Motioner i Första kammaren, Nr 335 (Motion 1935:335 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 335.

Nr 335.

Av herr Lindgren, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

I Kungl. Maurts proposition nr 227 till innevarande års riksdag angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har bl. a. föreslagits, att
Kungl. Majit må, örn så befinns nödigt, för stödjande av priset på smör,
vidtaga åtgärder för reglering av införseln av margarin, konstister och
fettemulsion samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav
dessa framställas.

Enligt den tilltänkta planen skulle, såsom av departementschefens anförande
framgår, accisen på margarin höjas till 50 öre per kilogram. Härav
skulle följden bli, att priset för kilogram på de vanligast förekommande
margarinsorterna bragtes upp till 1 krona 50 öre, vilket syntes
tillräckligt för att den eftersträvade jämvikten mellan förbrukningen av
smör och av margarin skulle kunna åstadkommas. Emellertid vore det
enligt departementschefens mening icke uteslutet, att priserna å margarinindustriens
råvaror komma att nedgå. Försämrades avsättningsmöjligheterna
för smör på den internationella marknaden, kunde ett prisfall på
växtfetter av olika slag befaras. För att för den händelse priserna på
margarinindustriens råvaror skulle mera avsevärt sjunka under sin nuvarande
prisnivå möjliggöra oförändrat stöd åt det inhemska smörpriset
samt förhindra osund spekulation i det högre prisläget inom Sverige
borde Kungl. Majit äga befogenhet att förordna örn reglering av importen
av margarin och liknande konstfetter samt av råvaror för margarinindustrien.
Regleringen syntes böra anordnas i huvudsak enligt de grunder,
som smör- och margarinkommittén angivit. Import av färdiga fettämnesprodukter,
såsom margarin, fettemulsioner m. m., borde sålunda icke
medgivas annat än i undantagsfall. Ifråga örn margarinråvaror borde
tillses, att endast fabriker, som vore i drift vid regleringens införande, erbölle
tillstånd till införsel. Då syftet med importregleringen närmast borde
vara, förutom att hindra onödig införsel av färdiga fettämnen, att
säkerställa bibehållande av margarinpriset vid 1 krona 50 öre utan att margarinfabrikanterna
tillfördes oskäliga fördelar därav, vore det nödvändigt
för utjämnande av prisskillnaden inom och utom Sverige, att särskild licensavgift
uppbures vid meddelande av inföi’seltillstånd. Av samma skäl
vore det även nödvändigt att under importregleringen och avgiftsbeläggningen
indraga jämväl de produkter, varav margarinråvaror inom
Sverige framställdes. Licensavgiftens belopp borde bestämmas av Kungl.

6 Motioner i Första kammaren, Nr 335.

Majit att gälla tillsvidare och borde ändras så snart prisläget utomlands
därtill föranledde. Någon högsta gräns för licensavgiften borde icke av
riksdagen fastställas.

I förslaget aberopas, att det skulle ansluta sig till de huvudsakliga grunder,
som angivits av smör- och margarinkommittén. Ett närmare studium
av kommitténs framställning i denna del av ämnet-visar emellertid, att
dess förslag ej oväsentligt skiljer sig från propositionens. Det synes vara
av viss betydelse för frågans klarläggande att ägna någon uppmärksamhet
åt vad kommittén i detta avseende anfört.

Vid övervägandet av spörsmålet örn de åtgärder, som syntes erforderliga
med anledning av att en eftersträvad ökning av smörkonsumtionen
komme att föranleda en minskning av förbrukningen av margarin, har
kommittén framhållit, att det i främsta rummet vore av vikt, att den
marknad för margarin, som bleve kvar, förbehölles åt den inhemska produktionen.
Då avsättningen begränsades, vore det ur sysselsättningssynpunkt
och av nationella hänsyn i övrigt av särskild vikt, att de kvarvarande
avsättningsmöjligheterna främst komme det inhemska arbetet och
kapitalet tillgodo. Redan av denna anledning fordrades en reglering av
importen av såväl margarin som annat matnyttigt konstfett, såsom konstister,
kokosfett och dylikt samt vissa matoljor. Men vidare borde margarinfabrikernas
tillgodoseende med utländska fettråvaror, särskilt sådana
som kunde tillverkas inom landet, bli föremål för reglering. Av flera
skäl syntes det lämpligt för att ej säga nödvändigt, att staten hade kontroll
över importen av dessa varor. Av avgörande betydelse vore, att avsättningsmöjligheterna
inom landet för fettråvaror av olika slag _med

hänsyn till handelsbalans och arbetsförhållanden — främst komme det
inhemska arbetet och kapitalet till godo. Företräde borde överhuvud taget
lämnas produkter av svenskt ursprung eller tillverkning, därest dessa
kunde saluföras till någorlunda konkurrenskraftiga priser. Huru långt
denna reglering i praktiken skulle sträckas, vore beroende på den vikt,
man tillmätte önskemålet att förefintliga arbetstillfällen inom landet
skulle tillvaratagas.

Med dessa utgångspunkter föreslog kommittén, att importregleringen
borde i princip omfatta följande fetter och oljor av vegetabiliskt eller ani
maliskt ursprung:

Motioner i Första kammaren, Nr 335.

Stat. nr

244

245

248- 250
255

262—273

274

275 o. 276
Ur 292

Oleomargarin.

Ister och flott.

Talg.

Härdat animaliskt fett.

Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska
fettämnen med undantag av linolja, rå, rov- och rapsolja,
även blåsta, samt andra liknande blåsta oljor, ävensom
lin-, rov- och rapsoljesyror.

Margarin.

Konstister.

Fettemulsion.

Införsel till riket av dessa varor skulle e.j få äga rum annorledes än
efter särskilt tillstånd. Licensgivningen borde handhas av en särskild
nämnd, och erforderligt skydd för den inhemska produktionen av fettråvaror
lämnas genom att licensgivaren erhölle rätt att efter Kungl. Maj:ts
förordnande uttaga licensavgift. Dylik avgift, som ej skulle överstiga
7 öre per kilogram, borde utgå för råvaror till margarinindustrien, vilken
genom importregleringen åtnjöte skydd mot utländsk konkurrens.

Medan sålunda kommittén såsom en positiv åtgärd föreslog införande
av importreglering för margarinindustriens samtliga råvaror och samtidigt
angav ett visst belopp som lämplig övergräns för licensavgiften, så
bär propositionen i denna del stannat vid relativt mycket vaga antydningar
örn möjligheten av åtgärder i denna riktning, vilka skulle genomföras
endast örn »priserna på margarinindustriens råvaror skulle mera
avsevärt sjunka under sin nuvarande prisnivå». Under det att kommittén
framlagt sitt förslag med särskilt betonande av dess verkningar för möjliggörande
av svensk produktion av eljest importerade varor, så har denna
synpunkt i propositionen lämnats utanför diskussionen.

Här skall av den berörda frågan endast ett detalj spörsmål upptagas till
närmare behandling. Detta gäller en råvara för margarinindustrien, som
i detta sammanhang erbjuder ett ej ringa intresse. Det är den under
stat. nr 255 i tulltaxan upptagna varan härdat animaliskt fett.

En tillverkning av denna vara har förut bedrivits i vårt land vid en
fabrik i Stockholm. Den fyllde på sin tid en väsentlig del av vårt inhemska
behov av denna vara. När emellertid efter kriget den i utlandet
starkt tullskyddade industrien uppsökte den svenska marknaden, där varje
skydd mot denna konkurrens saknades, blev följden, att den svenska produktionen
kom att arbeta under ett så starkt pristryck, att den snart
omöjliggjordes, och driften vid fabriken nedlades år 1928.

Vid 1931 års riksdag fästes i av enskilda motionärer framställda förslag
(1:112 och 11:171) uppmärksamheten på nödvändigheten av att bereda

8 Motioner i Första kammaren, Nr 335.

tullskydd för den inhemska tillverkningen av matnyttiga oljor. Förslaget,
som avsåg en tull av 7 kronor per 100 kilogram för vegetabiliska oljor
och fettämnen, avslogs av riksdagen. Det återkom emellertid år 1932,
denna gång i den uttryckligen angivna avsikten att bereda den svenska
smörhanteringen stöd i de höjda pris på margarin, som förutsattes bli
följd av de nya tullarna. Under utskottsbehandlingen avgavs ett infordrat
gemensamt yttrande i ämnet av kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen. Däri framhölls, att vägande skäl kunde anföras
för förslaget, vilket därför i huvudsak tillstyrktes av ämbetsverken.
Emellertid förekom ett viktigt tillägg, i det att på generaltullstyrelsens
hemställan föreslogs, att tullskyddet skulle omfatta även härdat animaliskt
fett. En dylik tullbeläggning, påpekades det, stöde även i överensstämmelse
med motionernas syfte, när den största artikeln bland de härdade
animaliska fettämnena, den härdade valoljan, vore en viktig beståndsdel
i vissa slag av margarin.

Bevillningsutskottets majoritet följde ämbetsverkens förslag, men riksdagen
avslog motionerna, ehuru med svag röstövervikt i båda kamrarna.

Vid 1934 års riksdag upptogs denna fråga emellertid ånyo till behandling
i en av motionärer i andra kammaren (II: 621) väckt motion, i vilken
i anslutning till en proposition örn margarinaccis hemställdes örn införande
av tull på i stort sett samma oljor och fettämnen (även härdat
animaliskt fett), som omfattades av bevillningsutskottets förslag vid 1932
års riksdag. Motionen föranledde från vederbörande utskotts sida allenast
en hänvisning till att frågan sammanhängde med de spörsmål, vilka
överlämnats för utredning till den ovan omnämnda, i början av år 1934
tillsatta smör- och margarinkommittén.

Såsom framgår av redogörelsen för smör- och margarinkommitténs
ståndpunkt till de här behandlade frågorna, skulle ett bifall till kommitténs
förslag ha inneburit en lösning, som i princip, örn ock under andra
former, hade tillgodosett de av bevillningsutskottet år 1932 och av motionärerna
år 1934 framställda förslagen. Då detta emellertid, såsom förut
framhållits, icke skett i den nu föreliggande propositionen, tillåta vi oss
frambära förslag örn att de tidigare ifrågasatta tullskyddsbestämmelserna
måtte genomföras i varje fall för en av de där berörda varorna, nämligen
härdat animaliskt fett.

Införandet av tull på denna för margarinproduktionen betydelsefulla
råvara komme otvivelaktigt att medföra en ökning av margarinets tillverkningskostnad
och såsom en följd därav en stegring i den färdiga produktens
pris. Åtgärden komme sålunda att verka såsom ett stöd åt det
inhemska smörpriset på sätt som avses med propositionen örn prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Medan propositionen i denna

Motioner i Första kammaren, Nr 335.

puukt nöjer sig nied att hänvisa allenast till möjligheten av att åvägabringa
ett dylikt stöd inom ramen av en villkorligt införd importreglering
med licensavgift på de utländska råvarorna, så skulle genom en tull
på åtminstone en av dessa varor en positiv åtgärd vidtagas, medförande
ett omedelbart verkande stöd. Men därutöver skulle även vinnas,
att en tidigare i landet bedriven näring, som måst nedläggas på grund av
frånvaron av tullskydd, kunde återupptagas och bereda nya arbetstillfällen
åt svensk arbetskraft. I detta hänseende må framhållas, att, enligt
mig meddelade uppgifter, det antal arbetare och tjänstemän, som kan
förväntas erhålla sysselsättning vid denna fabrikation, uppgår till 125
personer, en i betraktande av nuvarande läge på arbetsmarknaden ingalunda
betydelselös siffra.

Storleksordningen av den produktion, som genom den ifrågasatta åtgärden
skulle återvinnas åt det svenska folkbusbållet i stället för att dess
alster nu uteslutande äro föremål för införsel från utländska fabriker, belyses
av följande siffror rörande importen av härdat animaliskt fett under
de senaste fem åren.

År	1,000 ton	1,000 kr.
1930	8,023	5,202
1931	6,994	3,668
1932	9,660	4,601
1933	11,221	4,369
1934	12,204

Den svenska fabriken kan belt täcka detta behov.

Körande storleken av det tullskydd, som bör ifrågakomma, må erinras
örn att bevillningsutskottet år 1932 för bland annat härdat animaliskt fett
bade föreslagit en tull av 7 kronor per 100 kilogram. Till samma belopp
kom smör- och margarinkommittén i sitt förslag till licensavgift för bär
ifrågavarande produkter. Ehuru en tullsats till detta belopp, såsom visats
av en till mitt förfogande ställd utredning, icke skulle mer än till
någon del täcka differensen mellan det pris, till vilket i Sverige tillverkat,
härdat animaliskt fett för närvarande skulle kunna salubjudas, och
samma varas utländska marknadspris, finner jag mig likväl, med hänsyn
till vad som tidigare i detta hänseende förekommit, icke böra föreslå en
högre tullsats än 7 kronor per 100 kilogram.

Denna tull skall dock gälla endast för vara av detta slag, som användes
för margarinproduktion, medan tull icke skall utgå för dylikt fett, avsett
uteslutande för tillverkning av stearin.

Under åberopande av det anförda tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen ville besluta, att gällande tulltaxa
från och med den dag, Kungl. Majit bestämmer, måtte
i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Motioner i Första kammaren, Nr 335.

8tat. nr Tull för Redovisa

100 kg. grund

Animaliska oljor samt annat djurfett,
även härdade, ej hänförliga till annat
nummer:

255 härdat animaliskt fett ........................ N 7: — kg kr.

Anin. För härdat animaliskt fett, som är
avsett uteslutande för tillverkning av
stearin, skall tull icke utgå.

Stockholm den 27 april 1935.

Tull taxenr -

Ur 108

Ad. Limdgren.