Motioner i Första kammaren, nr 59 (Motion 1954:59 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 59.

Nr 59.

Av herr Persson, Helmer, och herr Persson, Ola, om förlängning av
ostkustbanan.

Bland de många norrlandsproblem, där en stark opinion är för handen
bland landsdelens befolkning, hör frågan om förlängning av ostkustbanan
till de angelägnaste. Redan år 1945 hemställde riksdagen om utredning rörande
ostkustbanans förlängning norrut till Umeå. Som svar på en rundfråga
i saken, som norrlandskommittén lät göra i början av nyssnämnda år,
uttalade sig bl. a. länsstyrelserna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län för ostkustbanans förlängning.

Norrlandskommittén förebringade också en redovisning av såväl den
tänkta sträckningen som av kostnaderna. I sin helhet beräknades förlängningen
från Nyland via översjäla—Umeå—Skellefteå—Piteå—Luleå till Haparanda,
utgörande en banlängd av 647 kilometer, kosta 180 milj. i 1945 års
priser. Vid de överväganden, som norrlandskommittén gjorde av frågan, kom
den fram till att arbetena på förlängningen borde påbörjas utan tidsutdräkt.
Kommittén framlade som känt också förslag om att 1947 års riksdag skulle
föreläggas förslag om anläggande av de järnvägssträckor, som skulle komma
att löpa mellan Örnsköldsvik och Umeå samt mellan Örnsköldsvik och Köpmanholmen.

Cirka åtta år har förflutit sedan norrlandskommittén föreläde regeringen
detta förslag. Sedan synes saken inte ha kommit ur fläcken, trots att det är
ett projekt av mycket hög angelägenhetsgrad. Det är med ständigt ökad förvåning,
som ortsbefolkningen och företagen i dessa järnvägslösa bygder i
början av varje nytt år tar del av lakoniska besked om att ytterligare utbyggnader
av järnvägsnätet »f. n. inte är aktuella».

Det bör i sammanhanget erinras om den betydelse, som norrlandskommittén
tillmätte förlängningen av ostkustbanan ur sysselsättningssynpunkt. Ja,
kommittén ansåg

»det knappast rationellt att uppskjuta påbörjandet av arbetena i avvaktan
på en tidpunkt, då arbetslöshet kan komma att inträda. Med järnvägens tillkomst
avses ju bland annat att skapa sådana förhållanden att arbetslöshet
skall om möjligt undvikas i de trakter, som beröras av järnvägen.»

När vi nu för frågan om ostkustbanans förlängning inför riksdagen, sker
det med särskild anknytning just till denna synpunkt. Under senare tid har
i synnerhet i Ådalen framträtt tendenser till vikande sysselsättning och arbetslöshet.
Stora utbyggnads- och rationaliseringsarbeten vid skogsindustri -

Motioner i Första kammaren, nr 59.

erna i Kramfors beräknas minska arbetarantalet vid dessa med mellan 500
och 800 man. I stor utsträckning rör det sig om arbetare, som inte utan stora
svårigheter och uppoffringar kan finna utkomstmöjligheter på annan ort
eller i andra delar av landet. Det är naturligt om de i stället söker sig till
byggnads- och anläggningsarbeten, som gör det möjligt för dem att kvarstanna
på den plats, där de kanske är fast rotade från barn- och ungdomsåren.
Från arbetsmarknadsorganens sida har gjorts gällande, att man om
några års tid i Ådalen kommer att ha en byggnadsarbetarkår, som är överdimensionerad
i förhållande till den reguljära byggnadsverksamheten.

Dessa sysselsättningsproblem utgör ett vägande skäl för att komma från
ord till handling i fråga om ostkustbanans förlängning. Tanken är ju att den
nya sträckningen skulle dras från Nyland ovanför Kramfors till översjäla
utanför Örnsköldsvik och därifrån vidare norrut till Umeå. Enbart sträckan
Nyland—översjäla har beräknats erfordra 250 000 vinterdagsverken och
850 000 sommardagsverken, medan sträckan Översjäla—Umeå beräknats dra
250 000 vinterdagsverken och 900 000 sommardagsverken. Det är ingen tvekan
om att ett igångsättande av banbygget från Nyland och norrut skulle
lösa det sysselsättningsproblem, som nu är för handen i ådalsdistriktet,
under avsevärd tid framåt. De svårigheter, som mött vid försöken att på
annat sätt lösa dessa sysselsättningsproblem, är ytterligare ett skäl för ett
snabbt påbörjande av det relativt omfattande anläggningsarbete, som ostkustbanans
förlängning skulle komma att utgöra.

I 1945 års priser beräknades bansträckan Nyland—översjäla kosta 33,4
milj. och sträckan översjäla—Umeå 36,7 milj. Även om väsentliga kostnadsstegringar
ägt rum sedan dess så kan de belopp, som det skulle bli fråga om
att utanordna för dessa bansträckors utförande, betecknas som blygsamma
i förhållande till den väldiga betydelse, som ostkustbanans förlängning skulle
komma att få för hela det berörda områdets befolkning och näringsliv.

Vi hemställer med hänvisning härtill,

att riksdagen beslutar om utförande av de planerade järnvägssträckningarna
Nyland—översjäla samt översjäla—
Umeå, samt

för detta ändamål i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om förslag till investeringsanslag av erforderlig storlek.

Stockholm den 22 januari 1954.

Helmer Persson. O/a Persson.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1954
540134