Motioner i Första kammaren, nr 74

Motion 1949:74 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 74.

5

Nr 74.

Av herr Anderberg och herr Andersson, Elon, om vidgad tillämpning
av kungörelsen angående understöd av statsmedel för ntomprocessuell
rättshjälp annorledes än genom offentlig rattshjalpsanstalt.

Omsorgen om den fria utomprocessuella rättshjälpen för obemedlade och
mindre bemedlade har anförtrotts landstingen och städerna utanför landsting.
Genom kungörelse år 1919 utfärdades bestämmelser om statsbidrag
till&dessa huvudmän för drift av offentliga rättshjälpsanstalter. Landstingen
ha emellertid med hänsyn bl. a. till de därmed förenade kostnaderna icke
i någon större utsträckning anordnat rättshjälpsanstalter, och för narvarande
finnas endast sju landstingsanstalter, varav två aro belagna inom

ett och samma län. „

År 1944 beträddes en ny, dittills oprövad väg för anordnande av ltraga varande

rättshjälpsverksamhet, i och med att Jämtlands lans landsting
träffade avtal med länsavdelningen av Sveriges advokatsamfund,^ enligt
vilket advokaterna i länet i viss ordning förbundo sig att tillhandahålla fn,
utomprocessuell rättshjälp åt obemedlade och mindre bemedlade rattssökande
inom länet. Detta system, det s. k. jämtlandssystemet, väckte stort
intresse hos andra landsting och antogs under de följande åren av tolv
landsting. För närvarande tillämpas alltså detta system av icke mindre an
tretton av de nitton landsting, som anordnat rättshjälpsverksamhet.

År 1946 utvidgades statens understödsverksamhet för utomprocessuell
rättshjälp till att avse även den nya formen av rättshjälp genom fria
advokater enligt jämtlandssystemet. Vid bestämmande av förutsättningarna
för medgivande av dylikt understöd ansågo statsmakterna emellertid, att
återhållsamhet borde iakttagas på grund av den ringa erfarenhet, som då
fanns av den nya ordningen. Sålunda uttalade föredragande departementschefen
hl. a., att understöd icke borde beviljas i andra lan an dar det med
hänsyn till de kostnader, som skulle vara förenade med upprätthållandet
av en effektiv anstaltsorganisation, och förhållandena i övrigt kunde anses
påkallat att i stället sörja för fri rättshjälp genom enskilda advokater. Riksdagen
gjorde ingen erinran mot detta uttalande, och kungörelse utfärdades
den 20 september 1946 (SFS nr 619) angående understöd av statsmedel för
utomprocessuell rättshjälp annorledes än genom offentlig rättshjälpsanstalt.
Enligt kungörelsen utgår understöd till landsting, som slutit avtal med
Sveriges advokatsamfund eller avdelning av samfundet om alt alla eller
flertalet av samfundets i länet (landstingsområdet) verksamma ledamöter

6

Motioner i Första kammaren, nr 74.

skola meddela fri utomprocessuell rättshjälp, under förutsättning att den
bedrivna rättshjälpsverksamheten står under betryggande tillsyn. Understöd
utgår med högst en tredjedel av den årliga kostnad, som landstinget jämlikt
avtalet vidkänts för verksamheten.

Den av statsmakterna förutsatta, restriktiva prövningen av förhållandena
inom länet vid behandling av ansökan om statsunderstöd har icke kommit
till uttryck i kungörelsen men väl tillämpats i praktiken. I enlighet härmed
har statsunderstöd beviljats endast de tre nordligaste landstingen. De övriga
tio landstingen, som anordnat rättshjälp genom fria advokater, ha sålunda
själva fått bestrida kostnaderna härför utan understöd av statsmedel, trots
att de av kungörelsen bibragts den uppfattningen, att de kunnat räkna med
statsunderstöd.

Den inskränkning beträffande statsbidragsberättigade landsting, som skett
genom författningens restriktiva tillämpning, är enligt vår mening icke
motiverad. När landstingen ordnat rättshjälpsfrågan enligt det s. k. jämtlandssystemet,
har det skett efter förutgången utredning, varvid även
anstaltsalternativet blivit föremål för noggrant övervägande. Det får därvid
förutsättas, att landstinget, som väl känner landstingsområdets behov och
förhållanden, är fullt kompetent att avgöra, vilket system för rättshjälpens
ordnande, som är det för länet lämpligaste. Med utgångspunkt från departementschefens
ovannämnda uttalande skulle den omständigheten, att
statsbidrag förvägrats vissa landsting, kunna tolkas så, att Kungl. Maj :t
underkänt landstingets bedömning och ansett, att rättshjälpsanstalt i stället
bort anordnas eller ock att förhållandena i övrigt ej motiverat dylikt bidrag.
Vilka dessa förhållanden äro har ej angivits, och det synes enligt vår mening
icke rimligt, att frågan om statsbidrag skall göras avhängig av vissa ej
redovisade faktorer.

Beaktas bör vidare att kostnaderna för fasta rättshjälpsanstalter äro
väsentligt högre än kostnaderna för rättshjälp genom fria advokater. I detta
hänseende må nämnas att för innevarande år kostnaderna beräknats till
nära 410 000 kr. för de sju av landstingen drivna rättshjälpsanstalterna,
vilket i medeltal per landstingsområde gör nära 70 000 kr., medan kostnaderna
för de tretton landsting, som etablerat samarbete med fria advokater,
understiga 130 000 kr. och i genomsnitt utgöra ca 10 000 kr. per landstingsområde.
Då statsbidraget utgår i relation till de faktiska kostnaderna, bliva
sålunda även för statens del kostnaderna för rättshjälp enligt jämtlandssystemet
väsentligt lägre än genom anstaltssystemet. En annan fördel med
förstnämnda system, vilken särskilt i dessa tider med rådande lokalbrist
och svårigheter på byggnadsmarknaden är av betydelse, är att särskilda
lokaler ej behöva anskaffas och verksamheten omedelbart kan börja, sedan
beslut härom fattats.

Slutligen må framhållas att riksdagens revisorer i sin senaste berättelse

Motioner i Första kammaren, nr 74.

berört frågan om den utomprocessuella rättshjälpen och därvid uttalat, att,
med hänsyn till de större möjligheter det s. k. jämtlandssystemet syntes
erbjuda att snabbt åstadkomma en önskvärd utbyggnad av den utom
processuella rättshjälpen, frågan om formerna för en utbyggnad och effektivisering
av denna rättshjälp borde bliva föremål for en narmare provning.
Enligt vår mening bör den första åtgärden, man i detta syfte vidtar vara
att låta statsbidrag enligt gällande författning utgå till samtliga landsting,
som organiserat eller komma att organisera rättshjalpsverksamheten i nu

berörda former.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemstalla,

att riksdagen måtte besluta sådan ändrad tillämpning av
kungörelsen den 20 september 1946 angående understöd av
statsmedel för utomprocessuell rättshjälp annorledes än genom
offentlig rättshj älpsanstalt, att understöd enligt kungörelsens
bestämmelser skola utgå till samtliga landsting, som uppfylla
i kungörelsen föreskrivna villkor.

Stockholm den 20 januari 1949.

Råd. Anderberg.

Elon Andersson.