Motioner i Första kammaren, Nr 3 (Motion 1930:3 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 3.

Nr 3.

Av herr Nilsson, Petrus, m. fl., angående bestämmelser örn märkningstvång.

Frågan om ursprungsbeteckning för importerade varor har vid flera
tillfällen varit föremål för riksdagens prövning utan att hittills föranleda
något positivt resultat, ehuru det i allmänhet erkänts vara ett beaktansvärt
önskemål ur såväl producenters som konsumenters synpunkt, att
möjlighet heredes att utan svårighet konstatera örn en vara är av inhemskt
eller utländskt ursprung.

Under depressionsåren efter kriget, då industriell arbetslöshet i större
omfattning rådde och stort intresse inom olika läger gjorde sig gällande
att förmå allmänheten att använda sig av inom Sverige tillverkade industrivaror,
väcktes vid flera tillfällen motioner i riksdagen med begäran
örn införande av bestämmelser angående märkning av importerade industrivaror,
och styrelsen för Sveriges industriförbund ingav den 10 mars
1922 en utförligt motiverad framställning till Kungl. Maj :t i samma syfte.
Vid 1923 års riksdag uttalade första kammarens andra tillfälliga utskott
och andra kammarens fjärde tillfälliga utskott med anledning av inom
båda kamrarna väckta motioner, att den ifrågasatta märkningen i vissa
fall av importerade varor med säkerhet skulle vara till gagn för såväl
den konsumerande allmänheten som de av fragan berörda producerande
företagen. Yrkandet örn skrivelse till Kungl. Maj:t avstyrktes endast
på den grund, att frågan redan, genom industriförbundets nyss nämnda
skrivelse, vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. År 1926 yrkades av
en motionär i andra kammaren införande av bestämmelser örn märkning
av importerade handskar. »Det torde vara en rimlig begäran», framhöll
motionären, »att en köpare av handskar genast kan se, om det är svensk
eller utländsk vara han erhåller. Och för den del av svenska folket, som
hyllar satsen: Köp svenska varor, är det nödvändigt, att det å utländsk
vara klart och tydligt angives, att den är importerad.» Andra lagutskottet
avstyrkte i sitt utlåtande nr 5 motionen under motivering, att
utredning påginge inom handelsdepartementet och inom kort vore slutförd,
varför utskottet trodde det kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t inom
den närmaste tiden komme att fatta beslut i ärendet.

8 Motioner i Första kammaren, Nr 3.

Visserligen ha berörda framställningar endast rört industriprodukter,
men det holde vara av minst lika stort nationellt intresse, att importerade
jordbi uksprodukter icke utbjudas som svenska. Parollen »köp svenska
varor» är icke mindre behjärtansvärd i fråga örn livsmedel än i fråga örn
industrivaror, och givetvis ligger under kraven på ursprungsbeteckning
en önskan att vinna ökad avsättning för inhemska produkter. Vad kom
sumenterna beträffar bör det i synnerhet ligga i deras intresse att få veta
vad slags livsmedel de köpa. De enda, som möjligen kunna lia invändn
i ilga r att görn, skulle vara ett fatal importörer och mellanhänder, men
den stora massan producenter och konsumenter torde ha välgrundad rätt
att få sina intressen beaktade i större utsträckning än dessa.

Märkning av importvaror bar utomlands under de sistförflutna åren
tillgripits i stor utsträckning, man kan nästan säga, att det blivit en allmän
regel att märka vissa slag av importvaror.

I Norge antogs sistlidet år en lag örn ursprungsbeteckning, enligt vilken
Konungen bemyndigades bestämma, att vissa varuslag icke må salubjudas
eller försäljas i Norge eller importeras från utlandet, med mindre
varornas norska eller utländska ursprung eller tillverknings- eller ursprungsorten
därå angivas. Konungen äger utfärda närmare bestämmelser
samt anordna nödig kontroll över lagens efterlevnad.

