Motioner i Första Kammaren, Nr 56 (Motion 1910:56 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

Nr 56.

Af herr Stendahl, i anledning af Kungl. Maj:ts förslag till förordning
med tulltaxa för inkommande varor, såvidt angår
oljor och fett, vax m. m.

Med anledning af den utaf Kungl. Maj:t till Riksdagen ingifva
nådiga propositionen nr 69 med förslag till förordning med tulltaxa för
inkommande varor, får undertecknad härmed i fråga om de i förslaget
till tulltaxa under afdelningen XIV med rubrik»Oljor och fett, vax
m. m. samt produkter af dessa ämnen, såsom ljus, tvål m. m.» under
nr 1070, 1071 och 1075 härmed väcka följande motion.

I »Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegii samt kungl. generaltullstyrelsens
underdåniga utlåtande öfver tulltaxekommittens underdåniga
betänkande med förslag till ny tulltaxa» förekomma under »rubriken
157. Mineraloljor etc.», sid. 137—138, åtskilliga uppgifter, som synas
vara beroende på ''ofullständig utredning eller missuppfattning, möjligen
sammanhängande därmed att i den nu föreliggande nådiga propositionen
för första gången förekommer benämningen smörjoljor, införd under
rubriken 1070.

I det omnämnda yttrandet säga de båda ämbetsverken, sid. lo7:

»Hvad beträffar smörjoljor, kunde visserligen, enligt hvad kommittén
anför, ifrågasättas, om''de ej borde likställas med det närstående
ämnet maskinsmörja och följaktligen tullbeläggas; men då upplyst blifvit,
att någon nämnvärd inhemsk beredning, af dylika oljor, som äro för de
flesta industrier viktiga förbrukningsartiklar, icke förekommer, och det
hittills ej visat sig medföra svårighet att vid tullbehandlingen skilja
smörjoljor från maskinsmörja . . . .».

samt sedan å sida 138:

»Såsom skäl, hvarför smörjoljor borde likställas med maskin- och

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 31 Höft. (Nr 56—60.) 1

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

vagnsmörja, har anförts, dels att man därigenom skulle undvika nyssberörda
tulltekniska svårigheter, dels att det vore företrädesvis de tullbeskattade
rot- eller rapsoljorna, som vid beredning af smörjoljor användas
såsom tillsats, enligt uppgift varierande från 5 till 30 viktprocent
af hela blandningen.

Eu tull å smörjoljor torde äfven kunna föranleda, att beredningen
af ifrågavarande blandningar komme att utföras inom landet i större
utsträckning, än som nu sker, hvilket för förbrukarne skulle medföra
ökad garanti för erhållande af önskad kvalitet.

Då emellertid det ej synes uteslutet, att en åtgärd i nyss angifven
riktning kunde komma att medföra tulltekniska svårigheter af annan art,
nämligen vid särskiljande af smörjoljor från vissa tullfria produkter
(såsom petroleumåterstoder in. in.), och ett fördyrande af smörjoljor
genom en tull torde möta betänkligheter ur industriell synpunkt, hafva
ämbetsverken funnit sig ej böra framställa förslag om tull å smörjoljor.»

Hvad först angår uppgiften att för de båda ämbetsverken upplyst
blifvit, att någon nämnvärd inhemsk beredning af smörjoljor icke förekommer,
så är denna uppgift säkerligen oriktig.

Större svenska firmor, som själfva blanda smörjoljor, äro:
Aktiebolaget Axel Christiernsson, Stockholm,

Hellman & C:o, Stockholm,

G. Smiths Aktiebolag, Trelleborg,

Oljeraffinaderiaktiebolaget Union, Malmö,

Viktor Andersson, Malmö samt
Göteborgs Nya Oljeraffineri, H. L. Yberg, Göteborg,
och mindre:

I. W. Luterkort, Stockholm,

Aktiebolaget Oljefabriken, Angeisberg,

Aktiebolaget Oljeraffinaderiet Ceres, Malmö, samt
Idström & C:o, Göteborg,
dessutom några småfirmor.

