Motioner i Första kammaren, Nr 86 (Motion 1937:86 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 86.

Nr 86.

Av herr Domö m. fl., om vissa anslag till sjöförsvaret.

I liögerns försvarsmotion vid 1936 års riksdag (I: 381, II: 752) uttalades
bland annat: »Det nuvarande läget kräver en så långt möjlig allsidig förstärkning
av vårt lands försvarsresurser för att trygga vår neutralitet och i
yttersta fall värna vår självständighet. Att denna förstärkning icke kan likformigt
fördelas på samtliga försvarsgrenar ligger i sakens natur, men vi
vilja kraftigt understryka att en försvarsreform, som skapar svaghet i en
länk i försvarskedjan, icke kan få den samlade effekt, som ger landet valuta
för försvarskostnaderna.»

Vi hava icke någon anledning att i annan mån än, som kan betingas av
resultatet av den anbefallda utredningen rörande flottans fartygstyper, påyrka
några förändringar i den organisatoriska ram för de olika försvarsgrenarna,
som fastställdes genom fjolårets försvarsbeslut. De synpunkter, som
i ovannämnda högermotion (sid. 48) framhållits beträffande »en blotta eller
svaghet i försvarskedjan», vilken kan lia till följd att »betvingelsemetoderna
inriktas härefter», hava emellertid blivit aktuella genom de uppenbara brister,
som alltjämt vidlåda vårt sjöförsvar. T. f. chefen för marinen har till
Konungen den 27 november 1936 anmält, att »den svenska örlogsflottans
stridsduglighet alltjämt är stadd i nedgång, i stället för att den i nuvarande
politiska läge genom erforderliga nybyggnader och ersättningsbyggnader med
alla medel borde höjas».

Särskilt påtaglig är risken för att »våra oundgängligen nödvändiga handelsförbindelser
med utlandet» (kommerskollegium) komma att helt brytas, därest
icke flottan förstärkes. Hedan i ovannämnd motion uttalades, att möjligheten
till en omläggning av de för landet och vår försvarskamp så viktiga utlandsförbindelserna
icke får överskattas. Sedan dess har en betydande ombasering
av ryska fartyg ägt rum till Norra Ishavet, vilket avsevärt minskat
värdet av vårt eljest fördelaktiga läge vid tvenne hav. Härigenom måste
ökade krav ställas bland annat på skyddet av vår sjöhandel på västkusten.
Samtidigt härmed pågår även en alltjämt stegrad upprustning av våra närmaste
stormaktsgrannars sjöstridskrafter i Östersjön. Det snabbt växande
u-båtsbeståndet bidrar särskilt till kraven på att vår flotta tillföres ett ökat
antal lätta fartyg.

I sin nyssnämnda underdåniga skrivelse understryker t. f. chefen för marinen
att antalet fartyg, som kunna rustas i händelse av behov, är statt i
hastigt sjunkande, då de äldre fartygen i brist på anslag icke kunnat underhållas
i det skick, att de iiro krigsbredda inom erforderlig tid. Upprätthållandet
av ett neutralitetsskydd och ett försvar för våra kuster och för sjöfarten
kail därför icke ske på ett sådant sätt, som rikets intressen kräva.

Motioner i Första kammaren, Nr 86.

Det första resultatet av den ut t. f. chefen för marinen uppdragna »typutredningen»
har på grund av den plötsliga skärpningen i förhållandet
mellan Europas stater givits formen av en särskild skrivelse till Konungen,
varigenom den på grund av det nya utgångsläget (Östersjöstaternas vidgade
flottplaner, ändrade basering m. m.) tidsödande utredningen örn artillerifartygen
icke behöver hindra en omedelbar förstärkning av de lätta stridskrafterna.

