Motioner i Första kammaren, Nr 60 (Motion 1940:60 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 60.

Nr 60.

Av herr Johanson, Karl August, m. fl., i anledning av Kungl.

Maj:ts framställning om anslag till förvaltningsbidrag
till landsfiskaler.

I proposition till 1939 års lagtima riksdag äskade Kungl. Maj:t ett anslag
å 40 000 kronor att användas till förhöjt förvaltningsbidrag åt de i ekonomiskt
hänseende sämst ställda landsfiskalerna. Riksdagen anvisade för
ändamålet ett belopp av 80 000 kronor. I avlåten proposition har Kungl.
Maj:t nu föreslagit att ett anslag å 100 000 kronor måtte för angivna ändamål
anvisas under nästa budgetår. Ehuru sistnämnda belopp i och för sig
måste anses otillräckligt lärer under nuvarande omständigheter någon förhöjning
därav icke böra påkallas. Vid sadant förhållande är det desto angelägnare
att det med anslaget avsedda syftet icke förfelas. Riksdagen torde
med uttrycket »de i ekonomiskt hänseende sämst ställda landsfiskalerna»
hava åsyftat sådana landsfiskaler, vars utgifter i tjänsten förhålla sig till
tjänsteinkomsterna på sådant sätt, att befattningshavarnas löner i större
eller mindre grad måste tagas i anspråk för utgifternas täckande. Emellertid
har det kommit till vår kännedom, att vid tilldelning från ifrågavarande
anslag hänsyn uteslutande tagits till vederbörande befattningshavares inkomst
enligt taxeringslängder. Att en tilldelning efter dylika grunder måste
bliva i hög grad godtycklig och orättvis är uppenbart. Det måste medföra
betänkliga konsekvenser för staten örn den utmäter löneförmåner till sina
tjänstemän efter sådana grunder, att de ekonomiskt sämre ställda för samma
arbete erhålla högre ersättning än de i ekonomiskt hänseende bättre
lottade. Ett sådant system missgynnar uppenbarligen den sparsamme och
skötsamme men gynnar den, som av en eller annan orsak förskaffat sig
»dåliga affärer» och i följd härav får en låg taxerad inkomst. Ett godkännande
av principen skulle för övrigt innebära en konfiskation av tjänstemannens
privatinkomst, där sådan finnes, för täckande av kostnader, som
rätteligen skola bestridas av det allmänna.

Under åberopande av det anförda få vi hemställa,

att riksdagen vid anslagets beviljande ville besluta att detsamma
skall utgå till de i tjäijstehänseende ekonomiskt
sämst ställda landsfiskalerna samt att således vederbörandes
privatekonomiska förhållanden icke få tjäna till ledning vid
bidragens utmätande.

Stockholm den 23 januari 1940.

Karl Aug. Johanson. A. O. Frändén. C. Fr. Carlström.