En så uppblomstrande inhemsk industri, trots det att den tynges
af nuvarande opraktiska och olämpliga tullstaganden, som gifva utländska
frabrikat förmån framför de inhemska, bör icke rättvisligen kunna kallas
»icke nämnvärd».

Ämbetsverken fastslå, att smörjoljor företrädesvis blandas af de
tullbeskattade rof- och rapsoljorna med mineralolja, och att de tullbeskattade
oljorna ingå i blandningen med 5 till 30 viktprocent.

Denna uppgift är riktig, men däraf följer, att, då de inhemska
fabrikerna fått betala eu tull af 7 öre per kilogram för af dem impor -

Motioner i Första Kammaren, Kr 56.

terad rof- eller rapsolja, de vid en blandning af smörjolja, innehållande
30 procent ^illpliktig olja, för hvarje kilogram blandad smörjolja för
den däri tillsatta rof- eller rapsoljan betalt en tull af 2,1 öre.

Detta sakförhållande medför, att, därest på grund af tulltekniska
svårigheter färdigblandad olja kan införas tullfritt, importen däraf i
konkurrensen drager fördel af att de inhemska fabrikerna fått betala
tull för den af dem använda tullpliktiga oljan, som ingår i blandningen.

För att få fastslaget, huruvida en till riket införd smörjolja,
blandad med rapsolja, under nuvarande tullstadgande rätteligen bör tullbehandlas
såsom rapsolja, har, enligt ett mig förevisadt bref, herr Kuben
Lennmalm i Stockholm gjort förfrågan till kungl. generaltullstyrelsen och
erhållit ett så lydande svar:

)»I). Nr. 778 år 1910.

Meddelande

till herr Ruben Lennmalm, Stockholm, Bredgränd 2

från Kungl. Generaltullstyrelsens Tullbehandlings- och Upplysningsbvrå.

Stockholm den 28 januari 1910.

I anledning af Eder till Kungl. Generaltullstyrelsen ingifna skrift
af den 25 dennes får jag enligt uppdrag meddela, att maskinoljor, utgörande
en blandning af mineralolja samt lin-, rof- eller rapsolja, enligt
hittills gällande praxis tullbehandlas såsom lin-, rof- eller rapsolja, med
tull af sju öre för kilogram.

Ex officio
S. E. Widén,

t. f. sekreterare.»

Detta svar öfverensstämmer fullständigt med de upplysningar undertecknad
själf erhållit från tulltjänstemän.

Emellertid har under en följd af år tullfritt införts stora partier
blandade smörjoljor, hvarigenom staten gått miste om tull till belopp
af flera hundra tusen kronor. Att så skett är icke tull tjänstemännens
fel utan ensamt att tillskrifva den nu gällande tullförordningens stora
brister. Emottagare af sådan olja är nämligen icke skyldig uppgifva,
om tullpliktig olja ingår i blandningen eller ej, utan öfverlämnar åt
tullmyndigheten att bestämma, huruvida tull skall betalas eller icke.
Tullverkets sakkunnige är icke i tillfälle att genom analys bestämdt kon -

4 Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

statera, huruvida raps- eller rofolja ingår i blandningen, och då så ej
kan ske, måste varan lämnas tullfri.

Denna viktiga fråga har, enligt min mening, icke blifvit af de
båda ämbetsverken fullt utredd, utan har blott lätt berörts med uttrycken:
»svårighet att vid tullbehandlingen skilja smörjolja från maskinsmörj a»
och »tulltekniska svårigheter».

Dessa tulltekniska svårigheter skulle med lätthet kunna borttagas,
ifall smörjolja, blandad af animaliskt eller vegetabiliskt fett eller olja
med mineralolja, åsattes en tullsats lika med den å maskinsmörja.

