Motioner i Första kammaren, nr 334 (Motion 1946:334 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 334.

Nr 334.

Av herr Andersson, Elon, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med anhållan örn riksdagens yttrande angående avvecklingen
av den allmänna omsättningsskatten.

1 proposition nr 222 hemställer Kungl. Majit om riksdagens yttrande angående
den allmänna omsättningsskatten avveckling. Kungl. Majit förordar
att skatten avvecklas från den 1/1 1948. Det är ägnat framkalla tillfredsställelse
att departementschefen i sitt till propositionen fogade yttrande upptager
detta spörsmål till behandling tillsammans med övriga på statens finanser
under de närmaste åren inverkande frågor. På så sätt erhåller riksdagen
i stora drag en föreställning om de inkomster, som under olika antaganden
rörande skattesatsernas höjd kunna väntas stå till förfogande för
olika ifrågasatta nya utgifter för sociala och andra ändamål. Att en prognos
rörande utvecklingen av nationalinkomsten och statens intäkter under de
närmaste sex åren endast kan göras med högst betydande osäkerhetsmarginaler
är uppenbart. Den kan icke desto mindre ge en viss vägledning rörande
de framtida statsfinansiella förutsättningarna för den fortsatta reformpolitiken.

Chefen för finansdepartementet utgår vid sina beräkningar från det gynnsammaste
av de två alternativ, som framlagts i den av en finansdelegation
utarbetade promemorian. Han synes räkna med att om inkomstutvecklingen
skulle bliva mindre gynnsam eller om antagna besparingsmöjligheter ej
skulle realiseras, återstår alltid utvägen att höja skattesatserna. Han tycks
också tänka sig att tidpunkten för vissa sociala reformers förverkligande
bör bli beroende av statsinkomsternas utveckling. Jag vill för min del betona,
att ovissheten rörande den kommande ekonomiska utvecklingen och
statens framtida resurser gör det ytterst angeläget att statsmakterna icke i
förtid binda sig för hela det tänkta utgiftsprogrammets genomförande vid
redan nu fixerade tidpunkter, vilket skulle kunna framtvinga betydande och
betungande skattehöjningar, ifall den allmänna produktivitetsstegringen
och skatteintäkternas ökning gå långsammare än beräknat eller avsedda besparingar
ej visa sig genomförbara. I stället böra myndigheterna bibehålla
sin handlingsfrihet och endast besluta om de olika nya utgifterna steg för
steg efter hand som man med en betydande grad av sannolikhet kan bedöma
att härför erforderliga resurser skola bli tillgängliga. Detta hindrar ej att redan
i en nära framtid en allmän plan för reformpolitiken beslutas rent prin -

Motioner i Första kammaren, nr 334.

cipielll, vari ordningsföljden för de mera betydande reformernas genomförande
kan preliminärt angivas.

Från denna principiella utgångspunkt finner jag mig icke hava anledning
att för närvarande taga bestämd ställning till varje post i den av departementschefen
för en sexårsperiod uppdragna provisoriska finansplanen. Jag
begränsar mig i huvudsak till en diskussion av de statsfinansiella förutsättningarna
under de båda närmaste budgetåren 1946/47 och 1947/48 med
särskild hänsyn till frågan om den allmänna omsättningsskattens avskaffande.

Enligt min mening är det högeligen angeläget att denna skatt avvecklas
så snart som möjligt. Härför talar framför allt alt en lättnad av det nuvarande
hårda skattetrycket är siarkt motiverad. Krigstidens skattebelastning
kan ej accepteras som en naturlig norm för en mera permanent skattepolitik
under fredliga förhållanden. Som riksdagen tidigare framhållit, bör —
när en skattelättnad blir möjlig — omsättningsskattens avveckling komma
i främsta rummet. Denna skatt drabbar relativt tungt de breda lagren av
befolkningen, som ha begränsade inkomster och låg skattekraft.

Jag finner det därför motiverat, att omsättningsskatten avvecklas redan
den 1 januari 1947 och icke, som Kungl. Majit föreslagit, ett år senare. Fölen
tidig avveckling av omsättningsskatten talar framför allt den omständigheten
att — som priskontrollnämnden nyligen påpekat — rådande prisstegringstendenser,
t. ex. beträffande vissa livsmedel, kunna föra levnadskostnadsindex
upp i närheten av den nivå, då en väsentlig lönehöjning automatiskt
inträder, vilket i sin tur skulle framkalla en varuprisstegring av svåröverskådlig
räckvidd. Avskaffas omsättningsskatten redan vid nästkommande
årsskifte, minskas riskerna för en dylik utveckling i hög grad. För skattens
upphävande redan vid nästa årsskifte talar dessutom, att prisstopppolitiken
troligen ej kan eller bör i sin nuvarande form bibehållas under år
1948 och att priskontrollen vid denna tid kan hava i väsentlig mån begränsats,
två omständigheter som torde göra det svårare att garantera att omsättningsskattens
borttagande den 1/1 1948 skulle komma den konsumerande
allmänheten till godo i form av sänkta priser, i fall då alltjämt en betydande
varuknapphet föreligger.

Dessa skäl förefalla så betydelsefulla, att de mer än uppväga det skäl,
som skulle kunna tala för ett bibehållande av omsättningsskatten under år
1947, nämligen den under detta år sannolikt alltjämt knappa varutillgangen,
vilket gör det i och för sig önskvärt att konsumenternas varuefterfrågan hålles
tillbaka. Man torde emellertid kunna räkna med att varulillgången under
år 1947 skall hava något förbättrats i förhållande till innevarande år och
att den då skall ha en bestämt stigande tendens. Under sådana omständigheter
innebär varumarknadernas läge icke ett så starkt skäl för bibehållande
av omsättningsskatten under år 1947 som för dess existens i år.

Motioner i Första kammaren, nr 334.

I fall omsättningsskatten, som jag på dessa grunder förordar, avskaffas
redan den 1/1 1947 går statskassan under den1 följande tolvmånadersperioden
förlustig en inkomst på ungefärligen 360 milj. kr., varav cirka hälften
skulle falla på vart och ett av de båda nämnda finansåren. En så stor nettobelastning
av budgeten är emellertid knappast tillrådlig. En naturlig utväg
alt begränsa densamma erbjuder sig genom att fr. o. m. den 1/1 1947 avskaffa
samtliga eller flertalet av de s. k. generella subventionerna. (Dessa
böra icke förväxlas med de s. k. sociala rabatterna å matfett och mjölk, som
tilldelas vissa grupper av mindre bemedlade och som synas böra fortsätta åtminstone
till dess kontanta barnbidrag införas och de höjda folkpensionerna
träda i kraft.) De generella subventionernas avveckling skulle visserligen
medföra en fördyring av socker, mjölk och smör för konsumenterna (förmalningsersättningen
torde försvinna redan under år 1946), men denna fördyring
bleve väsentligt mindre än det förbilligande, som omsättningsskattens
avveckling skulle åstadkomma. Man kan räkna med en besparing på
cirka 60 å 80 milj. kr. årligen genom subventionernas reduktion eller avveckling,
vilket skulle reducera nettobelastningen till 280 å 300 milj. kr.,
d. v. s. å vartdera av budgetåren 1946/47 och 1947/48 till högst 150 milj. kr.

Har svenska staten råd att under kalenderåret 1947 avstå från en stor
summa? När man vill bedöma denna fråga, bör man först och främst observera
att med gällande skattesatser inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
torde under 1947 komma att ge ett långt högre belopp än den siffra på 930
milj. kr., som upptages i budgetförslaget för året 1946/47. Riksräkenskapsverket
har beräknat att under sistnämnda år med det gamla skattesystemet,
enligt vilket skatten skulle ha utgått på 1945 års inkomster, en summa av
cirka 1 262 milj. kr. skulle lia influtit. Då skatten under år 1947 emellertid
kommer att erläggas på grund av 1947 års inkomst, torde man på grundval
av föreliggande siffra kunna räkna med en intäkt av dessa skatter som ligger
ett hundratal milj. kr. högre. Uppställdes en budget för kalenderåret 1947
skulle den av dessa skäl — örn man i övrigt utgår från finansministerns siffror
— visa ett överskott som knappast skulle understiga 300 milj. kr. Häri
ligger den främsta motiveringen för min ståndpunkt att statsfinansernas läge
under år 1947 icke motiverar ett bibehållande av den allmänna omsättningsskatten
under detta kalenderår.

Till det anförda vill jag lägga några reflexioner örn möjligheterna att
rent bokföringsmässigt balansera budgeten för finansåren 194647 och
1947/48.

Vad först året 1946/47 beträffar, så är budgeten för detta år balanserad
i den innevarande år framlagda statsverkspropositionen, detta trots att avsättning
göres för extraordinära avskrivningar å vissa tidigare kapitalutgifter,
t. ex. krediter och gåvor till utlandet, som ej ha något speciellt samband
med detta budgetårs finanser och utan att frågan örn storleken av

Motioner i Första kammaren, nr 334.

eventuella förluster å krediterna ännu kan bedömas. Någon särskild anledning
att f. n. anvisa ett så högt belopp som 174 milj. kr. under ett enda år
finns knappast. Man synes kunna räkna med en siffra på omkring 100
milj. kr. som mera »normal», vilket för övrigt synes ungefär motsvara vad
departementschefen gör i planen för de följande åren. Cirka 75 milj. kr.
bli härigenom disponibla. Vidare torde man kunna antaga att det som inkomst
av krigskonjunkturskatt för avvecklingsåret upptagna beloppet 100
milj. kr. alltför lågt. Det torde vara sannolikt att ett åtskilliga tiotal
milj. kr. högre belopp i verkligheten kommer att inflyta, även om riksdagen
beslutar en del ändringar i fråga om värderingsgrunder m. m. Sålunda
skulle en reserv på sammanlagt över ett hundratal milj. kr. vara tillgänglig.
Ifall omsättningsskatten avskaffas och ovannämnda subventioner
avskaffas eller väsentligt reduceras per den 1/1 1947, skulle sålunda ett
relativt ringa, eventuellt alls intet bokföringsmässigt underskott i budgeten
uppkomma.

Vid en bedömning av det sålunda inträdande statsfinansiella läget bör
man observera, att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, inklusive värnskatt,
som ovan påpekats, på grund av skattesystemets omläggning finansåret
1946/47 ger en mycket reducerad avkastning. Genom denna omläggning
av systemet förlorar statskassan under detta övergångsår cirka 332
milj. kr. utan att i verkligheten annat än en mindre förskjutning i tiden
inträder av skatteinbetalningarna. Det är därför icke oberättigat att tala örn
en »dold reserv» i budgeten för 1946/47. Om budgeten balanserats med utgångspunkt
från det gamla skattesystemets intäkt för statskassan på 1 262
milj. kr., men genom systemets omläggning en bokföringsmässig engångsförlust
på 332 milj. kr. inträtt, skulle knappast någon fallit på idén att betrakta
detta som anledning till en tillfällig skattehöjning för att täcka den
tillfälliga »bristen». Det är då icke oberättigat att betrakta budgeten som
ganska stark, ifall densamma trots denna stora, av tekniska skäl inträdande
tillfälliga minskning i intäkterna blir praktiskt taget balanserad.

Jag övergår nu till frågan om budgeten för finansåret 1947/48, som genom
ovan föreslagna åtgärder i fråga örn omsättningsskatten och subventionerna
skulle försvagas med cirka 150 milj. kr. Departementschefen räknar
med att detta år, ifall omsättningsskatten avskaffas den 1/1 1948, ett med
ett par hundra milj. kr. höjt, till 3 300 milj. kr. avrundat belopp skulle stå
till förfogande. Tankegången synes vara i huvudsak följande. Genom att
skatteintäkterna detta år inflyta normalt — eftersom det nya skattesystemet
är i kraft hela året — upprepas ej det föregående årets »förlust» på
332 milj. kr. Å andra sidan försvinner krigskonjunkturskattens 100 milj. kr.
och ett halvt års omsättningsskatt med cirka 180 milj. kr. Nettoresultatet
av dessa tre siffror blir ett plus på ett halvt hundratal milj. kr. Härtill
kommer sedan den inkomstökning för statskassan, som blir följden örn

