Motioner i Första kammaren, nr 32 år 1962 (Motion 1962:32 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 32 år 1962

Nr 32

Av herr Jonasson, om översyn av lagstiftningen beträffande köp
av skog på rot.

(Lika lydande med motion nr 61 i Andra kammaren)

Nuvarande bestämmelser om 5 år som längsta giltighetstid för avtal om
upplåtelse av bl. a. skog på rot (lag om nyttjanderätt till fast egendom, 1
kap. § 7) gäller sedan 1903. Redan när dessa bestämmelser tillkom framhölls,
att det bl. a. från skogsvårdssynpunkt kunde vara önskvärt att nyttjandetiden
ytterligare reducerades.

Utvecklingen på skogsbrukets område har under senare år gått mycket
snabbt, ökad maskinanvändning samt det starkt ökade antalet skogsbilvägar
har väsentligt förbättrat möjligheterna att rationellt planera avverkning
och uttransport av virket. Samtidigt har kraven på en förbättrad och
snabbare genomförd skogsvård stigit. Från båda dessa synpunkter ter sig
den i ovan angivna lagrum femåriga njdtjanderätten föråldrad och stridande
mot kraven på en rationell skogsvård.

En stämpling utföres, då behov av avverkning föreligger. Är det en
gallring, innebär ett så långt uppskjutande av avverkningen som fem år
högst betydande produktionsförluster genom försämrad tillväxt på det kvarstående
beståndet, som efter stagnation reagerar med stegrad tillväxt först
efter ganska lång tid. Är det en slutavverkning, uppstår också förluster.
Dessa slutavverkningar förläggcs ju i första hand till lågt avkastande bestånd
med otillfredsställande skogsbestånd, och en femårig avverkningsrätts
tid medför, att ersättandet av dessa otillfredsställande bestånd med en
ny skogsgeneration i onödan fördröjs. Rör det sig i stället om fullt bcstockade
gamla bestånd, sjunker tillväxten för varje år, och det är även här
från skogsvårdssynpunkt önskvärt med en kortare maximitid för avverkningsrätten.

Med det under senare år kraftigt utbyggda skogsbilvägnätet torde några
svårigheter att ut forsla virket inom en kortare tid än fem år — förslagsvis
tre år i Dalarna och Norrland samt två år i övriga delar av landet — inte
föreligga. Sålunda kan framhållas, att domänverket tack vare sin auktoritet
som statligt affärsdrivandc verk sedan länge kunnat begränsa tiden för
avverkningsrätten till i regel två år. De enskilda skogsägarna kan inte alltid
hävda sina intressen med samma auktoritet, vilket inte minst med de
krav som numera ställes på dessa i skogsvårdsavseende måste sägas vara
otillfredsställande. Även om nuvarande lagbestämmelser inte utesluter avtal
om kortare avverkningslider, skulle eu ändring av densamma i här an -

Motioner i Första kammaren, nr 32 år 1962

given riktning väsentligt kunna antas förbättra möjligheterna till en mera
rationell skogsvård, särskilt i de områden, där marknadssituationen är sådan
att den leder till ett maximalt utnyttjande av lagrummet i fråga. Likaså
torde från vissa andra synpunkter en översyn av hithörande lagstiftning
vara önskvärd. Såsom i tredje lagutskottets utlåtande nr 3 vid 1961 års riksdag
anföres, står skogsavverkningsrätten — sådan den numera allmänt
upplåtes — nära institutet köp av lös egendom, inom vilket institut leveranstid
fritt kan avtalas. Med samma motiveringar som ovan kan med skäl
hävdas att en närmare precisering av ifrågavarande lagrum måste åstadkommas.
Därvid bör även övervägas huruvida man inom lagstiftningens
ram bör anta generella bestämmelser om särskilt avtal beträffande ersättningsfrågor
i de fall rotpost av olika skäl inte avverkas inom avtalad tid.

Med stöd av vad ovan anförts föreslås,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om en skyndsam översyn av lagstiftningen beträffande avtal
om köp av skog på rot i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 17 januari 1962

Bertil Jonasson