Motioner i Första kammaren, Nr 58

Motion 1940:58 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 58.

7

Nr 58.

Av herr Mannerskantz m. fl., angående ytterligare minst en jaktflottilj
inom flygvapnet.

Efter framställningar av Kungl. Majit ha 1939 ars saväl lagtima som urtima
riksdagar vidtagit av det internationella läget betingade, synnerligen
omfattande förstärkningar av vår militära försvarsberedskap, detta avseende
samtliga tre försvarsgrenar. Med allt beaktande härav nödgas vi dock
konstatera att i ett hänseende allvarliga brister alltjämt torde vara för handen
beträffande flygvapnet. Vi syfta härvid på det enligt vår mening otillräckliga
tillgodoseendet hittills av nämnda försvarsgrens behov av modernt
jaktflyg.

Efter hand som den år 1936 beslutade flygorganisationen nalkas sin fullbordan
aktualiseras flygvapnets fortsatta utbyggnad. Att den nu gällande
organisationen icke utgör en slutsten i fråga om vårt lands flygstridskrafter
insågs redan av 1936 års riksdag. I särskilda utskottets utlåtande nr 1 sades
sålunda bl. a.: »På grund av den ständiga utveckling, vari detta i hög grad
materielbetonade vapen befinner sig, och den allt större betydelse för försvarsväsendet
i dess helhet, som flygvapnet därigenom kan förväntas komma
att erhålla, måste man emellertid räkna med möjligheten att det inom
en icke alltför avlägsen framtid skall visa sig befogat att taga under ytterligare
omprövning flygvapnets andel i den samlade försvarsorganisationen.»
Detta särskilda utskottets utlåtande gjorde riksdagen till sitt.

Såsom i de likalydande motionerna vid 1939 års lagtima riksdag 1:291
och 11:445 påvisades har utvecklingen efter 1936 otvetydigt givit vid handen,
att man överallt i världen tillmäter flygstridskrafterna alltmer ökad
betydelse, vilket även framgår av den ökade andel i försvarsbudgeten, som
flygvapnet i olika länder efter hand erhållit.

Erfarenheterna från det nu pågående stormaktskriget ävensom från händelserna
i Finland bestyrka ytterligare denna utveckling. Kriget i luften synes
hittills periodvis innefatta de dominerande stridshandlingarna. Erfarenheterna
från Finland äro, icke minst med hänsyn till våra egna förhållanden,
givetvis av särskilt intresse. Från den angripande partens sida har man
där sökt och söker alltjämt att genom massinsats av bombflyg genomföra
det totala kriget. Terrorkrigföringen mot civilbefolkningen bakom fronterna,
mot kvinnor och barn, i avsikt att på denna väg söka bryta det moraliska
motståndet i hemorten och därigenom nå de syften, vilka icke hittills
låtit sig genomdriva vid fronterna, bär tagit en alltmera betydande omfattning.
De lidanden, för vilka den i allmänhet tämligen värnlösa civilbefolk -

8

.Motioner i Första kammaren, Nr 58.

ningen härigenom utsättes, behöva icke här närmare skildras. Även de materiella
skadorna måste flerstädes anses såsom betydande.

Samstämmigt omvittnas från Finland att dessa med ansenliga uppbåd av
material och folk av ena parten igångsatta företag icke skulle tillnärmelsevis
ha nått den omfattning, som är för handen, därest det militära försvaret
haft till sin disposition modernt jaktflyg i erforderlig utsträckning. Luftvärnet
har givetvis — liksom det passiva luftskyddet -— sin stora betydelse.
Men i sakens natur ligger att vad hemorten beträffar luftvärnet väsentligen
måste avdelas till försvar av större städer, av industri- och kraftverksanläggningar
av särskild betydelse, av kommunikationscentra etc. Luftvärnet
kan aldrig i något land, huru stora dess ekonomiska och personella resurser
än må vara, tagas i anspråk för skydd av allehanda småorter inne i landet,
än mindre för skydd av spridd bebyggelse, av gårdar eller hus o. s. v.
I detta hänseende utgör jaktflyget för civilbefolkningen långt bakom fronterna
i huvudsak det enda försvaret mot en angripare, som tagit det totala
kriget i sin tjänst.

Med ledning av dessa den senaste tidens av såväl sakkunskapen som den
stora allmänheten allvarligt uppmärksammade erfarenheter från vårt östra
broderland reser sig kravet på en väsentlig utbyggnad av vårt svenska flygvapen
med ytterligare jaktflyg. Vår enda jaktflottilj är absolut otillräcklig
för lösandet av jaktvapnets olika uppgifter. Redan i försvarskommissionen
påyrkade den militära sakkunskapen, att jaktvapnet skulle omfatta två flottiljer.
Uppenbart för alla synes nu vara, att vi måste äga rimlig tillgång på
jaktförband icke blott för huvudstaden och våra största städers försvar utan
även till skydd för hemorten i vidare bemärkelse. Jämväl måste även beaktas
jaktvapnets vikt med hänsyn till tryggandet av svenska arméns och
bombvapnets operationer inom olika hotade landsdelar. Vi finna det nödvändigt
att flygvapnet — icke minst i civilbefolkningens och hemortens intresse
—• snarast tillföres den av sakkunskapen för flera år sedan begärda
andra jaktflottiljen och vi anse det därutöver böra övervägas, örn icke tiden
kräver, att organisationen utökas med två jaktflottiljer.

Den komplettering i kvalitativt och kvantitativt avseende av 1936 års
flygorganisation, som här påyrkats, anse vi böra taga sin början så snart
ske kan, även om anordningar i viss utsträckning av provisorisk karaktär
härvidlag måste komma i fråga. Med hänsyn härtill finna vi det nödvändigt
att innevarande års riksdag snarast förelägges förslag i denna riktning.
Att i fråga om materielanskaffningen för denna nya flygflottilj även tages
under övervägande omedelbara inköp från utlandet av jaktplan synes oss
självfallet.

Med åberopande av vad här ovan anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla örn utredning och förslag till innevarande riks -

Motioner i Första kammaren, Nr 58.

9

dag angående uppsättande omedelbart inom flygvapnet av
ytterligare minst en jaktflottilj.

Stockholm den 22 januari 1940.

Axel Mannerskantz.

G. A. Björkman.	Carl Sundberg. Nils Holmström.
Leon. Hagström.	Torsten Caap. Arvid De Geer.
Eilif Sylwan.	Ivar Ekströmer. Arthur Heiding.
Lennart Bondeson.	William Nisser. Harald Nordenson.

I motionens syfte instämmer

Karl Magnusson
i Kalmar.

t;