Motioner i Första kammaren, Nr 56 (Motion 1938:56 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 56.

Nr 56.

Av herr von Heland, om utredning rörande viss omläggning
av gällande inkallelseförfarande vid mobilisering

Även om man vid svåra internationella förhållanden kan tänka sig ett
visst samarbete i försörjningsfrågor de nordiska länderna emellan, synes
det sannolikt, att Norden beträffande sin livsmedelsförsörjning i stort är
ett underskottsområde. Ett rationellt inriktande av produktionen på att
utan hjälp av importerade varor tillgodose den egna befolkningens livsmedelsbehov
vid bibehållen kalorimetrisk förbrukning skulle troligtvis endast
för Danmarks del kunna resultera i en fullständig självförsörjning.

Visserligen får man vid ett krisläge tänka sig, att förbrukningen av livsmedel
skall kunna sänkas bortåt 20 procent, men man bör räkna med, att
vi under normala skördeår ha avsevärda importbehov, sålunda:

Varuslag: Ton:

Konstgödsel

Superfosfat .................. 140.000 (råfosfat)

Kali 40 % ................... 75.000

Kvävegödsel ................. 100.000

Spannmål...................... 100.000

Kraf t foder..................... 200.000

Fettämnen..................... 30.000

Fisk och sill................... 25.000

Med ledning av importöverskottet respektive exportöverskottet av olika
kraftfodermedel kan beräknas den ökning i produktionen av livsmedel,
som härrör från nettoimporten av de viktigaste fodermedlen.

Följande tabell erhålles för år 1936 och 1937: Ton

1936 1937

Oljekakor (stat. nr 359—365): importöverskott....... 110.000 160.000

Kreatursfoder (stat. nr 366—372) (huvudsakligen mjöl
av oljekakor): exportöverskott 1936 | 9_ nnn 7 nnn

importöverskott 1937 j

Majs (stat. nr 171): importöverskott ................ 75.000 188.000

Summa importöverskott 160.000 355.000

Inhemsk tillverkning av oljekakor och mjöl av dylika 125.000 125.000*)

Summa förbrukade kraftfoder av uti. ursprung .... 285.000 480.000

Anin. * Tillverkningen antages lika med 1936 års tillverkning men torde i verkligheten sannolikt
vara större.

Motioner i Första kammaren, Nr 56.

I Sverige förbrukade utländska kraftfoder (utom majs) utgjorde
*(210.000) 290.000 ton, vilka kunna anses motsvara i genomsnitt 115 f. e. per
100 kg. vara eller genom omräkning till producerad mjölk 2,9 ton på varje
importerat ton kraftfoder. Den importerade kvantiteten skulle sålunda motsvara
cirka (610.000) 840.000 ton mjölk, vilket med en genomsnittlig fetthalt
av 3,6 % betyder, att kraftfoderimportöverskottet tillför landet cirka
(22.000) 30.000 ton rent fett.

Den importerade majsen har huvudsakligen använts för svinuppfödning.
För produktionen av 1 kg. fläsk åtgå cirka 7 f. e., och en import av (75.000)

188.000 ton majs (1.050 f. e. per ton) kan alltså anses motsvara en fläskproduktion
av c:a (11.000) 28.000 ton eller omräknat till rent fett (5.000)

14.000 ton.

Här beröres icke den import av oljehaltiga frön och frukter, som sker
för olje- och fettindustrierna, ej heller importen av oljor och fett för det
industriella behovet.

Enligt smör- och margarinkommittén tillverkades inom landet år 1933
50.114 ton margarin. Härtill åtgick 44.289 ton inköpta råvaror, varav 856
ton smör och 800 ton ister och talg voro svenska varor. Resten utgjordes
av vatten och vissa färgämnen m. m. Den importerade råvaran utgjorde
sålunda 42.639 ton eller cirka 89 % av den producerade margarinkvantiteten.
År 1936 producerades 56.124 ton margarin och exporterades 450 ton samt
importerades 1.000 ton, varför behovet av margarin under 1936 utgjorde
56.674 ton.