Motioner i Första kammaren, nr 334.

nationalinkomsten utvecklas enligt beräkning. Den kan uppskattas till 100
å 150 milj. kr. Om hänsyn tages till att det nya systemet väntas möjliggöra
en bättre och mera fullständig taxering av inkomsterna förefaller det ej
omotiverat att räkna med ett belopp närmare den högre av dessa båda siffror,
vilket departementschefen synes göra. — Härtill kommer emellertid en
annan omständighet som departementschefen ej omnämnt varken i statsverkspropositionen
eller finansplanen. Genom att skatt enligt det nya skattesystemet
uttages å en inkomst som ligger i genomsnitt 18 månader längre
fram i tiden än enligt det gamla skattesystemet, inträder dessutom — örn
nationalinkomsten utvecklas på antaget sätt — en ökning av skatteintäkterna
med 60 å 80 milj. kr. utöver det belopp som skulle hava influtit med
det gamla skattesystemet. Med hänsyn till det sagda förefaller det icke
ogrundat att för finansåret 1947/48 räkna nied en inkomstsumma, som med
60 å 80 milj. kr. överstiger den av departementschefen beräknade, örn man
utgår från samma förutsättningar rörande nationalinkomsten som han. Det
i departementschefens tabell redovisade överskottet på cirka 50 milj. kr.
skulle alltså bli 110 å 130 milj. kr. Detta är en siffra av samma storleksordning
som belastningen under finansåret 1947/48 till följd av att omsättningsskatten
enligt mitt förslag ej alls skulle uttagas under detta år men
under sex månader därav enligt Kungl. Maj-.ts förslag.

Jag erinrar om att departementschefen för detta finansår räknar med en
höjning av löne- och pensionsutgifterna med cirka 100 milj. kr. samt med
att barnbidragen och de höjda folkpensionerna skulle utgå fr. o. m. den
1/1 1948. Utan att nu taga närmare ställning till de sociala reformerna i övrigt
vill jag framhålla att en förbättring av folkpensionerna i huvudsaklig
överensstämmelse med propositionen bör ske vid tidigast möjliga tidpunkt,
vilket torde vara den 1/1 1948. Jag anser också en förbättring av statstjänstemännens
reallöner efter krigsårens nedpressning starkt motiverad
och ett samhälleligt stöd åt barnfamiljerna mycket välbehövligt. Likaså är
en ökning av anslagen till undervisningsväsendet, vilket i finansplanen uppskattningsvis
anges med siffran 60 milj. kr., trängande nödvändig. I själva
verket finner jag att en av fördelarna med den överblick över olika utgiftsförslag
och möjlighet till avvägning dem emellan, som finansplanen möjliggör,
är att därigenom trygghet kan skapas för att de viktigaste önskemålen
i fråga örn undervisningsväsendets utbyggnad och demokratisering ej sättas
i efterhand.

Departementschefen räknar för de båda närmaste finansåren efter budgetåret
1946/47 med en nedgång av försvarsutgifteerna på 100 milj. kr. örn
året och därefter med en större reduktion. Denna siffra anser jag att man i
nuvarande läge kan använda som en utgångspunkt, vid en bedömning av
det finansiella läget under budgetåret 1947/48, vilket naturligtvis ej utesluter
att en något högre eller lägre siffra senare befinnes motiverad. Rörande

Motioner i Första kammaren, nr 334.

försvarsutgifternas storlek fr. o. m. budgetåret 1948/49 anser jag med hänsyn
till det pågående arbetet inom försvarskommittén ej lämpligt att för
närvarande göra några uttalanden ens preliminärt.

Ej heller det viktiga spörsmålet örn principerna för budgetens balansering
och avgränsningen av de utgifter, som lämpligen kunna och böra finansieras
med lånemedel, finner jag erforderligt att här närmare diskutera. Departementschefen
avstår från att angiva hur regeringen tänker sig att denna
avgränsning bör ske med hjälp av »en linje som någorlunda enkelt kan beskrivas
och sedan åberopas». Att vissa byggnadsarbeten och anslag till rationalisering
och forskning kunna fördelas på en följd av år genom att utgifterna
belasta kapitalbudgeten och sedan successivt avskrivas är ett tillvägagångssätt
som försiktigt använt ej behöver väcka betänkligheter. Det avviker
ej väsentligt från för närvarande tillämpade metoder, t. ex. i fråga örn
offentliga byggnader. Däremot anser jag icke tillrådligt att öppna vägen för
en finansiering med lånemedel av alla de utgifter, som med större eller
mindre rätt kunna anses vara i längden »indirekt produktiva».

Jag finner sålunda ej anledning att på frågans nuvarande stadium påyrka
någon annan revision av den förebragta finansplanen än som ovan
angivits. Frågan huruvida denna plan i ett eller annat avseende bygger på
alltför optimistiska antaganden — t. ex. rörande nationalinkomstens utveckling
eller möjligheterna att nedbringa vissa statsutgifter så mycket som departementschefen
förmodar — behöver jag ej för närvarande taga ställning
till. Den avveckling av omsättningsskatten, som regeringen föreslår från den
1/1 1948 och som jag föreslår skall ske ett år tidigare, anser jag böra företagas,
även om den statsfinansiella utvecklingen skulle bli mindre gynsam
än beräknat.

Jag har i det föregående uteslutande uppehållit mig vid den indirekta beskattningen
utan att beröra frågan om de direkta skatternas höjd. Anledningen
härtill är att omsättningsskattens avveckling enligt min mening bör
stå i främsta rummet när det gäller att lätta skattetrycket. Jag vill emellertid
framhålla alt en sänkning även av den direkta beskattningen är ytterst
angelägen. Med hänsyn till alt denna beskattningskonstruktion och avvägning
för närvarande ligger under utredning och med beaktande av ovissheten
i fråga örn det framtida statsfinansiella läget torde det icke vara
lämpligt att ifrågasätta någon väsentlig revision av den direkta beskattningen
redan från den 1 januari 1947. Såsom finansministern förutsätter lär
sänkningen kunna träda i kraft tidigast från och med den 1 januari 1948,
eftersom det nya skattesystemet förutsätter oförändrade skatter under kalenderåret.

Under sådana omständigheter anser jag det ej vara lämpligt att redan nu
— innan utredningen slutförts — taga ställning varken till frågan rörande
omfattningen av den kommande sänkningen av vissa direkta skatter eller

Motioner i Första kammaren, nr 334.

till spörsmålet, i hur hög grad inkomstbortfallet kan ersättas genom en
justering uppåt av vissa andra skatter, t. ex. den i vårt land relativt låga
arvsbeskattningen. I samband med den kommande behandlingen av dessa
spörsmål bör även frågan om höjden av socialförsäkringsavgifterna underkastas
omprövning. Jag vill emellertid redan nu uttala att enligt min mening
en höjning av de skattefria, existensminima motsvarande avdragen vid
inkomstbeskattningen är motiverad med hänsyn till penningvärdets fall under
krigsåren. Därigenom skulle en väsentlig lättnad i skattetrycket åstadkommas
för de mindre välsituerade folkgrupperna. Vidare vill jag rent principiellt
fastslå att riktlinjen för de närmaste årens skattepolitik ej minst
med hänsyn till näringslivets intressen bör vara en sänkning av inkomstbeskattningen,
även om hänsyn till angelägna reformer gör det sannolikt att
endast en begränsad reduktion kan genomföras, medan ovissheten rörande
inkomstutvecklingen omöjliggör ett fixerande redan nu av ett tidsschema
för skattepolitiken.

Med den av mig föreslagna åtgärden synes förslag örn upphävande av
1940 års förordning i ämnet böra föreläggas 1946 års höstriksdag sedan de
med upphävandet sammanhängande detaljfrågorna underkastats ytterligare
beredning. Med hänvisning till ovanstående får jag härmed vördsamt hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig
för att allmän omsättningsskatt icke uttages efter den 31/12
1946.

Stockholm den 3 maj 1946.

Elon Andersson.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1946

461800