Det kan möjligen invändas, att byggnadstiden för örlogsfartyg är så lång,
att någon »omedelbar» förstärkning icke är möjlig att uppnå. Denna svaghet
vidlåder emellei-tid alla materielbetonade vapen, som — på grund av
bristande anslag eller av andra skäl — icke kontinuerligt underhållits. För
de av chefen för marinen föreslagna lätta fartygstyperna, jagare och u-båtar,
finnas dock arbetsritningar klara och de kunna omedelbart stapelsättas på
svenska varv. Även örn byggnadstiden normalt sett måste räknas i år, kan
färdigställandet av stapelsatta fartyg vid en ytterligare skärpning i läget
hastigt nog avslutas, därest tillverkning av materielen påbörjats hos nyckel -industriens företag. Dessutom har chefen för marinen konstaterat att fartygen
i yttersta nödfall kunna temporärt bestyckas och utrustas med äldre
i förråd befintlig materiel, därest en konflikt skulle utbryta före färdigställandet.
Motortorpedbåtar föreslås till inköp från utlandet, enär de för närvarande
icke kunna byggas inom landet. Leveranstiden på dylika båtar kan
beräknas vara jämförelsevis kort.

I årets statsverksproposition bär emellertid de framställda önskemålen
lämnats utan avseende.

Med hänsyn till vad ovan anförts, icke minst ifråga örn det ändrade utgångsläget
och särskilt med hänsyn till behovet av sjöförsvar i Kattegatt
och Skagerack, finna vi den av t. f. chefen för marinen föreslagna utökningen
av sjöstridskrafterna välmotiverad. Vi anse oss emellertid för närvarande
icke böra ifrågasätta anskaffande av samtliga de föreslagna fartygen. Till
följd av dels det överhängande behovet att tillföra flottan ett ökat antal
lätta fartyg, dels den skyndsamhet varmed detta bör ske synes oss lämpligast,
att motortorpedbåtarna i första hand anskaffas.

Beträffande motortorpedbåtarna har chefen för marinstaben bland annat
anfört:

»Vid två särskilda tillfällen och senast 1925 hava för flottan anskaffats
två modellbåtar av motortorpedbåtar, vilka underkastats prövning under
flottans övningar. De hava då visat sig i åtskilliga hänseenden mindre tillfredsställande.
Sedan denna tid har emellertid konstruktionen av dylika
båtar gjort högst betydande framsteg jämsides med motorns allmänna utveckling,
och numera torde typer föreligga, som tillfredsställa mycket höga
anspråk på sjöduglighet, aktionsradie, manöverduglighet och pålitlig drift,
samtidigt som en aktningsvärd bestyckning kan föras. Motortorpedbåtar av
sådan typ hava också tillkommit vid sidan av förutvarande fartvgsslag i åtskilliga
mariner, såväl större som mindre. Efter förslag av mig har också
kungl, marinförvaltningen ingått med framställning till Konungen örn utsändande
av en kommission för studerande av fartygstypen i vissa länder.
Med hänsyn till vad som redan vidtagits i främmande mariner med avseende

Motioner i Första kammaren, Nr Sfi.

på anskande av tidsenliga motortorpedbåtar torde det få anses mycket sannolikt,
att båtarna skola befinnas lämpliga även för de hav, som omgiva vart
land och att sålunda motortorpedbåten bör införlivas med sjöstyrkorna.»

Marinförvaltningen instämmer i vad chefen för marinstaben yttrat:

»Med hänsyn till den olika utveckling, som konstruktionen av motortorpedbåtar
undergått, särskilt i England och Tyskland, efter vår senaste anskaffning
av dylika båtar, anser marinförvaltningen dock, att anskaffningen
till en början bör begränsas till två båtar, eventuellt av olika konstruktion,
på det att närmare kännedom må erhållas om vilken typ, som bäst lämpar
sig för våra förhållanden. Kostnaden för två motortorpedbåtar beräknas till
1.7 miljon kronor.»

I anslutning till marinförvaltningens synpunkter föreslå vi, att ett belopp
av 1,700,000 kronor måtte beviljas för anskaffande av två motortorpedbåtar.
Den för budgetåret 1937/1938 beräknade årskvoten för flottans ersättningsoch
nybyggnad skulle härigenom komma att höjas från 7,600,000 till 9,300,000
kronor.

