Motioner i Första kammaren, nr 328 (Motion 1945:328 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 328.

Nr 328.

Av herr Sjödahl m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av ett radiohus i
Stockholm.

I proposition nr 228 angående byggnad för rundradion meddelar statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet, att han med hänsyn till kostnaderna
för anläggande av två kortvågssändare icke anser sig kunna nu framlägga
förslag i ärendet för riksdagen. Då vi finna detta vara beklagligt och
då ett ytterligare uppskov med byggandet av de föreslagna kortvågssändama
skulle innebära ett avsevärt men för Sveriges deltagande i det efter kriget
intensifierade mellanfolkliga samarbetet, ha vi ansett oss böra bringa denna
fråga om svensk kortvågsservice inför riksdagens prövning för preliminärt
beslut vid innevarande session.

Yi tillåta oss erinra om att frågan om förbättrad kortvågsservice var föremål
för behandling vid 1943 års riksdag. I sin skrivelse den 18 maj 1943,
nr 209, med begäran om utredning rörande rundradion omnämnde riksdagen
de klagomål rörande kortvågssändarnas hörbarhet, som framförts av utlandssvenskar
m. fl. Med hänsyn till dessa klagomål underströk riksdagen det synnerligen
angelägna i att kontakt med våra landsmän i fjärran länder upprätthölles
med radions hjälp i önskvärd utsträckning och med tillfredsställande
effektivitet. Därjämte har riksdagen påpekat vårt lands intresse av att bedriva
en direkt till utlandet riktad upplysningsverksamhet, vilken jämväl förutsatte
avsevärt förbättrade sändningsresurser.

På grund av denna riksdagens skrivelse tillkallade dåvarande chefen för
kommunikationsdepartementet sakkunniga, »1943 års rundradioutredning»,
varvid han bland annat framhöll, att vid utredningen borde beaktas frågan
om förstärkning av den svenska radions resurser för kontakt med utlandet
och med svenskar i främmande länder. Det gällde därvid i främsta rummet
kortvågssändningarna.

Rundradioutredningen överlämnade den 7 februari 1944 förslag om kortvågssändare.
I bilaga till motionen återges ett sammandrag av betänkandets
huvudpunkter härutinnan. Angående detaljerna i förslaget samt de till detta
bifogade sakkunnigutlåtandena tillåta sig motionärerna hänvisa till själva
betänkandet. Rundradioutredningen hemställde, att statsrådet ville hos
Kungl. Maj :t utverka framställning till 1944 års riksdag om anvisning av
medel för anskaffande av två kortvågssändare i enlighet med vad utredningen
i sitt betänkande anfört.

Då emellertid någon sådan framställning till 1944 års riksdag av Kungl.

Motioner i Första kammaren, nr 328.

Maj:t ej avlämnats före propositionstidens utgång, blev ärendet föremål fölen
interpellation i andra kammaren vid ifrågavarande riksdag, varom motionärerna
vilja erinra.

Denna fråga angående en effektivare svensk kortvågsservice, som motionärerna
härmed velat bringa till förnyad prövning av riksdagen, är sålunda icke
ny. Riksdagen har tidigare bestämt uttalat sig för och understrukit det synnerligen
angelägna i att kontakt med våra landsmän i fjärran länder upprätthålles
med radions hjälp, liksom att vår till utlandet riktade upplysningsverksamhet
stödes av förbättrade kortvågssändare. Det förslag, som föreligger,
förefaller också vara synnerligen väl genomtänkt och utformat och har
också i huvudsak tillstyrkts av de sakkunniga, som beretts tillfälle att yttra
sig däröver.

Av de sakkunnigutlåtanden, som föreligga angående förslaget om nya kort
vågssändare, vilja vi här återge följande uttalanden.

1943 års rundradioutredning skriver bland annat:

»Ett inhämtande av vad som försummats synes utredningen böra ske, så
snart möjligheter därtill föreligga. Sveriges stämma får icke saknas bland
rösterna i etern, och det bör icke vara alltför svårt att höra den.

