Motioner i Första kammaren, Nr 354 (Motion 1938:354 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 354.

Nr 354.

Av herr Albertsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om semester m. m.

Det i proposition nr 286 framlagda förslaget till lag om semester m. m.
avser alla s. k. arbetstagare oberoende av arbetets natur och omfattning.
Under fullt erkännande av att rätten till semester bör vara lika
för alla, kunna vi dock icke undgå att finna en så generell avfattning
av lagstiftningen härom som den, vilken regeringen nu föreslagit, mindre
välbetänkt.

För de mycket små företagen inom såväl handel och industri som jordbruk
gäller att den föreslagna lagen örn semester måste bliva mycket
betungande.

Många av dessa småföretagare leva i mycket blygsamma ekonomiska
förhållanden, och en så lång sammanhängande ledighet som 14 dagar torde
icke ingå i deras levnadsvanor. Den ledighet, de kunna unna sig, blir
väl i regel endast enstaka dagar.

Arbetstagarna i deras tjänst, som genom den personliga kontakt de
stå till företagaren väl känna företagets ekonomi, åtnöja sig med att
på ett liknande sätt rätta sig efter de ekonomiska möjligheter, som företaget
kan giva.

Att så är förhållandet beror på de många olikheter, som finnas i
anställningsförhållanden i ett litet och ett stort företag. Så t. ex. torde
arbetets rationalisering och arbetstakten i övrigt vara avsevärt större i
ett storföretag och därigenom nödvändiggöra en längre semester, än som
kan vara behövligt för arbetstagaren i det mindre företaget.

Jag kan icke undgå att fästa uppmärksamheten på vad Överståthållarämbetet
säger i sitt utlåtande å sid. 36, sista raden i den kungl,
propositionen. »Måhända kunde den (ekonomiska belastningen, som semestern
skulle utgöra) medföra, att de små arbetsgivarnas möjligheter att
bereda arbetstagaren den lagstadgade semestern kunde realiseras allenast
genom avstående för egen del från all semester. Härigenom skulle en
del av lagstiftningens syfte gå förlorad.»

Den sociala skyddslagstiftningen, exempelvis rörande arbetstidens längd,
har redan tidigare beaktat de stora olikheter, som förefinnas mellan stora
och små företag, genom att göra undantag från lagens giltighet för företag
med ett begränsat antal anställda.

Motioner i Första kammaren, Nr 354.

Sålunda äro inom industri och hantverk företag med mindre än 5
arbetstagare och inom jordbruket mindre än 4 undantagna från arbetstidslagstiftningen.
Och i 1937 års betänkande till arbetstidslag för detaljhandeln
är föreslaget att företag med mindre än 2 arbetstagare skola
likaledes vara undantagna.

Det synes mig därför vara rimligt, att den hänsyn till småföretagens
bärighet och de olika förhållanden, som råda i små och stora företag
och som kommit till uttryck i arbetstidslagstiftningen, även borde gälla
den nu föreslagna semesterlagen på så sätt att semestern enligt enahanda
grunder skulle för dessa utgå med en halv dag för varje kalendermånad.

Med anledning av det anförda får jag härmed hemställa,

att riksdagen ville besluta sådan ändring i förslaget
till lag om semester att beträffande anställda i företag
inom industri, hantverk och jordbruk, som på grund av
arbetstagarnas antal äro undantagna arbetstidslagarnas
bestämmelser, samt för anställda hos sådana arbetsgivare,
vilka icke beröras av arbetstidslagstiftning och ha endast
en anställd, semester skall utgå med en halv dag för
varje kalendermånad.

Stockholm den 14 maj 1938.

Eskil Albertsson.

Stockholm 1938, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

382501