre för undervisningstimme i lärlingsskola och högst 2
kronor 55 öre i yrkesskola, medan statsunderstödet till avlöning åt lärare i
husligt arbete ansetts böra utgöra i lärlingsskola högst 1 krona 80 öre samt
i yrkesskola högst 1 krona 95 öre för undervisningstimme.

Yrkesundervisningen i husligt arbete (omfattande hushållsgöromål, sömnad,
vävning, hälsovård och barnavård) har hitintills med avseende på statsunderstödets
storlek intagit en undantagsställning i jämförelse med undervisningen
i hantverk, industri och handel. Statsunderstöd till avlöning åt
lärare i de tre sistnämnda yrkesgrenarna bär alltsedan år 1933 utgått med
ovannämnda belopp. Understöd till avlöning åt lärare i husligt arbete däremot
har utgått med högst 1 krona 50 öre för undervisningstimme i lärlingsskola
och högst 1 krona 65 öre i yrkesskola.

Skolöverstyrelsen, som, med anledning av vad riksdagen anfört i skrivelsen
nr 8 av år 1941 under punkten 178, avgivit utredning avseende förbättring
av undervisningens i husligt arbete ställning i förhållande till andra
ämnesgrenar, har föreslagit, att denna undervisning vid kommunala anstalter
för yrkesundervisning i arvodeshänseende jämställes med undervisning
i hantverk, industri och handel.

Skolöverstyrelsen erinrar i sin framställning om ett av överstyrelsens
konsulent för husligt arbete gjort uttalande, som refererats i 1939 års åttonde
huvudtitel och som gått ut på ett åvägabringande av jämställdhet mellan undervisning
i husligt arbete och annan yrkesundervisning.

I 1939 års anslagsäskande hade överstyrelsen sagt sig finna de av konsulenten
framförda skälen för åvägabringande av sådan jämställdhet mycket
vägande. Enär emellertid departementschefen i 1939 års statsverksproposition,
med uttalande att starka principiella skäl förebragts för det framställda
förslaget, utgått från att denna fråga särskilt skulle uppmärksammas vid
de utredningar, som erfordrades på detta område, hade överstyrelsen icke

Motioner i Första kammaren, Nr 9A.

då ansett sig kunna avgiva förslag om sådan principiell ändring av understödsgrunderna
för yrkesundervisning i husligt arbete, som berörda jämställande
skulle innebära. I 1940 års anslagsäskande hade överstyrelsen med
hänsyn till det föreliggande tidsläget icke ansett sig böra göra framställning
om någon förbättring av gällande understödsgrunder.

Tidsförhållandena ha visserligen sedan dess icke undergått någon förändring
till det bättre. Skolöverstyrelsen anser emellertid, att det skulle lända
yrkesundervisningen i husligt arbete till stort men, om understödsgrunderna
för denna del av yrkesundervisningen allt förfarande skulle vara mindre förmånliga
än för övrig sådan undervisning. Överstyrelsen framhåller med
rätta, att utbildningen av husmödrar och hembiträden är en för landet lika
viktig sak som utbildning av yrkesutövare inom hantverk, industri och handel,
samt att under kristider, då det är av största vikt, att såväl födoämnen
som textilier i hemmen omhändertagas på för folkhälsa och ekonomi bästa
sätt och icke minst att barnen få sin rätta vård, är undervisningen i husligt
arbete, som omfattar såväl hushållsgöromål som sömnad och barnavård, av
ännu större betydelse än eljest. Överstyrelsen påpekar även, att ett större
statsunderstöd skulle giva kommunerna vidsträcktare möjlighet än nu att
ordna heltjänster och därigenom förvärva bättre lärarkrafter.

