Motioner i Första kammaren, nr 40

Motion 1946:40 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 40.

3

Nr 40.

Av herr Ahlkvist, örn årlig pension åt förre vägarbetaren O. L.

Nilsson.

Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1944 (nr 502) med föreskrifter
angående pensionering av vissa f. d. arbetare vid vägväsendet kan
pension beviljas dels arbetare i statens tjänst, som före den 1 januari

1944 innehaft anställning hos vägdistrikt och som sedermera vunnit mera
stadigvarande arbetaranställning vid vägförvaltning, dels hos vägdistrikt
före ovannämnda dag anställd arbetare, som är född före den 1 januari
1884 samt kvarstått i anställning intill 1943 års utgång eller på grund
av arbetsbrist permitterats av vägdistrikt under år 1943 och som sedermera
ej vunnit arbetaranställning som nyss sagts. Pension må dock beviljas
endast under förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande
eller, i fråga örn arbetare, som permitterats av vägdistrikt, vid
tiden för permitteringen under en tid av sammanlagt minst 15 år, därav
minst 12 år före fyllda 60 år, innehaft anställning i statens tjänst eller
hos väghållningsdistrikt eller vägdistrikt eller ock hos entreprenör vid
vägund erhållet och arbetet utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla.

Härutöver har Kungl. Maj:t, sedan riksdagen i skrivelse den 7 maj

1945 (nr 219) anmält sitt beslut i anledning av Kungl. Majt:s proposition
angående pension till vissa f. d. arbetare vid vägväsendet jämte i ämnet
väckta motioner, i skrivelse den 8 juni 1945 till statens pensionsanstalt
för kännedom och efterrättelse meddelat förordnande, att pension enligt
Kungl. Maj:ts kungörelse av den 22 juni 1944 (nr 502) kan utgå jämväl
till sådana f. d. arbetare vid vägväsendet, som ha en sammanlagd anställningstid
av minst 15 år, varav mindre än 12 år före fyllda 60 år.

Förutvarande arbetaren hos vägförvaltningen i Malmöhus län Oskar
Lorentz Nilsson har icke efter gjord ansökan kunnat erhålla pension
enligt ovan nämnda kungörelse, enär han icke innehaft i kungörelsen
stadgad anställningstid av minst 15 år.

Nilsson är född den 23 april 1880 och således 65 år gammal. Såsom
framgår av betyg har han innehaft anställning inom vägväsendet från
den 5 maj 1928—15 oktober 1944 med en sammanlagd anställningstid av
10 år 1 månad 15 dagar och därvid gjort sig förtjänt av gott vitsord.

Även örn Nilsson icke innehaft i gällande pensionsbestämmelser stadgad
sammanlagd anställningstid av minst 15 år, bör detta icke få vara
avgörande för att icke tillerkänna honom pension eller understöd. Beaktas
bör att han under avsevärd tid varit sysselsatt inom vägväsendet

4 Motioner i Första kammaren, nr J/0.

men numera icke på detta arbetsområde kan erhålla sin försörjning. Det
är sannolikt, att Nilsson skulle, därest vägväsendet fortfarande handhafts
av vägdistriktet, kunnat få arbeta ännu några år med i varje fall lättare
arbeten. Vägdistrikten tilläto i många fall, att en arbetare, som på grund
av hög ålder eller av annan orsak hade nedsatt arbetsförmåga, kvarstod
i arbete så länge arbetaren ansåg sig kunna utföra något arbete. Efter
förstatligandet föreligga endast möjligheter för en sådan arbetare att
kvarstå i tjänst hos vägförvaltning, därest det endast fattas en kortare
tid, innan arbetaren uppnår 15 års anställningstid och arbetarens pensionsfråga
genom kvarblivandet i arbetet ytterligare någon tid kommer
i ett bättre läge. Därest det fattas längre tid, innan arbetaren uppnår
de 15 åren, avskedas sådan arbetare av vägförvaltning såsom skett med
Nilsson. Det synes därför sannolikt att örn vägförstatligandet icke skett,
hade han genom arbete hos vägdistriktet ytterligare några år kunnat försörja
sig. De låga arbetsinkomster, som Nilsson åtnjutit genom vägarbete,
ha icke medgivit, att han kunnat spara något därav för ålderdomen. Med
hänsyn till åberopade förhållanden synes därför pension eller understöd i
en eliel- annan form böra kunna beredas Nilsson.

Enligt kungörelsen 1944: 502 uppgår den lägsta pensionen till förutvarande
arbetare hos vägdistrikt till 708 kronor om året. Å denna pension
utgå ej några rörliga tilläggsförmåner. Med hänsyn härtill och då
denna pension skulle utgå till vägarbetare med en anställningstid av mellan
15 och 20 år, synes pensionen i förevarande fall skäligen böra bestämmas
till ett något lägre belopp, förslagsvis 636 kronor per år. Därest
riksdagen skulle bifalla Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 5, att
pension å 708 kronor till vägarbetare skall höjas med 60 kronor, torde
samma höjning böra ske av den nu ifrågasatta pensionen.

Åberopande det anförda hemställes,

att riksdagen må medgiva, att Nilsson må från och med
den 1 januari 1946 under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 636 kronor, varå tilläggsförmåner ej
må utgå.

Stockholm den 17 januari 1946.

Emil Ahlkvist.