Motioner i Första kammaren, Nr 49 (Motion 1937:49 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 49.

Nr 49.

Av herr Lindström m. fl., om utökning av musikkåren vid Göta
artilleriregemente.

1930 års försvarskommission åberopade i sitt betänkande vid behandlingen
av armémusiken bland annat det uttalande, som de år 1928 tillkallade
särskilda sakkunniga inom försvarsdepartementet gjort beträffande militärmusiken
inom Stockholms garnison. Dessa framhöllo, att man i huvudstaden
måste hava tillgång till musikkårer av hög kvalitet. Deras tjänstgöring
vore särskilt i representativt hänseende av mera krävande art än
annorstädes. De skulle bland annat bestrida vaktparadstjänst och annan
offentlig militär musiktjänst inför en allmänhet, uti vilken inginge såväl
utländska gäster som talrika besökare från landsorten, en publik, som av
de musikaliska prestationerna här bildade sig ett omdöme om vad svensk
militärmusik kunde åstadkomma. Försvarskommissionen förordade också,
att musikkåren vid Svea livgarde skulle vara av typ I, vilken typ dessutom
skulle finnas vid Norrbottens regemente. I fråga om musikkåren vid Göta
artilleriregemente i Göteborg gjorde kommissionen intet som helst uttalande,
denna förutsattes allt fortfarande skola vara av typ III.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 225 vid 1936 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande föreslogs beträffande musikkaren vid Göta artilleriregemente
att denna skulle vara av typ III. Detta innebar i förhållande till
den gamla organisationen av denna musikkårtyp en utökning av antalet
beställningshavare med två, fördelade på en sergeants- och en vicekonstapelsbeställning.
Musikkårens sammanlagda personalstyrka kommer därigenom
upp till 18 man, i vilken summa dock inräknats såväl beställningen för
musikdirektör som ock fyra beställningar för musikelever. Då musikdirektören
i egenskap av musikanförare vid utförandet av harmonimusik icke
gärna kan traktera något instrument och då de fyra musikeleverna på grund
av bristande färdighet ej heller vid sådana tillfällen kunna medverka i musikkåren,
blir dennas numerär i realiteten 13 man. Vid en musikkår av typ I
blir numerären vid enahanda beräkningsgrund 32 och vid musikkår av
typ II 20 man. I förhållande till musikkårer av typ I och II blir numerären
vid en musikkår av typ III alltså förhållandevis ringa, vilket främst övar
inflytande på stämbesättningen. Då denna icke kan göras representativ förminskas
värdet av musikkåren i vad gäller utförandet av harmonimusik.

I motioner i båda kamrarna, undertecknade av samtliga borgerliga och
socialdemokratiska representanter för Göteborgs stad, föreslogs vid fjolårets
riksdag att musikkåren vid Göta artilleriregemente skulle utökas till musikkår
av typ II. Särskilda utskottet avstyrkte denna motion, huvudsakligen

Motioner i Första kammaren, Nr 49.

av ekonomiska skäl. Så vitt man kan förstå fruktade utskottet att ett bifall
till motionen skulle medföra liknande krav från andra garnisonsorter. Utskottet
tog därvid knappast hänsyn till den särställning det enda regementet
i rikets andra stad måste sägas intaga. Riksdagen följde sitt särskilda utskott,
och musikkåren vid regementet i Göteborg bestämdes alltså till en musikkår
av typ III. Det är vår förhoppning att riksdagen i år vid bedömningen av
denna fråga skall ha möjligheter att behandla den mera grundligt än vad
som kunde ske, då den vid förra årets riksdag försvann som en ytterligt
liten detalj i det väldiga komplex, som hela den stora försvarsreformen utgjorde.
Vi återkomma därför med framställningen från 1936. Våra motiv
äro följande:

Då endast ett truppförband är förlagt till Göteborg förefinnes ju ur rent
militär synpunkt icke samma behov av en större musikkårtyp som i de
större garnisonsstäderna. Men även om den år 1936 beslutade musikkårtypen
för regementets vidkommande kan anses vara tillräcklig för att bereda
militärpersonalen den musikaliska förströelse, för vilken kåren är avsedd,
torde emellertid vid behandlingen av med armémusiken sammanhängande
.spörsmål icke enbart böra uppmärksammas det rent militära behovet av viss
musikkårtyp. Ett truppförbands musikkår har också stor betydelse som
förenande länk mellan civilbefolkningen och den militära personalen under
förutsättning att musikkaren har sådan organisation, att den verkligen kan
utföra harmonimusik. Det torde vara ganska allmänt, att de militära musikkårerna
tagas i anspråk för uppgifter av mera representativ natur, och detta
är särskilt fallet för Göteborgs vidkommande. Det uttalande, som 1928 års
sakkunniga gjorde om militärmusikkårernas betydelse för huvudstaden,
torde också i praktiskt taget samma utsträckning vara tillämpligt på rikets
andra stad. Under senare år har det ofta förekommit, att Göta artilleriregementes
musikkår tagits i anspråk vid officiella tillfällen, men med den
mindre typ av musikkår, som finnes, har denna representation helt naturligt
icke kunnat fullgöras på sätt, som varit önskvärt. Ofta utför också musikkåren
konserter åt sjukhusen i staden. Örn vid sådant tillfälle, då kåren
skall tagas i anspråk för konserter, någon av dess beställningshavare är förhindrad
att tjänstgöra, mäste, för att kåren skall kunna utföra sin uppgift
på något så när tillfredsställande sätt, ersättare anskaffas genom att musikpersonal
på övergångsstat eller i reserven tillfälligt anlitas. Kostnaderna härför
måste bestridas på privat väg, ty statsmedel finnas icke att tillgå för
ändamålet. Denna ordning kan dock icke anses tillfredsställande, utan bör
erforderlig ökning av kåren beslutas.

För en utökning av musikkåren till sådan storlek, att densamma skall
kunna fylla de uppgifter, som vid olika tillfällen kunna fordras av densamma,
d. v. s. till minst typ II, erfordras ytterligare följande personal:

1 styckjunkare, 1 sergeant, 1 furir, 1 konstapel, 3 volontärer och 1 elev.
Den härigenom uppkommande kostnadsökningen uppgår till i runt tal 17 000

Motioner i Första kammaren, Nr 49.

kronor per år, i vilket belopp då inräknats kostnaderna för underhåll in
natura åt sådan personal, som enligt gällande avlöningsbestämmelser är
därtill berättigad. Denna kostnadsökning synes icke vara av den storleksordning,
att densamma kan utgöra hinder för kårens ökning, helst som det
1936 antagna förslaget innebar en icke oväsentlig minskning i förhållande
till de förut för musikorganisationerna utgående kostnaderna.

Med stöd av vad som sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta, att musikkåren vid Göta artilleriregemente
utökas till musikkår av typ II.

Stockholm den 22 januari 1937.

Rickard Lindström.

Gösta Rahmn.

Edgar Sjödahl.

Otto R. Wangson.