Motioner i Första kammaren, Nr 61

Motion 1939:61 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 61.

3

Nr 61.

Av herr Gustavson, John, m. fl., örn vissa åtgärder lör tillgodoseende
av västkustens sjöförsvar.

Genom försvarsbeslutet 1936 vidtogs, som bekant, inga mera omfattande
åtgärder för tillgodoseendet av västkustens sjöförsvar än förläggning av
en del äldre stridsfartyg till Göteborgs örlogsdepå. Älvsborgs fästning, som
i och för sig är ett alltför svagt skydd för rikets viktigaste infartsport på
västkusten, är alltjämt förlagd i s. k. materielreserv med en ytterst knapphändig
vaktbemanning. Av flottan äro nu till Göteborgs örlogsdepå förlagda
ett äldre pansarskepp utan bemanning, två äldre jagare, tre äldre
ubåtar och två minsvepare. Bemanning för dessa senare fartygstyper finnes
i sådan utsträckning, att endast en jagare och en ubåt samt minsveparna
vid behov kunna utgå.

Det torde icke råda något tvivel därom, att läget i världen så förändrats
under den tid, som gått sedan försvarsbeslutét utformades, att omfattande
åtgärder numera måste vidtagas för att stärka det marina försvaret på
och utanför rikets västkust. Vi behöva i detta sammanhang blott peka på
motsättningen mellan vissa stormakter, vilken om den utlöses i krig kommer
att förvandla Skagerak och Kattegatt till krigsskådeplats. Hur Sveriges
ömtåliga mellanställning då kommer att utvecklas är ytterst ovisst.
I vart fall kommer vår till dessa farvatten koncentrerade sjöfart att utsättas
för påtagliga faror, för vilkas avvärjande militära medel måste kunna
insättas.

Vi hava icke för avsikt att här ingå på frågan om västkustens behov av
marinförsvar i hela dess vidd, men vi finna det nödvändigt att påpeka
vissa brister i den bestående organisationen, vilka enligt vår mening snarast
kunna och böra avhjälpas.

Dessa brister ligga dels på det personella området, dels på det materiella.

Vad personalen beträffar, är den otillräcklig såsom av det inledningsvis
anförda framgår. År 1936 beräknades behovet för västkustens marindistrikt
av stampersonal ur flottan till 7 officerare, 32 underofficerare och flaggkorpraler
samt 68 korpraler och meniga (Kungl. Maj:ts prop. 225/1936, sid.
602). En ökning av flottans personal bör ske dels för att möjliggöra en ur
krigsberedskapssynpunkt nödvändig bemanning av ett större antal fartyg
av de till örlogsdepån förlagda än vad nu kan ske, dels för fredstjänstens
skötande och underlättande av rustningsförfarandet vid krigsfara. Vi be -

4

Motioner i Första kammaren, Nr 61.

räkna en nödvändig ökning i flottans stater för västkustens behov till 2
officerare, 4 underofficerare och 5 korpraler.

För Älvsborgs fästning beräknades år 1936 endast 1 officer, 4 underofficerare
samt 9 korpraler och meniga av kustartilleriets stampersonal (prop.
225/1936, sid. 661). Denna personal måste också utökas så att åtminstone
viss beredskap kan hållas vid de försvarsanordningar, som finnas, och särskilt
vid dem, som enligt beslut vid föregående års riksdag äro under utflyttning.
Vi beräkna behovet av nödvändig ökning av kustartilleriets stampersonal
i Älvsborgs fästning till 1 regementsofficer (kommendant), 3 kompaniofficerare,
10 underofficerare och flaggkorpraler samt 30 meniga.

De årliga sammanlagda kostnaderna för de föreslagna utökningarna av
marinens personalkadrer beräkna vi uppgå till 115,000 kronor.

Vad de materiella bristerna beträffar, vilja vi fästa uppmärksamheten
på en åtgärd, som synes oss ägnad att snabbt tillföra västkusten ökade
medel för bekämpande av minfaran. Som inledningsvis angivits, finnas
endast tvenne minsvepare stationerade på västkusten. De äro tämligen
djupgående och böra av detta liksom ock av behovsskäl kompletteras med
minsvepare, som kunna insättas för undanröjning av nära vattenytan utlagda
minor. Verkställda undersökningar hava visat, att motorfiskebåtar
av trä (kosterbåtar av större typ) äro användbara för minsvepning. Priset
för en några år begagnad motorfiskebåt av denna typ kan beräknas uppgå
till omkring 30,000 kr. Enär man genom anskaffning av två dylika båtar
snabbt kan tillföra minsvepningsberedskapen på västkusten en välbehövlig
förstärkning, anse vi att detta nu bör göras. Den sammanlagda kostnaden
härför uppgår sålunda till omkring 60,000 kronor.

En annan fara för sjöfarten på västkusten, särskilt utanför inloppen till
Göteborg, är ubåtsfaran. För att de fåtaliga lätta övervattensf arty gen med
någon utsikt till framgång skola kunna insättas för bekämpandet av där
uppträdande ubåtar, måste deras verksamhet underlättas med de tekniska
hjälpmedel, som numera stå till buds. Vi syfta härmed på sådana bottenhy
drofonstationer, med vilkas tillhjälp i närheten av kusten opererande
ubåtar kunna lokaliseras och därmed bekämpningsverksamheten effektiviseras.
Kostnaden för en dylik bottenhydrofonanläggning beräknas uppgå
till 150,000 kronor.

I anslutning till det anförda få vi hemställa, att riksdagen måtte besluta:

att i och för en utökning av marinens å västkusten fredsförlagda
personal öka marinens stamkadrer med följande
beställningar:

flottan — 2 kaptener, 4 underofficerare av 2. gr. och
5 korpraler;

kustartilleriet''— 1 major, 3 löjtnanter, 1 förrådsförvaltare,
6 underofficerare av 2. gr., 3 flaggkorpraler och
30 meniga,

Motioner i Första kammaren, Nr 61. 5

att för användning inom västkustens marindistrikt anskaffa
tvenne motorfiskebåtar av trä, kosterbåtar av
större typ;

att för uppsättning i Göteborgs skärgård anskaffa en bottenhydrofonstation;
samt

att för dessa ändamål för budgetåret 1939/1940 bevilja
ett anslag av (115,000 + 60,000 + 150,000=) 325,000
kronor.

Stockholm den 21 januari 1939.

John Gustavson. O. A. Nordborg. Th. Magnusson.

Gösta Rahmn. Rickard Lindström. K. I. Sköldén.

Emil Andersson, J. B. Johansson. Knut Petersson.

Jäger.

^ ^ v-> ■ ■ • • • . v