Det är vidare av betydelse att vid internationellt samarbete olika radio
företag emellan äga tillgång till en fullgod kortvågsutrustning. Redan före
krigsutbrottet förekom dylik kontakt mellan olika länders radioföretag. Efter
fredsslutet har man med visshet att förutse, att radioföretagen i allt större
utsträckning komma att sända reporters till olika delar av världen för att
därifrån genom återutsändning över det egna landets sändare göra radioreportage
rörande aktuella händelser. Vid långväga sändningar till respektive
reporters hemland måste i de fall, då hemlandet icke kan nås per tråd,
överföringar över ett antal kortvågsstationer äga rum. Såsom exempel kan
nämnas att för närvarande Radiotjänsts program från Buenos Aires i serien
''Svenska röster utifrån’ (påbörjad den 21 januari 1944) förmedlas via kortvågsstationer
i New York och London. Det är uppenbarligen av vikt, att det
också i vårt land finnes tillräckligt kraftiga kortvågssändare, för att Sverige
skall kunna deltaga i en sådan internationell reportageverksamhet. Om nämligen
Radiotjänst till förmån för det svenska riksprogrammet skall kunna taga
emot tjänster av utländska radioföretag, måste möjligheter till motprestationer
finnas. Ju bättre våra kortvågsstationer äro desto flera utsända radiojournalister
komma att besöka vårt land. Detta innebär att svenska förhål
landen i olika hänseenden bliva internationellt belysta. Det bör ej heller
bortses från att sådana sändningar äro av betydelse, då det gäller att draga
den utomeuropeiska turistströmmen till vårt land, eller vid tillfällen, då en
internationell kongress, olympiad eller dylikt förlägges till Sverige.

Utredningen är alltså för sin del beredd att tillstyrka, att åtgärder vidtagas
för förbättring av de svenska kortvågssändningarna till utlandet.»

Vi vilja i anslutning till detta uttalande särskilt understryka att ett sådant
från Sverige av utländska radioreporters på deras eget språk sänt reportage
ingår i det främmande landets riksprogram och annonseras i detta lands tidningar.
Möjligheten till dylika reportage utgör säkerligen den största betydelsen
av en effektiv kortvågsservice. Visserligen är det naturligtvis synnerligen
värdefullt att svenskar i förskingringen och svenska sjömän få möjlighet

Motioner i Första kammaren, nr 328.

att mera regelbundet än nu höra det svenska riksprogrammet och de svenska
nyhetskommunikéerna. Men då det gäller till utlandet riktad upplysningsverksamhet
angående svensk kultur och svenskt näringsliv är givetvis reportage
av det slag rundradioutredningen har omnämnt av allra största betydelse
och torde på längre sikt till det svenska samhället återbetala det belopp, som
investeras i de nya sändarna.

Ur ett yttrande till rundradioutredningen av Amerikautredningen och
undertecknat av envoyén E. Boheman citera vi följande:

»Vittna alltså tillgängliga lyssnarrapporter om bristfälligheten hos de
svenska kortvågsutsändningarna, så vittna de å andra sidan samtidigt om det
störa behov, som skulle fyllas genom förbättrade sändningar, som med något
så när stor regelbundenhet kunde avlyssnas. Alla svenskar, som vistats någon
längre tid i utlandet, bofasta utlandssvenskar, tjänstemän i utrikesförvaltningen,
sjöfolk etc., kunna intyga vilken betydelse det har för utlandssvensken
att kunna hålla kontakten med Sverige. När det gäller att från svensk sida
underlätta för dessa svenskar att uppehålla denna kontakt, är radion ett av
de allra effektivaste medlen, särskilt i avlägsnare länder.» — »Erfarenheten
lär också, att svenskarna i utlandet, om de ha möjlighet att regelbundet lyssna
till svenska utsändningar, ivrigt utnyttja denna möjlighet. Icke minst skulle
möjligheten för amerikanarna av svensk stam att lyssna till svensk radio verksamt
bidraga till att bibehålla deras intresse för Sverige och för en förkovran
av de allmänna svensk-amerikanska kulturförbindelserna.

Även om värdet av fullgoda rundradioutsändningar för utlandet icke kan
fixeras till vissa belopp, är det otvivelaktigt att de även ha. ett påtagligt rent
kommersiellt värde. För det svenska näringslivets representanter i utlandet
betyder det mycket att genom radion snabbt få upplysningar rörande förhållandena
i Sverige. Genom väl hopsatta och intresseväckande program kunna
också det svenska näringslivets kunder i utlandet hållas orienterade rörande
Sverige. Den allmänna good-will, som även radion har stora möjligheter att
bidraga till, kommer i största utsträckning även det svenska näringslivet
till godo.