Det är dock icke endast ifråga örn fartygsmaterielen, som flottan blivit
ställd i efterhand. Det råder även en för flottans effektivitet synnerligen
allvarlig personalbrist. Förhållandena äro i själva verket sådana, att, därest
flottan nu skulle behöva rustas för neutralitetsvakt eller eljest, så skulle
stora delar av vår fartygsmateriel icke kunna användas förrän efter avsevärd
tid.

Under förutsättning av att kustjlottan — den viktigaste delen av vårt sjöförsvar
— tilldelas den i försvarsbeslutet avsedda kvalificerade personalen,
så återstår praktiskt taget ingenting för lokalstyrkorna.

Dessa utgöras dock av så pass stridsdugliga fartyg som de äldre pansarskeppen
Oscar II, Manligheten, Äran, Tapperheten och pansarkryssaren
Fylgia samt äldre jagare och u båtar. I 1925 års försvarsordning räknades
för nämnda fartyg med 50 procent stambemanning, ehuru procentsatsen vid
det slutliga beslutet reducerades till omkring 30 procent, 1936 års marinordning
sänkte stambemanningen till omkring 10 procent.

Det är uppenbart, att lokalstyrkorna under sådana förhållanden icke kunna
Idiva stridsdugliga på mycket lång tid efter deras rustande. De avses emellertid
för synnerligen viktiga försvarsfunktioner fränst ifråga örn lokalskjxld
för Stockholms och Blekinge skärgårdar samt västkusten, men även för
handelssjöfartens skyddande, minsvepning m. m. Med den hastighet, varmed
krigshändelser numera utveckla sig, är det nödvändigt att åtgärder i tid vidtagas
för att höja flottans stridsberedskap. Varken angripare eller makter,
sorn kunna finna anledning att kränka var neutralitet, lära invänta tidpunkten,
då våra lokalstyrkor efter månader bliva försatta i stridbart skick.

För att illustrera det otillfredsställande läget må nämnas, att a de äldre
artillerifartygen disponeras av stammen sammanlagt endast sex kaptener
och två subalternofficerare för artilleriets ledande. Det är likväl en betydande
styrka, som det här gäller, nämligen 8 st. 21 cm. kanoner, 34 st.
15 cm. kanoner och 74 st. lätta pjäser.

Motioner i Första kammaren, Nr 86.

För de fem omnämnda artillerifartygen finnas över huvud taget endast
2 fartygschefer och 8 officerare ur stammen, under det 3 fartygschefer och
40 officerare måste hämtas ur reserven — om de vid mobilisering finnas
tillgängliga!

Siffrorna för underofficerare och manskap äro lika otillfredsställande.
Bristen på instruktionspersonal och förhandsmän är därför katastrofal och
försvårar för att ej säga omöjliggör en rationell och snabb utbildning.

En ökning av stampersonalen måste äga rum, örn fartygen över huvud
taget inom rimlig tid efter krigsutbrott skola kunna bidraga till neutralitetsskydd
och försvar.

Liknande, ehuru mindre omfattande personalbrister finnas även på andra
håll inom flottan.

Det förtjänar att nämnas, att flottans personal vid mobilisering i synnerligen
stor utsträckning direkt deltar i »fronttjänst». Den är i utomordentligt
hög grad effektiv; endast ett ringa fåtal kvarstannar på stationer och
varv. Medräknas samtliga kategorier äro icke mindre än 97 procent direkt
anknutna i »strids- eller neutralitetstjänsten», under det att återstoden, 3
procent, har sin verksamhet på stationer och varv.

Det är förhållandevis icke alltför betungande kostnader, som behöva nedläggas
på en förbättring av de berörda personalbristerna — omkring 850,000
kronor om året. Det vore därför synnerligen dålig ekonomi att lämna
lokalstyrkornas ännu stridsdugliga fartyg praktiskt taget helt och hållet
utan kvalificerad bemanning. Yid varje skärpning av det politiska läget i
vår närhet kommer det omedelbart att resas krav på flottans försvarsberedskap.
Vi måste se till, att vårt fåtaliga fartygsbestånd icke genom brist på
kvalificerad personal är oanvändbart.