Nödvändigheten bjuder gifvetvis, att, om tull skall åsättas smörjoljor,
alla blandade smörjoljor af sistnämnda art åsättas tull och icke
allenast sådana smörjoljor, hvari tullpliktig olja ingår i blandningen.

Om så sker, bortfaller den tulltekniska svårigheten för att icke säga
omöjligheten att bestämdt afgöra, huruvida rapsolja ingår i blandningen.

Vid bestämmandet af tullsatsen å smörjoljor bör tagas hänsyn till
att för den inhemska fabrikationen betalas skatt till stat och kommun
samt att den lämnar arbetsförtjänst åt landets egna arbetare.

För att förekomma, att raps-, rot- eller linolja med endast en
ringa tillsats af mineralolja skulle kunna införas under benämningen
smörjolja, bör, enligt min mening, stadgas, att smörjoljor med högre
tillsats af animaliskt eller vegetabiliskt fett eller olja än 30 viktprocent
åsättas en tull af 7 öre per 1 kilogram.

Utom de tulltekniska svårigheterna för bestämmande af smörjoljors
blandning, hvilka tyckas hafva varit den stötesten, hvarpå ämbetsverken
fastnat, anföres ett ytterligare skäl för att alla smörjoljor skulle lämnas
tullfria, nämligen att »ett fördyrande af smörjoljor genom en tull
torde möta betänkligheter ur industriell synpunkt».

Detta skäl är icke giltigt i praktiken.

Väl är det sant, att den inhemska varan i fabrikationen fördyras
med tullen å råmaterialet, men däråt följer icke, att från utlandet införd
vara, som tullbehandlas efter en tullsats, nära motsvarande de inhemska
fabrikanternas tullkostnader, skulle vid försäljningen tördyra såväl den
införda som den inhemska varan.

Erfarenheten visar tvärtom, att i fråga om smörjoljor de utländska
fabrikanterna vid försäljningen hållit priserna uppe till mera än dubbelt
af hvad varan kostat i införsel.

Så har till exempel kungl. flottan, enligt den utredning, undertecknad
på grund af särskildt uppdrag verkställt, tätt under årens lopp
betala ända till 45 öre och det sista året något öfver 41 öre per kilo -

Motioner i Första Kammaren, Nr 56.

gram för en vara, som, tillverkad här i landet, icke skulle ägt större
tillverkningsvärde än högst 20 öre per kilogram.

Någon anledning att premiera den utländska tillverkningen och i
konkurrensen ställa den gynnsammare än den inhemska föreligger icke.

Såsom jämväl ämbetsverken framhållit, lämnar den inhemska tillverkningen,
om den skyddas, större säkerhet för varornas godhet och
för uppnående af billigt pris, och dessutom bortfaller i fråga om den
svenska varan vid försäljningen en mellanhand, som gifvetvis måste fördyra
varan mera än en tullsats af 2 öre per kilogram.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsammast

yrka,

att Riksdagen ville för sin del besluta,
att smörjoljor, blandade af vegetabiliskt eller

animaliskt fett eller olja, intill 30 viktprocent, med
mineralolja:

på fat, större eller mindre,

åsättas en tull.............................. per 1 kilogram 2 öre

på andra kärl, kärlens

vikt inberäknad ........................... per 1 kilogram 5 öre;

att smörjoljor, blandade af vegetabiliskt eller

animaliskt fett eller olja, öfver 30 viktprocent, med
mineralolja:

åsättas en tull..................... per 1 kilogram 7 öre;

att i rubriken 1070 efter ordet »smörjoljor» införes
ordet »oblandade»; samt

att efter rubriken 1077 anmärkningen: »Oljor,
utgörande blandning utaf någon af de i rubrikerna
nr 1076 och 1077 afsedda feta oljor samt mineralolja,
tullbehandlas såsom mineraloljor» bortfaller.

Stockholm den 12 mars 1910.

L. Stendahl.