Motioner i Första kammaren, Nr 39 (Motion 1937:39 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 39.

Nr 39.

Av herr Rahmn oell herr Wangson, Otio, om fyllnadspension åt
sjökaptenen H. Skantze.

År 1919 tillträdde sjökaptenen Harald Skantze befattningen såsom karantänsmästare
å Känsö. Han var då 42 år gammal. Karantänsanstalten nedlades
år 1933, varvid Skantze pensionerades nied 1 320 kronor örn året.
Såsom karantänsmästare hade han utom fri bostad haft en årlig inkomst
av 3 600 kronor. Skantze är gift. Hans hustru har ett barn i annat äktenskap.
Detta barn var år 1933 sju år gammalt. Skantze äger ingen förmögenhet.
Hans hustru äger en gård, värd 25 000 kronor och intecknad för
10 000 kronor. Att hustruns inkomster näppeligen kunna förslå ens till
vårdnaden av hennes barn synes uppenbart. Skantze, som väl skulle ha
varit kapabel att alltjämt sköta karantänsbefattningen, är enligt läkarintyg
oförmögen att skaffa sig nytt arbete. När han tog karantänsbefattningen,
räknade han med att liksom föregående karantänsmästare ha sin
försörjning till döddagar. Hans inkomster som karantänsmästare ha varit
alltför små, för att han av dem skulle kunnat avsätta något för framtiden.
Under dessa omständigheter förefaller det obilligt, alt han på grund av
karantänsanstaltens nedläggande skulle lämnas att försörja sig och sin hustru
på den lilla pensionen av 1 320 kronor. Det må så vara rent formellt, att
hans befattning var uppsägbar. Faktiskt hade dock hela den föregående
raden av karantänsmästare suttit vid befattningen livstiden ut, såvida de
icke skaffat sig annan utkomst.

På grund av vad nu anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte bevilja sjökaptenen Harald Skantze
en fyllnadspension med 600 kronor örn året.

Stockholm i januari 1937.

(lösta Ralunn.

Otto R. Wangson.