Motioner i Första kammaren, nr 782 år 1965

Motion 1965:782 Första kammaren - höst

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
höst
Antal sidor
2
Avslut
Motionen är färdigbehandlad

8

Motioner i Första kammaren, nr 782 år 1965

Nr 782

Av herr Edström, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
lil, angående utbyggnaden av universitet och högskolor
m. m.

(Lika lydande med motion nr 931 i Andra kammaren)

Den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet kräver enligt farmacevtutbildningskommitténs
uppfattning en väsentlig upprustning av forskningsoch
utbildningsresurserna på farmaciens område, icke minst beträffande
personalorganisationen. Kommittén föreslår därför bl. a. att laboraturerna
i analytisk farmacevtisk kemi och i oorganisk och fysikalisk kemi omvandlas
till professurer i nämnda ämnen. Detta kommitténs förslag tillstyrkes
av bl. a. universitetskanslersämbetet, statens medicinska forskningsråd och
läkemedelsindustriföreningen. I petita för 1966/67 har universitetskanslern
föreslagit inrättande av dessa professurer.

I propositionen 141 (sid. 190) förordar departementschefen endast en
skärpning av kompetensvillkoren för nämnda laboraturer till att överensstämma
med vad som gäller för motsvarande tjänster vid universiteten.
Detta innebär en viss men dock otillräcklig förbättring med avseende på
tjänsteställning och löner.

Under de senaste åren har behovet av effektivare och rationellare läkemedelsproduktion
kombinerad med en större säkerhet i kontrollen av läkemedlens
egenskaper och effekter starkt accentuerats. Detta har medfört väsentligt
ökade krav på forskning och forskarutbildning inom såväl analytisk
farmacevtisk kemi som i fysikalisk och oorganisk kemi. Med hänsyn
härtill och med beaktande av att forskningen och forskarutbildningen inom
landet på dessa områden huvudsakligen är koncentrerad till farmacevtiska
institutet anser jag det synnerligen motiverat att laboraturerna i dessa
ämnen snarast omvandlas till professurer. Enligt vad jag erfarit har nuvarande
innehavare av ifrågavarande laboraturer professorskompetens inom
sina ämnesområden. Som närmare motivering för detta förslag får jag anföra
följande.

Det har bl. a. från läkemedelsindustriens sida vid upprepade tillfällen deklarerats
att den analytisk-farmacevtiska kemiens nivå på ett avgörande sätt
bestämmer utvecklingstakten inom läkemedelsområdet. Läkemedelssyntes
och produktion av bruksfärdiga läkemedel måste kontinuerligt följas med

Motioner i Första kammaren, nr 782 år 1965 9

analytiska kontrollåtgärder som i regel bygger på en avancerad apparativ
teknik. Av lika stor betydelse är den analytiska kontrollen av läkemedlens
hållbarhet vid lagring. Detta har medfört att under de senaste åren framkommit
ett starkt behov av kemister med stor erfarenhet av forskningsarbete
inom den analytiska farmacevtiska kemien.

Ett område som på grund av de senaste årens erfarenheter — inte minst
med hänsyn till ökade risker för skadeverkningar — fått stor aktualitet är
studiet av läkemedlens omvandling i kroppen. Inget läkemedel kan numera
föras i handeln utan att arten av de produkter som bildas vid denna omvandling
bestämts genom oftast mycket krävande analytisk-kemiska procedurer.
En hög standard på den analytisk-farmacevtiska forskningen är en
nödvändig förutsättning för ett resultatgivande samarbete mellan den farmacevtiska
fakulteten och medicinska forskare kring problem rörande toxikologi
och läkemedlens öden i organismen.

Forskning inom den fysikaliska och oorganiska kemien har fått allt större
betydelse inom läkemedelsområdet. De grundläggande processerna vid läkemedlens
verkningar i organismen är ofta av fysikalisk-kemisk natur, och
stora möjligheter finnes till intensifierat forskningssamarbete mellan medicinska
forskare och fysikaliska kemister från den farmacevtiska fakulteten.

Fysikalisk-kemiska studier av läkemedlens nedbrytning kan på ett betydelsefullt
sätt medverka till utformning av läkemedel med förbättrad medicinsk
verkan. De ökade insikterna om betydelsen av de s. k. spårelementen (metaller
etc.) för den levande organismen, liksom den alltmera utbredda användningen
av radioaktiva isotoper i såväl terapi som diagnostik har också påkallat
betydande forskningsinsatser.

Industriell produktion av läkemedel kräver intimt samarbete med fysikaliska
kemister bl. a. rörande läkemedlens löslighetsförhållanden och hållbarhet
vid lagring i form av bruksfärdiga beredningar. Dessa problem är
ofta synnerligen komplicerade och kräver ingående erfarenheter av forskning
rörande organiska ämnens fysikalisk-kemiska egenskaper.

Under åberopande av vad ovan anförts får jag föreslå,

att riksdagen måtte besluta att vid farmacevtiska institutet
laboratorstjänsterna i analytisk farmacevtisk kemi och
i oorganisk och fysikalisk kemi omvandlas till professurer i
nämnda ämnen fr. o. m. budgetåret 1966/67.

Stockholm den 3 november 1965

Gunnar Edström