Motioner i Första kammaren, nr 54.2 (Motion 1954:542 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 54.2.

Nr 542.

Av fru Gärde Widemar m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reformering av läkarutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reformering av läkarutbildningen
måste enligt vår uppfattning anses vara i sina huvuddrag
präglad av en mycket positiv och framstegsvänlig inställning till
det föreliggande, synnerligen komplicerade problemet. I många stycken
reflekterar förslaget en enig mening såväl inom kommittén som bland
hörda remissinstanser. I andra fall har meningarna varit delade eller —
undantagsvis — vissa detaljfrågor ej vunnit enligt vår uppfattning tillräckligt
beaktande. Med anledning härav får vi anföra följande.

Någon garanti för att studietiden, såsom Kungl. Maj:t beräknar, icke
skall komma att sträcka sig över 6% år föreligger säkerligen icke. På
sin höjd kan en sådan studietid betraktas såsom minimitid. Bland annat
må hänvisas till att i det s. k. propedeutiska året, vari ingår tre tentamina
och ett flertal slutförhör, icke har reserverats någon undervisningsfri
tid för tentamensläsning. Även i övrigt är undervisningsschemat genomgående
alltför koncentrerat. Följderna härav torde snart komma att
visa sig i form av en hög procent studerande, som icke kan följa kursplanen
och som därför antingen måste avbryta sin utbildning eller också
kommer att belasta efterföljande kurser till men för sådana studerande,
som eljest varit berättigade att deltaga i dessa. Alternativet till dylika
följder av den forcerade utbildningen är, att lärarna tvingas sänka sina
tentamensfordringar till en nivå, som utgör ett hot mot läkarutbildningens
kvalitet.

Under alla omständigheter synes det anförda tala för nödvändigheten
av att med alla till buds stående medel rationalisera utbildningen. I detta
avseende synes propositionen icke hava beaktat värdet av undervisningsfilm
och television som hjälpmedel vid undervisningen. En privat
förening, Societas Medica Scandinavica i Göteborg, har anskaffat en samling
undervisningsfilmer, vilka utlånas till kurser vid såväl läkar- som
sjuksköterskeutbildning. Bland de åtgärder, som borde övervägas i syfte
att uppmuntra användningen av nu nämnda hjälpmedel, kan nämnas
statsbidrag till nyssnämnda förening samt anslag för anordnande av televisionsundervisning
vid de medicinska fakulteterna och högskolorna.

I det s. k. propedeutiska året ingår bland annat en kurs i sjukvårdsteknik
och fysikalisk terapi, beräknad till 30 timmar. Någon obligatorisk

Motioner i Första kammaren, nr 51^2.

kurs i fysikalisk terapi har hittills icke förekommit. Detta har medfört
den stora nackdelen, att flertalet läkare står ganska främmande för
dessa behandlingsformer, omfattande bland annat massage, sjukgymnastik,
bad samt värme och ljusbehandling. Den fysikaliska terapien har
på senare tid fått allt större betydelse i samband med det ökade antalet
kroniska sjukdomar och ålderssjukdomar och även på grund av den
vidgade förståelsen för betydelsen av rehabilitationsåtgärder, särskilt
vid förlamningar efter polio. Det måste alltså hälsas med tillfredsställelse,
att undervisning i fysikalisk terapi hädanefter kommer att bli obligatorisk.
Men det beräknade antalet kurstimmar synes vara för litet.
För undervisning i fysikalisk terapi erfordras enligt av oss inhämtad
uppgift minst 20 timmar, fördelade med hälften i form av teoretisk och
hälften praktisk undervisning. Om härtill lägges undervisning i sjukvårdsteknik
under 20 timmar, erfordrar kursen ett timantal av 40. Bäst
vore, om man anordnade det så, att kursen i sjukvårdsteknik skildes från
kursen i fysikalisk terapi och att den sistnämnda förflyttades från det
propedeutiska året till en senare del av licentiatstudiema, då de studerande
fått större erfarenhet rörande sjukdomarna och ökat intresse för
olika behandlingsformer. En sådan anordning vore också lämplig med
hänsyn till överbelastningen av det propedeutiska året. Vad beträffar
kursen i sjukvårdsteknik, synes medverkan av en instruktionssköterska
vara nödvändig.