Danmark bar sedan lång tid tillbaka haft effektivt märkningstvång för
ett stort antal produkter. Enligt lagen örn bandel med smör och utländska
jordbruksalster den 12 april 1911, vilken upphävde förut gällande
märkningslag, skall utländskt smör vid import för försäljning eller reexport
å emballaget vara försett med uppgift örn det utländska ursprunget.
Ägg, fett, talg och honung, kött, slaktavfall, köttkonserver, korv och
andra beredda köttvaror av bäst, nötkreatur, får, get och svin samt fjäderfä
skola vid import å emballaget eller, därest de icke äro förpackade, å
själva varan vara märkta med uppgift örn det utländska ursprunget.
Färskt kött skall utom å emballaget vara försett med märkning även å
själva varan. Enligt lag den 31 mars 1926 örn märkning av hästar och
klövbärande djur, vilka införas till riket, bemyndigades lantbruksministern
förordna, att sådana djur samt kött och slaktavfall därav skola
vara märkt på ett sätt, som anger deras utländska ursprung. Enligt kungörelse
av lantbruksministern den 14 maj 1927 är import till Danmark av
nötkreatur, får, get och svin förbjuden, ehuru sådan import må ske från
Sverige, Norge och Island under villkor, att djuren nedslaktas. Köttet
skall därvid stämplas med ett märke innehållande ordet »Udenlandsk».
Enligt lagen örn bestämmelser mot illojal konkurrens och varubeteckning
den 29 mars 1924 § 14 bemyndigades handelsministern att i samråd med
centralorganisationerna för danskt näringsliv bestämma, att vissa varuslag
icke må salubjudas eller försäljas i detalj utan att vara försedda med
uppgift örn huruvida varan är dansk eller utländsk eller örn tillverkningseller
ursprungsorten. Med stöd av nämnda lag ha sedermera vissa kim -

Motioner i Första kammaren, Nr 3.

görelser meddelats, bland annat en kungörelse den 5 augusti 1929 i avsikt
att skydda fruktodlingen.

I Storbritannien ersattes år 1926 en äldre lag i ämnet med en »Merchandise
Marks Act», enligt vilken förb judes salubjudande och försäljning av
sådana utländska varor, vilka genom brittiskt firmanamn eller varumärke
eller dylikt givits sken av att vara brittiska, därest icke dessa
märken åtföljas av uppgift örn varornas ursprung. Vid sidan härav bemyndigades
Board of Trade eller Ministry of Agriculture att som skydd
för det inhemska näringslivet under vissa villkor föreskriva märkning
under alla omständigheter av vissa särskilda, varuslag. En del kungörelser
örn märkning ha utfärdats, bland annat för vissa jordbruks- och trädgårdsalster.

I 1922 års tulltaxa för Förenta Staterna föreskrives, att samtliga importerade
varor, varå så utan skada kunnat ske vid varornas tillverkning
eller framställning, skola vara försedda med märke, stämpel, inbränning
eller etikett, utvisande ursprungslandet. Liknande märkning skall ske å
samtliga importerade varors emballage.

I Tyskland, Frankrike och Italien finnas bestämmelser örn märkning
av vissa konserver m. m.

Såsom av dessa exempel framgår har systemet med ursprungsbeteckning
för importerade varor vunnit allmän utbredning. Att det är avsett
som skydd för inhemsk näringsverksamhet är tydligt, och man synes icke
ha tvekat att för detta syftemåls vinnande lämna vederbörande myndigheter
synnerligen vidsträckta fullmakter att vid behov föranstalta örn effektiv
särskillning av importerad vara från inhemsk.

Det ligger i öppen dag, vilken betydelse det skulle ha för vårt jordbruk
i dess nuvarande vanskliga läge, örn förbrukningen av svenska livsmedel
kunde kraftigt ökas. För livsmedel synes ursprungsbeteckningen vara
av särskilt stort värde, därför att de på grund av sin ömtålighet lätt taga
skada av långa transporter, lagring o. s. v., vilket gör att importerade
varor, även då de ursprungligen varit av lika god kvalitet som de svenska,
ofta bliva försämrade innan de nå konsumenterna. Både producenter
och konsumenter lia rättighet att fordra, att ursprunget klart angives. Örn
konsumenterna, efter införande av märkningstvång för importerade lantbruksprodukter,
mot förmodan skulle visa sig lika gärna köpa dessa som
svenska, har ju ingen skada skett, men mellanhänder kunde icke längre,
såsom nu stundom torde ske, utgiva billigare importerad vara som svensk,
ej heller vore det möjligt att härifrån exportera undermåliga utländska
produkter under svensk skylt och dymedelst skada Sveriges anseende som
exportland.

Här föreligger en möjlighet att gynna svensk näringsverksamhet utan
att träda några berättigade intressen för när och utan att näringspolitiska
meningsskiljaktigheter behöva inverka på avgörandet.

10 Motioner i Första kammaren, Nr 3.

Med stöd av det anförda få vi alltså hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:! hemställa
örn utfärdande av bestämmelser örn märkningstvång
för importerade lantbruksprodukter och därmed
jämförliga varor.

Stockholm den 13 januari 1930.

L. Tjällgren.
Karl Andersson.
L. G. Bodin.

Oscar Ericson.
Per Andersson.

C. A. Reuterskiöld.

Petrus Nilsson.
And. Henriksson.

Ernst Svenson.
Alexander Nilsson.