Motioner i Första kammaren, nr 78 (Motion 1944:78 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 78.

Nr 78.

Av herr Holmbäck, örn jörjattningsbestämmelser rörande förnamn.

Den gällande svenska rätten uppställer intet hinder mot att i dopet givas
och i kyrkoböckerna intagas vilka förnamn som helst, huru olämpliga de än
i det särskilda fallet kunna vara. I tidningarna stå då och då notiser om att
barn fått förnamn, vilka måste bliva till ohägn för dem. Det är då av en
viss betydelse att söka hindra att alltför olämpliga förnamn bliva legalt gällande.

För att nå detta mål kan man använda samma medel som i den franska
rätten. I Frankrike utfärdades under revolutionen — den 11 germina! år 11
— en ännu gällande lag om förnamn och namnändring. I art. 1 i denna lag
stadgades att i de register, som fördes över nyfödda, inga andra förnamn
finge inskrivas än de som funnes i de särskilda kalendrarna (»dans les différents
calendriers»; bredvid den republikanska kalendern fanns även den kyrkliga)
och namn, som burits av personer, som voro kända från antikens historia
(namn »des personnages connus dans 1’histoire ancienne»). Att på detta
sätt inskränka förnamnen till i huvudsak sådana, som finnas upptagna på
upprättade namnlistor, torde emellertid strida mot vad man i Sverige skulle
anse lämpligt. Hos oss skulle man kunna införa liknande regler som i Danmark
och Norge.

I Danmark hade man i varje fall redan under förra hälften av 1800-talet
uppmärksamheten riktad på att allmänheten icke borde få välja vilka namn
som helst åt nyfödda. I 18 § av den danska förordningen den 30 maj 1828
»Örn Adskilligt, som i hänseende til Daaben bliver at iagttage» stadgas att
prästen bör kontrollera (»paasee») att icke något opassande namn, som vederbörande
kunde komma att föreslå, gives åt något barn. I Karnov, Samling
af Danmarks love 1938 (utgiven av professor St. Hurwitz) säges som kommentar
till detta lagrum, att ett barn icke får döpas till ett namn, som verkar
löjligt eller på annat sätt generande (»som virker latterligt eller paa
anden Maade generende»).

I Norge gäller lagen den 9 februari 1923 örn personnamn. I dess 17 §
säges att som förnamn icke må väljas ett namn som kan fruktas komma att
bli en börda för den, som bär det, och ej heller ett namn, som är i bruk som
släktnamn och icke till ursprunget är ett förnamn. Den norska lagen inskrider
alltså även mot det fall, att barn som förnamn erhålla namn, vilka i själva

Bihang till riksdagens protokoll 19U. S sami. Nr 74—78.

Motioner i Första kammaren, nr 78.

verket äro efternamn. Lagen tillåter dock att välja moderns släktnamn som
ogift vid sidan av ett annat förnamn. •

Med tillämpning av liknande grundsatser synes i Sverige kunna stadgas
att förnamn, som är löjeväckande eller eljest kan antagas bliva en börda
för den, som får det, icke får givas genom dopet eller införas i kyrkoböckerna.
Likaså torde kunna övervägas att införa liknande regler som i den norska
rätten örn förbud mot förnamn, som äro i bruk som efternamn. Huru reglerna
lämpligen skola utformas tillhör det en blivande utredning att närmare
angiva liksom även om dessa regler böra utfärdas i form av lag eller på annat
sätt. Vid utredningen torde även böra undersökas den rätt den enskilde
lämpligen bör ha att överklaga en vägran från vederbörande att godkänna
ett föreslaget förnamn.

Med stöd av vad nu angivits får jag föreslå,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
utredning rörande sådana författningsbestämmelser, att tilldelandet
av olämpliga förnamn i möjligaste mån förhindras,
samt ville fatta de beslut, vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 20 januari 1944.

A. Holmbäck.

Stockholm 1944 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

440287