Samma år exporterades 19.260 ton smör. Nettobehovet av matfett, utöver
vad jordbruket producerar, utgjorde sålunda 37.414 ton och med beräkning
att 89 % härav måste bestå av utländsk råvara, var importbehovet av
råvaror för matfettförsörjningen cirka 33.000 ton.

Vad fisk beträffar ha vi importbehov, vilket framgår av nedanstående
tabell:

Fisk-konsumtionen år 1934. Ton:

Fisk
torkad
eller rökt

Annan fisk
färsk

Annan fisk
saltad

Skaldjur

	Sill	Sill
	färsk	salt
Import .........	. . 2.093	29.225
Export .........	. . 11.827	2.631
Importöverskott .	. . 9.734	26.594
Fångst .........	. . 59.289	—
Till förbr.......	. . 49.555	26.594

1.726	7.232	1.241	986
13	5.273	83	130
1.713	1.959	1.158	856
—	39.395	—	1.788
1.713	41.354	1.158	2.644

Anm.: Uppgifterna ang. handelsomsättningen äro hämtade ur »Stat. Årsbok

Härvid är ej medräknad all den fisk, som av svenska båtar fångas på internationellt
vatten och direkt försäljes i utländska hamnar. Med hänsyn
till att hemtransporterade fångster, fiskade på internationellt vatten, ej torde

1936 års siffror inom parentes, andra siffror gälla 1937.

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

i samma utsräckning kunna påräknas vid internationella förvecklingar, torde
behovet av import bliva större än som angivits.

På socker och sirap är Sverige självförsörjande, men importen av frukt
är avsevärd.

År (1936) 1937 importerades av kött och fläsk (stat. nr 12—26) (7.739)
5.965 ton och exporterades (13.931) 16.167 ton. Även på dessa varor är
landet sålunda självförsörjande.

Vår försörjningsfråga skulle sålunda vid internationella förvecklingar med
avspärrning av landets gränser bliva bekymmersam, och givetvis blir läget
än betänkligare, därest på grund av mobilisering av folk och hästar jordbruksproduktionen
skulle minska i nämnvärd omfattning.

Slutsats: Det måste vara ett allvarligt önskemål att undersöka i vad mån
dessa vådliga förhållanden kunna upphävas.

Jag har vid några tillfällen i Första kammaren uttalat vissa betänkligheter
beträffande försvarsorganisationen bl. a. angående det ökade behovet
av hästar samtidigt som hästbeståndet minskar i landet. Av sekreteraren i
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap nu publicerade siffror
framgår, att mina påpekanden varit riktiga.

Tabell:

Antal hästar och åldersfördelning inom hästbeståndet.

Räknings- år	A	b s	0 1 u t	a t	a 1		R e 1 a t i	v a t	a 1
		Ålders	å r			Alde	r s å r
0	1-3	4-15	16-	Summa	0	1—3 4-15	16-	Summa
1927 . .	23.606	54.000	444.842	97.808	620.256	3,8	8,7 71,7	15,8	100,0
1932 ..	31.676	72.867	367.964	139.248	611.757	5,2	11,9 60,1	22,8	100,0
1937 ..	42.344	97.574	297.632	176.124	613.679	6,9	15,9 48,5	28,7	100,0

Även om hästbeståndet sedan år 1927 endast visar en ringa minskning,
har antalet brukshästar gått mycket starkt tillbaka, varvid minskningen
helt faller på de bästa åldrarna 4—15 år, alltså de åldrar, inom vilka försvarsmakten
för närvarande uttager sitt hästbehov vid mobilisering. Vad
hästfrågan beträffar, torde det vara ofrånkomligt, dels med hänsyn till förändringen
av hästbeståndet, dels med hänsyn till jordbrukets behov av
hästar, att i snabbast möjliga takt öka motoriseringen av vår försvarsorganisation.

