Motioner i Första kammaren, Nr 3UI (Motion 1937:301 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 3UI.

Nr 301.

Av herr Wistrand m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om utlännings rått att här i riket
vistas (utlänningslag).

Det föreliggande förslaget till utlänningslag avviker i åtskilliga avseenden
väsentligt från den nu gällande lagen. I anslutning till uttalanden i skrivelse
från 1936 års riksdag innebär propositionen sålunda en långt gående
centralisering (hos socialstyrelsen) av hithörande ärendens behandling,
varav givetvis föranledes en mängd förändringar beträffande de organisatoriska
föreskrifterna.

Men propositionen innefattar även andra nyheter av vittutseende innebörd.
Den med hänsyn till konsekvenserna betydelsefullaste bland dessa
är otvivelaktigt den ändrade principiella inställning till invandringsfrågan,
som kommit till uttryck i vissa bestämmelser och uttalanden rörande frågorna
om besvärsrätt och örn behandlingen av s. k. politiska flyktingar.

Att detta senare spörsmål så starkt skjutits fram i förgrunden måste vara
ägnat att förvåna. Från visst håll inom det stora regeringspartiet, där nian
gärna demonstrerar böjelse för en egen utrikespolitik, framfördes visserligen
vid föregående riksdag motionsledes vissa yrkanden om en särskild
gynnad ställning för politiska flyktingar, men dessa yrkanden stöddes varken
av utskottet eller av riksdagen. Och på tal om just sådana utlänningar
framhöllo de för lagens revision tillkallade sakkunniga i sitt utlåtande
(s. 57), att »Sveriges hittills förda politik vittnar örn en långt gående villighet
att tillgodose humanitära hänsyn». Då vidare socialstyrelsen i sitt
i propositionen refererade utlåtande konstaterar (s. 34), att den i alla asylrättsfall
följt utrikesdepartementets anvisningar, så hade man kunnat vänta,
att även regeringen kunnat känna sig lugn för de politiska flyktingarnas
behandling. Icke desto mindre har i olika sammanhang i propositionen
en viss förmånsställning tillerkänts åt utlänning, som av politiska orsaker
flytt från hemlandet. Och medan den nuvarande lagstiftningen intager den
principiella ståndpunkten, att landet bör skyddas icke blott för mindre
respektabla clement utan även för obehörigt intrång i näringslivet och på
arbetsmarknaden, så får man av lagförslaget det intrycket, att utlänningen
skulle tillerkännas en viss rätt till inträde i landet.

Denna förändrade inställning till främlingsfrågan kommer särskilt till
synes i bestämmelserna örn den s. k. främlingsnämnden. De sakkunniga
hade föreslagit, att vid socialstyrelsens sida skulle ställas ett råd av tre
personer, som skulle höras i viktigare frågor rörande uppehålls- och arbetstillstånd.
Detta råd har emellertid i propositionen utvecklats till en nämnd

6 Motioner i Första kammaren, Nr 301.

mod betydande befogenhet. Lagförslaget innebär sålunda bl. a., att socialstyrelsen
ej får förvägra utlänning att inkomma till eller kvarstanna i
landet utan nämndens hörande samt att, örn därvid någon nämndens ledamot
motsätter sig avslagsbeslutet, utlänningen får besvärsrätt hos Kungl.
Majit. Eller nied andra ord: Socialstyrelsen får väl bifalla utlänningens
ansökan om att få vistas och försörja sig i Sverige, men örn verket ämnar
avslå, så skall dess mening först underställas nämnden, sedan eventuellt
prövas av Kungl. Majit. Oavsett att nämndens och besvärsrättens anordnande
på detta sätt torde, såsom lagrådet framhåller, »strida mot grundläggande
principer inom svenskt förvaltningsväsen», så måste starka betänkligheter
möta mot bestämmelser, som måste fattas så, att man endast
i extraordinära tall skall vägra mottaga eller behålla utlänning i landet.

