Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1965

Motion 1965:580 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
6

Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1965

1

Nr 580

Av herr Larsson, Nils Theodor, angående utbyggnaden av Södertälje
kanal, m. m.

(Lika lydande med motion nr 707 i Andra kammaren)

När frågan om eu modernisering av Södertälje kanal och farlederna i
Mälaren beröres i remissyttranden, vare sig det gäller den tekniska utredningen
om olika kanalfördjupningsalternativ eller riksdagsmotioner i frågan,
synes man i alltför hög grad bortse från dess sammanhang med samhällsutvecklingen
i stort. Städerna i det inre av Mälaren har en gång blomstrat
upp därför att kanalerna gjorde denna insjö till kustland. Med växande
fartygsstorlekar håller emellertid Mälaren på att förlora sin karaktär av
kustland och har i stora stycken redan gjort detta. De nuvarande kuststäderna
kan givetvis överta bebyggelse från det inre av landet men denna utveckling
medför betydande tillväxtproblem inte minst i mälaroinrådet. En
investering, som åter gör Mälaren till kustlandskap, kan ge samhällsbildningen
i området en ny inriktning, som kan te sig gynnsam oavsett om investeringen
som sådan förefaller vara i inskränkt mening lönsam eller ej.

Södertälje stad har bland remissinstanser hyst den kanske mest negativa
attityden till en omfattande förbättring av Södertälje kanal oaktat staden
har kanalen att tacka för sin tillkomst. Det är förståeligt om man tvekar
inför stora ingrepp i den nuvarande stadsbilden, men sådana ingrepp måste
bli än mer betydande redan till följd av samhällsutvecklingen.

Ur allmän befolkningspolitisk synpunkt bör så stora delar av Sveriges yta
som möjligt bli produktiva. Runt Sveriges kuster har betydande industriorter
vuxit upp, som för sin existens är beroende av sjöfartsförbindelserna,
vilka varit en viktig förutsättning för näringslivets bloinstring. Det borde
ligga i landets intresse att utöka denna viktiga förutsättning för ekonomisk
utveckling och samhällsbildning genom en för tillräckligt djupgående fartyg
utrustad farled rätt genom mellersta Sverige.

En sådan farled skulle passera just områden som redan förut har ett rikt
differentierat näringsliv, vilket kan gynnas med billiga direkta exportförbindelser
i takt med eu anpassning av tekniken till sjöfartens förutsättningar.

Det är enligt vår mening inte lämpligt att med konstlade medel eller dillihang
till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 580

2 Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1965

rekta subventioner upprätthålla en produktion som på annat sätt icke skulle
vara lönsam, i varje fall inte annat än under en övergångstid. Det måste däremot
vara i hög grad angeläget att förändra själva de naturliga förutsättningarna
för näringslivet där så med modern teknik kan ske. Om man undersöker
hur mycket kustland som kan vinnas genom en sjöfartsled genom
Sverige i stråket Mälaren—Hjälmaren—Vänern—Vättern—Skagerak, så finner
man att denna kuststräcka ökar med mer än 50 proc. om man ser till
att en kanalled har två »kuster».

I samband med diskussionen om centralhamnar i Norrland har uppgivits
att en industri med skogen som råvara är lönsam i centrum av ett område
med tolv mils radie från hamnen. Man erhåller sålunda med en kanalled
i Mellansverige en totalt 24 mil bred zon med kanaler och sjöar som
centrala pulsådror. De måste då ges tillräcklig kapacitet och förutsätta
samma tekniska utveckling av det inre sjötransportnätet — låt vara i
mindre skala — som skett med de inre sjötransporterna på kontinenten,
moderna skjutbogserare etc. Eventuellt får man här tänka sig en utbyggd
förbindelse med det europeiska kanalnätet. Här erinras om att man i USA
på senare tid uppgjort långt avancerade planer på pråmfrakt över Atlanten
med hjälp av oceangående pråmbärande linjefartyg.

Enligt vår uppfattning bör man sålunda inte ens i dag bortse från den
möjlighet som fortfarande finns om den månghundraåriga tanken om en
Sveakanal får en modern efterföljare.

Emellertid är i detta framtida kanal- eller vattenledssystem i Mellansverige
i dag en framsynt utformning av Södertälje kanal högaktuell. Försummelser
på den punkten kan för oöverskådlig framtid skapa en nära
nog oöverkomlig flaskhals för sjöfart till det inre av landet. Även av strategiska
skäl bör så inte få ske.