Det torde vara självklart, att, på grund av att arbetarekostnaderna motsvara
cirka 40 % av produktionskostnaderna och på grund av bristen på
arbetskraft, arbetareantalet vid jordbruket redan nu är ett minimum och
under det erforderliga vid en hel del gårdar. Det är ett faktum, att de mindre
och medelstora gårdarna ha brist på god manlig arbetskraft. Dessutom är
det så gott som överallt brist på kvinnlig arbetskraft, vilket för med sig, att
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 3 sami. Nr 53—56.

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

man särskilt på de mindre och medelstora gårdarna lägger en omänskligt
tung arbetsbörda på jordbrukarhustrurna. Om högkonjunkturen fortsätter
för övriga näringsgrenar med samma styrka som under de senaste åren,
kunna dessa arbetsförhållanden på landsbygden föra med sig oväntade förändringar
i jordbruksproduktionen. En mobilisering av arbetskraften kan
sålunda få vådliga följder för landets livsmedelsförsörjning vid avspärrning.
Man räknar med, att den kvinnliga arbetskraften skulle kunna i viss
mån ersätta den manliga. Det är dock risk för att denna möjlighet är en
chimär; dels ha kvinnorna på landsbygden i regel redan största möjliga
arbetsbörda, dels neka lantarbetarfruarna nu för tiden i största utsträckning
att direkt deltaga i det produktiva jordbruksarbetet, vilket måste medföra
att också allt flera bliva okunniga och fysiskt odugliga för jordbruksarbete.
Måhända kan man dock alltid påräkna att kunna få kvinnlig hjälp
för djurskötseln.

Om man sålunda har en klar uppfattning örn att livsmedelsproduktionen
kommer att vid inträffande mobilisering av folk och hästar kraftigt minska,
måste enda slutsatsen härav bliva, att läget ur försvarsberedskapssynpunkt
är allvarligt.

Beträffande folket är det troligtvis svårt att kunna skaffa lämplig reservarbetskraft.
Huruvida och i vilken utsträckning dylik arbetskraft kan anskaffas
från städer och andra samhällen borde emellertid undersökas. För
jordbruket vöre dock bästa utvägen, örn en omfattande frikallelse kunde
äga rum.

En mobilisering måste för den civila befolkningen innebära en uppoffring,
vilken emellertid drabbar olika hårt såväl inom skilda yrkesgrupper
som — inom samma yrkesgrupp — för olika kön och åldrar. Värnpliktsinkallelserna
avse sålunda endast vissa åldersklasser och drabbar endast den
manliga delen av befolkningen. Beträffande avståendet till kronan av förnödenheter
av olika slag kan man säga, att de drabbas hårdast, vilka under
normala förhållanden i största utsträckning disponera de avsedda förnödenheterna
— allt under förutsättning att kronan vid uttagandet fördelar sina
behov någorlunda jämnt på olika delar av befolkningen. Detta är emellertid
av olika anledningar icke möjligt, utan en viss ojämnhet i fördelningen
måste komma att uppstå. Ser man .särskilt på hästbehovet, så är
givet, att endast de befolkningsgrupper, vilka under fredstid disponera
hästar, kunna bliva utsatta för aftagning, d. v. s. uttagningen kommer att
drabba framförallt jordbruket och skogsbruket. Men bland jordbrukarna
måste hästuttagningen även verka ojämnt, allt efter tillgången på hästar
inom visst uttagningsdistrikt eller hästuttagningsdistriktens läge på olika avstånd
från mobiliseringsorterna. Gällande bestämmelser äro också sådana,
att mycket stora ojämnheter i uttagningen måste föreligga inom landets
skilda delar.

