Motioner i Första kammaren, Nr 73 (Motion 1914:73 Första kammaren - b)

Motioner i Första kammaren, Nr 73.

Nr 73.

> Av greve Hailliltoil, Carl, och friherre Flöjning, i anledning
av Kungl. Maj-.ts förslag till värnpliktslag.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition, nr 59, med förslag till värnpliktslag,
skola av fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga vid inskrivningen
uttagas högst fjorton procent för utbildning till underbefäl eller
fackmän. För dessa sålunda uttagna värnpliktiga avses en första tjänstgöring
om 310 dagar, vilken skulle pågå från inryckningstiden för övriga
värnpliktiga och till repetitionsövningarnas början följande höst. De skulle
sålunda befinna sig i tjänst under mellantiden mellan beväringsrekrytskolan
och repetitionsövningarne jämte det fast anställda manskapet samt
de värnpliktiga, vilka tilläventyrs begagna sig av rätten att kvarstanna i
tjänstgöring under nyssnämnda mellantid, skulle de utgöra hela den utbildade
manskapspersonal, som vid infanteriet — utom gardena, fästningsregementena
och Gottlands infanteriregemente — omedelbart vore till
hands för plötsligt påkommande behov av infanteri under ifrågavarande
tidsperiod.

Enligt det propositionen angående ny härordning bilagda statsrådsprotokollet
kan antalet till förlängd utbildning uttagna värnpliktiga beräknas
till omkring 100 pr regemente. Blir avgången bland dessa ungefär
lika stor som den hittills varit bland värnpliktiga i allmänhet, skulle efter
första tjänstgöringen återstå omkring 80. Av dessa torde emellertid 25—
30 man vara behövliga såsom signalister, kulsprutemanskap, kommissarier
och sjukvårdsbeställningsmän, varför endast 50 ä 55 man skulle återstå för
reservunderbefälsutbildning. Det torde emellertid kunna inträffa, att icke
ens detta antal för sådan utbildning lämpliga värnpliktiga kan erhållas,
enär uttagningen till denna utbildning är avsedd att ske redan vid inskrivningsförrättningen
och icke efter någon tids tjänstgöring, sedan befälet
kunnat bilda sig någon uppfattning om vederbörandes lämplighet för befälseller
fackrnannautbildning. Man får icke heller förbise, att tillgången på

Motioner i Första kammaren, Nr 73.

värnpliktiga växlar rätt mycket även inom samma område och att därför
medeltalssiffran kan komma att avsevärt underskridas. Detta är så mycket
betänkligare, som underskottet i allmänhet torde komma att drabba underbefälsämnena,
då uttagningen till exempelvis signalister och kulsprutemanskapet
icke kan alltför mycket inskränkas utan att fredsutbildningen vid
signalavdelningen och kulsprutekompaniet äventyras.

Mobiliseringsbehovet av reservunderbefäl torde kunna anslås till 550—
600 pr infanteriregemente. Det blir då tydligen nödvändigt att taga ett
mycket stort antal klasser i anspråk för behovets fyllande. Detta är emellertid
med hänsyn till reservunderbefälets användbarhet mindre lämpligt.
För att undvika dessa olägenheter och med säkerhet kunna påräkna ett
tillräckligt antal reservunderbefäl ur de yngre årsklasserna torde därför
uttagningen för utbildning till underbefäl och fackmän böra ökas.

För en sådan ökad uttagning talar även önskvärdheten av, att den
under det s. k. skördeuppehållet tillgängliga manskapsstyrkan ökas med
hänsyn till kravet på erforderlig krigsberedskap. Man torde nämligen
böra utgå från, att under nämnda tid minst ett kompani bör kunna
omedelbart organiseras vid varje infanteriregemente.

Genom att öka uttagningen för utbildning till underbefäl och fackmän
från 14 till 25 procent av infanteriet tilldelade värnpliktiga skulle
man vinna säkerhet för att erhålla tillräckligt antal för reservunderbefälsutbildning
lämpliga värnpliktiga och för att under skördeuppehållet i fall
av behov kunna omedelbart organisera ett — om ock svagt — kompani.

Ur krigsberedskapens synpunkt vore det även önskvärt, om bestämmelserna
rörande de värnpliktigas anmälningsskyldighet, då de icke befinna
sig i tjänstgöring, kunde skärpas. Särskilt gäller detta den senast utbildade
årsklassen värnpliktiga, intill dess rekrytklassen hunnit utbildas så pass
mycket, att den kan användas för de enklaste säkerhetsuppgifter. Då
emellertid Kungl. Maj:t, såsom framgår av det propositionen angående
värnpliktslagen bilagda statsrådsprotokollet, har denna fråga under utredning,
torde någon framställning i detta hänseende icke böra göras.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att i det
med Kungl. Majt:s nådiga proposition, nr 59, avgivna
förslag till värnpliktslag paragraf 26 måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 26.

1. Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet,
ingeniörtrupperna, trängen och förplägnadstrup -

Motioner i Första kammaren, Nr 73. 7

perna samt tjänst i marinen på sätt §§ 19 och 22 bestämma.

2. Av fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
uttagas, på sätt Konungen närmare förordnar, vid inskrivningen
högst tjugufem procent för utbildning till
underbefäl eller fackmän.

3. Av trängen i egentlig trängtjänst och förplägnadstrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas,
på sätt Konungen närmare förordnar, vid inskrivningen
högst fjorton procent för utbildning till underbefäl och
fackmän.

4. Av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig
sjukvårdstjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas,
på sätt Konungen närmare förordnar, vid inskrivningen
högst tio procent för utbildning till underbefäl eller
fackmän.

Stockholm den 6 juni 1914.

Carl Hamilton.

Herman Fleming.