Motioner i Första kammaren, nr 3t9 (Motion 1950:349 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 3t9.

Kr 349.

Av herr Werner m. fl., angående vidgad användning av inhemskt
vedbränsle.

Sedan importen av varor efter kriget blev fri, försämrades vårt handelsoch
valutaläge genom en kraftig stegring av importen och en därav följande
negativ handelsbalans. Det siffermässiga underskottet i denna handelsbalans
utvisar för de tre åren 1946, 1947 och 1948 i runt tal ett belopp av
3 500 milj. kr.

Klart är att denna ogynnsamma utveckling i hög grad har försvagat vårt
handelspolitiska läge och ogynnsamt påverkat den ekonomiska balansen
även inom landet. Vid de gemensamma ansträngningar, som nu göras för
att återställa denna balans, bör det vara angeläget att så långt möjligt söka
råda bot mot vad som eventuellt brister i den förda importpolitiken. Det
behöver härvid icke särskilt framhållas angelägenheten av en nödvändig
inskränkning i importen av lyxbetonade eller mera umbärliga varor. Men
ansvällningen av importen av nödvändiga förbrukningsvaror bör även
ägnas en nödig uppmärksamhet i den mån såväl importvolymen som än
mera de stigande priserna visa tendenser att i alltför hög grad belasta handelsbalansen.
Denna granskning är så mycket mer påkallad, om importvarorna
kunna i viss utsträckning ersättas med tillgängliga inhemska resurser.
Ännu mer önskvärt är ett sådant utbyte, därest genom förbrukningen
en ökad avkastning av en viss råvarukälla inom landet och ökade
aidietsinkomster för vissa arbetargrupper kunna vinnas. Vad vi i detta sammanhang
närmast syfta på är den våldsamma ökningen av importen av
fossilt bränsle, nämligen kol och olja, vilken på endast en kort tid nästan
helt slagit ut användningen av vårt inhemska vedbränsle.

Här är inte meningen att söka nedvärdera den utomordentliga betydelsen
för hela vårt produktionsliv som importen av det fossila bränslet utgör.
Men allting har en viss gräns, och då belastningen på vår handelsbalans är
så pass betydande som nedan med siffror skall visas, så måste ifrågasättas,
om det icke vore en klok ekonomisk politik att söka åvägabringa en viss
avvägning emellan förbrukningen av importbränslet och det inhemska
bränslet för att i samhällsekonomiskt intresse bereda ett visst utrymme
för det senare. Hur ogynnsamt bränsleförsörjningen utvecklat sig för landet
kan belysas genom följande siffror.

Motioner i Första kammaren, nr 349.

År 1948 uppgick importen av kol och koks till 7 230 000 ton med ett värde
av 463 milj. kr. och av brännoljor till 3 245 000 ton med ett importvärde av
395,8 milj. kr. Valutautflödet ur landet under år 1948 för enbart importbränslet
belöper sig sålunda till ej mindre än 858,8 milj. kr. eller till
17,6 % av hela vår import eller nära nog en tredubbling i kronor räknat
sedan år 1938. Vårt importbehov av bränsle har därjämte skapat ett beroendeläge
för oss, som på ett överlägset sätt utnyttjats av vissa exportländer.
Med de ökade arbetslöner, som kolbrytningen överallt i världen har
att räkna med, måste vi göra oss förtrogna med det faktum att kolet för
framtiden alltid kommer att ställa sig dyrbart som värmekälla. Ännu mer
lärer väl detta bli fallet efter den försämring som vår valuta undergått.

Vårt lands skogar ge en beräknad årlig tillväxt av ca 56 milj. in» fast
mått. Av denna tillväxt är en betydande procent avfalls- och gallringsvirke,
som måste uttagas i tid, om ej gagnvirket skall hindras i sin utveckling och
taga skada. Den kulturhuggning som skedde genom vedhuggningarna under
kriget har i stort sett varit till betydande gagn. Nu har denna i vissa fall
nödvändiga skogsgallring nästan helt upphört, enär avfallsbränslet särskilt
vid längre transporter icke betalar produktionskostnaderna. En stagnation
av skogsproduktiviteten och en försämring av gagnvirkeskvaliteterna torde
bliva följden. De stora summor i arbetslöner som tidigare utgingo till skogsarbetarna
ha starkt minskat, och samma är förhållandet med fraktinkomsterna,
av vilken minskning ej minst statens järnvägar nu har en obehaglig
känning. Allt tillsammans talar för att nationen i längden icke har råd att
lämna denna viktiga fråga utan några åtgärder.

Utredningar visa att vedbränslet under vissa omständigheter väl kan
konkurrera med det fossila bränslet. Anordningar kunna vidtagas så att
veden blir lämplig för maskinell inmatning i brännugnarna. Även kan tänkas
en ringa tillsats av brännolja genom insprutning vid förbränningen,
varigenom värmeeffekten kunde stegras.

Vissa anvisningar till det allmännas inrättningar liksom till industrier,
där så är möjligt och lämpligt, torde böra övervägas liksom utanordnandet
av vissa statliga premier till förbrukarna av vedbränslet för att möjliggöra
en större förbrukning av vedbränslet. Det bör erinras om att subventioner
nu utgå till förbrukare av fossila bränslen, vilket bidrager till den snedvridning
av konsumtionen som bär påtalats. För att stödja produktionen
av ved torde en viss subvention av statsmedel böra återupptagas, särskilt
vid mera otillgängligt belägna avverkningar. Den förlustbringande utveckling
på bränsleförsörjningens område som ovan relaterats kunna vi icke
låta fortsätta att försvaga vår valutaställning utan några åtgärder från
statsmakternas sida.

Hela denna fråga synes därför vara av den storleksordning, att en snabb
och allsidig utredning är påkallad, därvid hela frågan tages upp till en eko -

Motioner i Första kammaren, nr 349.

nomisk och även teknisk omprövning i samverkan mellan exempelvis något
organ för staten eller härför utsedda särskilda sakkunniga och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund.

Med stöd av det anförda få vi därför hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte besluta
att anhålla om skyndsam utredning och förslag angående
vidgad användning av inhemskt vedbränsle för att såmedelst
stärka vår handelsbalans och gynnsamt påverka avkastningen
från landets skogar och att i avvaktan härpå
försök i praktisk drift omedelbart igångsättes med flisstoker,
samt

att riksdagen måtte anvisa härför erforderliga medel.

Stockholm den 26 januari 1950.

Osc. Werner.

C. P. V. Gränebo.

Olof Pålsson.

S. G. W. Wahlund.

Bernhard Näsgård.

Ivar Nilzon.

Fritiof Karlsson.

Ivar Persson.