Den främsta betydelsen av att i Södertälje bereda väg för stora fartyg
torde vara att den samhällsekonomiskt dyrbara koncentrationen av bebyggelsen
till vissa städer skulle få ett stimulerande alternativ.

Effekten skulle därtill på detta sätt bli mångdubbelt större till utomordentligt
blygsamma belopp jämfört med vad t. ex. utflyttningen av ämbetsverk
från nuvarande centralorten Stockholm någonsin skulle kunna ge
oavsett de flermiljardbelopp en sådan åtgärd skulle kunna kosta.

Tillskapandet av den mellansvenska sjöfartsleden skulle givetvis kosta
åtskilliga tiotal miljoner, men de bör jämföras med miljardbelopp för motsvarande
kapacitetsökning av väg- och järnvägsnät. En väsentlig vinst skulle
ligga i en naturlig nygruppering av befolkningen efter en mycket lång central
zon, varigenom trängseln i de stora städerna skulle motverkas. Vi behöver
här bara erinra om vad grupperingen av städerna i Ruhrområdet
kring en vattenled har betytt för möjligheterna att bemästra utbyggnadssvårigheterna
i detta gigantiska industriområde.

I järnvägsnätets mittpunkt sett ur transportvolymsynpunkt ligger i dag

Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1065

3

järnvägsknuten Hallsberg. Norr därom ligger Örebro. Om man tänker sig
en framtida Sveakanal övertvärande denna järnvägslinje på någon plats
mellan dessa orter, skulle järnväg och sjöfart få en god central samarbetspunkt.
Samtrafik järnväg—sjötrafik—vägtrafik utgör redan nu ett centralt
inslag i den kontinentala trafiken. Kombinationen skulle säkerligen även
i Sverige verka stimulerande på näringslivet och göra Örebro lätt exploaterade
omgivningar till ett ur industriell synpunkt attraktivt område. Men
då måste naturligtvis överväganden beträffande »flaskhalspunkternas» kapacitet
ses i detta framtida sammanhang redan nu.

Från sjöfartsstyrelsen har under tidigare år i skilda sammanhang antytts
att provisoriska förbättringar i Södertälje bör stå tillbaka för mer genomgripande
förändringar. Detta noteras med tacksamhet.

Långsamt växer även på planeringssidan fram ett medvetande om betydelsen
av tillräckliga marginaler för en påtaglig framtida utveckling. För
sjöfartens del har bara de senaste tio åren inneburit en skarp varning för
att starta dyrbara men otillräckliga projekt, som senare måste göras om.
Det gäller såväl farleder, skapandet av nya och sjömätning av äldre, som
broförbindelser över vattenleder eller tunnlar under dem. Redan nu är det
inte helt osannolikt att man tvingas bygga en Uddevallakanal redan därför
att djupet i Trollhätte kanal bundits vid Tingstadstunnelns läge under medelvattennivån.
Bakgrunden till detta är naturligtvis att, medan fraktinkomsterna
per ton gods räknat varit relativt oförändrade under hård internationell
konkurrens, driftrationalisering mot allt större enheter visat
sig vara ofrånkomliga inom sjöfarten. Fartygens storlek har vuxit snabbare
i samma mån som sjötransporterna blivit allt förmånligare i förhållande
till andra transportmedel med mindre godsmängder per enhet.

1 den internationella linjetrafiken får man nu räkna med fartyg om mellan
12—15 000 ton dw mot kanske hälften eller tredjedelen så stora för något
tiotal år sedan. Bulklastfartygen ökar i storlek beroende på godsslag
och sådana finns nu om mellan 15 000—100 000 ton dw, vilka för skilda
ändamål måste betraktas som normala storlekar samtidigt som de största
tankfartygen är om mellan 100 000—150 000 ton dw. Redan nu är det efter
undersökningar av farlederna till Östersjön under fjolåret möjligt att trafikera
detta område med 100 000 tons fartyg. Mindre fartyg kan fortfarande
med lönsam drift ta hand om speciella laster eller svara för lokala transporter
av många slag, men redan på de europeiska traderna — sålunda
ganska korta avstånd — sker distributionen av varor och drivmedel med
allt större fartyg, för oljans del med fartyg om ca 15 000 ton eller större.