De förevarande bristerna, som upprepade gånger påtalats i marinmyndigheternas
framställningar, hava lämnats helt obeaktade i årets statsverksproposition.
Vi anse oss därför böra föreslå, att ett anslag på 845,485
kronor beviljas för anställande av för sjöförsvarets lokalstyrkor erforderlig
personal. I detta sammanhang anse vi oss även böra föreslå upptagandet
av ett anslag på 34,030 kronor för bemanning av tvenne motortorpedbåtar,
örn vilkas anskaffande vi ovan hemställt. För utökande av sjöförsvarets
stampersonal begära vi sålunda tillsammans 879,515 kronor eller i avrundat
tal 880,000 kronor. Anslagets närmare fördelning framgår av nedanstående
tablå.

För lokalstyrkorna erforderlig personal:

2 kommendörkaptener av l:a graden .................................... kronor 20,520

2 » » 2:a » .................................... » 18*720

8 kaptener ............................................................................... » 60,000

6 löjtnanter ............................................................................. » 29,520

2 fänrikar.................................................................................... » 6*210

1 mariningenjör av l:a graden, 2:a löneklassen ................ » 9,060

1 intendentkapten................................................................... » 7,500

1 intendentlöjtnant ................................................................. » 4*920

Motioner i Första kammaren, Nr 86

15 flaggunderofficerare .................

30 underofficerare av 2:a graden

21 flaggkorpraler .........................

119 korpraler...................................

141 meniga....................................

............. kronor 65,700

............. » 111,600

............. » 54,915

............. » 259,420

............. » 197,400

Summa kronor 845,485

Besättning för 2 st, motortorpedbåtar:

2 löjtnanter .............................................

2 underofficerare av 2:a graden .............

2 flaggkorpraler........................................

4 korpraler.................................................

2 meniga.................................................

kronor 9,840
» 7,440

» 5,230

» 8,720

» 2,800

Summa kronor 34,030

Till de mest trängande behoven höra även av kungl, marinförvaltningen
begärda åtgärder för höjande av flottans försvarsberedskap. Under en lång
följd av år hava icke blott anslagen för ersättningsbyggnad utan även för
underhåll av flottans fartyg och byggnader samt för teknisk materiel varit
mycket nedskurna.

I kungl, marinförvaltningens utlåtande över 1930 års försvarskommissions
betänkande erinrade ämbetsverket örn att behovet av ett engångsanslag för
flottan uppgick till cirka 42 miljoner kronor att fördelas under en 10-årsperiod.
1936 års riksdag beviljade dock endast medel för modernisering av
Sverige-skeppen samt för vissa byggnadsarbeten, vilka medel inrymdes i
ersättningsbyggnadsanslaget.

Av samma riksdag beviljades som engångskostnad för materielanskaffning
åt armén 79.5 miljoner kronor, åt flygvapnet 15.2 miljoner kronor och åt
kustartilleriet 2.3 miljoner kronor. För motsvarande ändamål vid flottan
beviljades icke något engångsanslag, ehuru försvarsutskottet i sitt utlåtande
yttrade: »Anskaffning av minmateriel, luftvärn smat eriel och ammunition m. m.
för flottan finner utskottet vara av behovet påkallat.» Den osäkra anvisningen,
att därest närmare beräkningar giva vid handen, att medel inom för övriga
försvarsgrenar angiven ram bliva tillgängliga, så kunna de användas för
flottans materielanskaffning, kan dock icke anses vara tillfyllest.