Det stigande intresset för förbättrad undervisning rörande folksjukdomarna
har i propositionen på ett särskilt förtjänstfullt sätt manifesterats
i förslag om betydligt utvidgad undervisning i psykiatri. Även
undervisningen beträffande kräftsjukdomama föreslås förbättrad genom
införande av en obligatorisk kurs i radioterapi med tumördiagnostik.
Omfattningen av denna kurs med 15 timmars föreläsningar synes tillfredsställande.
Men när det föreslås, att den härtill hörande praktiska
utbildningen skall ske i form av assistenttjänstgöring under 14 dagar av
kirurgiterminen på en radioterapeutisk avdelning eller poliklinik, måste
det invändas, att patientmaterialet under en så kort tid icke hinner bli
tillräckligt omväxlande och rikhaltigt. En mera ändamålsenligt anordnad
tjänstgöring synes därför böra förordas. Det torde därjämte vara
mycket tveksamt, om denna assistenttjänstgöring kan kombineras med
kirurgikursen, eftersom de studerande enligt av oss inhämtad upplysning
bör arbeta vid cancerkliniken minst 5 ä 6 timmar dagligen. Departementschefen
har också i annat sammanhang (s. 185) uttalat, att undervisningen
i radioterapi ej bör inkräkta på undervisningen i kirurgi.

Beträffande undervisningen i det för bekämpandet av folksjukdomarna
icke mindre viktiga ämnet reumatologi vill vi erinra om i riksdagen

Motioner i Första kammaren, nr 54~.

tidigare förd diskussion i denna fråga. I anledning av vid 1953 års riksdag
väckt motion (I: 77) om inrättande av en professur i reumatologi
vid karolinska sjukhuset, vars innehavare tillika skulle vara överläkare
för reumatologiska kliniken vid sjukhuset i stället för den av Kungl.
Maj:t föreslagna biträdande överläkaren, framhöll statsutskottet, att
frågan otvivelaktigt ägde ett visst samband med de av 1948 års läkarutbildningskommitté
framlagda förslagen samt att frågan om tjänsteställningen
för ifrågavarande klinikchef även av andra skäl borde definitivt
lösas i ett större sammanhang. Utskottet förutsatte med hänsyn
till angelägenheten av en förstärkt insats från det allmännas sida vid
bekämpandet av de reumatiska sjukdomarna, att Kungl. Maj:t ägnade
spörsmålet skärpt uppmärksamhet.

Vid debatten i första kammaren rörande denna fråga framhöll inrikesministern
bland annat, att det vore klokast och ändamålsenligast att gå
fram på den vägen, att det anställdes en biträdande överläkare. Detta
hade vi, tilläde statsrådet, gjort i den känslan, att den reumatologiska
kliniken i alla fall, så länge den nuvarande professorn tjänstgjorde på
invärtesmedicinska kliniken, komme att vila i mycket goda händer.

Av nu refererade uttalanden av inrikesministern och av statsutskottet
torde framgå, att frågan om en förändrad tjänsteställning för överläkaren
vid karolinska sjukhusets reumatologiska klinik förutsatts komma
att aktualiseras antingen vid framläggande av en proposition rörande
omorganisation av läkarutbildningen eller senast vid den tidpunkt, då
nuvarande professorn vid karolinska sjukhusets invärtesmedicinska klinik
komme att avgå från sin befattning och som nu närmar sig.

I propositionen beröres emellertid icke denna fråga. När chefen för
ecklesiastikdepartementet uttalar sig för undervisning i reumatologi i de
fall, där reumatologisk klinik finnes, torde det emellertid knappast ha
varit meningen, att denna undervisning skulle omhänderhas av en ung
förste underläkare med biträdande överläkares ställning, allrahelst om
denne läkare dessutom i egenskap av överläkare vid karolinska sjukhusets
reumatologiska klinik måste bli den som kommer att handleda flertalet
blivande överläkare vid de reumatologiska kliniker, som framdeles
skapas här i landet.

Kommitténs förslag till organisation av undervisningen i kirurgi har
kritiserats av samtliga universitetsmyndigheter, vilka ansett, att den
egentliga kirurgien underdimensionerats i förhållande till de kirurgiska
specialiteterna. Departementschefen anser, att denna olägenhet kan avhjälpas
därigenom, att undervisningen i radioterapi förflyttas från kirurgiterminen.
Denna vinst för kirurgiundervisningen torde emellertid
icke vara tillräcklig för att garantera en fullgod undervisning i allmän

Motioner i Första kammaren, nr 5b2.

kirurgi, som enligt förslaget endast synes få disponera omkring en tredjedel
av hela undervisningen. Vi förutsätter, att kursplanen revideras
till förmån för en mera omfattande undervisning i allmän kirurgi.

I fråga om undervisningen i klinisk epidemiologi synes såväl kommittén
som hörda remissmyndigheter vara eniga om att behov här föreligger
av inrättande av ordinarie lärartjänster. Departementschefen medger,
att den relativt omfattande undervisningen vid epidemisjukhusen
i viss mån talar för en ändrad ställning för lärarna, men anser, att frågan
icke kan lösas utan ingående utredning. Riksdagen synes enligt vår
mening böra uttala sig för att en sådan utredning kommer till stånd.