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

Man torde utan vidare kunna förutskicka såsom ett allmänt önskemål,
att en mobilisering så vitt möjligt bör i ungefär lika hög grad drabba olika
befolkningsskikt. Som nyss visats, är detta för närvarande icke alls fallet.
Fråga uppstår då, i vad mån möjligheter till utjämning av dessa olägenheter
mellan de olika befolkningskategorierna kunna finnas, och nära till
hands synes föreligga en jämförelse mellan hästuttagningen och värnpliktsinkallelserna.
Det måste dock redan här förutskickas, att riksförsvarets intressen
under alla förhållanden måste gå i första hand, men att även försvarsekonomiska
intressen hava mycket stor betydelse för försvaret i dess
helhet.

Jordbruket levererar vid en mobilisering praktiskt taget alla erforderliga
hästar till försvarsväsendet och någon ändring härutinnan lär icke kunna
vidtagas. Enda vägen att minska hästinmönstringens betungande inverkan
på jordbruket skulle vara att sänka de militära behoven av hästar, men
härför fordras en fullständig omläggning av vår nuvarande försvarsorganisation.
Tills vidare måste därför jordbruket finna sig i att vid en mobilisering
avhändas en väsentlig del av hästbeståndet. Det synes då rimligt, att
jordbruksnäringen i någon mån kompenserades för denna hästminskning
och nära till hands ligger, att inkallelserna av värnpliktiga minskades inom
jordbruket för att i motsvarande grad ökas inom andra näringsgrenar. Det
tekniska utformandet av en dylik anordning är emellertid en utomordentligt
invecklad sak och torde icke utan särskild utredning kunna lösas. Härvid
bör man å ena sidan tänka på det behov av ökad arbetskraft, som jämväl
kan uppstå inom industrien, enkannerligen krigsindustrien, men man
måste också komma ihåg, att inom stora näringsområden en minskning av
den manliga personalen kan ske vid mobilisering utan större olägenheter för
landet i dess helhet såväl därigenom att verksamheten inskränkes eller nedlägges
som därigenom att personal (kvinnor, överåriga och underåriga),
vilken normalt icke arbetar inom näringsgrenen, vid en mobilisering tillföres
densamma såsom reservarbetskraft. En mera ingående granskning av
landets arbetskraft i nu nämnt hänseende än vad hittills har kunnat äga
rum skulle sannolikt klarlägga möjligheterna att på ett ur näringslivets synpunkt
rationellare sätt än hittills uttaga stridande personal vid en mobilisering.
Då antalet män i åldern 20—45 år för närvarande väsentligt överskrider
en miljon, synes en mycket vid ram föreligga inom vilken mobiliseringsbehovet
skulle kunna fyllas.

En annan detalj, som också måste utredas, är frågan om att rullföringstekniskt
komma åt den personal med visst civilt arbete, som avses vid en
mobilisering skola stanna hemma. För närvarande sker mobiliseringen relativt
schematiskt och baseras huvudsakligen på inkallandet av nödigt antal
årsklasser. En uppspaltning av de värnpliktiga på yrkesgrupper inom de
olika årsgrupperna skulle kunna tänkas vara en lösning för inkallelse efter
rationellare linjer, sell ur näringslivets synpunkt. Man skulle härvid be -

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

gränsa sig till ett fåtal yrkesgrupper, och mobiliseringen skulle kunna avse
inkallelse av en kombination av års- och yrkesklasser, varvid olika omfattning
av inkallelsen kunde ske inom olika landsdelar allt efter dessas betydelse
ur självförsörjningssynpunkt. Härigenom skulle sannolikt mycket
kunna vinnas.

För att möjliggöra för rullförarna en uppsortering av de värnpliktiga på
olika yrkesklasser, skulle i mönstringsanmälan lämpligen kunna angivas
det yrke envar innehar jämte andra för fördelningen lämpade uppgifter,
varefter rullföraren med ledning av uppgifterna och enligt särskilda direktiv
verkställde fördelningen. De felaktigheter som eventuellt härvidlag skulle
kunna insmyga sig synas i varje fall vara av väsentligt mindre art än de
olägenheter, som vid en mobilisering med största sannolikhet komma att
uppstå, därest det schematiska årsklassinkallelseförfarandet bibehålies.

