Motioner i Första kammaren, Nr 85 (Motion 1940:85 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 85.

Ui£

Nr 85i

Av herr Svedberg m. fl., i anledning av Kungl. Majus framställning
örn anslag till svenska vall- och mosskulturföreningen.

Svenska Vall- och Mosskulturföreningens styrelse har i underdånig skrivelse
av den 29 augusti 1939 för budgetåret 1940—1941 anhållit om statsanslag,
med

dels 207.000 kronor, för upprätthållande av föreningens verksamhet i
nuvarande omfattning,

dels 26.000 kronor, för upprättande av två nya konsulenttjänster i Norrland
inklusive härför erforderliga rese-, traktaments- och övriga kostnader,

dels 6.000 kronor för genomförande av nödvändiga reparationer av institutionsbyggnaden.

Förstnämnda belopp, 207.000 kronor, motsvaras under nu löpande budgetår
av ett statsanslag av 198.800 kronor. Av den begärda ökningen, 8.200
kronor, avsåg 1.500 kronor att täcka ökade kostnader för fastighetens renhållning
och 4.700 kronor att möjliggöra utbetalning av 5 % högre dvrtidstillägg
till föreningens ordinarie tjänstemän, i anslutning till under föregående
år till tjänstemännen vid Sveriges Utsädesförening beviljat högre
dyrtidstillägg.

Här angiven ökning av det ordinarie statsanslaget tillstyrktes av kungl,
lantbruksstyrelsen intill ett belopp av 6.200 kronor, varigenom anslaget
skulle komma att uppgå till 205.000 kronor. Kungl, lantbruksstyrelsen tillstyrkte
bl. a. dessutom, under vissa förutsättningar, upprättandet av de två
nya konsulentbefattningarna, dock med en reducering av anslaget härför till
23.000 kronor. Kungl, lantbruksstyrelsen har alltså förordat en höjning av
föreningens statsanslag för möjliggörande av en intensifiering och utökning
av dess upplysnings- och demonstrationsverksamhet, utöver nuvarande ram,
särskilt avseende verksamheten i Norrland. Under normala förhållanden
ansågs sålunda föreningens upplysningsverksamhet böra utökas.

Sedermera bär den nuvarande krissituationen inträtt, med dess trängande
krav på beskärningar av statsanslagen till olika ändamål. I Kungl. Maj.ts
proposition till årets riksdag har Svenska Vall- och Mosskulturföreningens
statsanslag i anslutning därtill föreslagits sänkt till 175.000 kronor.

Enligt av motionärerna vid tidigare behandling av ärenden rörande föreningens
stat vunnen kännedom avser den organisation, som i enlighet med
statsmakternas beslut upplagts inom föreningen, tvenne samverkande syfte Bihang

till riksdagens protokoll 1010. 3 sami. Nr 85 88.

2 Motioner i Första kammaren, Nr 85.

inål nämligen dels forsknings- och försöksverksamhet, dels upplysnings- och
demonstrationsvei ksamhet bland landets jordbrukare. Båda verksamhetsgrenarna
kräva för ett effektivt bedrivande en tillfredsställande omkostnadsstat,
vilket icke minst är fallet nied upplysningsgrenen. Omkostnadsstaten
bär redan tidigare beskurits med 12.000 kronor. Skulle nu ytterligare ända
till 25.300 kronor borttagas från omkostnadsstaten utan minskande av antalet
anställda tjänstemän enligt föreningens fastställda avlöningsstat, bleve
föreningens verksamhetsmöjligheter så gott som helt kringskurna. ’ Detta
skulle i synnerhet komma att drabba upplysningsverksamheten på vallkullurens
område, en verksamhet, som synes oss särskilt angeläget att under nuvarande
krissituation så mycket som möjligt intensifiera.

Resekostnaderna för de tjänstemän, som nu bedri\ a sådan verksamhet, äro,
på grund av verksamhetens art, ganska höga. Med en ersättning, för färd i
bil, av mellan 20 och 25 öre pr km och ett dygnstraktamente av 16 kronor
uppgå kostnaderna pr konsulent till omkring 5.750 kronor pr år räknat. Då
de verkliga omkostnaderna nu hava stigit avsevärt, kunna grunderna för ersättningen
näppeligen för nästa budgetår sättas lägre än de för närvarande
gällande.

Tidsläget synes vidare kräva, att även sådana tjänstemän, som under normala
förhållanden i huvudsak syssla med forsknings- och försöksverksamhet,
nu beredas tillfälle att, i den mån viss del av sistnämnda verksamhet kan
uppskjutas, så mycket som möjligt deltaga i upplysningsverksamheten. Viss
del av medelstilldelningen för försöksverksamheten skulle sålunda tillfälligt
kunna ÖYerföras till att bestrida kostnaderna för sålunda utökad upplysningsverksamhet,
inriktad på att med utnyttjande av redan vunna resultat och
erfarenheter bedriva en intensiv propaganda för ett ändamålsenligt utnyttjande
av föreliggande möjligheter till självförsörjning med hemmaproducerade
fodermedel. Detta vöre en åtgärd till krisberedskapens stärkande, genom
utnyttjande av med statsanslaget avlönade tjänstemän.