Skolöverstyrelsen erinrar till sist om den höjning av arvode till lärarinnor
i hushållsgöromål vid fortsättningsskola från 2 kronor till 2 kronor 50
öre för undervisningstimme jämte fri kost i samband med de praktiska övningarna
i ämnet och fri bostad jämte bränsle eller ersättning härför, som
föreskrivits i kungl, kungörelsen 1941:469, och betonar, att lärarinnor i
hushållsgöromål vid skolor för yrkesundervisning icke böra vara sämre lottade
än lärarinnor i samma ämne vid fortsättningsskolan.

Överstyrelsen förordar därför nu en ändring av grunderna för beräkning
av statsunderstöd för yrkesundervisning, så att de för yrkesundervisning i
hantverk, industri och handel gällande grunderna givas allmän giltighet och
komma att jämväl omsluta husligt arbete. Den härav föranledda merkostnaden
för budgetåret 1942/43 beräknas till 20 000 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt höjning av statsunderstödet för undervisning
i husligt arbete vid anstalter för yrkesundervisning till endast 1 krona 80 öre
för undervisningstimme i lärlingsskola och 1 krona 95 öre för undervisningstimme
i yrkesskola och motiverat detta sitt avvikande från skolöverstyrelsens
förslag med att lärarinnorna i husligt arbete vid yrkesundervisningsanstalterna
icke böra försättas i bättre ställning än fortsättningsskolornas skolkökslärarinnor,
samt att de icke böra garanteras en så hög lönenivå, att därigenom
föregripes de överväganden rörande avlönings- och statsbidragsbestämmelserna
för yrkesundervisningen, som kunde komma till stånd vid en
allmän blivande översyn av yrkesundervisningsväsendet. Statskontoret påpekar
vidare att, då statsunderstödet (ill yrkesundervisningsanstalterna ej

Motioner i Första kammaren, Nr 94.

finge överstiga 2/3 av den till lärarna utgående avlöningen, motsvarade
de nuvarande maximibidragen till undervisning i husligt arbete, 1 krona 50
öré, respektive 1 krona 65 öre per undervisningstimme, en avlöning av 2
kronor 25 öre, respektive 2 kronor 47 öre för timme. Med den av statskontoret
föreslagna ökningen av understödsbeloppen skulle avlöningen för ifrågavarande
lärare komma att utgöra högst 2 kronor 70 öre för undervisningstimme
i lärlingsskola och högst 2 kronor 92 öre för undervisningstimme i
yrkesskola.

Departementschefen har biträtt statskontorets förslag med liknande motivering
för avvikandet från skolöverstyrelsens förslag som den av statskontoret
anförda, nämligen att frågan om löneställningen för lärarna i husligt
arbete icke bör ses enbart i förhållande till avlöningsbestämmelserna för
övriga grenar av yrkesundervisningen, utan avseende måste också fästas vid
likartad undervisning inom andra skolformer, närmast fortsättningsskolorna,
samt att en viss försiktighet är motiverad även av att frågan om denna undervisnings
mera definitiva ordnande är aktuell. Statsrådet anser dock, att
»en blivande lösning av de organisatoriska frågorna icke torde föregripas
genom en provisorisk höjning av arvodena för undervisningen i husligt arbete
vid ifrågavarande yrkesskolor».

Gentemot ovan återgivna argumentering för det framlagda förslaget må
emellertid framhållas, att statskontorets uttalande, »att lärarinnorna i husligt
arbete vid yrkesundervisningsanstalterna icke böra försättas i bättre
ställning än fortsättningsskolornas skolkökslärarinnor», icke på något sätt
kan anses vara rättvist. I yrkesskolornas kurser för äldre och i ämneskurserna
äro omkring 70 °/o av eleverna husmödrar, blivande husmödrar eller
hembiträden. Undervisningen är till stor del förlagd till tiden efter kl. 17
och måste för uppnående av full effektivitet vara starkt koncentrerad. I de
egentliga yrkeskurserna, t. ex. för hembiträdesutbildning och i husmoderskurser,
är undervisningen därjämte förbunden med produktion för att driva
upp yrkesmentaliteten. För anställning vid lärlings- och yrkesskolor fordras
av skolöverstyrelsen utfärdad behörighet därtill, vilket förutsätter särskilda
kvalifikationer för dylik undervisning. Skola lärarinnorna på detta stadium
i fortsättningen jämställas med lärarinnor på barnstadiet, blir följden säkerligen,
att de, även sedan de nått ordinarie anställning, komma att söka sig
över till barnundervisningen, såsom redan i vissa fall skett. Faran av en
på grund av de låga lönerna dålig rekrytering av lärarkrafterna vid yrkesskolorna
har också starkt betonats av skolöverstyrelsen.

