Motioner i Första kammaren, nr 7

Motion 1953:7 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 7.

9

Nr 7.

Av herr Persson, Helmer, och herr Norling, om förslag till
1953 års riksdag att bygga järnväg Luleå—Karlsborgsverken.

Hösten 1952 framlade kungl. järnvägsstyrelsen resultaten av utredningen
om att förbättra järnvägskommunikationerna för de nordöstra
kustkommunerna i Norrbotten. Utredningen pekade på två huvudalternativ
för bansträckningen till nämnda kustbygder: för det första att bygga
järnväg Luleå—Kalix och för det andra att bygga bana från Morjärv
till Kalix.

Det torde stå utom allt tvivel att alternativt Luleå—Kalix är det enda
som på allvar kan komma i fråga, såvitt man verkligen vill lösa även
jämvägsfrågan för alla här berörda kommuner. Det bör starkt understrykas
att alternativet Luleå—Kalix direkt berör dubbelt så stort antal
människor som alternativet Morjärv—Kalix.

I utredningen hävdar kungl. järnvägsstyrelsen att banan Luleå—Kalix
driftekonomiskt skulle komma att gå med förlust. Det bör här påpekas
att dessa slutsatser icke bygger på en allsidig utveckling av näringslivet
i Kalix—Töre—Råneå och Nederluleå socknar, vilken måste komma som
en konsekvens av Norrbottens järnverk, Statens skogsindustrier och järnväg
Luleå—Kalix. Här torde järnvägsstyrelsens utredning ha grundat sin
uppfattning på allt för pessimistiska antaganden.

I slutkommentarerna till utredningsmaterialet säger emellertid järnvägsstyrelsen,
att den för sin del icke vill motsätta sig att bygga järnväg
till Kalix men att de driftekonomiska förlusterna icke bör belasta SJ :s
driftbudget. Principiellt är järnvägsstyrelsens inställning till eventuell
driftförlust helt felaktig. Mot bakgrunden av att SJ :s vinst är allra störst
i Norrbotten synes oss denna järnvägsstyrelsens intagna ståndpunkt helt
oförklarlig.

Numera torde det vara allmänt bekant bl. a. genom norrlandskommitténs
utredning, att ”i Norrland finnes icke något område av motsvarande
betydelse, som helt saknar järnväg”. Under 35 års tid har frågan om
järnväg till Kalix varit föremål för flerfaldiga utredningar, och första
gången riksdagen behandlade problemet var år 1917. De motiveringar som
legat till grund för avslag att lösa jämvägsfrågan för socknarna Kalix,
Töre, Råneå och delvis Nederluleå har under alla dessa år varit dikterade

10

Motioner i Första kammaren, nr 7.

av en kallhamrad och stundom cynisk inställning till befolkningens ekonomiska
och sociala problem.

När konjunkturerna nu visar nedåtgående tendens har återigen jämvägsfrågan
i de berörda bygderna fått en brännande aktualitet. Ur synpunkten
att skapa grundbetingelser för ett mera differentierat näringsliv
i de nordöstliga delarna av Norrbotten är en järnväg nödvändig. Därtill
kommer att sysselsättningsproblemet nu skärpes allt mera och att det
även ur den synpunkten är påkallat att så snart som möjligt kunna påräkna
byggandet av järnväg till Kalix som ett stort sysselsättningsprojekt.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om förslag till innevarande års riksdag att bygga järnväg
Luleå—Karlsborgsverken.

Stockholm i januari 1953.

Helmer Persson. Anton Norling.