Motioner i Första kammaren, Nr 63 (Motion 1937:63 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 63.

Nr 63.

Av herr Hörstadius, om tull å tennisrackets och ramar därtill.

Tillverkning av tennisrackets har i mindre omfattning bedrivits i Sverige
sedan lång tid tillbaka, men har först under de senaste åren nått mera betydande
omfattning. Numera finnes inom landet ett företag, som för denna tillverkning
anskaffat specialmaskiner och är fullt rustat att under sakkunnig
ledning bedriva tillverkning i större skala.

Storleken av konsumtionen av räckets i Sverige kan icke med bestämdhet
fastställas. Handelsstatistiken innehåller nämligen ingen specialrubrik för
tennisrackets, varför säker kännedom om importens storlek icke kan erhållas.
Verkställda överslagsberäkningar ha emellertid givit vid handen, att årskonsumtionen
med all sannolikhet kan beräknas uppgå till närmare en miljon
kronor. Förbrukningen är dessutom stadd i stark ökning, vilket bl. a. framgår
av att antalet hallar och anläggningar för såväl inom- som utomhustennis
ständigt stiger. För den mera fabriksmässiga rackettillverkningen sysselsättas
f. n. c:a 50 personer och ungefär samma antal torde finna sysselsättning med
slängning av ramar. Importen är emellertid med all säkerhet större än värdet
av den inhemska tillverkningen, även om i detta värde inräknas den strängning
på importerade racketramar, som äger rum inom landet.

Med nu tillgänglig maskinutrustning är det möjligt att bedriva en avsevärt
vidgad fabrikation, och i kvalitativt hänseende äro svenska märkesrackets fullt
jämbördiga med de importerade av ledande fabrikat. Därest större omsättning
kunde vinnas på hemmamarknaden, förefinnas även goda möjligheter för ökad
export. Förutsättningar torde finnas för att bereda sysselsättning inom denna
industri åt minst dubbla antalet personer mot vad för närvarande är fallet.
Härför erfordras dock ett avsevärt förbättrat tullskydd.

Tullen för räckets utgår f. n. i regel med 60 öre för kg. enligt statistiskt nr
793. Då en racket i genomsnitt har en vikt av omkring 400 gr. blir tullen icke
fullt 25 öre per styck, vilken tull givetvis är helt utan skyddsverkan på en
artikel, som i regel betingar ett utförsäljningspris av mellan 25—75 kronor.

Efterföljande uppställning angiver nettopriserna per styck för sex av de
mera gångbara svenska kvaliteterna (I—VI) jämförda med tvenne ledande
utländska mårken, här nedan betecknade A och B.

	Kvalitet	Svensk	Utländsk tillverkning
	tillverkning	märke A	märke B
T ............................................................	44: —	40	50	38
ii.......		37:50	30	—	30	50
ITT		32: 50	26	50	26	50
IV ................................................	27: 50	21	_	22	_
v ...................................	21: —	15	50	14	50
VI ........	•	16: 25	13	—	13	—

Motioner i Första kammaren, Nr 63.

Såsom framgår av denna sammanställning ligga nettoinköpspriserna på utländska
räckets i genomsnitt över 20 % lägre än motsvarande priser på svenska
räckets, oaktat att de senare kalkylerats så, att de praktiskt taget utgöra
rena självkostnadspriser och sålunda icke inkludera någon vinst.

Såsom förut nämnts äger den svenska fabrikationen tillgång till fullt modern
utrustning och bedrives på ett rationellt sätt, varför något nämnvärt nedbringande
av försäljningspriserna icke kan vinnas genom förbättringar i
nämnda hänseenden. Utjämning i någon mån av förut angivna prisdifferens
är emellertid en oundgänglig förutsätting för att den inhemska rackettillverkningen
skall kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Då industrien, såsom
förut angivits, f. n. praktiskt taget saknar tullskydd, synas goda skäl föreligga
att genom införande av en måttlig tull möjliggöra för industrien att öka
sin tillverkning.

Såsom redan omnämnts variera kvaliteterna och därmed priserna på räckets
högst väsentligt. En vikttull skulle för den skull komma att drabba synnerligen
ojämnt och måste, för att giva något skydd för det sakkunniga och minutiösa
arbete, som erfordras för framställning av en racket av god kvalitet,
fastställas till relativt högt belopp per kg. Härigenom skulle emellertid de
lägre kvaliteterna bliva onödigt högt beskattade, alldenstund det näppeligen är
praktiskt genomförbart att fastställa olika vikttullar allt efter varornas högre
eller lägre kvalitet. Den lämpligaste formen för tullbeskattningen av räckets
torde för den skull åstadkommas genom att artikeln belägges med värdetull.
vilken för att bliva av verklig nytta för industriens utveckling icke bör sättas
lägre än 20 procent. Nämnda tull bör utgå såväl för tennisrackets, som räckets
för badminton och liknande spel.

Som jämförelse kail nämnas, att den engelska racketindustrien, som har en
stor export till olika länder, åtnjuter ett tullskydd av 5 shilling per racket,
dock minst 25 % av värdet och att tullen i Amerika uppgår till 30 %.

På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av gällande tulltaxa,
att räckets och ramar därtill åsättas en tull av 20 procent
av värdet.

Stockholm den 22 januari 1937.

M. O. Hörstadius.