Motioner i Första kammaren, Nr 4 (Motion 1912:4 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 4.

Nr 4.

Af herr Wavrinsky, om ålderstillägg åt tygunderofficerarna vid
artilleriets tygstater.

I Andra kammaren väcktes år 1909 af herr Robert Johansson i
Jönköping motion om ålderstillägg åt tygunderofficerarna vid artilleriets
tygstater. I motionen instämde herrar Sven Palme, K. G. Karlsson,
E. Palmstierna, Per N:son Bosson, K. H. Gez. von Schéele, A.
Johanson i Mossebo, Herman Andersson i Grimbo och undertecknad.

I motionen yrkades,

att Riksdagen ville besluta, att tygunderofficerarna vid artilleriets
tygstater skola äg a rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års
väl vitsordad tjänst, och för sådant ändamål höja förslagsanslaget till
ålderstillägg å fjärde hufvudtiteln från 81,400 till 83,900 kronor.

Statsutskottet afstyrkte och Riksdagen afslog motionen. Till motiv
för sitt afstyrkande har statsutskottet anfört följande:

»De å artilleriets tygstater uppförda tygunderofficerarna åtnjuta
samma löneförmåner som styckjunkare, med hvilka de äfven i öfrigt
äro likställda.»

Denna uppgift är emellertid icke riktig. Tygunderofficerarna ha
samma rang och aflöning som styckjunkare vid truppförbanden, men
deras tjänstgöring gör dem icke likställda. Rangen kan icke vara afgörande,
ty samma rang tillkommer också tygverkmästarna, men dessa
ha högre löneförmåner. Tygverkmästarna ha nämligen det ålderstillägg,
som i motionen nr 25 föreslogs.

Det är således tjänstgöringen, som skall vara afgörande. Utskottet
anför i detta hänseende:

»Den omständighet, att en tygunderofficer sålunda kan vid vissa
tillfällen komma att uppehålla en tygverkmästares eller en tygförvaltares
tjänst, synes dock ingalunda behöfva föranleda därtill, att tygunderofficerens
löneförmåner höjas och likställas med besiktningsrustmästarens.
»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 samt. 3 käft. (Nr 4—G.)

Motioner i Första hammaren, Nr 4.

Af tygmästarna bestyrkta P. M., som kommit mig tillhanda visa
att alla tygunderofficerarna utom en — i Stockholm — ständigt tjänstgöra
såsom verkmästare, emedan inga verkmästare finnas utom i Stockholm
och Boden, på hvilket senare ställe däremot icke finnes någon
tygunderofficer.

I instruktionen rörande artilleriförråden § 14, mom. 3 (sid. 16)
står tydligt anbefaldt: Vid tygstation, hvarest tygverkmästare ej är anställd,
åligger tygunderofficeren att förrätta, hvad i denna instruktion
är för dylik föreskrifvet. I Stockholm finnas två tygunderofficerare, af
hvilka den ena tjänstgör vid artillerimuseum bredvid sin öfriga tjänst,
och den andre är verkmästare eller föreståndare för tygstationens artillerilaboratorium,
en befattning helt säkert om möjligt än ansvarsfullare
än de vanliga verkmästarebefattningarna, i det på detta laboratorium
fylles och apteras all den ammunition, som åtgår vid de i Stockholm
förlagda artilleriregementenas skarpskjutningar med kanoner och
öfriga pjäser samt vid alla de af artilleristyrelsen och rörkommittén
m. 11. anordnade försöksskjutningarna.

I § 14 mom. 4 af instruktionen rörande artilleriförråden heter det
beträffande tygunderofficeren: »Honom åligger dessutom: att hafva uppsikten
öfver den handräckningspersonal, som ej tjänstgör i verkstäderna;
att hafva tillsyn öfver den tygstationen tillhöriga eldsläckningsmaterielen,
och är han ansvarig för att denna alltid är tillgänglig och
i brukbart skick; att närvara vid materiels mottagande och afsändande.»
Dessa tillägg till sina ordinarie sysslor hafva icke verkmästarna.

Att verkmästarnas och därmed äfven tygunderofficerarnas åliggande
såväl hvad omfång som ansvar angår, vida öfverstiga besiktningsrustmästarnas,
synes obestridligt.

Då tygunderofficerarna begärde att få sin pensionsålder framflyttad
från 50 år till 60 år, nämndes intet om ålderstillägg, och Kungl. Maj:t
föreslog ej år 1907 någon höjning af tygunderofficerarnas löneförmåner
och därmed sammanhängande pension. Detta träffade emellertid dessa
tygunderofficerare hårdt, då de förutsatt, att Kungl. Maj:t skulle komma
att föreslå ålderstillägg för dem, enär alla de andra vid tygstaten anställda
vid samma pensionsålder hade ett eller två ålderstillägg.