Föreslagen nedskärning av omkostnadsstaten icke blott omöjliggör ovan
angiven tillfällig intensifiering av upplysningsverksamheten, utan framtvingar
dessutom med nödvändighet en avsevärd inskränkning i den upplysnings\erksamhet,

sålunda innebära ett avstående från utnyttjande av föreliggande möjligheter
till krisberedskapens stärkande. Då det rör sig örn vårt lands på området
för foderförsörjning genom rationell vallkultur mest erfarna tjänstemän
och då just detta område inom lanthushållningen torde erbjuda de största
möjligheterna för stärkande av vår beredskap, synes det oss böra ifrågasättas,
om det kan anses förenligt med statsnyttan att nu inskränka just dessa tjänstemäns
verksamhetsmöjligheter. Motionärerna anse icke den besparing, som
i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, uppväga de olägenheter, som en inskränkning
i föreningens upplysningsverksamhet skulle innebära.

Motioner i Första kammaren, Nr 85.

Motionärerna vilja icke heller underlåta att framhålla, att riksdagens anslag
till föreningen år 1938 bestämdes skola vara normerande för verksamhetens
omfattning och anslagsram under de tre efterföljande budgetåren,
alltså till och med budgetåret 1940—1941. Detta förhållande innebär i och
för sig ett starkt skäl emot nedskärning av föreningens verksamhetsram. 1
föreningens underdåniga skrivelse, varav avskrift bifogas (bil. 1), har dess
styrelse också framfört denna treårsperiod såsom motivering för, att anslag
icke nu begärts för vissa, eljest väl motiverade kompletteringar av föreningens
anslagsstat.

Föreningens styrelse har emellertid icke velat avvakta treårsperiodens utgång,
när det gällt att söka vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens intresse för
en kraftig framstöt till intensifiering av upplysningsverksamheten i Norrland.
Även kungl, lantbruksstyrelsen har funnit motiveringen härför så stark,
att dess tillstyrkan lämnats till ett statsanslag, utanför ramen för angiven
treårsperiod, i och för upprättande av tvenne nya konsulenttjänster för verksamheten
i Norrland. Föreningsstyrelsens motivering härför återfinnes i dess
underdåniga skrivelse (bil. 1). Kungl. Maj:t, som i motsats härtill sett sig
nödsakad föreslå riksdagen att minska föreningens förutvarande statsanslag,
har icke föreslagit riksdagen att bevilja något anslag för angivet ändamål.

Motionärerna dela helt föreningsstyrelsens och kungl, lantbruksstyrelsen
uppfattning rörande de nya konsulenttjänsternas stora behövlighet. Vi vilja
kraftigt framhålla betydelsen av, att dessa nya tjänster komma till stånd just
nu. Nu, mer än eljest, är det angeläget, att intet underlåtes, som kan göras
för att stärka det norrländska jordbrukets självförsörjning. Upplysning på
vallområdet är måhända det mest trängande behovet för jordbruket i vår
nordligaste landsända. Vallkulturen och myrodlingen äro här fast sammanknutna
med varandra, och föreningens hitttillsvarande framgångsrika insats
för rationell foderförsörjning genom ändamålsenligt skötta och utnyttjade
betes- och slåttervallskulturer, är så väl dokumenterad, att det synes motionärerna
vara angeläget, att just denna institution beredes möjligheter att
fortast möjligt avsevärt intensifiera och utvidga sin gagnande verksamhet i
Norrland.

Föreningens konsulentdistrikt äro nu till antalet fyra, men skulle efter
tillkomsten av de två nya konsulenttjänsterna bliva sex. Det nuvarande Norrlandsdistriktet,
som f. n. betjänas av en tjänsteman, skulle efter uppdelningen
i stället komma att betjänas av tre, varav två tänkas lia en gemensam central
på gränsen mellan de två nordligaste distrikten, förslagsvis i Umeå. På
bifogade karta (bil. 2) markeras med röda linjer gränserna för nuvarande
fyra distrikt, med gröna linjer gränserna för de föreslagna nya distrikten,
sex till antalet. Kartan talar för sig själv, vad angår Norrland. Där kräves det
mesta arbetet, och där äro de största avstånden mellan gårdarna. Distrikten
borde där icke vara större än i övriga delar av landet. Hur mycket angeläg -

Motioner i Första kammaren, Nr 85.

nare äro icke upplysning och demonstrationer för jordbrukare, som icke i sin
omgivning ha framstående studieobjekt att tillgå, än för jordbrukare, som
på nära håll ha goda möjligheter att studera rationell foderförsörjning genom
ändamålsenlig valkultur.

Motionärerna vilja hävda, att riksdagen genom att bevilja föreningen det
äskade anslaget för upprättande av tvenne nya konsulenttjänster därmed
lämnar ett väl motiverat stöd i strävandet att höja Norrlands självförsörjning
och samtidigt landets försvarsberedskap.

Med anledning av vad sålunda anförts, få vi härmed hemställa,

att riksdagen ville bevilja Svenska Vall- och Mosskulturföreningen
de anslag för budgetåret 1940—1941, som kungl,
lantbruksstyrelsen tillstyrkt, innebärande dels 205.000 kronor
till upprätthållande av föreningens hittillsvarande verksamhet,
dels 6.000 kronor till oundgängligen nödvändiga reparationer,
dels 23.000 kronor till upprättande av två nya
konsulenttjänster för verksamheten i Norrland.

Stockholm den 19 januari 1940.

Lage Svedberg. H. Sten.

C. Asplund. Karl Aug. Johanson.

Torsten Caap. Verner Söderkvist.

I motionen åberopade bilagor, nr 1 och 2, hava överlämnats till jordbruksutskottet.

Sven V. Hansson.
C. Fr. Carlström.
Gustaf Velander.