Motioner i Första kammaren, nr 403 år 1955 (Motion 1955:403 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 403 år 1955

Nr 403

Av herr Ollén m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag till tillfällig korttidsutbildning av präster.

Inför det i Kungl. Maj:ts proposition nr 73 framlagda yrkandet om ett
anslag av 35 000 kronor för anordnandet av korttidsutbildning av präster
kan resas åtskilliga invändningar av både principiell och reell natur. Förslaget
motiveras huvudsakligen av en väntad ökad prästbrist. Dess omfattning
grundas på en av diakonistyrelsen gjord beräkning, som utvisar,
att såvitt en församlingsprästerlig tjänsteorganisation av i huvudsak nuvarande
omfattning bibehålies, ett 350-tal tjänster fram till 1960 icke skall
kunna återbesättas. Det är då att erinra om att svenska kyrkan under
tidigare år genomgått perioder av både underskott och överflöd på präster,
utan att därvid den förnämliga traditionen med en fullgod akademisk
prästutbildning radikalt behövt brytas.

Enligt vad teol. doktor Ove Hassler uppger i sin av diakonistyrelsen år
1942 utgivna skrift ”Det svenska prästerskapets rekryteringsproblem”
uppehölls sålunda år 1917 av 2 501 tjänster inte mindre än 1181 av präster
över 65-årsåldern genom dubbelmissiv eller av dispenserade präster. Man
botade då bristen ”genom indragning av helt eller halvt onödiga tjänster”.
Han ansåg sig också kunna räkna ut, att under tiden fram till 1960 det
skulle förefinnas ett par hundra i sedvanlig ordning utbildade teologer
som icke kunde beredas församlingstjänst. Dessa beräkningar påvisar närmast
en viss orealistisk kyrklig statistik. Inför de i propositionen av diakonistyrelsen
framräknade siffrornas tillförlitlighet torde det ävenledes
vara skäl att ställa sig skeptisk. I en å diakonistyrelsens förlag i juli
1954 utgiven broschyr ”Det behövs flera präster”, där en av författarna
är direktorn vid styrelsen, beräknas prästbristen i maj 1954 till 53. De
flesta stiften är oberörda av denna brist, medan 17 lediga prästtjänster
inom sjömans- och hednamissionen inräknas i siffran. Att dessa blygsamma
aktuella sifferuppgifter skulle nödvändiggöra en panikartad åtgärd, innebärande
eu svårartad och svårbotad sänkning av bildningsstandarden för
prästerskapet, kan icke anses rimlig.

Ehuru propositionen icke lämnar anvisning till varifrån aspiranterna
till snabbutbildningskursen skall hämtas, utöver att de må vara män över
30-årsåldern, vilka avlagt studentexamen, torde anledning till en viss undran
här föreligga. Det blir sannolikt personer, som tidigare icke fullföljt

Motioner i Första kammaren, nr 403 år 1955

sina universitetsstudier, men som på något sätt ådagalagt kyrkligt intresse.
Vanskligheten i detta urval måste bli betydande. Huru skall den
för prästerskapet för endast ett par år sedan antagna löneregleringen,
som bygger på förutsättningen att flera års akademiska studier med examina
ligger bakom tjänstinnehavarna, här tillämpas? Det blir så mycket
mera anmärkningsvärt, då samtidigt finns ett stort antal kvinnliga teologie
kandidater, som icke medges rätt att söka och inneha prästerliga
tjänster.

Den principiella invändningen vänder sig dock emot det underkännande
av en gedigen utbildning av våra präster, som förslaget innebär. Att, för
att kunna fylla alla nummer i den prästerliga tjänsteförteckningen, ge avkall
på denna utbildnings grundliga både teologiska och humanistiska
innehåll måste lända till skada både för kyrkan och för samhället. Innan
något dylikt sker, bör den föregås av en organisationsundersökning beträffande
prästernas civilt borgerliga sysselsättningar — helst företagen
inom civildepartementet — och i syfte att erhålla en uppskattning av möjligheterna
till att avlyfta dessa huvudsakliga skrivgöromål från den egentliga
prästtjänsten. Med den beräkning som från kyrkligt håll vid den nya
löneregleringens tillkomst gjordes beträffande arbetstidsandelen i fråga
om dessa civiluppgifter torde möjligheter icke saknas att nedbringa behovet
av prästtjänster. Huvudfrågan blir då att skapa ett visserligen mindre
talrikt men högt bildat och kvalificerat prästerskap.

Med anledning av vad här ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte avslå vad Kungl. Maj:t i proposition
nr 73 föreslagit.

Stockholm den 1 mars 1955

David Ollén Anna Sjöström-Bengtsson Martin Söderquist

Ebon Andersson

Tor Björnberg