Motioner i Första kammaren, Nr 327 (Motion 1939:327 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 327.

Nr 327.

Av herr Johanson, Karl August, m. fl., i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående grunderna för statsbidrag
från statens avdikning sanslag till vissa ina allmag s företag
vid Lime- och Vindelälvarna i Västerbottens län.

Kungl. Majit har till riksdagen avlåtit proposition nr 254 angående bidrag
av statsmedel för vidtagande av vissa åtgärder till förhindrande av
vidare översvämningar av mark vid Ume- och Vindelälvarna. Med anledning
härav be vi få anföra följande.

Förutseende och krav på rättvisa fordra enligt vår mening, att åtgärder
snarast vidtagas för att bereda befolkningen i dessa områden nödig trygghet.
Vi hälsa därför med tillfredsställelse, att departementschefen velat genom
en snar prövning av grunderna för finansiering av förbättringsföretag i de
ifrågavarande utsatta områdena möjliggöra arbetenas igångsättande så snart
som möjligt under år 1939. Likväl ha vi på två punkter av här föreliggande
spörsmål ej helt samma uppfattning som departementschefen. Sålunda vilja
vi förorda en ändring i departementschefens förslag örn grunderna för statsbidragen
till förbättringsföretagen samt vidare bringa i erinran ortsbefolkningens
bestämda önskan, att jämsides med förbättringsarbetena även en
reglering av avrinningen i Bergsforsen måtte snarast komma till stånd.

Departementschefen ansluter sig till lantbruksstyrelsens förslag, att för
vinnande av likställighet mellan de äldre och nya företagen intressenterna i
de sistnämnda böra tillerkännas bidrag enligt vanligen tillämpade grunder
till bestridande av den del av kostnaderna i företagen, som belöper på uppförandet
av vallbyggnader m. m. till den krönhöjd och de dimensioner i
övrigt, som tillämpats vid beviljandet av statsunderstöd till de äldre företagen.
»Detta bidrag skulle enligt de nu föreliggande beräkningarna utgöra 50
°/o av 97,500 kronor eller 48,750 kronor.» Denna lantbruksstyrelsens och
departementschefens mening synes oss oantastlig. Det är rimligt, att intressenterna
i de nya företagen skola deltaga i kostnaderna för dessa, i vad gäller
samma krönhöjd som i de äldre företagen, på samma grunder som för
dess äldre företag.

Vad härefter angår övriga kostnader för de nya företagen samt kostnaderna
för påbyggnadsarbetena å de äldre företagen — alltså i båda fallen
för uppnående av större krönhöjd än tidigare — har lantbruksstyrelsen ansett
statsbidrag till bestridandet av dem böra lämnas med 75 % av kostnaderna,
under det enligt länsstyrelsens förslag kostnaderna skulle helt bestridas av
statsmedel. Departementschefen i sin tur uttalar sig för att bidragsprocenten
skall sättas till 90 °/o. Han yttrar härvid i propositionen:

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 3 sami. Nr 327—328.

Motioner i Första kammaren, Nr 327.

»Att bidragskvoten till dessa kostnader bör vara avsevärt högre än den
eljest tillämpade finner jag uppenbart redan med hänsyn till att företagens
genomförande medför betydande fördelar för statsverket utan att detta förutsatts
skola i egenskap av intressent bestrida någon del av kostnaderna. Vid
bidragets bestämmande måste vidare enligt min mening vidsträckt hänsyn
tagas till den omständigheten, att företagen i denna del icke såsom vanligen
är fallet med de torrläggningsföretag, till vilka statsbidrag lämnas, främst
avse att bereda intressenterna särskilda dem förut icke tillkommande förmåner,
utan att huvudsyftet med dessa arbeten är att skydda en kulturbygd
från oberäknelig skada. Med hänsyn härtill torde vid bidragskvotens
avvägning böra iakttagas, bland annat, att de totala kostnader, som komma
att slutligen åvila intressenterna, icke stå i alltför ogynnsam relation
till summan av de självkostnader, som hittills uppkommit för intressenterna
i de äldre företagen, och de motsvarande kostnader som vid bifall till
vad jag nyss föreslagit skulle komma att åvila intressenterna i de nya företagen.
En bidragstilldelning efter 75 procent för den ytterligare påbyggnaden
av vallarna, vilken påkallas för att göra skyddet effektivare vid extraordinära
förhållanden, synes mig med hänsyn tagen även till statens intressen
knappast vara tillfyllest. Jag vill för min del tillstyrka, att bidragsprocenten
i denna del fastställes till 90 procent.»

Av departementschefens uttalande synes framgå, att han anser det vara
ett klart allmänt intresse, att företagen i denna del komma till stånd . . .
»huvudsyftet med dessa arbeten är att skydda en kulturbygd från oberäknelig
skada», säger han. Vi dela till fullo denna uppfattning men anse
den motivera, att kostnaderna helt bestridas av statsmedel. Förutom departementschefens
ovan återgivna synpunkt om huvudsyftet med företagen
bör särskilt erinras om att såväl statens järnvägar som vattenfallsstyrelsen
skulle få nytta av åtgärderna, samt att stora svårigheter möta att rätt avväga
de enskilda och de statliga fördelarna av arbetena, något som synes oss
starkt tala för den lösning av finansieringsfrågan, vi här föreslå.

Över huvud taget synes det oss icke böra ifrågakomma, att intressenterna
.skulle tillskjuta ytterligare medel för påbyggnads- och förstärkningsarbeten,
som vid undersökningar genom det allmännas försorg visat sig nödvändiga
för förebyggandet av nya översvämningar. Befolkningen måste göra stora
uppoffringar under översvämningstiden, och intressenterna ha att under
många år framåt erlägga annuiteter å erhållna lån för invallningsarbeten.
Det vore —- bortsett från det allmännas direkta intresse i denna sak — en
gärd av rättvisa och social hjälpsamhet att med statsmedel bekosta hela den
del av företagen, som överstege tidigare krönhöjd.

Därjämte vilja vi särskilt anföra, att en reglering av avrinningen i Bergsforsen
enligt vår mening snarast bör komma till stånd. I de vid syneförrättningen
avgivna utlåtandena angåvos såsom åtgärder, vilka skulle kunna
komma ifråga för områdets skyddande mot högvatten, ej blott utförande av
vallbyggnader mot vattendragen utan även dels minskning av högvattenmängden
genom källsjöarnas reglering, dels sänkning av vattenståndet i
älvarna genom utvidgning av deras vattenförande area. Då åtgärder av det

Motioner i Första kammaren, Nr 327.

förra slaget skulle stöta på stora svårigheter, ej minst ur kostnadssynpunkt,
har uppmärksamheten särskilt kommit att samlas kring tanken på en reglering
av vattenståndet i Bergsforsen, en åtgärd alltså av det senare slaget.
Vid de möten, som hållits med intressenter i invallningsföretagen efter de
stora översvämningarna förra året, och varvid lantbruksingenjören Larsson
närvarit, uttalades som en allmän önskan från ortsbefolkningens sida,
att all omsorg borde nedläggas på att skapa bättre garantier för tryggheten i
områden, som kunde bliva hotade. Ingen invändning restes mot den föreslagna
höjningen av vallarna, men allmänt uttalades starka farhågor för att dessa
åtgärder ej skulle visa sig tillräckliga. Blott åtgärder för en starkare avrinning
vid högvattenstånd skulle kunna göra skyddsanordningarna tillfredsställande.
Härvid pekade man på den starka förträngningen i Bergsforsen
och framhöll att en reglering här borde ske.

Det synes oss också uppenbart, att en höjning av vallarna, utan att samtidigt
något göres åt Bergsforsen, ej är tillfyllest. Tryggheten kan blott skapas
genom möjligheter att förebygga ett alltför högt vattenstånd, ty de
skyddsanordningar som uppföras mot dylikt vattenstånd kunna aldrig helt
utestänga riskerna. Ju högre vattenståndet är, desto större bli påfrestningarna
på vallarna och desto större katastrofen, örn skyddet visar sig otillräckligt
eller bristfälligt. Det är ur dessa synpunkter, som en utvidgning
av Bergsforsen ter sig särskilt önskvärd. Verkställd undersökning visar exempelvis,
att man för en beräknad kostnad av 570,000 kronor skulle vid föreningspunkten
mellan Ume- och Vindelälvarna kunna uppnå en sänkning
av vattenytan med 0.57 meter.

Skäl ha visserligen anförts mot en reglering av Bergsforsen, nämligen att
den skulle kunna dels verka hindrande för ifrågasatt vidare utbyggnad av
Norrfors’ kraftverk, dels medföra olägenheter för flottningen. Ingen av
dessa svårigheter skulle emellertid behöva uppstå, om, såsom vi förordat,
vidgningen endast avsåge att öka avrinningen vid högvattenstånd. Härigenom
skulle ingen ändring ske av avrinningen vid normalt vattenstånd upp till
medelnivå; regleringen skulle sålunda komma att verka som en nödvändig
säkerhetsventil utan att få några följder för vare sig flottning eller annat
vid normala förhållanden.

Enligt vår mening är det därför en beklaglig brist i Kungl. Maj:ts proposition,
att ej en reglering av Bergsforsen förutsättes skola ske skyndsammast,
såsom ortsbefolkningen önskar och sakliga skäl tala för. Departementschefen
gör emellertid följande uttalande: »Därest en viss sänkning av Bergsforsen
sedermera kommer till stånd, vilket kan synas önskvärt, torde frågan
om statsbidrag till ett sådant företag få upptagas till prövning efter särskild
framställning.» Vi anse det vara synnerligen betydelsefullt, att riksdagen
i anslutning till ortsbefolkningens önskemål uttalar sig för en snabb sådan
lösning av denna fråga, som också departementschefen ägnat viss ehuru
enligt vår mening ej tillräcklig uppmärksamhet.

I anslutning lill vad vi sålunda anfört tillåta vi oss hemställa,

Motioner i Första kammaren, Nr 327.

att riksdagen måtte medgiva, att till de i proposition nr
254 omförmälda invallningsföretagen statsbidragen från statens
avdikningsanslag, i vad rör kostnaderna för de delar
av nya företag och påbyggnadsarbeten på äldre företag, som
övergå tidigare krönhöjd och dimensioner, måtte lämnas i
överensstämmelse med ovan föreslagna grunder, samt

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära skyndsam utredning
och förslag rörande statsbidrag till ovan berörd reglering
av Bergsforsen.

Stockholm den 21 april 1939.

Karl Aug. Johanson.

Lage Svedberg. P. J. Näslund. C. 1. Asplund.

I motionens syfte instämmer:

C. Fr. Carlström.