Vare sig man anlägger allmänt kulturella, politiska eller kommersiella synpunkter,
är det påtagligt, att tiden närmast efter det nu pågående krigets slut
blir den, då det framför allt blir av betydelse för Sverige att kunna göra sin
stämma hörd även via rundradion. Ur politisk synpunkt är det en viktig
del av vår beredskap att vid eventuella kritiska situationer äga möjlighet att
via radion framlägga Sveriges synpunkter. Ur denna synpunkt är det att
beklaga, att Sverige fortfarande, efter det femte krigsårets ingång, icke förfogar
över en mera effektiv teknisk rundradioutrustning än för närvarande.
Men även bortsett från dylika kristillfällen kommer Sverige säkert att hava
stort behov av att äga medel att hävda sina ståndpunkter och att efter förmåga
göra sina förhållanden kända. Det är uppenbart, att man därvid icke
kan försumma att utnyttja rundradions möjligheter. Den stora betydelse den
amerikanska kontinentens länder under efterkrigstiden politiskt och kommersiellt
säkerligen kommer att få och det faktum, att ett, stort antal svenskar
och svenskättlingar bo i dessa länder, gör det särskilt viktigt att med radiosändningarna
kunna nå just dessa länder.»

Utlandssvenskarnas förening skriver i yttrande till utredningen:

»Det är en hederssak för vårt land att skaffa alla landsmän och svenskättlingar
en möjlighet att lyssna på våra svenska utsändningar. Därigenom
skulle de erhålla upplysningar från Sverige till nytta för sin verksamhet och

Motioner i Första kammaren, nr 328.

till uppehållande av kontakten med hemlandet. Det är även av stor betydelse
att skaffa möjligheter för utsändningar av väl sammansatta, fullgoda program
på olika språk, något av otvivelaktigt kommersiellt och betydande kulturellt
värde.»

Liknande synpunkter som i här ovan refererade yttranden ha under de
senaste åren framförts bland annat från Riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet, upplysningsnämnden, svenska beskickningar i Madrid,
Reykjavik, Washington, Santiago, Lima, Mexico, Buenos Aires, Sveriges allmänna
exportförening, Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, Sveriges fartygsbefälsförening,
Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet
och radiotelegrafistföreningen.

Kostnaderna för anordnandet av den föreslagna kortvågsanläggningeu i
Hörby om två sändare å 100 KW vardera uppgå enligt överslagsberäkning av
telegrafverkets radiobyrå till 5 270 000 kronor, vartill komma årliga driftkostnader
utom ränta och avsättning till förnyelsefond på omkring 630 000 kronor.
Härtill komma programkostnaderna, vilka beräknas till i runt tal 500 000 kronor
för år.

Anläggningskostnaderna för kortvågssändarna böra enligt rundradioutredningen
i enlighet med hittills tillämpad praxis bestridas genom kapitalinvesteringsanslag
i vanlig ordning. Däremot har utredningen ej tagit ståndpunkt till
huruvida drift- och programkostnader böra bestridas av särskilda anslagsmedel
eller såsom för närvarande är fallet av inflytande licensmedel.

Det är sålunda ett avsevärt belopp, som måste investeras för byggandet
av dessa kortvågsanläggningar. Beloppet bör dock ses mot bakgrunden av
övriga kostnader för rundradion. Man beräknar bland annat, att kostnaden
för i svenska hem i gång varande radiomottagare överstiger 500 miljoner.
Erinras bör också i detta sammanhang om att radiolyssnarna för närvarande
inbetala 18 miljoner om året i licensavgifter.

Har svenska folket möjlighet att för sin egen radio utbetala dessa betydande
belopp, så förefaller det som om det vore angeläget att anslå 5 miljoner
för att våra landsmän i fjärran länder skola få möjlighet att lyssna till
det svenska radioprogrammet och de svenska nyhetskommunikéerna, vartill
kommer att det vore av utomordentlig betydelse för vår upplysningsverksamhet
om svensk kultur och svenskt näringsliv.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att betydliga summor i arvsmedel ha
influtit från svenskättlingar i USA. Under budgetåret 1943/44 ha från utrikesdepartementets
arvs- och ersättningsbyrå 8 700 000 kronor redovisats och från
1 juli 1944 till 1 mars 1945 6 700 000 kronor. Med tanke på de starka känslor
för hemlandet, som dessa betydande bidrag till det svenska folkhushållet
vittna om, synes det rimligt, att den miljon svenskar, som finnes i USA,
genom radio bringades i bättre kontakt med hemlandet än för närvarande är
fallet.