En annan väg till lösande av de tekniska problem, som något bör diskuteras,
är det redan för närvarande använda förfaringssättet med beviljande
av personliga uppskov, varvid en individuell granskning av en var värnpliktigs
behörighet till uppskov årligen äger rum i fredstid. Emellertid torde,
därest denna väg valdes, omfattningen av det uppskovsarbete, som skulle
erfordras för jordbrukets behöriga förseende med personal vid en mobilisering,
bli så stor, att av praktiska skäl ett dylikt förfarande är omöjligt.
För undvikande av missförstånd påpekas, att det icke avses att i allmänhet
frångå uppskovsförfarandet inom sådana yrkeskategorier, där detsamma
för närvarande praktiseras.

Slutligen må framhållas önskvärdheten av att inkallelserna kunna anpassas
efter olika personalgrupper under olika tider på året. Jordbrukets
känslighet för personalminskning är givetvis störst under sådden och skörden
och blir naturligtvis vid dessa tillfällen ytterligare accentuerad av
hästarnas och andra hjälpmedels borttagande. Men på andra tider av året
än de nu nämnda kan tänkas att en mobilisering skulle medföra mindre
olägenheter för jordbruket. Visserligen skulle, därest sådden och skörden
inträffar en tid efter mobilisering, samma brist på arbetskraft uppstå som
för den händelse att mobilisering inträffar under dessa arbetsperioder, men
i det förra fallet har man haft viss tid efter mobiliseringstillfället till förfogande
för att planlägga ett rationellt utnyttjande av landets arbetstillgångar
i övrigt och en viss anpassning torde därigenom kunnat ske.

Ett rationellare förfaringssätt beträffande inkallande av värnpliktiga vid
mobilisering än det enbart med hänsyn till militära konsekvenser konstruerade,
nu gällande systemet, torde vara i hög grad önskvärt med hänsyn
till den skärpning i krigföringen, som det moderna, totala kriget innebär.
För närvarande beviljas i synnerligen stor utsträckning uppskov med
inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering, men hittills har man
ej annat än i undantagsfall räknat med att lämna uppskov åt dem, som
producera livsmedlen, och med nuvarande bestämmelser ej heller kunnat

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

göra detsamma på grund av den stora massan jordbrukare, som för en
effektiv jordbruksproduktion jämväl vid mobilisering måste undantagas
från inkallelse. Jag har försökt att belysa såväl det nödvändiga i att livsmedelsproducenterna
bibehållas vid sitt arbete med att förse landet med
födoämnen, som omöjligheten att med nuvarande uppskovsförfarande i tillräcklig
omfattning förse jordbruket med arbetskraft vid mobilisering samt
anser, att starka motiv även finnas för att under fredstid frikalla en del av
dessa yrkesutövare från militärtjänstgöring. Örn det vore möjligt att utan
eftersättande av de militära kraven kunna medgiva ett frikallande från
militärtjänstgöring under fredstid av dem som lia fast arbete vid jordbruket
skulle detta måhända även i sin mån kunna bidraga till- att stoppa avfolkningen
av landsbygden, och ett sådant frikallande skulle givetvis underlätta
arbetsförhållandena för jordbruket med dess särskilt vid skördetid brist på
arbetare. Omedelbara åtgärder i nämnda riktningar äro emellertid icke
möjligt utan tarva, som visats, först särskild utredning.

Jag får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte skyndsammast föranstalta om utredning
rörande en omläggning av nu gällande inkallelseförfarande
för värnpliktiga vid mobilisering i syfte att för den
behövliga driften vid jordbruket med binäringar erforderliga
kategorien värnpliktiga ej måtte omedelbart inkallas.

Stockholm den 20 januari 1938.

Erik von Heland.