Motioner i Första kammaren, nr 62

Motion 1954:62 Första kammaren

4

Motioner i Första kammaren, nr 62.

Nr 62.

Av herr Osvald, angående e. o. museiassistenten vid naturhistoriska
riksmuseet Herman Perssons uppflyttning i lönegrad.

E. o. museiassistenten vid naturhistoriska riksmuseet fil. dr Herman
Persson, född 1893 och sålunda i år 61 år gammal, arbetar sedan sammanlagt
15 år på museets paleobotaniska avdelning. Först 1947, vid 53 års
ålder, kunde han beredas en extra ordinarie anställning vid museet. Han
hade då med stora uppoffringar gjort museet verkligt betydelsefulla
tjänster och i sitt fack skapat sig en ställning bland de främsta. Vid museet
hade då på många år icke funnits någon annan som skötte dess omfattande
mossherbarium, ett av världens två främsta. Genom en rik och
betydelsefull produktion hade dr Persson dokumenterat sina omfattande
och djupa kunskaper. Han har också år 1945 av Upsala universitet promoverats
till filosofie hedersdoktor. Världsauktoriteten på levermossor,
professor Karl Muller i Freiburg, skrev vid ett senare tillfälle att ”Riksmuseet
kan vara stolt över att ha en sådan kraft i sin tjänst, ty det finns
knappast något annat museum i Europa, som kan räkna med en så god
mosskännare i sin medarbetarstab”.

Dr Persson sökte 1951 den förbättrade ställning, som en ordinarie museiassistentbefattning
(numera = intendentbefattning) vid samma institution
skulle ha inneburit för honom och som han enligt samstämmiga
vittnesbörd av avdelningens föreståndare och inspektörer väl förtjänat.
Institutionen omfattar emellertid såväl fossila växter som nutida arkegoniater,
den grupp av växtriket dit mossorna höra. Av de båda vetenskapliga
befattningar (utöver föreståndarbefattningen), som institutionen
förfogar över, är e. o. museiassistentbefattningen (den mindre väl
avlönade befattning som dr Persson nu innehar) genom Kungl. Maj:ts
brev begränsad till arkegoniaterna. Det blev därför icke möjligt att överflytta
honom till den bättre avlönade anställningen, som i stället måste
besättas med en paleobotanist. Dr Persson blev sålunda utan befordringsmöjlighet
och kan icke heller under sina återstående fem tjänstår påräkna
någon dylik, ehuru han i realiteten är souschef för institutionens samlingar
av recenta växter, ett herbarium på inemot en miljon exemplar
med omfattande internationella förbindelser. Avdelningens föreståndare
säger i ett yttrande 1951: ”Det måste anses egendomligt att vid riksmuseet
en botanist, som koncentrerar sig på den synnerligen viktiga arkegoniatforskningen,
är helt utestängd från befordran ens till en så måttligt

Motioner i Första kammaren, nr 62.

5

avlönad tjänst som assistent (numera = intendent) medan sådana befordringsmöjligheter
ligga fritt till inom varje annat område av botaniken
som är företrätt på museet. Även en världsauktoritet inom arkegoniatforskningen
kan vid det svenska centralmuseet icke ges en bättre
ställning än den dåligt avlönade amanuensens (numera = e. o. museiassistentens) Dr

Perssons löneställning, redan tidigare ett i fackkretsar allmänt iakttaget
missförhållande, blev en än mera utpräglad orättvisa, då den 1 januari
1953 de ordinarie museiassistenterna uppflyttades till lönegrad
Ce 29 med intendents titel medan han kvarstår i Ce 25. Två likalydande
motioner om reglering av denna angelägna lönefråga väcktes i januari
1952 inom första kammaren av herr Björck (I: 264) och inom andra kammaren
av herr Håstad (II: 372), men då yrkande om uppflyttning av den
i motionerna avsedda tjänsten (som då ännu var amanuenstjänst) icke
ingick i anslagsäskandena för museet för budgetåret 1952/53 fann statsutskottet
sig icke böra biträda det framställda yrkandet (statsutskottets
utlåtande 1952/8, s 12). I sina petita för 1953/54 har museet anhållit om
lönetillägg för dr Persson enligt ovanstående och framhållit det angelägna
i att så sker, men detta äskande har icke föranlett någon åtgärd.

Likalydande motioner väcktes då ånyo, i januari 1953, inom första
kammaren av herr Björck (I: 128) och i andra kammaren av herr Håstad
(II: 338) men föranledde ingen åtgärd. Så gjorde icke heller museets förnyade
framställning i dess petita för 1954/55; framställningen i fråga
hade dock tillstyrkts av Vetenskapsakademien.

Då det i nuvarande statsfinansiella läge knappast kan bli tal om att
åvägabringa en permanent lösning av denna fråga, men det samtidigt är
en trängande angelägenhet att på något sätt kompensera dr Persson för
hans mångåriga, uppoffrande och för museet synnerligen viktiga verksamhet
synes det mig skäligt att dr Persson tillerkännes mellanskillnaden
mellan hans nuvarande lön och den som tillkommer en intendent och
att han således uppflyttas från lönegrad Ce 25: 26 till Ce 29: 29 och att
anslaget till löner vid museet i fråga höjes i motsvarande mån.

På grund av vad jag här anfört tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen må besluta att e. o. museiassistenten vid
riksmuseet fil. dr Herman Persson från den 1 juli 1954
uppflyttas till lönegrad Ce 29 med titeln intendent och att
anslaget till löner vid museet i fråga höjes med 2 820 kr.

Stockholm den 22 januari 1954.

Hugo Osvald.