Motioner i Första kammaren, nr 3i år 1958 (Motion 1958:34 Första kammaren - a)

Motioner i Första kammaren, nr 3i år 1958

Nr 34

Av herr Lindahl m. fl., angående sjuksköterskeskolornas inordnande
i yrkesskolväsendet.

Under den senaste tiden har flera åtgärder vidtagits av såväl staten
som landsting och kommuner som uttrycker ett starkt ökat intresse för
yrkesutbildning. Genom enhetsskolens yrkeslinje får yrkesskolornas
grundläggande heltidskurser en naturlig plats i det obligatoriska skolsystemet,
men även den fortsatta grundläggande yrkesutbildningen efter
den obligatoriska skolans slut tillerkännes en annan betydelse än förr.

Med andra ord utbildningen i skola blir ett normalt led i yrkesutbildningen.

Det är främst genom beslut vid 1955 års riksdag, som betydligt ökade
resurser ställdes till förfogande för en utbyggnad av yrkesskolväsendet.
Statsbidragssystemets omläggning torde ha inneburit att statens andel i
driftkostnaderna för de kommunala yrkesskolorna ökat till omkring
60—65 % från tidigare 30—35 %. Staten har påtagit sig ett ökat ansvar
for yrkesskolväsendets utbyggnad, och det kan sägas, att yrkesskolorna
numera erhåller statsbidrag i en omfattning, som någorlunda ansluter sig
till vad som gäller för andra skolformer.

Landstingen är huvudmän för flera yrkesutbildande skolor t. ex. centrala
verkstadsskolor, lantmanna- och lanthushållsskolor m. fl. Landstingets
betydelse i detta avseende synes öka ytterligare. Genom den nya
yrkesskolstadgan har huvudsakligen landstingskommunerna ställts såsom
huvudmän för de centrala yrkesskolorna, vilka riktar sig till ett
betydligt större rekryteringsområde än de kommunala yrkesskolorna. De
centrala yrkesskolorna ger undervisning i industri och hantverk, kontors-
och detaljhandelsarbete, husligt arbete och barnavård. Undervisningen
avser främst yrken och yrkesområden som kräver ett större befolkningsunderlag.

Landstingen har visat ett betydande intresse för utbildning av sjukvårdspersonal
av olika kategorier. Främst har intresset gällt sjuksköterskor,
undersköterskor och under senare tid även utbildning av sjukvårdsbiträden.
Av landets 27 sjuksköterskeskolor är 2 statsägda, 15 har landsting,
2 städer utanför landsting och 8 stiftelser som huvudmän. Det rör
sig här om en kvalificerad yrkesutbildning. Utbildningstiden varierar
mellan 34 och 41 månader. Som lärare fungerar i huvudsak läkare och
särskilda instruktionssköterskor.

Vid de landstingsägda sjuksköterskeskolorna svarar huvudmännen för
samtliga kostnader. Statsbidrag till årliga kostnader eller för skolbyggnader
i likhet med vad som gäller för det övriga yrkesskolväsendet ifrå -

Motioner i Första kammaren, nr 3i år 1958

gakommer icke för sjuksköterskeskolorna. Några skäl för att sjuksköterskeskoloma
ur bidragssynpunkt skall ställas i ett annat läge än de övriga
yrkesskolorna torde knappast föreligga. Utbildningen är både praktisk och
teoretisk liksom vid andra yrkesskolor. Undervisningsplanema godkännes
av en särskild tillsynsmyndighet — medicinalstyrelsen. Med hänsyn
till att eleverna rekryteras från större upptagningsområden torde starka
skäl tala för att sjuksköterskeskolorna lämpligen borde kunna jämföras
med de centrala yrkesskolorna. Enligt vår uppfattning borde bidrag till
sjuksköterskeskolorna följaktligen kunna bestämmas utgå efter samma
grunder som gäller för yrkesskolväsendet i övrigt. Statsbidrag till de
årliga kostnaderna för heltidskurser vid de centrala yrkesskolorna utgår
med en viss procent för en för varje näringsgren beräknad genomsnittlig
normalkostnad per avdelning. Statsbidrag utgår vidare till lokaler, inredning,
inventarier och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

För att sjuksköterskeskolorna skall kunna inordnas under för yrkesskolväsendet
gällande bidragsgrunder torde följa, att de ställes under
överstyrelsens för yrkesutbildning överinseende. Från landstingens sida
torde det inte förefinnas några invändningar mot att sjuksköterskeskoloma
inordnas i det reguljära yrkesskolväsendet. Detta utesluter inte att
även medicinalstyrelsen blir tillsynsmyndighet beträffande vissa delar av
utbildningen vid sjuksköterskeskolorna.

Vi finner det angeläget att den fråga, som här ovan berörts, blir föremål
för utredning. Hälso- och sjukvården utgör ett av de mest expansiva
områdena i det moderna samhället. Allt talar för att hälso- och sjukvården
i framtiden kommer att ställa ytterligare starkt ökade anspråk på
arbetskraft. Det förefaller oss då riktat att staten beträffande yrkesutbildningen
av denna arbetskraft påtager sig samma ansvar och skyldigheter
som för yrkesutbildningen i övrigt.

Med vad som ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning rörande sjuksköterskeskolornas inordnande
i det reguljära yrkesskolväsendet så att skolorna erhåller
statsbidrag enligt för centrala yrkesskolor gällande bestämmelser.

Stockholm den 24 januari 1958

Lars Lindahl Sten Söderberg Rob. Kriigel

Axel Jansson Gunnar Andersson Oscar Carlsson

Margret Nilsson Lage Svedberg Erik Svedberg