Enär marinförvaltningens underdåniga hemställan (10 september 1936)
örn skyndsam undersökning av sakkunniga under ledning av en utanför försvarsväsendet
och dess leverantörer stående person angående tillstånd och
omfattning hos flottans materiel av olika slag icke har lett till något resultat,
har ämbetsverket den 5 sistlidna december begärt 5 miljoner kronor av de
engångskostnader, som för närvarande erfordras för att på ett någorlunda tillfredsställande
sätt avhjälpa bristerna beträffande flottans förråd, materiel

Det är uppenbart, att bland förstahandskraven på ett effektivt sjöförsvar,
oberoende av storleksordningen, måste inrymmas tillräckliga förråd av minor,
minsvep, bränsle, ammunition och torpeder etc. Så är för närvarande icke
fallet. Det är också givet att en viss modernisering kräves av artilleri- och

Motioner i Björsta kammaren, Nr 86.

eldledningsmaterielen å de äldre fartygen för att de fortfarande skola kunna
fylla sin plats i sjöförsvaret. Särskilt påfallande är det ifråga om ökningen
av artilleriets skottvidd. Äldre med svårt och medelsvårt artilleri bestyckade
fartyg kunna för närvarande beskjutas av främmande jagare och
andra lätta fartyg utan att elden kan besvaras. För jämförelsevis begränsade
kostnader kunna dessa allvarliga brister avlägsnas genom artilleriskottviddens
utökning. Motsvarande förhållanden råda även beträffande annan
materiel.

Redan i våra försvarsmotioner vid sistlidna års riksdag framhölls såsom
en av de allvarligaste svagheterna i vår nuvarande försvarsberedskap bristen
på materiel av olika slag, en brist som till stor del beror på försummelser
ifråga örn materielanskaffning under en följd av år. Den för sjöförsvaret
då föreslagna summan av 14. l miljoner kronor, fördelad på tre år, skulle
hava inneburit 4.7 miljoner kronor per år. Genom fortsatt uraktlåtenhet att
tillgodose flottan med engångsanslag har sistnämnda summa nu stigit till
5 miljoner kronor.

Då fjolårets riksdag beviljade det ovannämnda engångsanslaget för materielanskaffning
åt armén, beslöts med hänsyn till krigsberedskapens krav,
att 50 miljoner kronor — »anslag nr 1» — skulle utgå under de tre närmaste
budgetåren med rätt för Kungl. Majit att omedelbart göra de av detta
anslag betingade beställningarna. Samma skäl synes oss tala för en liknande
anordning beträffande materielanslaget åt sjöförsvaret. Vi föreslå
därför, att riksdagen för materielanskaffning åt sjöförsvaret måtte bevilja
ett engångsanslag av 15 miljoner kronor, lika fördelat på de tre nästföljande
budgetåren med befogenhet för Kungl. Majit att utan avvaktan på anvisandet
av de för budgetåren 1938/1939 och 1939/1940 avsedda anslagen vidtaga erforderliga
åtgärder för dispositionen av dessa anslag. I förhållande till
Kungl. Majits äskande under fjärde huvudtiteln innebär detta förslag en
höjning av materielanslaget för nästkommande budgetår med 4,236,000
kronor.

Utöver de ovan nämnda bristerna beträffande flottans materiel föreligga
även särdeles betänkliga brister beträffande luftskyddet för flottans stationer,
varv och depåer.

De åtgärder, som i första hand böra vidtagas, innebära anskaffning och
uppställning av automatpjäser med tillbehör och ammunition, bombsäkra
skyddsrum och gasmasker.

Enligt beräkningar gjorda av kungl, marinförvaltningen erfordras för de
ovan nämnda närluftvapnen till Karlskrona och Stockholms örlogsstationer
samt till Nya varvet i Göteborg sammanlagt 3,133,200 kronor och för att
bereda behövligt skydd för personal och materiel å örlogsvarven 709,000
kronor utöver de belopp av 280,000 och 182,000 kronor, som av försvarsutskottet
under sistlidna riksdag upptagits bland byggnadskostnader för
sjöförsvaret. Ifråga örn gasmaskerna beräknar kungl, marinförvaltningen att
behovet därav för varvspersonalen å båda stationerna kan täckas med 200,000
kronor.