Fn utbyggnad av Södertälje kanal bör naturligtvis från början avpassas
så att förekommande fartygsstorlekar i internationell linjetrafik och vad
beträffar massgodset och drivmedlen så att fartyg i europeisk trafik kan
las emot, om målet att förvandla detta vattenområde till kustland skall
kunna nås. Samma problem föreligger givetvis i Vänerns vattenområde

4 Motioner i Första kammaren, nr 580 är 1005

men förutsättningarna är där av naturliga skäl så annorlunda att målsättningen
för utbyggnaden där inte kan bli densamma. Även ett reducerat
transportmål för sjöfarten innebär emellertid även där att betydligt större
fartyg än nu och betydligt flera sådana fartyg måste kunna passera in i
Vänern per tidsenhet än vad som nu är möjligt, om även där fördelarna av
sjötransport skall kunna medverka till en utveckling av näringslivet.

Det är oss främmande att betrakta de båda vattenområdena i Vänern
och Mälaren såsom konkurrerande med varandra i angelägenhetsgrad. I
själva verket är situationen lika brådskande för båda. Men vid planeringen
för sjöfart är de naturliga förutsättningarna annorlunda beskaffade beträffande
de optimala möjligheterna. Varje vattenområde måste tillgodoses
efter sina förutsättningar, det ena oberoende av det andra. Detta bör särskilt
beaktas i samband med utvidgning av Södertälje kanal. Infarten till
Mälaren bör anpassas efter förekommande trafik på Östersjön nu och i
framtiden. Man måste då med hänsyn till redan nu förekommande fartygsstorlekar,
oavsett om själva farlederna samtidigt byggs ut eller ej, i varje
fall skapa en tillräcklig sjöfartsmarginal i Södertälje eller med andra ord
åstadkomma en slussförbindelse, som tillåter fartyg med ca 15—16 meters
djupgående att i framtiden passera in i Mälaren. Detta hänger mindre samman
med behovet att för dagen skapa ett tillräckligt djup i farleden än
med att för lång framtid säkra målsättningen att mälarbäckenet skall förbli
ett kustland.

I den mån ett genomgående kanalsystem efter Sveakanalsprincipen
kan åstadkommas genom Mellansverige bör man inte förbise möjligheten
av att pråmbärande fartyg bör kunna tas in i Mälaren i en framtid förutom
tankfartyg av lämplig storlek.

Ingen vet naturligtvis i dag hur bästa transportekonomi i framtiden uppnås
med en helt annan teknik för lasthanteringen i hamnarna, med standardisering
av storbehållare och pallaster, roll on—roll off-fartyg o. s. v. Omlastningssituationen
kommer att förändras till fartygens fördel och lastbilarnas
och järnvägens nackdel, hur långt är omöjligt att nu säga. Funktionen
inom transportkedjan som helhet kommer att se annorlunda ut,
när skilda trafikmedel med utvecklad standardisering kommer att kunna
köras i samtrafik med varandra. Det är mot denna bakgrund nödvändigt
att Södertälje kanal, som nu närmast är aktuell, planeras så framsynt som
möjligt så att en tröskeleffekt på denna viktiga punkt i systemet undvikes.
För att illustrera denna tröskel bifogas här en karta över Mälaren och dess
bottenprofil i föreslagen farled.

Vad förutseende innebär i detta sammanhang får man en fingervisning
om i samband med omnämnandet nyligen att Grängesbergsbolaget planerar
ett hamndjup i Oxelösund vid kaj, som är större än vad som motsvarar
det djupgående som i dag är möjligt i de södra infarterna till Östersjön.

Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1965

5

Med hänsyn till vad som här ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära att byggandet
av en sluss i Södertälje för en farled med maximalt
16 meters djup utredes, med marginal för kompensation av
landhöjningen och med en bredd om ca 40 meter och en
längd om ca 200 meter med hänsyn till förekommande fartygsstorlekar,

att i andra hand utredes eu kanal till Mälaren och ut till
Saltsjön med motsvarande djupdata med sikte på att göra
hela Mälarområdet till kustland för framtida sjöfart och att
därigenom borttaga det hinder för näringslivets utveckling,
som den nuvarande föråldrade kanalen utgör,

att medel för en snabbutredning av dessa förhållanden,
eventuellt med hjälp av datateknik, omgående ställes till
förfogande, så att utbyggnaden av Södertälje kanal genom
detta nya initiativ inte försenas, och oberoende av resultatet
av pågående utredningar inom sjöfart sstyrelsen beträffande
ett par mindre djupalternativ, samt

att frågan om en Sveakanal i modern utformning uppdrages
åt den pågående kanalutredningen att utreda.

Stockholm den 27 januari 1965

Nils Theodor Larsson

Motioner i Första kammaren, nr 580 år 1965

mm

ESSELTE AB. STHLM 65
514650

SÖDERTÄLJE

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket