Motioner i Första kammaren, nr 349 år 1956 (Motion 1956:349 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 349 år 1956

Nr 349

Av fru Sjöström-Bengtsson m. fl., om höjning av bidragsförskottens
och de särskilda barnbidragens maximigräns.

En av socialstyrelsen hösten 1955 igångsatt statistisk undersökning av de
ensamma mödrarnas ekonomiska förhållande, bostads- och vårdproblem är
ännu icke färdigbearbetad. Men vad man av erfarenhet redan vet är att
dessa mödrar i allmänhet lever under ytterst knappa ekonomiska förhållanden.
Deras ställning har också uppmärksammats i 1954 års familjeutredningsbetänkande
»Samhället och barnfamiljerna», där det heter:

De knapphändiga uppgifter som finns tyder på att många av de ensamstående
mödrarna lever under mycket blygsamma ekonomiska förhållanden.
Det underhållsbidrag de tillerkänts eller i praktiken erhåller från mannen
räcker ingalunda till för barnets försörjning. Ännu mindre troligt är det att
de får bidrag för egen del. Från samhällets sida kan de inte påräkna tillräckligt
ekonomiskt stöd. De måste i regel söka förvärvarbete och lämna
sina barn i andras vård, och de knapphändiga uppgifter som finns visar,
att det arbete de erhåller troligen är sämre avlönat än genomsnittsbefolkningens
i övrigt eller att de är förhindrade att helt utnyttja sin arbetsförmåga
till förvärvsarbete.

Beskrivningen avser visserligen närmast ogifta och frånskilda mödrar
men torde i huvudsak gälla för alla kategorier ensamma mödrar. Det kan
tilläggas, att enligt statistiken antalet ensamma kvinnor med barn utgör en
mycket stor grupp bland fattigvårdens klientel.

Den ersättning samhället bjuder de ensamstående mödrarna för den saknade
familjefaderns andel av försörjningsbördan utgöres i första hand av
bidragsförskott och särskilda barnbidrag. Högsta möjliga bidrag utgör i
båda fallen 600 kr. per år och barn. I fråga om bidragsförskott är summan
maximerad till ovanstående belopp, även om den underhållspliklige genom
dom eller avtal ålagts att för barnets vård och fostran utbetala ett inte sällan
betydligt större belopp.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till nutida kostnader för
barns vård och fostran måste effekten av denna hjälpfond bli relativt ringa.
En höjning av bidragsförskottens och de särskilda barnbidragens maximigräns
till en nivå, som åtminstone står i någorlunda rimlig proportion till
barnkostnaderna, synes oss därför vara av den angelägenhetsgrad, att den
omedelbart bör upptagas till behandling.

Med stöd av det ovan anförda hemställer vi,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en

Motioner i Första kammaren, nr 3b9 år 1956

utredning angående höjning av bidragsförskottens och de
särskilda barnbidragens maximigräns.

Stockholm den 25 januari 1956

Anna Sjöström-Bengtsson Ingeborg Carlqvisl

Dagmar Ranmark