Motioner i Första kammaren, Nr 56

Motion 1918:56 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 56.

7

Nr 56.

Av herr Dalberg, angående skrivelse till Konungen med begäran
om utredning och förslag i fråga om rätt för kommun
att tilldela innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag
ersättning i vissa hänseenden.

Bestämmelsen om att kommunala förtroendemän ej kunna få åtnjuta
ersättning för mistad arbetsförtjänst och direkta utgifter för förtroendeuppdrags
fullgörande har i många fall varit ett hinder för att dels få
behålla de mest lämpliga personerna för uppdragen och dels få dem att
ägna nödig tid åt det uppdrag, vartill de blivit valda. Många exempel
kunna framvisas, att de dugligaste i en kommun avsagt sig uppdrag
därför, att kommunen ej kunnat hålla dem skadeslösa.

Därför har man i flera kommuner måst till slut överträda nämnda
bestämmelse och besluta om ersättning. Man har ansett, att en lag,
som hindrade sådana beslut, då det vore nödvändigt, är så gammal och
otidsenlig, att den ej kunde följas. Då så är, måste tiden vara inne ätt
få en efter förhållandena bättre avpassad lag.

Förliden ''höst var undertecknad med på en stämma i en av landets
största lantkommuner, då det beslöts ersättning till förtroendemän. Det
gjordes visserligen invändning, att lagen förbjöde ett sådant beslut, men
de flesta voro ense om att lagen i alla fall ej kunde efterlevas. Att
alla sågo det berättigade i ett sådant beslut, bevisas därav, att ingen ville
överklaga detsamma. Förut har inom samma kommun måst fattas liknande
beslut utan att överklagande skett. Som ovan nämnts, finnes,
liknande exempel från flera andra kommuner.

I en del fall skulle det kommunala livet svårligen kunna ordnas,

8

Motioner i Förslå kammaren, Nr 56.

om ej lagen måste överträdas. Hur skulle man t. ex. kunna få en skolkassor
i ett större skoldistrikt att fullgöra sitt uppdrag utan ersättning?
Nu kan invändas, att man kan välja särskild utom skolrådet stående
kassör. Men om skolrådet anser det nödvändigt, att en av dess medlemmar
får hava hand om kassan, helst det anses, att han bör vara närvarande
vid och deltaga i beslutens fattande, bör väl kommunen hava
rätt att ordna det på sätt den finner lämpligt. Förr i tiden gick det
an att fullgöra förtroendeuppdrag utan ersättning, då det var korta sammanträden
någon gång under året. Men om man tar i betraktande, hur
det är nu i flera större kommuner, skall man finna, att det ej är någon
likhet. *Det kan t. ex. för ett skolråd i ett större skoldistrikt bliva cirka
tjugufem sammanträden under året och varje sammanträde varar så länge
att en hel dag eftersättes. För dess ledamöter blir det alltför stor uppoffring,
om ej någon ersättning erhålles, helst i flera fall järnvägsbiljett
eller skjuts måste bekostas.

På grund härav får jag föreslå, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i hvad
mån kommun må berättigas att till innehavare av
förtroendeuppdrag besluta ersättning för mistad arbetsförtjänst
och för direkta utgifter i och för sådana
uppdrags fullgörande samt för riksdagen framlägga
de förslag till ändringar i gällande kommunalförfattningar,
vartill utredningen må kunna föranleda.

Stockholm i januari 1918.

Erik Dalberg.

Stockholm. Nya Tryckeri Aktiebolaget 1918.