Om svensk-amerikanarnas intresse för förbättrade sändningar vittnar följande
uttalande i den svensk-amerikanska tidningen »Svenska Americanaren
Tribunen» av den 15 februari 1945:

Motioner i Första kammaren, nr 328.

»De föreslagna kortvågsanläggningarna lära komma att kosta 5 miljoner
kronor. Det är ju mycket pengar, men svenska folket betalar årligen över 17
miljoner kronor till staten i licensavgifter för sina radioapparater. Yi här ute
bidraga ju inte direkt härtill, fast det nog inte är uteslutet att många av dessa
10-kronor, som licensen kostar, kommit från de slantar som tusentals av oss
här ute sända hem som gåvor till gamla landet. Allt vi kunna göra är att
uttrycka en önskan om att Radio Sverige snart kan höras av varje svenskamerikansk
familj, som har kortvågsband på sin radioapparat. Kraftiga utsändningar
med goda program på engelska språket skulle kunna få hundratusentals
amerikaner till lyssnare och göra dem bättre bekanta med det
moderna Sverige och dess kultur.»

Då därtill kommer, att beloppet även får betraktas som reklamkostnad för
svensk exportindustri, så måste den engångsutgift det här är fråga om anses
vara ganska låg jämförd med den valuta den utan tvivel på längre sikt kommer
att giva.

I Amerikautredningens ovan delvis citerade yttrande framhålles bland
annat:

»Det faktum, att enligt den tekniska sakkunskapen en kraftig ny kortvågssändare
icke kan beräknas vara färdig förrän omkring två år efter det den
beställts, gör det alldeles särskilt viktigt, att arbetet på åstadkommande av en
ny kortvågssändare snarast möjligt igångsättas. Amerikautredningen vill dessutom
ifrågasätta, om icke den beräknade anläggningstiden skulle kunna nedbringas
och om icke under mellantiden åtgärder skulle kunna vidtagas för
att i någon mån förbättra läget.»

Det föreligger emellertid också en annan risk vid ett ytterligare uppskjutande
av beslutet om de nya kortvågssändarna. Fördelningen av det begränsade
antalet våglängder, som stå till rundradions förfogande, sker vid internationella
radiokonferenser. Erfarenheten från tidigare sådana konferenser
visar, att det enda som är verkligt utslagsgivande vid tilldelningen åt ett land
av en viss våglängd är att det i detta land redan finnes eller konstrueras en
kraftig sändare på denna våglängd. Om Sverige icke nu börjar med förarbetena
till sina 100-kilowattstationer, så föreligger alltså risk för att något annat
land får de nu reserverade platserna. Ur denna synpunkt är det därför av
stor vikt, att riksdagen redan i år i princip beslutar byggandet av de nya
sändarna samt att vissa förarbeten omedelbart igångsättas. Som framgår av
rundradioutredningens betänkande måste vissa i anläggningen ingående delar
inköpas från utlandet. Då det är möjligt att under den närmaste tiden tillfälle
kan erbjuda sig att på ett fördelaktigt sätt inköpa vissa sådana anläggningsdelar
är det angeläget, att ett principbeslut föreligger angående kortvågssändarna
samt att telegrafverket av Kungl. Maj:t kan bemyndigas verkställa
dessa inköp. Under dessa förutsättningar torde måhända ej någon större
risk föreligga, om det av Kungl. Maj:t utarbetade detaljförslaget angående
kortvågssändare ej förelägges förrän vid 1946 års riksdag.

På grund av vad som här anförts vilja vi föreslå, att riksdagen måtte
besluta,

Motioner i Första hammaren, nr 328.

att två kortvågssändare, huvudsakligen i enlighet med förslag
av 1943 års ■ rundradioutredning, skola anläggas;

att hemställa hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga
telegrafstyrelsen att av tillgängliga medel anskaffa sådana
delar till dessa anläggningar, varmed icke utan olägenhet
kan anstå, samt

att anhålla, att Kungl. Maj:t för 1946 års riksdag måtte framlägga
detaljerat förslag angående ifrågavarande kortvågssändare.

Stockholm den 21 mars 1945.

Östen Undén.
Rickard Lindström.
N. Gärde.

S. G. W. Wahlund.
A. Gillström.
Lars V. Linden.

Harald Nordenson.
liuben W agnsson.

Eric Ericsson.
Herman Ericsson.
Rickard Sandler.
Ernst Wehtje.

Edgar Sjödahl.
Arvid De Geer.
K. A. Westman.

J. Sanden.

Axel Uhlén.
Elon Andersson.
Ivar Anderson.

Bilaga.

Sammanfattning av rundradioutredningens synpunkter i fråga om
anläggning av två kortvågssändare.

Efter att ha redogjort för nuvarande kortvågssändningar till utlandet samt
tidigare framställningar och förslag i samma fråga framlägger utredningen
de skäl, som den funnit tala för förbättrad svensk kortvåg. Utredningen konstaterar
då först, att fyrfaldiga vittnesbörd föreligga rörande den dåliga
hörbarheten av den svenska kortvågssändningen till utlandet. Att behov av
teknisk förbättring på detta område förefinnes, anser utredningen vara ställt
utom varje tvivel. Härutöver har utredningen velat undersöka huruvida de
uppgifter, som i kommersiellt, kulturellt och politiskt hänseende kunna tillmätas
kortvågssändningarna, äro av sådan vikt, att de motivera de icke obetydliga
utgifterna härför.

Ur kommersiell synpunkt anser utredningen det bör vara av värde för
det svenska näringslivets representanter i utlandet att genom snabba upplysningar
via rundradion erhålla möjlighet att kontinuerligt följa utvecklingen
av förhållandena härhemma. Huruvida rundradion kan tillmätas
samma betydelse, då det gäller kontakten med det svenska näringslivets kunder
i utlandet, synes utredningen mera tveksamt.

Ur kulturell synpunkt anser utredningen en av rundradions viktigaste uppgifter
i fråga om kortvågssändningar till utlandet vara att bereda utlandssvenskarna
tillfälle att fortlöpande leva med i vad som händer och sker i
Sverige och att därigenom stärka banden mellan dem och hemlandet. Detta

Motioner i Första kammaren, nr 328.

gäller uppenbarligen med avseende på såväl bofasta svenskar i utlandet som
svenska sjömän. Beträffande de sistnämnda har från sjöfartshåll framhållits
önskvärdheten av att i rundradion anordnas studiekurser för sjömännen.
Uppslaget finner utredningen värt att övervägas. I detta sammanhang bör
ej heller bortses från ätt kortvågssändningar till utlandet kunna vara av betydelse
för Sverige och svenskättlingarna i främmande land, framför allt de
i Nordamerika bosatta.

Utredningen biträder de synpunkter, som Amerikautredningen anfört
rörande de uppgifter i politiskt hänseende, vilka kunna tillgodoses genom
förbättrade kortvågssändningar. Ur beredskapssynpunkt bör det sålunda vara
värdefullt att vid kritiska situationer äga möjlighet att via rundradion framlägga
Sveriges synpunkter. Även bortsett från sådana kristillfällen torde
Sverige säkerligen ha behov av medel att hävda sina ståndpunkter och efter
förmåga göra sina förhållanden kända. För närvarande avlyssnas exempelvis
de svenska kortvågssändningarna regelbundet av myndigheternas och de
stora radiobolagens avlyssningscentraler i Amerikas Förenta Stater. Enligt
rapport från svenska beskickningen i Washington den 5 oktober 1942 användas
de stenografiska referaten dels för information av regeringsorganen,
dels som underlag för artiklar i pressen, dels ock för de stora radiobolagens
nyhetskommunikéer, varvid den svenska radions kortvågssändning anges som
ursprungsbeteckning.

Till en nations normala utrustning höra. givetvis numera rundradiosändare
för internationellt bruk, vilka äro i nivå med andra länders. De undersökningar,
som utredningen kunnat vidtaga, giva otvetydigt vid handen, att
Sverige icke hållit jämna steg med utvecklingen på förevarande område. Ett
inhämtande av vad som i detta avseende försummats synes utredningen böra
ske, så snart möjligheter därtill föreligga. Sveriges stämma får icke saknas
bland rösterna i etern, och det bör icke vara alltför svårt att höra den.

