Motioner i Första kammaren, Nr 5

Motion 1936:5 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 5.

11

Nr 5.

Av herr Lindhagen, angående utrikespolitisk skandinavisk överenskommelse
örn skydd mot utländskt jordförvärv —
särskilt i Sönderjylland.

I nästföregående motion har behandlats skyddandet genom överenskommelse
med Tyskland av bl. a. Nordens sydgräns i väster. Denna senare
angelägenhet påkallar även såsom redan antytts en överenskommelse mellan
särskilt de skandinaviska länderna om tillkomsten av en utrikespolitisk
skandinavisk överenskommelse till skydd mot utlänningars jordförvärv.

Sveriges hjälp till Danmark och på samma gång även ett stöd för Norden
i dess kallelse kan taga sig uttryck på många befallande sätt, såsom genom
diplomatiska förhandlingar och genom ett självständigt framträdande, oberoende
av stormakter, i folkförbundet för i all synnerhet nationaliteternas
självbestämningsrätt i alla världsdelar och denna rätts inskrivning i folkförbundets
konstitution.

Ett omedelbart ingripande vid själva gränsen är också en närliggande
uppgift.

Må vi påminna oss, vad som inträffade 1864. Då blev Danmark angripet
av Preussen och Österrike. I annexionssyfte frånrövades Danmark en landsända,
som övervägande eller helt beboddes av en dansktalande befolkning.
Så blevo militära sanktioner från Sveriges sida en fråga för dagen inom det
svenska samhället. Konungen ville att vi skulle gå i krig vid Danmarks
sida. Ministären betraktade det som alltför äventyrligt. Det blev ej något
annat handlag till Danmark än en tillströmning av frivilliga svenskar till
fronten och en enhällig sympati från hela landet: En stark skugga föll en
tid framåt över det skandinaviska samarbetet.

Man vet ej vad som i våldets annaler kan inträffa ännu en gång vid denna
landgräns. Några sanktioner från stormakter bli nog föga att lita på, örn
de ej hava ett stort eget intresse därav.

Däremot kunna svenskarna omedelbart medverka till stävjande av förenämnda
förberedelser, byggda på bestickning och ekonomisk underminering
i det mera fördolda. I Sverige ha vi sedan länge skyddat oss mot det internationella
kapitalet och stormakters lystnad efter våra skogar, gruvor och
vattenfall genom förbud för utlänning att förvärva svensk fastighet utan
tillstånd av Konungen för det fall, då särskilda förhållanden undantagsvis
kunde därtill föranleda.

12 Motioner i Första kammaren, Nr 5.

Härdinge) vi i Sverige till och med så långt, att till skydd för bondejord
mot såväl internationellt som inhemskt kapital stadgats förbud för bolag
att utan särskilt tillstånd av Konungen förvärva jordbruksjord med tillhörigheter.
Det skedde först genom norrlandslagstiftningen 1906 för Norrland
och Dalarna och sedan genom denna lags utsträckning successivt till hela
liket. Samtidigt kompletterades denna lagstiftning med lagar mot dess
kringgående genom aktieförvärv i bolag eller köp av enskilda bulvaner. Detta
har skett utan bestämmelse därom i grundlagen.

I danska grundlagens 50 § stadgas åter, att »skydd mot utländskt förvärv
av dansk jord skall bestämmas genom särskild lag». Så viktigt ansågs detta
■vara vid grundlagens antagande. En sadan särskild lag har emellertid ännu
ej kommit till stånd.

Sverige har ju ingen rätt att inblanda sig i Danmarks styrelsesätt. Men
vi ha rätt se till, att vi ej liksom 1864 bliva invecklade i svårigheter genom
Tysklands hot och propaganda. Ett råd till Danmark, att särskilt i anledning
till dessa anlopp följa Sveriges exempel kan väl ej anses som en förhävelse.
Den danska grundlagen uppfordrar ju själv därtill. Och de stora
danska föreningarna till skydd för gränsen ha åtminstone genom ett av sina
tidningsorgan »Den unge Graensevagt» mer än en gång erinrat om Sveriges
föredöme, utan att, såsom det förefaller, tidningen haft vetskap örn vad
dansk grundlag stadgar i ämnet.

I sista häflet av den danska tidningen »Den unge Graensevagt» har under
rubriken »De tyske Jordopkob» anförts följande.

I den senere tid er det ofte blevet fremhaevet — ikke mindst av Danmarks
ulraettelige Ven, Borgmester Carl Lindhagen, Stockholm —- hvor urimeligt
del Forhold er, at Udlaendinge kan opkobe dansk Grundejendom uden at
havé Myndighedernes Tilladelse hertil. Gang paa Gang gaar en dansk Landeejendom
över i Rigstyskeres Besiddelse — alt i god Overensstemmelse med
den Devise, som Flensborgs Overborgmester, Dr. S. Sieverts i Fjor fremsatte
ved et Mode i Laek:

»Vi vil germanisere Jorden og Grunden. Det har vore Store for oss meget
vel erkendt, og med Germaniseringen av Jorden og Grunden bragte de Tagene
i Orden! Vi vil saette al vor Kraft ind i Nordslesvig!

I Sverige, i Norge, i Finland og i naesten alle andre europaeiske Stater er
der sat meget snaevre Graenser för fremmede Statsborgeres Ret til at opkobe
Grundejendom. Kun i Danmark, hvor Statens vitale Interesser paa dette
Omraade aabenlyst trues, savner vi fuldstaendig en saadan Lovgivning.»

De overnaevnte Udtalelser af en hojtstaaende tysk Embedsmand i Graenselandet
har vaeret et alvorligt Varsel, men det synes, som om det paa bestemmende
Steder er blevet overhort — noget positivt för at imodegaa denne
Udvikling ad Lovgivningens Vej er ihvertfald endnu ikke blevet företaget.

Den 6 december kunde man i »Nordschleswigsche Zeitung» läse folgende
Annonce:

Motioner i Första kammaren, Nr 5.

13

»Betaling i Rigsmark

fra Tyskland for Ejendomme i Danmark.

I Betragtning kommer större Ejendomme i By og paa Land Rede Renge,
t og 2. Prioriteter. Hurtig Avslutning med Devisekontorets Tilladelse. —
Christensen, Kirkebakken 23, Aabenraa.»

Altsaa: I 0jeblikket er et organiseret Opkob av Ejendomme i Nordslesvig
i fuld Gang, — og den tyske Valutacentral giver sin Välsignelse dertil ved
Tilladelsen til Udforsel af tyske Mark. Dette sker i en Tid, vor man i Tyskland
skinsygt vaager över, at ikke en Mark forlader Landet uden den bitreste
Nodvendighed. Det sker i en Tid, hvor Levnedsmiddelmanglen har naaet
en Höjde, som betyder Sult og Nod for Tusender af Hjern i de tyske Byer.
Deviser til Indkob af Levnedsmidler i Udlandet kan ikke stines til Raadighed,
— men derimot til Opkob af dansk Jord!

Behover man noget klarere Bevis for den ubojelige Vilje, den hensynslose
Energi, hvormed den tyske Agitation i Nordslesvig gaar til sif Arbejde?

Endnu hyder ingen dansk Lovparagraf denne Virksomhed Stop. Den
tyske Storkapitalist, Skibsreder Rickmer, der er bosiddende i Schweiz, kobde
i Sommer bl. a. Herregaarden Grongroft i Sundeved, i Efteraaret har han
vseret virksom — desvserre med stor Held — i den for danske Statsmidler
afvandede Marsk ved Tönder, — og nu kommer Meddelelse örn, at han
i de mest truede Egne paa Midlandet ifolge Tingsbogsbladet den 6 decbr.
har opkobt Ejendomme for 174 000 Kr. 46 000 Kr. för Losoret.

Alt dette — og meget andet kunde havé vseret undgaaet — en tung
Opgave er ved dansk Försummelse lagt över paa Eftertiden. Maatte det saa
endda bevirke, att der nu blev sat en Stopper for disse skandalöse Forhokl.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att Kungl. Majit måtte — efter svensk, norsk och finsk
lags föredöme och till skydd särskilt för Nordens sydgräns.
Sönderjylland — inleda förhandlingar med Danmark örn en
utrikespolitisk skandinavisk överenskommelse, att även den
danska grundlagens stadgande i 50 §, att »skydd mot utländskt
förvärv av dansk jord skall bestämmas genom särskild
lag» måtte snarast gå i verkställighet.

Stockholm den 13 januari 1936.

Carl Lindhagen.