Besiktningsrustmästare och tygverkmästare hafva nu i högsta lönegrad
2,342 kr. 50 öre och få eu pension af 1,360 kr.; tygunderofficerarna
ha i högsta lönegrad 2,242 kr. 50 öre och en pension af 1,000 kr.
Tygskrifvarna och tyghandtverkarna med i högsta lönegrad 2,030 kr.
äfven de en pension af 1,000 kr. kl

I försvaret för sin motion yttrade i detta afseende herr Johansson
följande:

Motioner i Första kammaren, Nr 4.

»Utskottet tiar tillika sagt, att mitt påpekande af olikheten i fråga
om pensionsrätten icke bör föranleda en löneförbättring för tygunderofficerarna.
Det förhåller sig dock annars så, att Riksdagen alltid godkänt
den grundsatsen, att befattningshafvare, som under sin tjänstgöringstid
uppbär högre lön, också bör vara berättigad till högre pension.
Nu bar tygunderofficeren högre lön än de under honom stående
befattningshafvarna, nämligen tygskrifvare och tygbandtverkare. Men
vid afskedstagandet sjunker han ned till tygskrifvarens och tyghandtverkarens
pensionsgrad och får ej högre pension än de, under det att
tygverkmästaren, som haft ålderstillägg, får räkna pension äfven på
detta och sålunda kommer i åtnjutande af högre pension. Såvidt jag
kan finna, strider detta mot de principer, som Riksdagen annars tilllämpar
i fråga om pensioner. Naturligtvis ligger det närmast för tygunderofficerarna
att härvidlag jämföra sig med befattningshafvare
på samma område, d. v. s. inom tygstaterna, och icke med styckjunkare
och sergeanter vid artilleriets truppförband, livilka ju tillhöra en helt
annan kår.»

Genom höjningen af pensionsåldern för tygunderofficerarna gjorde
staten en icke obetydlig vinst uti den afsevärda minskningen af
utgående pensioner, och det synes icke mer än billigt och rättvist,
att Riksdagen nu tilldelade tygunderofficerarna ett ålderstillägg på 500
kr. Då likväl på alla områden af de dryga försvarskostnaderna den
största sparsamhet måste iakttagas, inskränker jag mig till att nu föreslå
ett ålderstillägg af endast 300 kr.

Under debatten i detta ärende in Andra kammaren hade statsutskottsledamoten
herr E. A. Nilson i Örebro ett uttalande, som ej får
förbigås. Han yttrade:

»Då den ärade motionären icke hade något yrkande, kunde det
egentligen ha varit onödigt att yttra något i detta ärende. Det finns
dock ännu ett skäl för afslag, och då detta icke omnämnes i statsutskottets
utlåtande, anser jag mig skyldig att erinra om detsamma.

Den ärade motionären har anfört, att det antal befattningshafvare,
hvarom här är fråga, utgör relativt ett fåtal. Ja, det beror på, huru
man ser denna sak. Jag ber att få erinra om, att det icke endast är
vid artilleriet, som det finnes tygverkstäder. Det finnes sådana jämväl
vid trängkårerna, och där ha de äfven tygunderofficerare. Men dessa
tygunderofficerare vid trängkårerna stå allt fortfarande i den ställningen,
att de tillhöra underofficerskåren vid dessa trängkårer och, i den
män tiden så medger, ha äfven rent militära tjänsteåligganden. Deras
tjänstgöring blir därför ingalunda mindre kräfvande. Hur skola nu

Motioner i Första hammaren, Nr 4.

dessa ställas i aflöningshänseende? Jag kan icke finna annat, än att
vi härvidlag komma in på ett område, som berör aflöningsförhållandena
för underofficerskåren i dess helhet. Det var endast denna erinran jag
ville göra.»

Dessa farhågor äro alldeles icke befogade. Det är nämligen att
märka, att de vid artilleriets tygstater anställda tygunderofficerarna äro
på stat anställda såsom sådana och kunna icke ingå på truppförbandens
stat såsom underofficerare och äro för öfrigt i alla afseenden civilmilitära
personer; de vid trängkårerna befintliga tygunderofficerarna äro
däremot endast för längre eller kortare tid kommenderade såsom sådana
med innehafvande lön på trängkårernas stat och kunna närsomhelst
blifva inbeordrade till trupptjänst. Deras tjänstgöring är icke heller
densamma, endast namnet är detsamma. De böra därför icke jämställas.

Underofficerarna vid artilleriets tygstater borde hellre benämnas
tygverkmästare, hvilket de i verkligheten äro, eller tygskrifvare af
1 klass till skillnad från de nuvarande tygskrifvarna, som då borde
vara af 2 klass.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att tygunderofficerarna
vid artilleriets tygstater skola äga rätt till ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjänst, och för sådant ändamål höja förslagsanslaget
till ålderstillägg å fjärde hufvudtiteln från 81,400 till
82,900 kronor.

Stockholm den 17 januari 1912.

Edvard Waminsky.

I motionen instämma:

Th. af Ekenstam.

K. G. Karlsson.