Härtill kommer betydelsen av att vid internationellt samarbete olika
radioföretag emellan äga tillgång till en fullgod kortvågsutrustning. Bedan
före krigsutbrottet förekom dylik kontakt mellan olika länders radioföretag.
Efter fredsslutet har man med visshet att förutse, att radioföretagen i allt
större utsträckning komma att sända reporters till olika delar av världen för
att därifrån genom återutsändning över det egna landets sändare göra radioreportage
om aktuella händelser. Yid långväga sändningar till respektive
reporters hemland måste i de fall, då hemlandet icke kan nås per tråd, överföringar
över ett antal kortvågsstationer äga rum. Det är uppenbarligen av
vikt, att det också i vårt land finns tillräckligt kraftiga kortvågssändare, för
att Sverige skall kunna deltaga i en sådan internationell reportageverksamhet.
Om nämligen Badiotjänst till förmån för det svenska riksprogrammet
skall kunna taga emot tjänster av utländska radioföretag, måste möjligheter
till motprestationer finnas. Ju bättre våra kortvågsstationer äro, desto fler
utsända radiojournalister komma att besöka vårt land. Detta innebär, att
svenska förhållanden i olika hänseenden bliva internationellt belysta. Det
bör ej heller bortses från att sådana sändningar äro av betydelse, då det
gäller att draga den utomeuropeiska turistströmmen till vårt land eller vid
tillfällen, då en internationell kongress, olympiad eller dylikt förlägges till
Sverige.

För närvarande disponerar Sverige för kortvågssändningar till utlandet
två sändare med en antenneffekt på 12 kW vardera. Dessa sändare användas
därjämte under vissa tider av dygnet för kommersiell radiotelegraftrafik.
Både med hänsyn till den låga effekten och till den av krisläget framtvungna
nödvändigheten att använda sändarna såväl för rundradio som för radiotelegrafi
finner utredningen, att tvenne nya sändare med betydligt större an -

Motioner i Första kammaren, nr 328.

tenneffekt böra uppföras, om förbättringar i rundradiosändningarna till utlandet
överhuvud taget skola ernås.

Vad sändareffekten angår må framhållas, att utvecklingen på det radiotekniska
området utmärkes av en sådan snabbhet, att klokheten bjuder att nu
eftersträva anläggningar, som stå på höjden av vad tekniken av i dag kan
prestera. Då man endast för några år sedan räknade med sändareffekter av
50 kW, peka framstegen på förevarande område mot effekter av 100 kW och
högre. För en hög effekt talar även det — trots alla internationella försök
att reglera trängseln i etern -— beklagliga förhållandet, att den enda möjligheten
för ett land att kunna hålla ett antal våglängder fria från trafik från
andra länders sändare synes vara att utbygga egna sändare med så stora
antenneffekter, att fältstyrkorna på mottagningsorterna dominera över andra
stationers fältstyrkor. Utredningen anser därför, att kortvågsanläggningen bör
utföras med 100 kW sändare.

Vid sitt ställningstagande till frågan om kortvågsanläggningen bör uppföras
med en eller två sändare har utredningen utgått från att det måste bedömas
vara lika aktuellt att förbättra de svenska sändningarna till den europeiska
kontinenten med omkringliggande av svenska fartyg trafikerade hav
som till främmande kontinenter. Med beaktande även av möjligheten att i
viss utsträckning utnyttja den ena sändaren som reserv för den andra tvekar
utredningen ej att -— trots merkostnaden •— föreslå uppförandet av två sändare
om vardera 100 kW. Av de bägge sändarna skulle den ena användas för
s. k. rundstrålning och den andra för s. k. riktstrålning. Genom rundstrålning
nås de områden, som befinna sig inom en cirkel med en radie av omkring
3 000 km från stationsplatsen. Vid riktstrålning, som är särskilt långlig
vid kortvågssändning på mycket långa avstånd, sändas radiovågorna, såsom
namnet anger, i viss riktning.

Beträffande platsen för de nya sändarna tala radiotekniska skäl för en utbyggnad
av Hörby rundradiostation. Härtill kommer att en förläggning till
Hörby ställer sig ekonomiskt fördelaktigare genom att befintligt stationshus
liksom befintlig kraftanläggning delvis kunna utnyttjas och att viss minskning
i personalkostnaderna även uppstår.

