Motioner i Första kammaren, Nr 64 (Motion 1936:64 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 64.

Nr 64.

Av herr Nilsson, Theodor, och herr Hansson, Sigfrid,

angående elektrifiering av järnvägslinjen Göteborg—-Strömstad.

Som ett led i den fortgående elektrifieringen av statens järnvägar har
viss del av Bohusbanan, nämligen linjen Göteborg—Uddevalla, blivit föremål
för järnvägsstyrelsens ingående studium. Rörande undersökningen av
nämnda del av Bohusbanan yttrar järnvägsstyrelsen i sin framställning till
Kungl. Majit den 27 september 1935 angående anslag för nya byggnader och
anläggningar beträffande elektrifiering bland annat följande.

»Med hänsyn till möjligheterna att inom relativt kort tid samtliga övriga
till Göteborgs central inlöpande järnvägslinjer kunna bliva elektrifierade,
träder nämligen nämnda sträcka som elektrifieringsobjekt fram i första
linjen.

Utredningen har dels visat, att elektrifieringen ifråga skulle medföra
mycket betydande driftstekniska fördelar, dels givit vid handen, att även de
indirekta vinsterna skulle bli relativt mycket stora. Visserligen är persontrafiken
per år räknat icke särdeles stor. Omständigheten att densamma till
alldeles övervägande del faller på sommarmånaderna och är hänförlig till
kategorien nöjesresor gör emellertid en stark inverkan av driftsförhållandena
sannolik, och trafikökningen kan därför likväl bliva betydande.

Erinras må, att man i detta fall har att räkna med icke blott helt ny trafik,
örn också denna torde spela den största rollen, utan också med den vidgning
av trafikområdet för järnvägen, som följer med en förkortad resetid och
ökad bekvämlighet för de resande. Vidare må framhållas Bohusbanans stora
betydelse för samfärdseln i dess helhet inom landskapet. Trafikrörelsen
riktar sig huvudsakligen till och från länets residensstad, Göteborg. Avståndet
dit från banans norra ändpunkt, Strömstad, är ej mindre än 180.5
km. Resetiden mellan landskapets övre del och dess huvudort Göteborg
blir också, bland annat på grund av det stora antalet driftplatser, där tågen
stoppa, samt genom nödvändiga uppehåll för kol- och vattentagning anmärkningsvärt
lång med nuvarande tågplan i dess beroende av ångdrift. Framställningar
från allmänheten hava därför ofta gjorts, att vissa tåg till och
från Strömstad skulle läggas att passera en del stationer och hållplatser,
åtminstone i närheten av Göteborg, i avsikt att härigenom erhålla en kortare
resetid. En sådan anordning har emellertid icke kunnat genomföras, emedan
det i så fall varit nödvändigt insätta ett antal nya tåg för lokaltrafiken på
viss sträcka norr om Göteborg, vilket med hänsyn till de stora kostnaderna
vid ångdrift icke ansetts kunna väl försvaras. Nämnda önskemål angående
förkortad resetid gäller givetvis icke enbart Strömstad utan även vissa andra

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 3 sami. Nr 64—68. 190 3G 1

Motioner i Första kammaren, Nr 64.

jämförelsevis betydande orter, särskilt i kustbygden, vilken bygd tack vare
ett rätt väl utgrenat billinjesystem — såväl statens järnvägars egna billinjer
(samt båtlinjer) som ock privata billinjer, med vilka statens järnvägar upprätthålla
samarbete — har goda förbindelser till och från Bohusbanan. Under
sommaren framgå visserligen redan nu vissa tåg direkt, med uppehåll endast
vid några få mellanstationer, men dessa äro huvudsakligen avsedda att tillgodose
sommargästtrafiken och gynna icke särskilt trafikbehovet för den
inom landskapet året örn bosatta befolkningen.