Den av statskontoret föreslagna och av departementschefen tillstyrkta ökningen
av understödsbeloppen från 1 krona 50 öre till 1 krona 80 öre för
undervisningstimme i lärlingsskola och från 1 krona 65 öre till 1 krona 95
öre i yrkesskola skulle medföra, att avlöningen för ifrågavarande lärare
komme att utgöra högst 2 kronor 70 öre för undervisningstimme i lärlings -

Motioner i Första kammaren, Nr 94.

skola och högst 2 kronor 92 öre för undervisningstimme i yrkesskola. Denna
höjning av timarvodena uppväger alltså icke den avlöning av 2 kronor 50
öre för undervisningstimme jämte fri kost i samband med de praktiska övningarna
i ämnet och fri bostad jämte bränsle eller ersättning härför, som
är stadgad för skolkökslärarinna vid fortsättningsskola.

Det torde vara betydligt mera rättvist att jämföra lärarna i husligt arbete
vid lärlings- och yrkesskolor med lärarna i ämnet vid yrkesbestämda högre
folkskolor, praktiska mellanskolor och kommunala flickskolors praktiska
linje, där de från och med den 1 juli 1939 äro placerade i gällande lönereglementes
18:e lönegrad.

Den i årets statsverksproposition föreslagna löneställningen för lärarna i
husligt arbete vid yrkesskolorna kommer alltjämt att innebära en undervärdering
av yrkesundervisningen i husligt arbete i förhållande till andra grenar
av undervisningen vid dessa skolor. Såsom skolöverstyrelsen framhållit,
torde dock yrkesundervisningen i husligt arbete vara minst lika viktig och
värd omhuldande från statsmakternas sida som yrkesundervisning i hantverk,
industri och handel.

Vidare är att märka, att den blivande allmänna översynen över yrkesundervisningsväsendet
alltjämt låter vänta på sig. Det bör dessutom kunna förväntas,
att man vid denna översyn kommer att frångå den nuvarande undantagsställningen
för undervisningen i husligt arbete, varför dess jämställande
redan nu med annan yrkesundervisning icke kan innebära några risker för
det definitiva ordnandet av yrkesundervisningen.

Utöver vad skolöverstyrelsen anfört i sin utredning och hemställan örn
åvägabringande av yrkesundervisningens i husligt arbete jämställdhet i arvodeshänseende
med yrkesundervisningen i hantverk, industri och handel,
må jämväl påpekas det psykologiska värdet av att det husliga arbetet i nu
förevarande avseende likställes med andra yrken. Det kan med sannolikhet
förväntas, att en sådan likställdhet skulle bidraga till att skänka det husliga
arbetet ökat anseende i det allmänna medvetandet, ett mål som under de senaste
åren från skilda håll framhållits som i hög grad eftersträvansvärt.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till yrkesundervisning
i husligt arbete skall utgå efter samma grunder som
beträffande hantverk, industri och handel, och att anslaget
till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning
därför höjes från i statsverkspropositionen föreslagna
2 400 000 kronor till 2 410 000 kronor.

Stockholm den 23 januari 1942.

C. Fr. Carlström. E. G. C. Brandt.

K. II. Andersson.

Lennart Bondeson.
K. E. Johanson.