Den av kommittén föreslagna och av departementschefen accepterade
reduceringen av undervisningen i ämnet hygien synes oss betänklig. Särskilt
gäller detta överföringen av delar av den allmänna epidemiologien
till klinisk epidemiologi. Lärarna i sistnämnda ämne, d. v. s. överläkarna
vid de största epidemisjukhusen, har nämligen i regel rent klinisk utbildning
och föga erfarenhet i smittobekämpandet utanför sjukhusen, som
handhas av hygieniker. Å andra sidan finns ju ingen garanti för att en
professor i hygien med övervägande yrkeshygienisk eller näringshygienisk
utbildning skall ha den erfarenhet, som nyss nämnts. Men dessa
professorer förutsätts enligt förslaget få biträde av specialister i vissa
partier. Mycket synes oss därför tala för att undervisningen i allmän
epidemiologi även i fortsättningen bedrivs under kursen i hygien och att
denna kurs, såsom flera remissmyndigheter önskat, utökas från 40 till
50 timmar.

Inrättandet av en professur i barnpsykiatri i Stockholm hälsas med
tillfredsställelse, även om det synts vara lämpligare att förlägga denna
till karolinska sjukhuset än till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus.
Emellertid är behovet av i barnpsykiatri specialutbildade läkare i våra
större städer så stort och tillgången på sådana läkare f. n. så ringa,
att ett krafttag måste tas för att inom kort inrätta ytterligare professurer,
till en början i Göteborg. Det synes vara lämpligt, att riksdagen
uttalar sig till förmån för detta önskemål.

Det är enligt vår mening att beklaga, att förhandlingar icke upptagits
med Sveriges läkarförbund rörande löneplaceringen för de förslagna nya
befattningarna som biträdande lärare med docent- och överläkarkompetens
ävensom beträffande arvodesförmånerna för vissa biträdande lärare.
Riksdagen torde böra uttala, att förhandlingar rörande dessa frågor bör
komma till stånd.

I fråga om vidareutbildningen anser vi i likhet med kommittén och
departementschefen, att de nuvarande behörighetsvillkoren för tjänsteläkare
är otillfredsställande, och vill därför tillstyrka det föreslagna

Motioner i Första kammaren, nr 542.

kravet på sjukhusutbildning under minst tre år. Beträffande de föreslagna
detaljkraven måste dock anmärkning göras mot förslaget, att
tjänstgöringen under tre månader på epidemisjukhus skulle kunna utbytas
mot tjänstgöring på bakteriologiskt laboratorium eller barnsjukhus.
Kampen mot de epidemiska sjukdomarna, framför allt polio, är icke
minst på grund av poliosjukdomens ständiga tilltagande numera av sådan
vikt, att varje tjänsteläkare måste anses behöva vidareutbildning
på detta område. I likhet med universitetskanslern måste vi därjämte
beklaga, att kommittén ej kunnat framlägga detaljerade förslag till en
praktisk lösning av frågan om en obligatorisk sjukhustjänstgöring efter
examen för allmänläkare. Vi anser att denna fråga bör upptas till förnyad
utredning.

Gentemot förslaget rörande efterutbildningskurser för läkare synes
icke någon väsentlig anmärkning kunna riktas. Av vikt är dock att ämnet
fysikalisk terapi upptas i dessa kurser, enär för närvarande flertalet
läkare, såsom förut framhållits, icke erhållit någon som helst utbildning
häri.

Med stöd av det anförda får vi hemställa,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 212
måtte

1) uttala önskvärdheten av en rationalisering av den
medicinska undervisningen genom vidgad användning av
undervisningsfilm och införande av undervisning genom
television i lämplig omfattning;

2) uttala, att kursen i sjukvårdsteknik och fysikalisk
terapi bör uppdelas i två kurser och ges ett timantal av
för sjukvårdsteknik 20 timmar och för fysikalisk terapi
20 timmar;

3) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att frågan om tjänsteställningen för överläkaren vid karolinska
sjukhusets reumatologiska klinik måtte göras
till föremål för förnyat övervägande och att resultatet
härav måtte redovisas vid 1955 års riksdag;

4) uttala önskvärdheten av att en utredning kommer
till stånd rörande inrättande av ordinarie lärartjänster i
ämnet klinisk epidemiologi;

5) uttala, att undervisningskursen i allmän hygien bör
utökas från 40 till 50 timmar;

6) uttala, att ett successivt inrättande av ytterligare
professurer i barnpsykiatri är ett angeläget önskemål;

Motioner i Första kammaren, nr 51,2. -

7) uttala, att förhandlingar bör upptagas med Sveriges
läkarförbund rörande vissa avlöningsfrågor;

8) uttala önskvärdheten av att frågan om en obligatorisk
sjukhustjänstgöring efter examen för allmänläkare
upptas till förnyad utredning samt

9) i övrigt beakta vad som i motionen anförts.

Stockholm den 27 april 1954.

Ingrid Gärde Widemar. Ragnar Huss. Gunnar Spets.