Motioner i Första kammaren, nr 33

Motion 1947:33 Första kammaren

6

Motioner i Första kammaren, nr 33.

tfr 33.

Avi herr Schlyter m. fl., angående löneställningen för
chefen för fångvårdsstyrelsen.

Verkscheferna tillhöra för närvarande i allmänhet löneplan B eller löne
plan C, beroende på om befattningen tillsättes genom fullmakt eller medelst
förordnande för viss tid. Löneläget för dessa båda slag av befattningar
skiljer sig därigenom att förordnandetjänsterna genomgående äro förenade
med 2 000 kronor högre lön än motsvarande fullmaktstjänster. Denna löneskillnad
har ansetts påkallad med hänsyn till den lösare anställningsform som
tillsättning med förordnande i allmänhet innebär.

Överdirektören och chefen för fångvårdsstyrelsen är för närvarande placerad
i lönegrad B 2 (årslön utan tillägg 16 000 kronor).

I samma lönegrad återfinnas cheferna för statistiska centralbyrån och kontroilstyrelsen.

I B 3 (årslön 18 000 kronor) äro placerade bland annat cheferna för försäkringsrådet,
kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen
och lantmäteristyrelsen samt generallotsdirektören.

Cheferna för socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium
åtnjuta lön enligt C 12 (20 000 kronor).

Till jämförelse må nämnas att cheferna för egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen
och försäkringsinspektionen återfinnas i CIO (18 000 kronor).

I 1947 års statsverksproposition föreslås — För flera huvudtitlar gemensamma
frågor s. 73 — förbättrad löneställning för de verkschefer, som för
närvarande åtnjuta lön enligt löneplan B. Sålunda föreslås uppflyttning till
B 3 för bland annat cheferna för fångvårdsstyrelsen, statistiska centralbyrån
och kontrollstyrelsen. Samma löneställning som för förordnandetjänsterna i
C 12 föreslås tillkomma cheferna för försäkringsrådet, kammarkollegiet och
statskontoret samt generallotsdirektören. Beträffande bland annat cheferna för
riksräkenskapsverket och lantmäteristyrelsen har förslag om löneförbättring
ansetts ej böra framläggas med hänsyn till organisationsutredningar; ej heller
beträffande chefen för skolöverstyrelsen.

Ehuru sålunda en förbättrad löneställning föreslås för chefen för fångvårdsstyrelsen
— från B 2 till B 3 — synas starka skäl tala för att en ytterligare
förbättring av hans löneställning kommer till stånd genom att han
erhåller ställningen som generaldirektör. Till stöd härför anföres följande.

Till följd av de senare årens omfattande nydaningsarbete på kriminalpolitikens
område har omfattningen av fångvårdsstyrelsens arbete ökats väsentligt.
Detta framgår bland annat av Kungl. Maj:ts proposition nr 225 år 1946,
där departementschefen också framhåller, att den betydande ökningen av fång -

Motioner i Första kammaren, nr 33. 1

vårdsstyrelsens arbetsbörda haft till följd »att den ursprungliga ramen för
styrelsens organisation i viss mån sprängts». Till denna utveckling bär främst
bidragit de genomgripande förändringar beträffande straffverkställigheten,
som börjat tillämpas den 1 juli 1946. Härigenom ha de socialvårdande synpunkterna
och strävandena till en rationell organisation av arbetsdriften vid
anstalterna skjutits i förgrunden. Enligt beslut vid 1946 års riksdag har också
fångvårdsstyrelsen från och med ingången av detta budgetår organiserats pa
fyra i stället för förut två byråer, nämligen utom den förutvarande kanslibyrån
och kameralbyrån jämväl en socialbyrå och en arbetsbyrå.

Styrelsens arbete är numera till omfattningen och arten helt annorlunda
än förr. Fördelningen av intagna på olika anstalter sker enligt de nya verkställighetsreglerna
med hänsyn till de intagnas fysiska och psykiska utrustning,
yrkesutbildning och föregående vandel in. m., icke som tidigare efter
så schematiska grunder som strafftidens längd och dylikt. Beslut om var den
dömde skall undergå straffet fattas i varje särskilt fall av fångvårdsstyrelsen
med stöd av de upplysningar angående den intagne som finnas att hämta i
rannsakningsprotokoll och förundersökningar samt de uppgifter som lamnas
av fångvårdsanstalternas styresmän och läkare vid de summariska observationer
vilka skola, företagas beträffande envar som dömts till straff å sex
månader eller därutöver. Under verkställighetens gång har styrelsen vidare
att pröva en råd ärenden, sammanhängande med den nu införda friare och
mera individuella behandlingen. Frågorna om rätt för intagen att erhålla
permission och att erhålla s. k. frigång för att arbeta hos arbetsgivare utom
anstalten höra sålunda till nytillkomna ärenden; dessa ärenden ha tagit väsentlig
omfattning. Här må också nämnas frågorna om understöd till de intagnas
familjer och till den intagne vid avgången från anstalten. Inspektionsverksamheten
har måst intensifieras med hänsyn både till arbetsdriften och till
de intagnas behandling i övrigt. Under förarbetena till den nya lagstiftningen
om straffverkställigheten framhölls i skilda instanser, att en vägledande och
kontrollerande verksamhet från styrelsens sida utgjorde en förutsättning föi
att den fria och individualiserande behandlingen på fångvårdens anstalter
skulle kunna fungera på ett betryggande sätt.