Kostnaderna för anordnandet i Hörby av ep kortvågsanläggning om två
sändare å 100 kW vardera uppgå enligt gjorda överslagsberäkningar till
5 270 000 kronor, vartill komma årliga driftskostnader utom ränta och avsättning
till förnyelsefond på omkring 630 000 kronor. Härtill måste emellertid
för en fullständig belysning av totalkostnaderna för förbättrade kortvågssändningar
till utlandet läggas programkostnaderna, vilka kunna beräknas till
i runt tal 500 000 kronor för år.

En kortvågsanläggning av den storleksordning, varom här är fråga, kan
för närvarande endast delvis tillverkas i Sverige. Sannolikheten talar alltså
för att anläggningen icke kan fullbordas förrän efter fredsslutet. Under sådana
förhållanden kan ifrågasättas, huruvida icke man borde anstå med ett
ställningstagande till frågan om förbättrade kortvågssändningar till utlandet
till dess möjligheter för förslagets realiserande föreligga. Av de undersökningar
utredningen vidtagit framgår emellertid, att varje tidsvinst måste
vara av värde. Det är därför av vikt att den administrativa och budgetära
handläggningen av frågan om förbättrade kortvågssändningar till utlandet
kan ske inom sådan tid, att medel finnas disponibla för anläggningens färdigställande,
så snart möjligheter därför yppa sig. Den relativt långa leveranstid,
som måste beräknas för vissa i anläggningen ingående delar, talar även
för att avtal om dylik leverans med det snaraste bör komma till stånd. Vidare
kunna förberedande åtgärder av olika slag vidtagas, såsom inköp av mark,
planering av antennanläggning m. m. Utredningen vill ock framhålla, att

Motioner i Första kammaren, nr 328.

det ej är helt uteslutet, att leverans av de delar av anläggningen, som icke
kunna åstadkommas i Sverige, kan ske före fredsslutet. Med hänsyn härtill
har utredningen ansett sig böra föreslå att statsmakterna så snart ske kan
taga ställning till förevarande spörsmål.

Utredningen anser att den s. k. rundstrålarens viktigaste uppgift bör vara
att utsända riksprogrammet, vilket på detta sätt skulle kunna göras tillgängligt
för en mycket stor publik i Europa liksom ock för lyssnare i Nordafrika.
Därigenom skulle de inom dessa områden befintliga utlandssvenskarna kunna
uppehålla regelbunden kontakt med hemlandet och hava tillgång till kontinuerliga
svenska nyhetssändningar. Därjämte böra vissa program på främmande
språk anordnas.

Den riktade sändaren bör användas uteslutande för specialprogram. Dessa
specialprogram böra ha till uppgift att hålla kontakt med de svenskar, som
antingen befinna sig så långt borta, att de icke nås av rundstrålarens utsändning
av det svenska riksprogrammet, eller också bo i länder, där på grund av
tidsskillnaden det svenska riksprogrammet icke kan avlyssnas på lämpliga
tider. Vid uppgörandet av specialprogrammen för utlandet är det nödvändigt
att taga hänsyn till de olika lyssnarkategorier, vilka man under ett visst tidsavsnitt
vill intressera. Programmen måste följaktligen uppläggas på ett sätt
för Nordamerika och svenskättlingarna där och på ett annat sätt för Sydamerika.
Viktigt är att programmen äro korta, eftersom man icke kan förutsätta,
att kortvågslyssnare i främmande länder ha intresse av att under längre
tid koncentrera sig på en sändning långväga ifrån. Vidare vill utredningen
understryka, att programmen utformas med särskild hänsyn till lyssnarmentaliteten
i respektive länder.

Anläggningskostnaderna för de av utredningen föreslagna nya kortvågssändarna
anser utredningen i enlighet med hittills tillämpad praxis lämpligen
böra bestridas genom kapitalinvesteringsanslag i vanlig ordning. Beträffande
drift- och programkostnader har dock till utredningen framförts förslag om att
dessa kostnader borde bestridas av särskilda anslagsmedel och icke såsom
för närvarande är fallet av inflytande licensmedel.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utredningen, att
Kungl. Maj:t måtte göra framställning till 1944 års riksdag om anvisande av
medel för anskaffande av två kortvågssändare i enlighet med vad utredningen
här ovan framfört.