Motioner i Första kammaren, nr 822 år 1968 (Motion 1968:822 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 822 år 1968

Nr 822

Av herrar Wikberg och Fälldin, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 61, angående riktlinjer för företagareföreningarnas
organisation och verksamhet, m. m.

(Lika lydande med motion nr 1057 i Andra kammaren)

Inledningsvis vill vi framhålla att vi delar departementschefens allmänna
synpunkter på hantverket och den mindre industrins betydelsefulla roll
i svenskt näringsliv och att det finns all anledning att räkna med att hantverket
och den mindre industrin även framdeles kommer att vara av stor
betydelse i vårt produktiva liv. Vi anser också liksom departementschefen
att det är ett vitalt samhällsintresse att utvecklingen inom dessa sektorer
främjas så att bästa möjliga produktionsresultat uppnås. Vidare vill även
vi fästa uppmärksamheten på de problem som de mindre företagen nu står
inför till följd av dels en hårdnande internationell konkurrens, dels en snabb
vetenskaplig och teknisk utveckling som ställer ökade krav på att produktionsapparaten
snabbt anpassas till de ändrade förutsättningarna. Även
enligt vår mening är det av betydelse att de näringspolitiska insatserna differentieras
så att den mindre företagsamhetens särskilda behov och intressen
kan tillgodoses.

I fråga om kapitalförsörjningen framhåller departementschefen att det
inte råder någon tvekan om att det kreditstöd som kanaliserats genom
företagareföreningarna har spelat en viktig roll som generell stimulansfaktor
för hantverket och småindustrin. Vidare framhåller departementschefen
att det är angeläget att småföretagarna stimuleras till ökad rationalisering
och informeras om möjligheter att få vägledning i tekniska och ekonomiska
frågor. Med hänsyn härtill anser departementschefen att det är
en betydelsefull uppgift för företagareföreningarna att förstärka sin rådgivnings-
och konsultverksamhet för att därigenom underlätta för företaget
att anlita experthjälp i berörda frågor.

Departementschefen har även framhållit att företagareföreningarna i
ökad utsträckning bör medverka i lokaliseringsstödsverksamheten, bl. a.
för bevakningen i lokaliseringsstödsärenden.

Mot bakgrunden av dessa konstateranden och bedömanden bör enligt vår
mening företagareföreningarna tilldelas ökade resurser. Enligt vårt bedömande
innebär nu framlagda förslag att staten skulle få minskade kostnader
för föreningarnas verksamhet, vilket vi anser rimma illa mot de påtagligt

Motioner i Första kammaren, nr 822 år 1968

stora behov som föreligger. I nu framlagda proposition har departementschefen
uppgivit att föreningarnas inkomster från staten i huvudsak skulle
bli oförändrade genom att nettoränteinkomsterna ersattes med statligt bidrag.
Emellertid medför föreslagna förfarande att staten erhåller ökade
inkomster, som enligt vår mening borde tillföras företagareföreningarnas
verksamhet. Sålunda kommer statens ränteinkomster på företagareföreningarnas
direktlån att öka från 5 3/4 % till i nuvarande ränteläge. Vidare

skulle staten erhålla Va % på utestående industrigarantilån. Slutligen skulle
statens utgifter för risktäckningsmedel för föreningarnas direktlån i huvudsak
bortfalla. Den nettoinkomstökning som staten på detta sätt erhåller
torde uppgå till ca 1,5 inkr. Detta belopp anser vi bör tillföras företagareföreningarnas
verksamhet samt — med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna
och den allmänna utvecklingstrenden inom näringslivet — höjas
till 2 mkr.

Genom att ersätta ränteinkomster med administrationsbidrag skulle enligt
departementschefen föreningarna uppnå en större säkerhet i inkomstberäkningen.
Från föreningarnas sida har emellertid framhållits att osäkerheten
i nuvarande förfarande — då den enskilda föreningen ännu i slutet
av mars 1968 ej erhållit slutgiltig uppgift på storleken på det statliga bidrag
den kan påräkna för verksamheten under innevarande budgetår — är väsentligt
större än osäkerheten i ränteändringar. Vi menar därför att till varje
förening bör utgå ett belopp av lägst 200 000 kr. för en basorganisation och
att sedan återstående del av bidraget differentieras mellan föreningarna efter
behovsprövning och övriga bedömningar som bör påverka avvägningen i
statligt administrationsbidrag föreningarna emellan.

Med hänvisning till ovan anförda hemställer vi,

att riksdagen med ändring av Kungl. Maj :ts förslag måtte
till Bidrag till företagareföreningar m.fl.: Administrationskostnader
för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag
av 7 mkr. så att varje förening erhåller ett minimibidrag
å 200 000 kr. och att återstående del av bidraget
fördelas på företagareföreningarna efter behov av stöd och i
den utsträckning de tas i anspråk för statliga uppgifter i
övrigt.

Stockholm den 2 april 1968

Axel Wikberg (ep) Thorbjörn Fälldin (ep)

ESSELTE AB. STHLM 68
814244