Motioner i Forsta kammaren, Xr 86.

De sammanlagda kostnaderna för ovan nämnda åtgärder uppgå sålunda
till 4,042,200 kronor. Av denna summa har i årets statsverksproposition
endast upptagits ett anslag av 00,000 kronor till anordnande av bombsäkert
skyddsrum för viss torpedmateriel vid Karlskrona örlogsstation. Det synes
oss likväl vara av största vikt, att förevarande försvarsbehov i sin helhe t
tillgodoses. Vi föreslå därför, att ett engångsanslag av 4,050,000 kronor
anvisas för anskaffande av luftskyddsmateriel för örlogsstationer och varv
samt Göteborgs örlogsdepå att fördelas på en treårsperiod med 1,350,000
kronor per år.

I högerreservationen till särskilda utskottets utlåtande vid 193b ars
riksdag framfördes förslaget, att bestyckningen å Älvsborgs fästning skulle
utflyttas till havsbandet av Göteborgs skärgård. Denna åtgärd funno vi
påkallad för Göteborgs vidkommande både till skydd för staden och som
stöd för de lokala sjöstridskrafterna. Den nuvarande bestyckningen i Älvs -borgs fästning skulle vidare på så sätt kunna få en påtaglig försvarsuppgift
att fylla. Dessa synpunkter beaktades emellertid icke av riksdagen. Genom
de inledningsvis berörda förändringar i det militärpolitiska läget till sjöss,
vilka sedan dess inträffat, har nödvändigheten av, att denna fråga snarast
får sin lösning, ytterligare understrukits. Till följd härav anse vi oss ånyo
böra föreslå, att i Älvsborgs fästning nu befintliga svåra och medelsvåra
samt vissa lätta pjäser utflyttas till havsbandet av Göteborgs skärgård samt
att för ändamålet ett anslag av 1,(598,000 kronor beviljas. Även dessa kostnader,
i vilka anskaffning av viss luftvärns- och strålkastarmateriel inräknats,
synas böra uppdelas på nästkommande tre budgetår. Ärskvoten skulle alitsa
utgöra 566,000 kronor.

På grund av vad vi sålunda anfört och då de påtalade bristerna äro av
den natur, att de innebära de allvarligaste risker för sjöförsvarets beredskap,
hemställa vi,

att riksdagen måtte anvisa ett belopp av 1,700,000 kronor
för anskaffande av två motor torpedbåtar;

att riksdagen för anställande av erforderlig personal till sjöförsvarets
lokalstyrkor samt till två motortorpedbåtar måtte
bevilja ett anslag av 880,000 kronor;

att riksdagen för materielanskaffning åt sjöförsvaret måtte
besluta ett engångsanslag av 15 miljoner kronor, att lika fördelas
på de tre nästföljande budgetåren med befogenhet för
Kungl. Maj:t att utan avvaktan på anvisandet av de för budgetåren
1938/1939 och 1939/1940 avsedda anslagen vidtaga erforderliga
åtgärder för dispositionen av dessa anslag;

att riksdagen måtte anvisa ett engångsanslag av 4,050,000
kronor för anskaffande av luftskyddsmateriel för örlogsstationer
och varv samt Göteborgs örlogsdepå, att fördelas på en treårsperiod
med 1,350,000 kronor per år; samt

att riksdagen måtte besluta att i Älvsborgs fästning nu befintliga
svåra och medelsvåra samt vissa lätta pjäser skola ut -

Motioner i Första kammarm, Nr 86.

flyttas till havsbandet av Göteborgs skärgård samt att för
ändamålet ett anslag av 1,698,000 kronor beviljas att fördela
på nästkommande tre budgetår med 566,000 kronor per år.
Stockholm den 23 januari 1937.

T/f. Borell.

J. B. Johansson.

Fritiof Domö.
M. Svensson.

Gustaf Velander. Nils Gabrielsson.

Gustaf Tamm.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.