I samma mån kännedomen om en mot främlingar så välvillig inställning
sprider sig i utlandet, måste invandringstrycket på vårt land starkt ökas.
Det är nämligen bekant, att i många länder stora grupper av befolkningen
leva under så prekära förhållanden, att en överflyttning till Sverige ter sig
mycket lockande. Icke minst i politiskt avseende är läget på sina håll så
skärpt, att aktningsvärda medborgare, som icke tillhöra det rådande partiet,
av fruktan för allehanda risker, önska lämna sitt fädernesland. I diktaturer
av olika typ är veterligen behandling av dem, som göra sig kända
såsom den härskande regimens motståndare, mer eller mindre hänsynslös.
Och i Spanien torde den av de stridande parterna, som definitivt får
överhanden, komma att utnyttja segern så hårdhänt gent emot de besegrade,
att miljoner människor vilja söka tillflykt i andra länder. Hur mycket
man än må sympatisera med och beklaga dem, som i hemlandet sålunda
löpa större eller mindre risker för sin person, egendom eller utkomst,
sa kunna vi icke ställa i utsikt att mottaga dem i vårt land.

Sant är visserligen, att vi för närvarande få njuta av sällsport goda tider,
som under de senaste åren gjort det möjligt, ja, även behövligt, för oss
att mottaga tillskott av arbetskraft från andra länder, särskilt våra grannar.
Men ingen vågar väl garantera högkonjunkturens fortvara under de fem
år, för vilka utlänningslagen i sitt nu föreslagna skick skulle bli gällande.
Örn under tiden, såsom sannolikt är, en ny depression framkallar omfattande
arbetslöshet, såväl hos oss som annorstädes och därmed såväl det
inre som det yttre trycket på vår arbetsmarknad skärpes, så kan nian
bittert få ångra en lagstiftning, som direkt uppmuntrat till ökad inflyttning
under den goda tiden och som försvårar en mera restriktiv politik under
lågkonjunkturen. Vad särskilt de politiska flyktingarna beträffar, så äro
de .sällan lämpade tor eller villiga att taga anställningar inom jordbruk
och husligt arbete, där brist på arbetskraft ständigt råder. Tvärtom äro
ifrågavarande främlingselement i regel inriktade på de fria eller kommersiella
yrkena, där till följd av våra rikliga utbildningsmöjligheter nästan
permanent överskott på arbetskraft förefinnes.

Motioner i Första kammaren, Nr 301.

Vår utlänningslagstiftning bör därför i likhet med den nuvarande lämna
vederbörande möjligheter att anpassa vår politik på området efter de sig
förändrade förhållandena på arbetsmarknaden och inom näringslivet. Såsom
avgörande riktmärke för tillämpningen bör uppställas vårt lands och
dess medborgares intresse. En person, som »av politiska orsaker flytt från
annat land», kan ofta — dock ingalunda alltid — vara väl förtjänt av
medkänsla och även av skydd i vårt land, men det mer eller mindre legitima
flyktingskapet bör icke i och för sig predestinera utlänningar till
mottagande i Sverige. Skulle något företräde böra tillerkännas några utlänningar,
så borde det väl gälla sådana, med vilka vi känna oss naturligt
befryndade och vilka därför lätt assimileras i vårt folk.

Andra lagutskottets enhälliga, av nuvarande justitieministern underskrivna
samt av 1936 års riksdag godkända utlåtande i ämnet innefattade dels
ett tillstyrkande av tekniska skärpningar i utlänningskontrollen, dels ett
avstyrkande av andra principiella förändringar i denna lagstiftning. Att
betydelsefulla sådana ändringar icke desto mindre innehållas i den föreliggande
propositionen måste därför väcka förvåning. Även justitieministern
torde för övrigt ha en känsla av att de i det föregående berörda ändringsförslagen
kunna medföra betänkliga verkningar. Trots det (principiellt
oriktiga och praktiskt olämpliga i att länge ha en provisorisk lag
på detta område och trots de sakkunnigas samt lagrådets bestämda uttalanden
härom, har han nämligen föreslagit ett med 5 år förlängt provisorium.

Förslagets i det föregående berörda brister synas oss emellertid vara så
betänkliga och medföra så stora risker, att de ej på långt när uppvägas
av fördelarna av att få kontrollens centralisering genomförd. Ytterligare
ett års förlängning av den nuvarande lagen skulle ge tillräckligt rådrum
för den förnyade prövning, som kan erfordras för att få fram ett med
beaktande av 1936 års riksdagsskrivelse reviderat förslag till definitiv lag.

Vi hemställa därför, att riksdagen måtte

dels avslå förevarande proposition;

dels besluta ett års förlängd giltighet för den nu gällande
utlänningslagen;

dels i skrivelse lill Kungl, majit anhålla, att Kungl. Majit
ville verkställa utredning och för nästkommande riksdag
framlägga förslag till definitiv lag örn utlännings rätt att
här i riket vistas.

Karl Wistrand.

luli/ Sylwan.

N. W. Hörstadius.