Vid en elektrifiering torde det däremot vara både driftstekniskt och med
tanke på här ovan omnämnd trafikstegring ekonomiskt möjligt att uppbygga
en tågplan, som skulle tillgodose landskapets trafikbehov avgjort bättre än
den nuvarande med ångdrift. Lokaltrafiken skulle kunna mer än för närvarande
skiljas från fjärrtrafiken och de mera långgående tågen således
framföras mera direkt och även därigenom på kortare tid.»

Emellertid har slutresultatet av den verkställda utredningen angående
nämnda handels elektrifiering blivit från affärsekonomisk synpunkt starkt
negativ, av vilken anledning järnvägsstyrelsen inskränkt sig till att för
Kungl. Maj:t anmäla bland andra ovannämnda linje. Körande frågan örn
investering av kapital för elektrifiering å linjer, som icke äro företagsekonomiskt
försvarbara, yttrar i förberörda skrivelse järnvägsstyrelsen bland annat
följande:

»En eventuell fortsättning måste alltså motiveras med hänsyn till de indirekta
fördelarna, särskilt de samhällsekonomiska vinster, vilka tillfalla befolkning
och näringsliv inom berörda bandelars trafikområden, och dess utförande
följaktligen bli beroende av, huruvida statsmakterna äro villiga att
för ändamålet tillhandahålla medel, vilkas investering icke ökar statens
järnvägars räntepliktiga kapital.»

Sedan länge har den i Bohuslän dominerande stenindustrien varit lamslagen,
och därigenom har särskilt den del av länet i vilken denna industri
förekommit råkat i stora ekonomiska svårigheter, alltså befolkningen mellan
Gullmar sfjorden i söder och Idefjorden i norr. På grund av dessa beklagliga
förhållanden ha under senare tid ingående utredningar företagits för
att åt Bohusläns befolkning skapa försörjningsmöjligheter. Därvid ha, inte
minst på grund av länsstyrelsens intresse för saken, blickarna riktats på
turisttrafiken och den s. k. badortsrörelsen. Det är särskilt norra hälften
av Bohuslän, som är i behov av utvidgad rörelse på nämnda områden i stället
för de uteblivna inkomsterna från stenindustrien. Alla förutsättningar torde
också, enligt vad sakkunniga på området förklara, finnas för en vinstgivande
badortsrörelse i mellersta och norra Bohuslän, därest hela Bohusbanan elektrifierades,
alltså linjen Göteborg—Strömstad. Det ligger också nära till
hands att antaga, att även nya industrier lättare kunde tillföras länets norra
del, som lider hårdast av den ekonomiska misären, örn man vore viss örn
att hela Bohusbanan inom en icke allt för långt avlägsen framtid bleve
elektrifierad. Yi förmena att vad statsmakterna i så fall måste offra för denna
linjes elektrifiering komme en nödställd landsdel till hjälp och att detta ekono -

Motioner i Första kammaren, Nr 64.

miska offer säkerligen för framtiden kommer att minska de utgifter, som oundgängligen
ändå av statsmakterna måste göras för att uppehålla befolkningen i
Bohusläns stenindustriområden. Det synes oss sålunda vara samhällsekonomiskt
försvarbart att riksdagen beslutar Bohusbanans elektrifiering mellan
Göteborg och Strömstad, vilket arbete antages draga en kostnad av omkring
11,300,000 kronor. Ett beslut i denna riktning skulle även giva befolkningen,
särskit i norra Bohuslän, hopp för framtiden. Efter fem års tid av
omfattande arbetslöshet, med dess djupgående verkningar på skilda områden,
börjar nämligen bland det hårt prövade folket hoppet örn framtiden att
svikta, till stort men för näringsliv och företagsamhet. Elektrifiering av
nämnda järnvägslinje skulle även bereda tillfälligt arbete för ett icke obetydligt
antal arbetslösa stenhuggare samt giva möjlighet till fortsatt arbete
för järnvägsstyrelsens vid elektrifiering mycket skickliga arbetarstam.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta elektrifiering av järnvägslinjen
Göteborg—Strömstad och att för arbetets påbörjande av lånemedel
anvisa 5,000,000 kronor.

Stockholm den 20 januari 1936.

Th. Nilsson.

Sigfrid Hansson.