Utvidgningen av styrelsens arbetsbörda och ansvar torde också belysas
av den omständigheten att på senaste år tillkommit nya lagar om förvaring
och internering i säkerhetsanstalt (i kraft den 1 januari 1946) samt lagen om
villkorlig dom" och lagen om villkorlig frigivning. Sistnämnda två lagar beteckna
jämto den nya straffverkställighetslagen ett genombrott i kriminalpolitiken.
Lagarna om villkorlig dom och villkorlig frigivning äro det synliga
resultatet av den strävan mot kriminalvård i frihet, som nu förmärkes i alla
kulturländer. På annat håll sorterar emellertid ofta vården om villkorligt
dömda och villkorligt frigivna under andra centrala ämbetsverk än fångvården
gör. Genom den nu nämnda lagstiftningen har fångvårdsstyrelsen fått
sig ålagt att taga sig an frågorna om övervakning, tillsyn och eftervård av
det i frihet vårdade klientelet. Från ett för några år sedan upprättat, till fång -

8 Motioner i Första kammaren, nr 33.

vårdsstyrelsen förlagt centralt register över villkorligt dömda och å anstalt
intagna har styrelsen möjlighet att följa tillämpningen av dessa lagar. Arbetet
på fältet utföres av tretton skyddskonsulenter och fem skyddsassistenter, den
s. k. skyddskonsulentorganisationen, som i full utsträckning började sin verksamhet
den 1 januari 1944. Styrelsen är chefsmyndighet för denna organisation.
I fråga om den villkorliga frigivningen är för övrigt att nämna, att
styrelsen sedan den 1 januari 1945 har att ingripa med åtgärder mot frigiven,
som åsidosätter sina förpliktelser, ävensom sedan den 1 januari 1947 att besluta
angående fakultativa villkorliga frigivningar.

Sammanfattningsvis kan sägas, att medan fångvårdsstyrelsens arbete före
kriget avsåg vård i fångvårdsanstalt av i medeltal 2 000 personer, har styrelsen
efter de senast genomförda reformerna fått sig jämväl anförtrodd tillsynen
av dem som samhället söker föra till rätta utan detentiva åtgärder —
genom villkorlig dom och villkorlig frigivning. Antalet villkorligt dömda och
villkorligt frigivna, som stå under övervakning, uppgår för närvarande till
drygt 11 000 personer.

Antalet befattningar i fångvårdsstyrelsen är för närvarande 74. Befattningshavarna
vid fångvårdsanstalterna uppgå till omkring 1 000. Skyddskonsulentorganisationen
omfattar som förut nämnts 13 konsulenter och 5 assistenter.
Sammanlagt 48 anstalter stå under fångvårdsstyrelsens ledning.

Då förslaget om utvidgad organisation av fångvårdsstyrelsen i anledning
av den nya lagen om straffverkställighet framlades, ifrågasatte statskontoret i
remissutlåtande om icke med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av styrelsens
organisation och de principer, som dittills tillämpats för verkschefernas
lönegradsplacering, en förbättring av överdirektörens löneförmåner
borde övervägas. Något förslag härom blev ej framlagt, vilket torde ha berott
på att en utredning rörande fångvårdsstyrelsens permanenta organisation är
avsedd att verkställas. Även om efter en sådan utredning jämkning i organisationen
i något hänseende skulle komma att vidtagas, synes det uppenbart,
att den omläggning av fångvården och kriminalvården, som vidtagits, påkallar
att fångvårdsstyrelsens chef erhåller generaldirektörs tjänsteställning
med samma löneställning som förtroende tjänsterna i C 12. Det kan i detta
sammanhang omnämnas att chefen för fångvårdsstyrelsen intill år 1910 var
generaldirektör.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte besluta att fångvårdsstyrelsens chef under
namn av generaldirektör erhåller samma löneställning som förordnandetjänsterna
i nuvarande lönegraden C 12.

Stockholm den 17 januari 1947.

K. Schlyter. Thortvald Bergquist. Georg Andrén.

Arthur Heiding. K. G. Ewerlöf. Vilmar Ljungdahl.